På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.

När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,
så kommer det till Regnbågsbron.
Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner
så att de kan springa och leka tillsammans.

Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,
och våra vänner har det varmt och skönt.
Alla djur som har varit sjuka och gamla
blir återställda till hälsa och vigör;
de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,
precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.

Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak;
de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.
Alla springer och leker tillsammans,
men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.

Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,
hans ben bär honom fortare och fortare.
Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.

Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,
dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,
och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur
som så länge varit frånvarande från ditt liv
men aldrig från ditt hjärta.

Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans...


                      Författare okänd


Dalmarkens Quint

Kielergårdens Hayos 

Hayos var en alldeles fantastisk kille med stor kapacitet & mycket arbetslust!
Men.. som liten hade han demodex, det är en sjukdom som jag inte önskar min värsta fiende. Usch, vilken klåda! Det var inte en gång jag funderade på om detta var ett värditg hundliv! Runt ögon/nos hade han knappast ngn päls kvar, stora kala fläckar på hela kroppen, men trägen vinner. Vi fick efter mycket om & men bukt med demodexen & då började nästa...


Jag hade många planer för den killen & när jag fick beskedet från SKK att han hade grav HD tänkte jag väl mest att "Jaja, han orkar så länge det går", Inte hade jag en tanke på att hålla igen hnm utan han skulle få vara hund så länge det gick!

Det dröjde dock inte länge förrän han visade rejäla smärtor & började visa aggresivitet mot människor. Den här rara hunden, ja ok, han kanske inte var så social i vanliga fall, men absolut inte aggressiv!
Jag körde honom på Metacam som inte magen tålde, provade Rimadyl, nää inte det heller. Operation diskuterades med veterinären som ansåg att det gått så långt att det var ingen idé att operera.


Då fanns det inte mycket att välja på, Hayos somnade in den 5 mars 2002.

Saknaden är enorm & vi kommer aldrig glömma dig!



 

 

Teufelwalds Biet    1999-2000

Bebis kom hem när hon var 5 månader, hon var från det hon kom hem väldigt osäker på allt!
Jag trodde då om det kom av dålig miljöträning, så det var bara att börja, men hon blev inte bättre, snarare tvärtom
Hon var så rädd för att gå över vägen, en väg som vi var tvungna att passera för att kunna komma ut på promenad, vi provade då att flytta för att slippa den dumma vägen.

När jag höll på att packa för flytten skulle jag ut med sopor, Bebis följde som alltid med ut, men jag hade varit så läskig inne, när jag grejade, så hon stack!
Efter ett tag hörde jag hur hon skällde så jag följde skallet & hittade hon vettskrämd i en källartrappa, hon vågade inte gå upp igen. Dammsög jag satt hunden på fönsterbrädorna för dammsugaren var såååå farlig! Efter flytten blev det väl något bättre när man slapp vägen
Vid HD/AD röntgen förstod jag varför hon varit så rädd, herregud, med de höfterna kan man inte vara annat, det fanns överhuvudtaget ingen skål att lägga ledkulan i..

Hon hängde med ett tag till men när hon började kissa & bajsa inne när jag jobbade (hon var själv max 3 timmar, mellan kl 22-01) förstod jag att det var dax!

9 augusti 2000 somnade min goa lilla Bebis in!

 

Thea

Thea var min första hund, en riktig fyrvägskorsning, det enda jag visste säkert var att det var schäfer i henne!
Vi hade många mysiga stunder, hon var en riktig knashund! Det var full fart & massa bus!Hon älskade att vara med i stallet & hänga med ut på ridturerna. De andra hästarna var lite läskiga men Knubbs var en bra kompis!
Som valp hade hon mycket urinvägsinfektioner, sen visade det sig att hon hade fel på bukspottskörteln.. & jaa, säg vad som inte var fel på hundstackarn.. Till slut orkade jag inte med att titta på hur hon blev magrare & magrare trots specialfoder, hon kunde få en knäpp så hon belv rädd för bästa hundkompisen.. Nä! så ska inte en hund ha det! Hon hade inte haft den bästa uppväxten heller, då hon föddes på en knarkargård & vad jag fått veta i efterhand så var dom inge snälla mot hundarna..
De fick bla äta möglig gammal hundmat rätt ur säckarna..
Den 5 augusti 1999 beställde jag en tid hos veterinären, jag hade skrivit ner alla sjukdomar hon hade & rådgjorde med vet, som sa att det var egentligen inte mkt annat att göra än att låta henne somna in!

Saknar dig Knasbubbla


 

 

Knubbs 94-99

Efter att ha ridit andras hästar hela mitt liv fick jag äntligen chansen att köpa Knubbs!! Det var en underbar känsla att åka & titta på honom, vi gick ut i hagen & där kommer han & möter upp & lägger sitt stora härliga fjordhuvud på min axel. Då säger hans uppfödare att "Han har visst redan valt dig"
Sagt & gjort.. Det bestämdes att Kjell, uppf, skulle köra hem honom, & vilken lycka när den dagen kom!!
Det tog inte många veckor innan sadeln kom på & inridningen började lite lätt! En sån häst-inga probelm med sadeln & efter ca en vecka satt jag på honom.
En extremt lätthanterlig häst som jag hade många mysiga stunder med, bla när vi var ute & körde, sitta i vagnen & se den härliga fjordingrumpan framför :-)
Eller alla härliga turer i skogen.. Detta var en häst som jag litade på i ur & skur, han fick som 4 åring gå turridning på Rimfaxe i Fjällbacka, när jag var elevassistent åt en Cp skadad tjej, var hon med i stallet & red några ggr.Vi skulle starta Fjord Riks, dressyr när han fyllt 5, han var riktigt hätlig att rida, lättare än många araber jag ridit att jobba i form & alltid med på noterna!
MAO helt fantastisk häst!
Men alla sagor har ett slut & han började en dag att halta, efter åtskilliga veterinärbesök åkte vi & röntgade hasen på honom, det visade sig att han hade spatt,& när han inte längre kunde vända i stallet & hade problem att ta sig ut i hagen fick han somna in nästan 5 år gammal, han stod & åt gräs in i det sista!!



 


Min älskade hund
Min vän
Aldrig mer ska jag få se in i dina vänliga bruna ögon.
Få känna din fuktiga nos mot min kind. eller få smeka din mjuka, lena päls.
Aldrig mer ska jag få se dig rusa omkring och leka med dina vänner på en riktig långpromenad ute i det fria.
Det sista var dina ögon sorgsna och din nos var torr och varm.
Din päls var tovig och glanslös och du orkade inte busa som förr.
Varför?
Varför fick du inte stanna kvar hos mig?
Min älskade hund


 

 



Jag saknar er alla & tänker på er ofta!
Det är ett tungt beslut att avgöra när ens bästa vän ska lämna jordelivet.
Alla som en gång gjort det vet hur svårt det är, men jag hoppas & tror att dom har det bättre på andra sidan utan smärta!