Quint som tävlingshund

Efter att ha tränat upp 2 hundar som jag vart tvungen att avliva, pga grav hd, innan vi kommit ut på tävlingar, var jag tyvärr lite stressad att komma ut med Q. Jag var rädd att även han skulle dras ifrån mig alldeles för tidigt.
Vi tränade målinriktat från att han var runt 5 mnd, naturligtvis då med lek som inlärning.
Vid 11 månaders ålder gjorde han sin första lydnadstävling, han gick kanonbra, förutom en tjuvstart på inkallningen & ett missförstånd på läggande under gång, utan dessa nollor hade vi fått vårat förstapris på första starten..
Ett par tävlingar senare började platsen att krångla, han hade lärt sig att det var ok att resa sig på tävling för där kom jag inte åt honom. Vad gör man med en hund som ligger stensäkert på träning men går upp på tävling? Jo, man slutar tävla en period & ägnar sig åt platsen... Jag var på väg att ge upp mer än en gång, jag sa att denna hund går inte att få att ligga på tävling! Men jo, det gick, envis som jag är så klarade vi det! Gissa om jag var stolt den tävlingen där tävlingsledaren kom med ena hunden efter den andra, jag var helt säker på att Quint skulle komma snart, men han var den enda som låg kvar! Dold matte & alla hundar hade gått upp, men min älskling han låg!!!

Han har inte alltid varit en helt lätt hund att ha att göra med alla gånger, han lär sig allt otroligt snabbt, ibland för snabbt, det finns lixom inga marginaler att göra fel under inlärning.. Det har tagit mig ett bra tag att veta hur mkt jag kan belöna för att han inte ska gå i taket, en tävling kunde jag inte säga "bra" under hela tävlingen med risk för att få en flygande hund istället för en fotgående :) Det gör dock inte Q så mkt då han tyckte att bara att få fortsätta träna var belöning nog. Det värsta jag kunde göra när han "tramsade" var att sluta träna, värre "straff" kunde han inte få! Sen är han väldigt känslig för hur jag är, vilket som ni säkert förstår var ett stort problem på tävlingarna då jag inte uppförde mig som på träning.. Det resulterade allt som oftast i en hund som gjorde ALLT för att få bekräftelse, till slut hoppande gnällande!
Tack vare att han varit såpass "het" så har vi missat många dyrbara poäng i tjuvstarter på bla apportering!

I spåret har vi haft problem då Q tyckt att apporterna inte var speciellt intressanta, nä att få spåra vidare var belöningen i hans ögon! Tänk när vi var på en tävling där han spårade som en gud! Men gick över alla apporter, domaren var upprörd över att inte kunna ge oss poäng, för han hade spårat så fint, men vad hjälper väl det när vi inte hade apporterna med oss in!? Då bestämde jag mig för att lägga lydnad på sittmarkering av apporterna, då fick vi alltsom oftast pinnarna med oss in!

Tyvärr har Quints tävlingskarriär slutat på tok för tidigt, jag tror att nu när jag äntligen lärt mig vad som krånglat på tävlingar, hur han funkar osv så skulle han kunna gå långt, men pga "sjukdomen" som bröt ut sommaren 2004 så orkar han inte längre några längre träningspass & att då ta ut honom på tävling är för mig helt uteslutet!!

Quint som familjehund

Som valp vart han påflugen x antal ggr av lösspringande hundar, vilket lärde honom att anfall är bästa försvar, vi har slitit oss gråa för att få honom att få ett vettigt hundspråk igen, samt att kunna gå förbi hundar utan att tro att dom ska ge sig på honom. Men återigen, skam den som ger sig, han kan fortfarande få "återfall" men allt som oftast går det lugnt & sansat till vid hundmöten, dock har han ALDRIG varit i slagsmål, hundar som "muckat" med honom har oftast fått ge upp då Q bara nonchalerar dom..
Han är underbar med valpar, har nästan för mkt tålamod med dom.. När Piraya kom in i bilden kunde han inte säga ifrån, det är ngt han tackålov lärt sig, innan kom han alltid till stora starka matte & bad mig hjälpa honom med monstren...
Jag litar på honom till 100% i alla situationer, när kompisen kommer med sin 11 mnd bebis så är Quint alldeles toklycklig & skulle aldrig i sitt liv göra honom illa...

Vi har även slitit med en enorm jaktlust! En period kunde han inte gå lös alls, då han hittade både det ena & det andra, rådjur var en stor favorit, även detta har vi nu kommit underfund med.. han går nu lös i viltrika marker, visst vill han säkert, men han vet att det är förbjudet & håller sig max 10-15 meter ifrån matte :)

Det finns så mkt att skriva om den här killen, men jag tror att ingen skulle orka läsa om jag skriver allt :)

Det jag känner när jag tittar in i hans mörka ögon går inte att beskriva med ord!
Det gör så vansinnigt ont i mig att se honom må dåligt, denna levnadsglada kille som alltid varit snäppet före matte i tänket, han som skrikit när vi kommit till klubben, han som varit med i skogen i timmar utan att tröttna, han ligger nu mest & sover hela dagarna & det gör ont att se...

Quint jag älskar dig så otroligt mycket!!!

Mattes älskade lilla olyckskorp..
Efter att tonsillerna opererats bort upptäcktes en svullnad på örat.
Väl hos veterinären såg man att brosket frätt sönder & det var svullnaden var ett stort bitsår..
Troligtvis från allas vår kära PIRAYA, något hon lyckats med utan att matte såg det..