Tankar om collieavel

På denna sida kan du läsa lite om mina tankar kring "min" ras: collie. Kanske kommer det att förarga någon, förhoppningsvis kommer det att glädja någon, men detta är vad jag tycker.

När jag var 11 år, 1993, köpte min familj en långhårig collie, och när jag var 17 år, 1999, köpte jag min första korthåriga collie, min första "egna" hund. Sedan 1993 har jag alltså kunnat följa rasen och rasfolket, genom Colliebladet, utställningar och kontakter. Jag har också träffat många collies, på utställning, tävlingsplan, sett många hundar på mentalbeskrivning, mentaltest, och också sett många collies jobba i spår-och sökskogen och på lydnadsplanen. Såklart sett många hundar i hem-miljö.
Efter alla dessa år ställer jag mig frågan:
VAR FINNS ALLA UPPFÖDARE SOM SKA STRÄVA MOT FUNKTIONALITET OCH MENTALITET?

Det finns mycket att ta hänsyn till i hundavel. Sjukdomar, utseende, etc. etc. Men något av det allra viktigaste borde också vara hundens funktionella egenskaper. EN EGENSKAP SOM HELT GÅR FÖRLORAD INOM EN RAS KOMMER ALDRIG TILLBAKA.
Om man sätter sig ner och tittar på vilka colliekombinationer som görs i Sverige varje år, så är det faktiskt ren sanning att en stor del av avelsmaterialet har stora rädslor, svårt att komma över sina rädslor, saknar leklust, saknar gripande, saknar jaktlust, saknar nyfikenhet, är skottberörda, är svårt golvrädda (!!! jo du läste rätt, en stor del av colliepopulationen är livrädd att gå på golv!). En stor del av collieuppfödarna prioriterar andra saker i sin avel, tex ett korrekt stop i huvudet. Exteriören ÄR viktig, skulle ingen avla efter rasstandarden så skulle vi inte ha en ras, men för hundarnas skulle måste man ta till sig av de intrument vi har idag.
En mentalbeskrivning ljuger inte! Vi har ett fantastiskt instrument att utvärdera och då också kunna förbättra vår ras, men vad hjälper det när uppfödare inte tar till sig av resultaten.


I mina ögon så ställer de flesta collieuppfödare för låga krav på avelsdjuren. Man sorterar inte nog hårt. Om vi ska kunna förbättra rasen, få hundar med större arbetskapacitet och mindre rädslor, så måste vi utesluta hundar i avel som inte håller måttet. Hundar som måste avbryta MH ska inte gå i avel! Hundar med stora kvarstående rädslor ska inte gå i avel! Hundar med stora ljudrädslor (inklusive skott) ska inte gå i avel! Ingen hund är perfekt och avel handlar mycket om vad man är beredd att bortse från, men man kan inte använda hundar som i stort sett brister i ALLT. Ibland kanske man väljer att använda en hund med lite sämre lek för att den individen och kullsyskon är så nervfasta, som ett exempel, men ju färre brister en hund har desto bättre. Tyvärr är vi i det läget att det nästan inte går att hitta bra avelshundar, eftersom de flesta hundar brister i för mycket.
Det är faktiskt så illa att en stor del av våra collieuppfödare bryter mot SKK:s grundregler, där det klart och tydligt står att hundar med överdrivna rädslor INTE ska användas i avel. Jag ställer mig frågan vad dessa människor anser är överdrivna rädslor, när man tydligen inte anser att en avbruten hund på MH pga svårigheter att hantera sin rädsla, har överdrivna rädslor.


Mentalitet-arbetskapacitet hör till stor del ihop. Men man måste ändå komma ihåg att MH inte säger något om hundens arbetsvilja, samarbetsvilja, koncentrationsförmåga, uthållighet, och de egenskaper som är nödvändiga för att hunden ska kunna användas till ett mer krävande arbete. Därför anser jag att avelsdjur bör ha mentalprov OCH meriter från arbetsprov. Det bästa arbetsprovet om vi ska titta på funktionalitet för vår ras är i mina ögon bruksprov. Det är skottprov i en för många hundar lite pressad situation, uthållighetsarbete i skogen, koncentrationsarbete, hunden måste ha ett bra gripande, lite kämpaanda för att orka springa med tungapporten, orka hoppa höga hindret, våga klättra på stegen.
Problemet med de flesta collies är att de hela tiden måste "lyftas" för att orka jobba. De har inte så mycket kamp-och leklust, lite jaktlust, inte så livliga...... Helt plötsligt har hunden ingen motor alls! En sådan hund är inte rolig att träna. Människor som vill ha en hund för tävling väljer då självklart en annan ras, eftersom man då slipper lägga halva tiden på att höja hunden. En livlig hund full med lek-och kamp, som gärna jagar allt som rör sig (inklusive bilar!) om ingen stoppar den, med en nyfikenhet som gör att hunden är överallt, är lite besvärligare att ha i vardagen, än en lugn hund som mest ligger och inte "går igång" på nånting. Collien kanske har blivit "de latas" hund???? Dessutom så orkar du inte ha tio mycket livliga hundar hemma eftersom de förmodligen klättrar på väggarna när du inte hunner aktivera alla, medan många collieuppfödare utan problem kan ha tio hundar hemma. Kanske är det då enkelt att ha lugna hundar som inte kräver så mycket? För ägarnas skull i alla fall.............. Men vore jag hund så skulle jag hellre vara en pigg, framåt liten krabat full med lek och bus.

Det måste vara jobbigt att leva om man måste gå och vara rädd ibland. Tänk om jag halkar på golvet? Tänk om någon skjuter en nyårsraket? Tänk om jag måste gå igenom en gångtunnel? Tänk om jag måste åka bil?
Det är faktiskt uppfödarnas förbannade skyldighet att i alla fall försöka, med de medel vi har, föda upp collies som kan leva lyckliga. Det tycker jag att vi är skyldiga våra hundar!
Om sen även några också faktiskt råkar dela mina åsikter vad gäller collien som arbetande hund, så blir jag glad. Men det är bara att se svart på vitt att det i stort sett inte existerar några sådana.

För att jag alls ska ta valpar på en tik, tycker jag att hon ska hålla vissa krav vad gäller mentala egenskaper. En avelstik ska vara obelastad av människor i alla situationer, ha stor leklust, gripande, vara bra på att hantera sin rädsla, hårdhet, små aggressioner, ljud/skottoberörd, samarbetsvillig, ha stor koncentrationsförmåga.
Jag har en tik idag som är trevlig på alla sätt. Många som träffar henne tycker mycket om henne, hon älskar människor, barn, andra hundar. Hon har leklust, gripande, mycket jaktlust. Hon har lite jävlar-anamma. Hon är helt skottfast. Hon är en fantastisk spårhund. Hon älskar att jobba. Hon är bra exteriört. Hon är frisk som en nötkärna. Men hon kommer INTE att gå i avel. Jag vill ha ännu bättre lek och gripande. Hon har stora rädslor i vissa situationer. Hon är alldeles för vek. Hon har inte nog stor arbetskapacitet.
Många collies som är sämre än henne används varje år i avel. Det är för mig helt oförståligt, hur jag än vrider och vänder på det så förstår jag det inte. Är det jag som är konstig som har sådana krav på en collie?


Något måste hända med vår ras! Kravet på MH-beskrivna föräldrar för att få registrera avkommor är helt verkningslöst, majoriteten av uppfödarna tar inte till sig av resultaten! Många uppfödare har katastrofdåliga MH-spindlar, vad behövs för att ändra människors syn på avel?

VALPKÖPARE, snälla ifrågasätt! Titta noga på uppförarnas MH-resultat! Titta på föräldrarnas, och deras kullsyskons, reaktioner. Köp valp efter föräldrar med trevliga MH:n! Var kräsna, leta efter en BRA uppfödare. Låt hundköpet ta tid.

UPPFÖDARE, ta till er av MH. Titta kritiskt på tilltänkta avelsdjur. Träna mer med era hundar! Ge er ut och TÄVLA bruks! Arbeta mer med era hundar. Inte bara ett appellspår en gång i halvåret. Ge er ut i de högre klasserna och se om din hund verkligen har vad som krävs! Sortera bort hundar som inte håller måttet. Avla inte med hjärtat utan med hjärnan! Bara för att din hund är trevlig kanske det inte har något att tillföra rasen.

Vi måste förbättra rasens rykte genom att få ut fler collies på arbetsprov! När en schäfermänniska har sett tjugo bra collies på tävling kanske vi kan så ett litet frö i huvudet; "det kanske finns bra collies i alla fall...". Vi måste få fler aktiva att välja vår ras! Detta gör vi genom att förbättre livligheten, leken, kampen, hela hundens paket.









BRAAAA! Duktig hund!









Hunden som aldrig har tråkigt!!!