Lag, löfte och valspråk
Lord Baden-Powell ansåg att varje organisation måste ha bestämda regler för hur
medlemmarna ska vägledas. Han menade att den romantik som omstrålar medeltidens
riddare skulle utöva en särskild dragningskraft på varje pojke och vädja till
dennes moraliska heder. Riddarreglerna talade om heder, artighet, mod,
osjälviskhet, plikttrogenhet och tjänstvillighet. Allt detta lade Baden-Powell
till grund för scoutlagen.
· En scout visar vördnad för Gud och hans ord.
· En scout är ärlig och pålitlig.
· En scout är vänlig och hjälpsam.
· En scout visar hänsyn och är en god kamrat.
· En scout möter svårigheter med gott humör.
· En scout lär känna och vårdar naturen.
· En scout känner ansvar för sig själv och andra.
Detta är den scoutlag som antogs utav Svenska Scoutförbundet 1970. Det handlar om att lära sig lagens punkter och att förstå innebörden. Det är ingen lag i samma betydelse som t.ex. Sveriges Rikes Lag.
Scoutlagen säger alltså inte att om vi gör si eller så, så får vi böta eller
förlorar vårt medlemskap i Svenska Scoutförbundet. Scoutlagen är istället en
samling påståenden som talar om hurdan en scout skall vara. Scoutlagen verkar
som en vägledare för scouterna. (En scout är..., en scout visar...)
Vi scouter brukar säga att scoutlagen uttrycker vår ideologi med enkla ord
som även yngre scouter kan förstå. Språket har emellertid förändrats så snabbt
att det faktiskt behövs förklaringar för att alla skall förstå scoutlagen idag.
Förklaringar och ideologidiskussioner om scoutlagen, finns i
ledarhandledningarna ifrån Svenska Scoutförbundet, Lysmasken och Spårhunden.
Att prata med barnen och utveckla scoutlagen efterhand som de blir äldre är viktigt. De ska förstå att alla misslyckas ibland med att vara som lagen säger. Vi är inte alltid ärliga, inte vänliga, och vi smiter undan vårt ansvar men vi får inte ge upp. Scoutlagen är något att sträva efter. Att vara scout är att bära med sig scoutlagen inom sig och att göra sitt bästa att följa den. Den duger hela livet!
Inspirerad av ett brev ifrån en liten pojke, som talade just om löften och deras
betydelse, bestämde lord Baden-Powell att alla scouter skulle avlägga ett löfte.
De förpliktigade sig att efter bästa förmåga:
· göra sin plikt mot Gud och konungen
· göra någon en tjänst varje dag
· lyda scoutlagen.
Det ursprungliga svenska scoutlöftet löd: "Jag lovar att efter bästa förmåga försöka göra min plikt mot Gud och fosterlandet, hjälpa andra och lyda scoutlagen".
1970 ändrades det svenska scoutlöftet till en enklare version: "Jag lovar att
efter bästa förmåga följa scoutlagen".
Det är orimligt att kräva att alla barn ifrån sju år och uppåt ska kunna följa
scoutlagen till punkt och pricka. Löftet att försöka följa scoutlagen, det kan
vi däremot hålla om vi verkligen vill.
Scouternas valspråk lyder "Var Redo". Detta är en direkt översättning ifrån
engelskans "Be Prepared". Lord Baden-Powell övertog detta valspråk ifrån
sydafrikanska poliskåren, för vilken han själv hade arbetat. Mottot valdes
delvis därför att ordens begynnelsebokstäver var desamma som i Lord
Baden-Powells namn - 'BP'.
Valspråket säger något om vad som är viktigt för scouter. Man skall vara redo att vara en god kamrat och att hjälpa andra. Det är ett löfte och ett uttryck för vad scouting vill.
Scouternas valspråk används på så sätt att scoutledaren uppmanar scouterna "Var Redo", varpå scouterna svarar med lösen "Alltid Redo".