Blogg

Detta är egentligen ingen riktig blogg, men tanken är att skriva lite nytt här då och då.
Det blir lite berättelser om sådant vi gör men ibland också tankar om det ena och andra.

OBS!
Ny blogg finns i menyn (Blogg2)!



Mallas nya halsband!
Undrar om det är matte eller Malla som gillar det mest...............
TACK Jeanette L för att du gjorde det så fint!

2008-10-20
Idag är vi jätteglada för Zuzana har berättat att Mallas tilltänkta date nu blivit Tjeckisk utställningschampion! GRATTIS!
Inte har vi en sekund tvivlat på hans kvaliteérr, men nu finns det även på papper :-)

Annars är det som vanligt. Dagarna rullar på med jobb, hundar, och så lite annat därimellan. Även om denna blogg mest kommit att handla om Malla så få de andra hundarna sitt också. I lördags var vi ute i underbart oktoberväder och Morris, Ilo och Malla fick varsitt spår. Alla gick jättebra. Ilos spår var inte lätt, gick i skog, bytte till sträckor med ren sand och diverse klurigheter, men allt löste hon och fick som vanligt fnatt vid slutet där brandslangen låg. Det bästa Ilo vet här i livet ät att RULLA SIG! Jag har gjort en grej av detta och hennes belöning består av rulla rulla rulla, och det ser för härligt ut när hon hittar föremål och slänger sig och rullar sig helt galet.
Malla spårade super! Icke-förarspår och vi hade inte spårläggare med oss heller, men det behövs aldrig :-) Jag tror inte hon gick så mycket som en meter utanför spårkärnan på hela spåret. Alla föremålen med oss tillbaka.
Vi har nu på allvar börjat med uppletandet också, eftersom det kommer i högre klass. Hon springer bra och hittar föremålen. Poletten har inte 100% trillat ner men mitt tips är att det inte dröjer länge :-) Kör bara korridorer med föremål längst ut. Vi passar på så länge vi inte behöver pulsa i snö.

 

2008-09-27
Idag har vi tävlat igen. Lägre klass spår i Kalix. Vi var första reserv och såklart kom det ett återbud :-)
Spåren först, 9/9 påsläpp, fem pinnar plus slut, dvs 8/8 i betyg. Jättebra spårning, inga tapp och inget krångel. Budföringen behövdes inte idag och tur var väl det för trots att vi nu tränat detta så sprang Malla direkt till agilityhindren.... Hrmmm.
Platsliggning med skott i ösregn och kall blåst.... Malla är ganska (läs mycket) väderkänslig men trots detta låg hon bra. Skakade som ett asplöv när jag kom tillbaka till henne, men så duktig hund att ställa upp på detta och inte bry sig i skotten trots att hon frös och tyckte det var jobbigt. 9,5/9,5 i betyg. Avdraget pga pip.
Lydnad i ösregn, med en hund som hatar regn. Men vad gör väl det när man heter Malla :-) Vi tog vädret med storm kan man säga! Linförighet 10/10, framförgående 8/8,5. platsläggandet 9,5/9, inkallningen 10/10 (dagens charmigaste avslut, ett stooort kaninskutt med perfekt landning), krypet 0 (hon försökte men det var äckligt med kallt vatten under magen), apportering 10/10, hoppet 10/9. Vilka poäng!! Med en hund som är precis 2 år gammal.
Hon gjorde en jättefin insats trots vädret. Tänk er vad det blir den dagen solen skiner :-)
Poängen blev 451,75 och UPPFLYTTAD till högre klass!
Nu går vi i vinteride snart för att ladda inför högre nästa år (och förhoppningsvis puppisar också!).
Jag säger fortfarande, vad månde bliva av denna hund!!!!!

 

2008-09-04
Mallas mamma har nu blivit FINSK LYDNADSCHAMPION!!!!! Vi är så glada och stolta! Det är inte många kortisar i Finland som fått denna titel. Vi försöker allt som går att någolunda följa i mammas tass-spår :-) Det är så roligt att denna hund (Ilo alltså) visar upp sig för hon har sååå mycket kapacitet, och är en super representant för rasen. Nu ska hon få vila och förhoppningsvis snart bli mamma igen!!
Malla och jag har tävlat! Lägre klass spår i Jokkmokk. Spåren gick först och det var regn och rusk, dvs sånt väder som Malla inte alls gillar... Påsläppet gick fint, förutom att min mobil började låta (hade glömt att slå av den...) och eftersom Malla vet att det blir en reaktion på matte så kom hon tillbaka till mig. Jag sa åt henne att spåra och tog då spåret fint igen. Då fastnade min sko i en rot och jag föll bokstavligt som en fura! Landade dock skönt i mossan och hunden märkte ingenting utan fortsatte och gissa om jag var SNABBT uppe på benen igen :-) Domarna fick sig ett gott skratt. Vad gör man inte för underhållningen.
Vinkeln gick bra och vi fick 9/9 på påsläppet (pga telefonen!). Efter en kort stund hittade hon en pinne. Hurra! Fram med hennes leksak och så lekte vi. Jag tar pinnen och ser: SPÅR 8. Vi hade spår 7! Vad göra? Har aldrig varit med om detta förut. Tänkte att det var då tusan vad NÄRA spåren måste ligga. Jag lade tillbaka pinnen och vinklade 90 grader åt vänster, tänkte att där måste spår 7 ligga. Mycket riktigt. Så duktig hund jag har. Lite förbryllad av att bli "tagen av" spåret och dessutom lämna apporten kvar, men efter bara 10-20 meter tar hon ett klockrent spårupptag åt höger och efter ett tag kom en pinne, denna gång märkt SPÅR 7! Jag blev GLAD ska ni tro. Sedan spårade hon hela spåret utan tapp och plockade pinnar. I mitten på spåret kändes det lite "rörigt" men så gick hon över två pinnar där också. Det hade varit mycket vilt i farten enligt spårläggaren. Dock på spåret hela tiden, om än inte helt i kärnan. Mer drag i linan ju längre spåret gick! Hon blir aldrig trött. Superfint spårat sista 200 meterna till slutet. Helt överlycklig hund vid slutapporten. Vi hade använt 20 minuter av tiden, ändå lekt vid varje apport plus strulet i början. Första apporten missade vi pga att hon gick över på fel spår, ekipaget som hade spår 8 hittade vår första apport! Men spåren kan inte ha varit långt ifrån varandra.
Tillbaka till klubben för budföring. Vi har minutiöst förberett oss på detta och tränat varje dag, stigit upp klockan 4 tävlingsdagen, kört 19 mil enkel väg, och så slår det mig att vi GLÖMT att träna budföring!! Man tror inte det är sant! Jo jo. Vi behövde budföringen för uppflyttet. Aldrig gjort med skott. Tränat senast i början på juni. Hon sprang fint ut, brydde sig inte i skottet, men stannade inte kvar hos mottagaren...... Full rulle tillbaka oberörd av skottet men jag blev bara sååå besviken. På mig själv alltså. Om vi bara hade tränat detta några gånger innan tävlingen!! Jag bröt hela tävlingen. Jag hade bara en sak i huvudet och det var att vi skulle bli uppflyttade och all energi tog slut och jag klarade inte av att ladda om till lydnaden. Det var ju inget värt liksom.
Vi åkte hem de 19 milen och TRÄNADE BUDFÖRING direkt vi kom till Luleå :-)
I tisdags var vi på hemmaklubben och tränade med okänd människa, jättebra. Nu tränar vi detta moment varje dag plus allt annat som vi redan tränat, och har anmält till de två resterande tävlingarna vi har här uppe. Vi håller tummar och tassar för av vi kommer med på dessa!
Men så duktig spårhund jag har!!! Vi tränar bara spår 6 månader på året (pga snö) dvs hunden har inte ens tränat spår ett år av sitt liv. Och hon blir heller inte trött av koncentrationsarbete!! Ju längre spåret är desto roligare är det.

2008-08-22
Nu har vi haft tjejbesök!! Marjos (eller Helis, men Marjo har ju avelsrätten) Ilo, tillika Mallas mamma, Auringonkukan Äidin Ilo har varit här från torsdag till tisdag. Denna hund är så trevlig och lätt att ha hemma. Ändå finns det så mycket i henne när man behöver det. Vi har parat söndag, måndag och tisdag, så nu väntas det valpar runt 20:e oktober. Helsyskon till Malla alltså. Tiken har nu i sommar vunnit två förstapris i Lydnadsklass Elit (jag har trott att hon hade det sedan tidigare, men det är inte lätt när man inte kan finska...). Valparna förväntas bli minst lika trevliga som Malla, vilket inte vill säga lite :-)
Intresset för Malla-Casper-valpar är jättestort!! Jag tycker det känns jätteroligt att det verkar finnas många som faktiskt vill ha collies att arbeta med!

2008-07-17
Värst vad jag bloggar nu då!
Faktum är att jag nu lägger ut en ny planerad kull, en idé jag burit på under en tid. Efter att ha diskuterat med Zuzana i Tjeckien och tänkt mycket så känns detta HELT rätt.
Jag tycker mycket om Mysak som jag först tänkt använda, men det känns mig faktiskt lite övermäktigt att göra en kh-lh-kombination i min första kull, dessutom (tyvärr) jättesvårt om inte omöjligt att hitta de valpköpare jag vill ha. Det sistnämnda är den stora anledningen till att jag byter hane.
Så nu gott folk är det bara att boka valp :-D
Jag har ännu inte bestämt om det blir att para nästa löp (omkring April 2009) eller vänta ett år till så det blir vårvalpar 2010. Hur det känns under vintern får avgöra.


2008-07-15
Nu har vi varit några dagar på Sandön, vårt paradis på jorden. Vi åker snart ut igen.
Tänk att jag hade med mig kameran och fotade lite :-)

Ilo när vi åkte ut från hamnen. En underbar kväll med vacker sommarsol.

 

Hundarna älskar att åka båt. Det är så mycket lukter som kommer från land. Här är det Isac som har utkiken :-)

Malla vädrar för fullt.

Malla och Ilo var de som höll sig framme mest denna gång. Såklart med flytvästar på!

Josefina och Trixa, vårt sommarbarn som bott hos oss i två veckor. Nu har matte Lena kommit hem men de följde med oss ut till ön några dagar. Observera väldigt nytrimmade öron (gissa vem som höll i saxen...).

Malla på vår strand. Oj vad fint det är med vatten! (Fin hund dessutom :-))

Morris, VEM annars :-)
Han älskar pinnar och hade också ett litet fnatt på den lilla steniga stranden, sina 9 år till trots. Alla ben höll denna gång också...

Isac med bollen. Hundarna springer med denna boll mycket. Särskilt sheltie-Trixa!
Isac tycker att den ska pipa också men gudskelov gör den inte det till våra örons väl.
Denna gång blev det inget bad-kort på Isac, eftersom matte fotografen också badade (brrrrrr) samtidigt som Isac, men vi kan rapportera att hans fantastiska simteknik är lika bra i år igen :-)

 

2008-06-30
Äntligen blir det några rader...eller ganska många...
Dagarna och veckorna rinner iväg. Semester sedan i torsdags, fem och en halv vecka :-) Vi tränar mycket jag och Malla. Spårar några dagar i veckan och har börjat använda endast tävlingsmässiga spårapporter inför lägre klass-tävlingarna efter semestern. Hon byter apporterna mot en liten kamp-leksak, vi leker så det står härliga till. Förra veckan gick hon ett spår med fem apporter och markerade alla jättefint. Vi lekte ordentligt vid alla fem, men det kommer jag ju inte ha ro att göra på ett tävlingsspår. Hon orkar ändå leka så mycket och sedan jobba vidare, trots att det är varmt och ganska långt spår. Hon är däremot ganska värmekänslig så jag är alltid noga att vattna henne ordentligt på spåret. Vi försöker gå så mycket icke-förar spår som möjligt. Hon är en hund som är lätt att läsa på spåret och jag ser på henne tydligt när hon är så spåret (vilket hon är för det mesta). 90-gradersvinklarna tar hon oftast precis i spåret. Kollar ibland åt andra hållet 2-3 meter men vänder snabbt och är på spåret igen. Nu handlar det mer om att spåra riktigt långa spår och vänja henne vid det. Det känns som att vi ska ut i lägre nu :-)
(Vi tävlade förresten 30 maj i Överkalix, 2 veckor efter appellen!! Tyvärr hade jag (för första gången i mitt liv!) ställt väckarn fel, vi skulle åka klockan 6 för att hinna och jag ställde klockan på 6......... Gissa om det blev turbo i alla läger! Det var INTE en optimal morgon att komma till klubben efter 120 hela vägen i 10 mil, ingen frukost, helt sönderstressad och ut på spåren och då lugna ner sig och handla rationellt. Klockrent upptag och vinkel, sedan tror jag det var en markering av första pinnen, jag var inte mig själv och gjorde allt så konstigt för min hund. Vi tog oss i alla fall runt men pinnar borta och tiden såklart ute. Men en erfarenhet jag inte hade velat vara utan, nu vet jag mer hur jag ska handla i en tävlingssituation som är helt utom den kontrollen och ordningen som man planerat för.)
Lydnaden tränar vi nästan varje dag. När jag tränar lydnad gör vi alltid alla moment i lägre klass. Vi tränar alltid i rätt ordning, med undantag för krypet som vi tränat för sig tills alldeles nyligen, och jag upprepar oftast inte utan första gången ska vara bäst direkt! Däremot varierar jag momenten. Ibland jättemycket linförighet, ibland bara litegrann. Framförgåendet dock alltid i båda riktningarna. Sedan gör vi alltid lite fritt följ. Dels för att träna det ofta, dels för att hon inte ska tro att det är läggande under gång direkt efter framförgåendet. Sen läggandet, inkallningen (ibland bara sitta kvar), krypet, apporteringen, hoppet. På hoppet har jag helt tagit bort återhoppet. Hon har en sådan förväntan på allt, så mycket av våran träning (eller all träning känns det som ibland...) går ut på att få ner förväntningarna. Jag är ju medveten om att detta även beror på att hon vet ordingen på momenten och vet exakt vad vi ska göra nu, men jag tycker ändå att fördelen med detta är så stor på tävling. Hon vet exakt vad hon ska göra hela tiden. Krypet ser RIKTIGT bra ut. Jag är sååå stolt!!! Det kommer att bli fantastiskt. Jag går helt upprätt och hon kryper fyra meter, med fantastisk teknik. Men vi tränar mest icke-tjuvstarter, tempo (mitt tempo gäller!) att hålla bra position m m. Det gäller ju också på krypet att som förare gå på ett sätt som är bäst för din hund. Hitta rätt rytm både i steglängd och tempo, vad som passar min hunds teknik och tempo. Vi har hittat rätt nu. Vi tränar också vinklar både åt höger och vänster. Det har jag lagt in tidigt för att hon ska förstå positionen och att alltid följa mitt ben.
Platsen tränar vi varje dag. Ibland med skott på klubbens träningskväll. Skotten hör hon inte. Däremot har det blivit en liten konflikt för henne när jag lämnar henne på platsen. När jag väl gått sträckan och vänder upp mot henne så ligger hon lugnt och hur länge som helst. Vi tränar oftast 10-15 minuter och det fungerar bra, förväntningarna har gått ner och hon är mycket lugnare. Men just lämnandet är inte bra. Jag tror att vi ska prova en belöning när jag länmar henne, som kommer från någon annan person. Som bara går fram och säger bra och ger henne lite godis. Vi hinner jobba på detta innan augusti, så det känns bra. Hon reser sig aldrig men det är inte 100% tryggt eftersom hon blir orolig när hon lämnas.
Utöver detta tränar vi också andra moment. Ställandet på inkallning är snart färdigt. Metallapporten galopp ut, galopp in (har ALDRIG visat hunden denna förrän juni i år), tungen tar vi fram ibland. Skallet, jättebra skall verkligen, tränar ännu bara kommandon skall och tyst, men snart börjar vi med sättandet också. Framåtsändandett kommer att bli en fortsättning på framförgåendet som hon gör så bra. Går rakt i bra tempo. Stegen tränar vi sällan numera men det hinner vi inte just nu som ni kanske förstår :-) Grunderna är gjorda, det gäller "bara" att hålla koll på dessa fyra ben som inte alltid är så lätt. Hon trampar fel, snett, vint, helt åt fanders och ibland lyckas hon sätta EN tå på brädan och då balanserar hon stolt :-) Vi är helt svettiga och uttröttade innan hon tagit sig över valpstegen men roligt har vi åt hennes aldrig svikande optimism.

Ja, som ni förstår så är detta ingen semester, det är bara ett annat jobb! Dessutom spårar de andra hundarna emellanåt, vi hittar på roliga utflykter i skog och mark. Långpromenader (jag slåss mest med mygg). Malla har precis löpt färdigt så nu behöver jag ändå inte gå alla tre turerna uppdelat i två (det var 4 timmar ute på promenad om dagen, bara att promenera med hundar...). Sedan i lördags har vi också ett sommarbarn boende hos oss, våra grannars sheltie Trixa, som ska vara här i två veckor. Hur söt och underbar som helst, jag borstar och kammar och trimmar och tycker det är hur kul som helst att ha lite päls att pyssla med. Det trodde jag inte om mig själv!
Slutsats: allt är prima här hos oss, alla mär bra och det enda man skulle kunna klaga på är: bensinpriset! Jag vet att jorden håller på att kollapsa, men nästan 3000 kr i bensinräkning är inte roligt. Men ska man satsa på ska man och då får det kosta lite också :-) Till vintern går vi i träningside och då är man ju helt insnöad och kör bara till och från jobbet så sluta gnäll nu för tusan!!

2008-05-18
Herregud, jag har inte tid att ha en blogg!!
Men nu måste jag ju skriva några rader eftersom vi har varit och tävlat appellklass i Jokkmokk. Första tävlingen för säsongen, såklart skulle vi dit :-) Tävlingsdebut för Malla likaså.
Spåret först. Hon var väldigt ivrig och eldade iväg med full fart. Lite slarv på första sträckan och matte kunde ju ha bromsat lite mer men man blir ändå lite stressad med domare och allt. Gick av spåret litegrann precis vid första pinnen, men mycket bra vinklar och jättefina markeringar sedan. Betyg 8, dvs fullt med en pinne borta. Det bästa appellspår jag gått med någon hund trots missen. Hon bara äger skogen :-)
Budföring 8,5. Full fart men satte tassarna i mottagaren och mig, hon gillar att använda kroppen och hinner "varva upp" när hon springer...
Platsen sedan. Pep hela tiden (vad ska man ligga still för!) och lade rumpan än åt ena hållet, än åt det andra och när jag kom tillbaka till henne låg hon nästan helt vänd år andra hållet :-) Men inga tendenser att resa sig. Vi måste träna detta mer för jag har inte momentet som jag vill ha det. Hon ligger bättre med skott, ju mer hon har att hålla reda på desto bättre ligger hon för då koncentrerar hon sig mer på vad hon ska göra. Det blir nog bra tillslut :-)
TAGGAD på lydnaden (när är INTE den här hunden taggad?). Linförighet 9,5, framförgående 9, platsläggande 9, inkallande 8,5 (avslut: mkt snabb ingång och sedan PANG, snabbt läggande. Vi har tränat mycket kryp på sistone och hon tror att hon ska krypa hela tiden....), apportering tjuvstart!!!, hoppet perfekt......förutom då tjuvstart igen på tillbakavägen och ännu ett fint läggande efter ingången (ska vi krypa NUUU då?!?).

Sammanfattningsvis: vissa hundar går ner sig på tävling eller går jämnt, vissa hundar går upp sig. Malla går definitivt upp sig! Hon tyckte det var såååå kul, och charmade tävlingsledaren totalt.
På hemresan (tog 2 timmar enkel väg att köra) åkte hon i stora buren baktill i bilen och ägnade sig åt att äta på de fina snitslarna och diverse annat som hänger där.... Jag fick stanna på en p-plats och sätt hunden i hennes "hus", den lilla flygburen med heltäckande väggar. Väl där låg hon och "trummade med tassarna" och tittade på mig: "Vad ska vi göra nu? Är vi inte framme SNART??? Emellanåt ägnade hon sig åt torrsim dvs ligga och krafsa med tassarna tills man blir liiite tröttare än man var innan (Detta går alltid finfint att ägna sig åt om man inte har något annat att göra.) En glädjeyttring brukar vi kalla det :-)
Väl hemma åkte vi ut i skogen med alla hundarna och gick i 45 minuter och Malla spårade rådjur och lekte med Ilo heeeeela tiden. Till slut klockan åtta somnade hon och så gick det inte att få kontakt med den hunden mer den dagen. Men vilken ENERGI den hunden har!

Och jag glömde ju poängen!! 230,75 p och UPPFLYTTAD. Inga skrytpoäng i totalen men vi tappade ju mkt på apporteringen och hoppet (koeff. 4 på båda). Sett till hunden finns det bara HUR mycket resurser som helst inuti ! Vi har dessutom bara hunnit träna spår och lydnad i 2-3 veckor efter vinteruppehållet.

Nu tar vi sats mot nya djärva mål, lägre klass blir det snart :-)
TACK Marjo och Yvonne som fixade en sådan fin hund till mig!!

2008-03-17
Nytt år sedan länge. Hemsidan har bytt adress: http://web.telia.com/~u97304348/ Men www.merciless.info gäller ännu.
Som ni kanske har sett så har jag lagt ut en planerad kull. Säkert är det många som har blivit mycket förvånade när jag planerat en lång-korthårsparning. De som känner mig vet att jag är ganska restriktiv mot detta. Så hur i hela friden har jag då tänkt??? (Ja, ibland undrar jag själv...)
Tanken slog mig ganska tidigt att göra en utavel på Malla. Dels för att hon är ganska starkt linjeavlad på sin pappas sida, och dels för att det är ett måste för rasen att försöka sänka inavelsgraden. När jag har tittat på de korthår som finns i Sverige som jag vill använda så är det hundar som är ganska nära släkt. Visst går det att avla så men det är inte hållbart för rasen på lång sikt att göra sådana kombinationer generation efter generation. Jag vill använda en hane som jag vet har de arbetsegenskaper som jag vill ha, som har stor arbetsvilja och är lätt att samarbeta med. Självklart helt skottfast och genomfört MH eller annat mentalprov med små rädslereaktioner och en bra förmåga att hantera sin rädsla och inte bygga på sig obehag. De hundar jag tittar på i Finland är också släkt med Malla, på olika sätt.
Jag har några alternativ som jag ser det. Det första att använda det jag först tänkt och linjeavla ännu mer så de hundarna som redan ligger bakom. Det andra att försöka hitta ett korthår som är helt obesläktat men som har alla de (några ovan nämnda) egenskaper jag vill ha. Det tredje alternativet är att helt utavla med ett långhår. Att utavla med långhår är som jag ser det någonting man ska göra med stor försiktighet, någon gång, och om resultatet sedan blir bra använda korthår på det i framtiden. Att korspara flera generationer skapar otypiska korthår och är ingenting som gynnar rasen, det enda positiva det medför är utavel.
När jag då förlikat mig med tanken att eventuellt prova ett långhår så var valet lätt. Det finns bara en hund jag i dagsläget vill använda. Mysak har jag träffat och dessa linjer har imponerat stort på mig. Jag har nu bestämt mig för att inte para Malla förrän nästa år, dvs 2009, och då får vi hoppas att Mysak är pigg fortfarande.
Om du tror att du har samma syn på hund som jag, och vill ha en hund att arbeta med, så tveka inte att höra av dig.

Förresten har Mallas kullsyskon nu varit och röntgad höfter och armbågar.
Auringonkukan Mamman Metku: HD grad B/B, AD ua
Auringonkukan Mega Matti: HD grad A/A, AD ua
GRATTIS Marjo och Heli !!

 

2007-12-14
Mycket har hänt sedan sist. Bland annat så har glasögonen fått sig en stor repa precis i mitten på ena glaset (lite irriterande med en repa i "ögat" men jag vänjer mig..), dunjackan har numera tre fina lufthål och rädda det som räddas kan är parollen. Ja, det är Malla som lever livet. Raketträning har det blivit en massa. Ungarna i kvarteret har skjutit nästan varenda dag hela december så det är ibland bombanfall på kvällsturen. Jag har hotat med polisanmälan men det är ju inte en nioårings fel, man måste ju ta det med föräldrarna för det är ju de som har ansvaret. Hundarna bryr sig inte så vi får lite uppvärming inför nyåret. Det är alltid lite spänt med en ny hund på nyår. Malla är ju inte ny, men förra året var hon så liten att hon inte förstod att lyssna. Hon är då totalt oberörd och jag upplever henne som en hund som mycket väl skulle kunna bli skrämd men ändå inte bli berörd. För övrigt har jag nu fått låsa in tungen i flygburen för Malla ska bara leka med den hela tiden. Jag tänkte att jag skulle kampa med den litegrann för att hon ska bita HÅRT så den inte glider i munnen, men nu är hon heltokig i den istället så vi lugnar oss ett tag :-) Tänk så härligt med en hund man får lugna ner med tungen!

MH-protokollen finns ännu inte på hunddata..... På SBK sa de att det tydligen var något fel i deltagarlistan och de skickades tillbaka, har åkt runt hela Sverige kändes det som. Nu har det ialla fall rättats till och de är skickade till SBK på nytt. Man kan inte andas ut förrän resultaten finns på hunddata..... Men det är inget man själv kan påverka så det är bara att vänta. Det ska inte vara någon fara att resultaten annulleras men helt säker är man ju inte :-(

Hemsidan kommer att flyttas till en telia-adress, men www.merciless.info kommer att gälla ävan framöver. Kanske blir det lite "svart i rutan" några dagar om de hinner radera den gamla innan jag hunnit skicka upp till telias server. Men då vet ni att vi kommer åter :-)

GOD JUL alla nära och kära!
Vi kommer att vara hemma under helgerna, äta gott och umgås med två-och fyrbenta.

2007-11-01
Så var det dags att skriva några rader igen. Först kommer en massa bilder som är tagna på Piteå BK 22 september, dagen före MH:t. Anci (Gold Status) hade ju uppfödarträff och eftersom hon ibland får vara vår "surrogatuppfödare" så var vi såklart med på deras träff! Men vi ägnade inte tiden åt gruppfotograferingar (min hund passade inte riktigt in bland alla sobla långhår...) utan tränade appellmomenten och tänk så tur vi hade att Cissi Ohlin var där och fotade oss. Det var som att ha pressen där kan jag säga :-)
TACK så hemskt mycket för att du fotade Cissi och att jag får använda bilderna! Se och njut!!

Så här glad blir Malla när hon ääääntligen får komma ut ur bilen. Att dra i kopplet när man är glad är en favoritsysselsättning men eftersom hon alltid är glad är det liiiiite jobbigt....


Väl nere på planen så är första momentet linförighet. Oj vad fint hon går :-)


"Gå före!" Nästa moment framförgående. Riktigt fint framåtsändande kommer vi att få sedan.


Det går lika bra åt andra hållet :-)


Platsläggande.


Bildbevis. Hon KAN faktiskt sitta kvar när man säger det :-)

Och komma när man ropar, DET kan hon också!!!


Apportering. Hon är duktig på att gripa snabbt.

Och lika snabb på att komma med den!


"Jag kommer!"


Ingång på gång :-)

Hoppet.

Och över kom hon också. Hon är mycket trevlig att jobba med, en njutning för en träningstokig själ :-)

FOTOGRAF: Cissi Ohlin. Tack än en gång.


Men nu tillbaka till nuet :-)
Vi spårar en hel del. Det är mycket trevligt och allt fungerar riktigt bra. Vi tränar vinklar, olika underlag och olika liggtid. Jag är sugen att börja lite med söket innan vintern kommer. Vi får se om vi får ihop till en bra grupp.
Till sist kan jag också meddela att vi nu har två hundar som äter från slasken i köket.... Att Malla har en inbyggd mat-radar som hittar mat överallt har aldrig varit någon nyhet, men den finurlige fader Isac har sett hur dotter gör och förstått att det faktiskt finns mat att hitta ibland i slasken. Så nu samsas de där med sina långa näsor alltför ofta!! Så nog kan hundar lära sig av att iaktta hur andra gör. De äter äggskal, morotsskal, kaffesump och lite annat. Hushållsgrisar kunde man kalla dem! Ja, det händer alltid NÅT i vårt hus, det kan jag lova........

 

2007-10-15
Nu har det gått lite tid sedan vår tävling skulle ägt rum (eller ägde rum men utan oss...). Jag tappade helt motivationen, det var som om luften gick ur mig efter det. Man laddar för något i ett halvår, sedan blir det inte av och då blev det bara tomt. Nu känns det bättre och vi har spårat en hel del. Malla gick senast ett ca 500-600 meter långt spår med tre föremål, jag lade tre 90 graders vinklar eftersom det är vad hon behöver träna på. Riktigt bra gick det ändå! Två av vinklarna tog hon klockrent, den mittersta fick hon jobba på men jag stod passiv och då löste hon det helt själv så det var ju också bra. Men vilken ENERGI hon har!! Hon verkar aldrig bli trött. Även om detta inte var ett så långt spår så var det ändå lite klurigheter med vinklar och korsade vägar och annat. När vi lekt vid ett föremål så tutar hon på (i HÖG fart) igen och när sista leksaken är funnen så ser hon helt oberörd ut. Då vill hon göra MER :-)
Lydnaden har vi tränat en gång sedan sist, av ovanstående anledning...., men det ska vi också komma igång med. Hon gjorde en hel tävlingsmässig tungapportering jättebra! Detta moment är ju så nytt, men ack så lätt det är med apporteringarna om man har en hund som har gripandet och håller FAST saker ordentligt.
De andra hundarna får sitt också. Mitt hunderi känns som mitt företag :-) Jag försöker ju dela upp hundarna så mycket jag bara hinner och tar de oftast två och två på promenader och träning.Men jag har ändå konstant dåligt samvete för att jag skulle hinna ännu mer med dem om jag hade färre. Jag VET att mina hundar har det bra, och de får vara med överallt, och aktiveras nog mer än de flesta andra, men trots detta skulle jag vilja hinna mer. Jag måste sluta upp att ha detta samvete hängandes över mig för det blir en stress i kroppen. Man kan inte göra allt.
Det är jätteroligt att lägga korvspår där jag kan släppa allihop (inte Malla dock) på samma spår och de tycker det är jättekul att jobba med detta. Svansarna går hela tiden och hjärnan får arbeta.
Det måste till någon slags tankeverksamhet (helst näsverksamhet) för att mina hundar över huvud taget ska bli lite trötta. Om jag så är ute med de i timmar och promenerar och grejar med lite av varje så blir de helt oregerliga efter några dagar om inget mer händer. Jag förstår inte att mina hundar alltid blir så här :-) Men det beror kanske på att de är så "bortskämda" att det händer så mycket hela tiden. Denna "bortskämdhet" betyder nog att de har ganska bra liv i alla fall :-))

Lite framgångar får man ändå ta del av, när man inte själv tävlat. Maria och Kosmos blev i helgen godkända på det nya svårare tjänstehundsprovet och därned FÖRSVARSMAKTSHUND!! Jag har ju drillat detta ekipage i lydnaden under året och kanske kan jag säga att jag också har ett finger med i spelet. Eller vad säger du Maria :-) Jag var på jobbet andra provdagen och hade direktrapporter från husse Mats, men det är absolut mer nervöst när man håller på någon annan och inte själv tävlar. Jag kan förstå att det måste vara hemskt som uppfödare när man vet att valpköpare tävlar, man vill SÅÅÅ gärna att det ska gå vägen. Och Kosse du gjorde det så bra!! Jag hade inte kunnat bli mer glad om det hade varit jag själv som gick med hund.
Tre av fem hundar klarade sig, varav en collie. Nog kan vi också bara vi lägger manken till :-)
Nu ska Kosse och Maria träna vidare på lydnaden så kommer bruksresultaten trilla in också.

Nä, nu är det dags att åka ut i skogen med hundarna. Det brukar vara livat ska ni tro när jag kommer hem från jobbet. De är helt galna, och när dom är fyra stycken drar de igång varandra ganska mycket.
Ilo är ännu hemma. Syster ångrade sig och skulle inte ta henne, men Ilo-tösen ger oss så mycket kärlek här så det gör absolut ingenting :-) Men skulle rätt hem dyka upp någongång så skulle jag nog kunna överväga, eftersom jag trots allt tycker att hon skulle få ännu mera tid än hon får här. (Nu var det samvetet IGEN, jag skulle ju inte tänka så....)

 

 

2007-10-08
Vi har INTE tävlat, kan jag meddela för er som undrar. Jag ringde återbud onsdagen och lördagen skulle vi ha appellen. Jag har ångrat mig hundra gånger efter att jag ringde, och nu efteråt känns det ännu värre.... Vårt stora mål för året var att tävla, 12 månader gammal, och visst hade det kunnat gå vägen! Hon är absolut klar på lydnaden och spåret, det var ju platsen som inte var dundersäker. Nu efteråt ångrar jag mig för jag tror aldrig att hon hade gått fram till någon annan hund om hon rest sig, och jag tror inte att hon hade fått men för livet även om hon blivit skrämd av någon annan hund. MEN min ståndpunkt är att ALDRIG (både för min egen hunds skull men även medtävlande hundar) lägga en plats på tävling om momentet inte är säkert så jag vet att hunden är trygg i situationen, vet 100% vad den ska göra och ligger kvar om så alla andra hundar är uppe. Hon har legat så fint hela förra veckan på träning, lade henne i fredags på klubben och som sagt så grämer jag mig MYCKET över att vi inte åkte. Jag vet att det var rätt beslut men trots allt så nådde vi inte målet jag satt upp och det känns tråkigt.
Jag kan ändå säga att det gick inte att forcera träningen mer än jag gjort i detta momentet, jag har gått mycket snabbt framåt med henne och ställt stora krav så fort hon visste att hon ska ligga kvar. Momentet måste mogna in lite mer och det kan bara tiden ge, ingen träning i världen hade hjälpt för vi har tränat SÅ MYCKET ska ni tro! Det känns tråkigt att vår säsong nu är helt slut vad gäller spårtävlingar. Det blir att vänta till maj.......................... :-(
Nu blir det att spåra på så länge det går innan snön kommer. Tänkte hinna lägga lite långspår med henne, annars har vi tränat mycket vinklar och jag tror poletten börjat trilla ner där också. Krypet tar vi i vinter och målet är att ha det helt tävlingsfärdigt när säsongen börjar till våren. Även lite plats med skott. Hon har faktiskt legat med skott (dessutom mörkt ute) och det kommer inte bli några problem. Jag är sugen att börja med söket men tiden måste ju räcka till också... Marjo tränar ju mycket sök med kullsyrran Metku och hon är jättenöjd med henne!! Tror att hon kommer att bli minst lika bra om inte bättre än Asseri, som ju går som en vessla i elitsöket :-)

Nä, nu ska jag åka ut på klubben en sväng och träna lite.

 

2007-09-23
Så satte hon då tassarna på MH-banan, Malla, 1 år och 6 dagar gammal. Jag var ju inte särskilt orolig och det fanns ingen anledning till det heller. Jag står fast vid att hon är den bästa hund jag haft. I så pass ung ålder (det händer MYCKET varje månad som går och hon är en hund som blir bättre och bättre) visade hon små rädslereaktioner, nyfikenhet och byggde inte på sig av någonting. Efter varje moment skulle hon bara framåt mot för att se vad som finns runt nästa krök :-) Skotten blev en tvåa, endel tyckte det var en etta, men jag tyckte själv det var en tvåa. Hon kontrollerde första skottet i leken och andra skottet i passiviteten. Men etta eller tvåa spelar ju inte så stor roll. Hon är inte särskilt berörd av något här i världen så jag är inte direkt orolig :-) Jag tycker själv att hon gjorde ett bättre MH än pappa Isac, för hon är så TRYGG hund och tog inte fram skärpan. Det gjorde ju Isac i ungefär samma ålder och det är bättre att de inte gör det så tidigt. Skärpa har hon ganska mycket av och det kommer att komma i framtiden när modet är större. Malla är inte på långa vägar en lika allvarlig hund som Isac, Hon är mer "livet leker". Isac går in i alla situationer med stor tyngd och allvar, Malla tar mer lätt på saker och ting, och ändå har hon samma hårdhet som pappa. På dumpe så fick jag hjälpa henne genom att sätta mig och prata med overallen, men direkt jag pratade med den kom hon GLAD i flygande fläng TJONG till dockan och så var det klart. Hon är alltid trygg men människor, såg inte något otäckt i avståndslekaren när han rörde sig på linjen, och spökena fick varsin puss för att de var så roliga, På avståndsleken stack hon direkt målmedvetet ut till figgen men sprang till fel buskage, så därför hittade hon honom inte förrän han började prata.
TACK Mats G för att du filmade oss på banan!! Så ni som ev skulle ha intresse av att se hennes beskrivning i framtiden kan få göra det. TACK Anci för att vi fick komma med på "erat" MH, och TACK Norrbottens LO:s brukskommitt'e för att ni ordnade allt så bra!

Så nu ser vi fram mot nya djärva mål, siktet är ju högt ställt :-)

 

2007-09-06
Igår tränade vi hela dagen på Luleå Brukshundklubb med Ulla och Nova (Gemdales Sweet Sarah). Vi hade en mycket trevlig dag, som alltid när vi träffas, och hundarna var så duktiga. Småbrudarna Malla och Nova går stadigt framåt, det är roligt att se och jämföra dem för de är olika på många sätt trots att de är så nära släkt.
Malla tränar numera även tungapporten och stegen. Tungen är inga problem, vi tränar just nu att hålla den hårt för att inte tappa den på tass eller ben när det går undan och hon själv inte alltid hänger med. Eller snarare apporten hänger inte med... Första gången jag tog fram den hemma och visade henne den tog hon den i munnen men var inte beredd på tyngden så hon lade ner den igen. Då sade jag bara "Men vad har du!" vilket gjorde att hon tänkte lyfta upp den från golvet, och det var precis som att hon trodde någon drog emot. Det tyckte hon var KUL! Det är roligare när man får kämpa lite och hux flux sprang hon runt i huset med 4 kg i munnen, rätt ut på parkettgolvet i vardagsrummet. Tack och lov släppte hon den inte utan sprang tillbaka till mig. Sedan fick jag gömma den för hon skulle bara ta det hela tiden :-) Det ÄR skillnad på hund och hund, så är det bara!! Vi behöver fler collies som gillar utmaningar där man måste kämpa lite.
Stegen kommer att ta tid för hunden har ingen kontroll var hon sätter sina bakben. Hon har fått träna några gånger på låga stegen och vi har gått en på varje sida. Hela tiden trampar hon fel, ibland sätter hon en tass liiite åt rätt håll men då står hon på sin höjd med en lilltå på plankan. Oj oj oj. Nåja vi har ju börjat i tid så det reder sig nog :-)
Men tillbaka nu till gårdagen. Ulla fotade litegrann, tack för det!!

Här tränar Malla. Nu satsar vi på appellen i oktober. Platsen är jättefin!! Poletten har trillat ner som man brukar säga :-)
Spåret går ju jättebra men eftersom hon är så ung och bara har spårat några månader så kan allt hända, men vi ska prova i alla fall!



Här tränar Morris. Fria följet ser bra ut på bild men skulle vi ha ljudfoton skulle ni höra pipet. Det är så svårt att få bort! Det är synd för det kostar mycket poäng på tävling och även om det är ett sk positivt problem (eftersom hunden är så motiverad) så känns det inte positivt när man vill ha det där uppflyttet snart... Krypet tränar vi och tränar och tränar..... Helt krasst så har vi ingen position, inget bra tempo och när inte detta fungerar så har vi heller ingen teknik som ni kan förstå. Han kan tekniken och när han kryper bra är det BRA, men på tävling går han upp sig i motivation och då kommer nollan så lätt.. Problemet är nog mest positionen för när han kryper för långt fram lättar han mer på armbågarna och tappar också mitt tempo. Om någon har ett bra tips på detta så hör gärna av er. Gärna ett universaltips för vi behöver det nu i höst redan :-)))) Yvonne jag flyger snart upp dig för krypträning!!

Malla har kommit med på MH!! Det blir i tidigaste laget, hon är 1 år och fem dagar när hon sätter tassarna på banan men det ska bli jätteroligt. Jag tycker det är SÅ KUL att gå med mina hundar på MH! Det är så tokigt att det är sådan prestige hos colliefolket. Man har ju den hund man har och det är inte mer med det. Och jag tycker det är rent SJUKT att man ska gå och vara nervös inför ett MH. Herregud, det ska inte vara hela världen för hunden att gå runt banan. Jag tror det är få schäferägare som är så nervösa som många collieägare är. För dem är det mer som en vaccination eller så, någonting man bara gör när hunden är ett år. Men om våra collies skulle vara bättre mentalt skulle nog detta ändras även hos colliefolket.
Jag har också bokat ögonlysning så får vi det bortgjort. Höfterna ska jag ta till våren, det finns ingen anledning att stressa med det.




2007-09-03
Dags för lite uppdateringar. Vi tar det senaste först.
Igår åkte jag och Morris och hela konkarongen (hade ingen hundvakt hemma..) till Skellefteå för att TÄVLA! Det blev en tidig morgon, uppstigning 03.45 för avfärd kvart i fem. Tur att jag är morgonpigg. Spåren gick först. Vi hade startnummer 1 och hade en fin upptagsruta. Det blev inget bakspår men något strul så betyget blev 9/9. Morris satte av med hög fart och bara 50-100 meter från rutan hörde jag ett PLUMS. Hunden FÖRSVANN i ett brett djupt dike med brun sörja. Hela han blev doppad! Jag tänkte att spårläggaren kan aldrig själv ha tagit sig över detta så det var bara att så snällt be min hund ta sig tillbaka över diket igen, vilket resulterade i ett nytt PLUMS, en helbrun hund och en matte som sa Vad är det här för ett j-vla spår vi fått! Nåja Morris tog direkt upp spåret och mycket riktigt hade spårläggaren först tänkt gå över diket, men vänt tillbaka när han insåg hur djupt det var, och gått längs med diket istället (Jag pratade med honom efteråt nämligen!) Så vi spårade på i fint tempo, pinnarna trillade in. Det var inget lätt spår, vi gick i blöt skog, snårskog, klippor, tallhed, kalhygge :-) Inga tapp och tiden blev 22 minuter, en pinne borta dvs 9/9 i betyg.
Tillbaka på "klubben" som var en idrottsplats i Drängsmark eftersom de hade mentaltester på brukshundklubben. Uppletandet jättefint! Morris jobbade i snabbt fint tempo, sökte verkligen igenom hela rutan och plockade föremål efter föremål. Betyg 10/9,5. Han tyckte verkligen det var jätteroligt!
Sedan lydnaden. På framåtsändandet hade de placerat koner längs hela långsidorna för att markera där planen tog slut. Jag har ju tränat på sistone med kon framför gruppen med belöning, därefter saktagående. Han sprang ut till gruppen, genom den och såg såklart konerna och ut till de. Nolla!!! På krypet gick jag sakta sakta för att få ett bra kryp men speedad som han var kröp han snabbt som attan och styrde både farten och riktningen. Nolla!!!! Det hade räckte med FEMMOR för uppflytt.....
Höga hoppet flög han över med 10/10 i betyg som svslutning, kroppen är i fin form. Platsliggningen sist med 10/10. Totalt fick vi ihop 456,5 poäng. Nästa gång blir det mera :-)

Jag tog ut Malla en sväng på planen och tränade lite inför appellen. Hon är härlig. Hon kan åka vart som helst, när som helst, komma ut på främmande plats och går precis som hemma på planen. Trots att hon är så ung! Det blir en bra tävlingshund :-)
Gick förresten till stan i lördags, tränade platsen i stadsparken och även vid entr'en till Kulturens Hus. Det ser bättre och bätte ut.

Nu är det i alla fall bestämt att Ilo ska åka ner i september eller oktober till Göteborg och vara där ett tag. Det blir nog bra för henne. Hundkompis och kattkompis, storstadsträning, massor av skoj. Det blir betydligt mer tid för de hundar som är kvar hemma också. Hur mycket ska vi inte hinna träna då :-)

Nu hinner jag inte berätta så mycket mer. Vi ska ut i skogen och skjuta lite hundarna och jag.



2007-08-12
Nya bilder på Malla, de finns på hennes sida. Hon har också börjat löpa! Det verkar ju fungera det i alla fall :-)

 

2007-08--02
Tillbaka efter semestern! Full rulle direkt med mycket träning varvat med arbetet :-)
För er som undrar om Morris tävling: Ja, vi tävlade. Spåret först. Hans spårkondition var ju inte den bästa efter flera veckors spåruppehåll (vår fina hemmatävling är ju så dum tid, vi är ju alltid i stugan på semester!) men han markerade 8 pinnar, men en hittade vi dock inte. När vi kom till slutet (där jag såg vägen) letade och letade vi slutapporten helt febrilt. Jag hörde hur spårmottagaren kom, så tiden kan ju inte ha varit ute när vi hade spåret runt så att säga. Men tyvärr hittade vi pinnen några minuter för sent! Men vilken hund han är :-) 8 år gammal och i dålig spårkondition var ett högre spår nääästan inga problem... Det var ingen lätt terräng och de flesta hundar använde nästan full tid. Även på lördagen hade elithundarna änvänt hela tiden. Jag har anmält till Skellefteå så hoppas verkligen vi kommer med!

Vi tränar mycket. Malla går bevakning (vi tränar att sitta i bas, vilket inte går bra alls, och att patrullera med ljud, vilket går super), spårar, tränar lydnad med superglad matte :-) Åhhhh, vilken HUND! Nu är det lina som gäller på platsen, för hon gillar att testa mig. Men har faktiskt börjat ligga riktigt bra. Det är platsen som avgör tävling eller inte.
Morris ska få spåra några ordentliga spår innan ev tävling. Vi tränar skall, kryp (fint!), framåtsändande och lite annat.
Ilo spårade igår, SUPER! Gud, vad den hunden har tagit sig med åldern! Hon går som en bordercollie på lydnadsplanen och spårar så bra. Det är synd och skam att jag inte har med TID....
Isac är inte alls bra. Han blev dålig av kortisonet och dessuton kom inflammationen tillbaka efter antibiotikakuren (trots kortisonet) så nu är han utan medicin igen. Jag tror han har ont i kroppen, han orkar nästan inte gå på halvlånga promenader... Vi ska ta och boka tid för lite provtagning (ännu en gång) för att se om de kan hitta något fel den här gången... Han vilar mest, blir trött av minsta aktivitet. Han är helt i vila, dvs inga spår eller lydnad överhuvudtaget.

En jättekram till Jenny M och Freddy (SUCH KORAD Gemdales Just Jason) som numera heter BRUKSCHAMPION!!!!!!!

 

 

2007-07-09
Nu flyttar vi äntligen ut i skärgården!! Semestern har börjat men det är regn och 10 grader så vi hoppas på bättre badväder.

Ilo har varit på utställning i helgen. Lördagen colliespecial i Öjebyn. Där fick hon CK och sitt sista CERT så nu har vi uppfyllt årets utställningsmål som var att ta tre cert :-)
Igår söndag var det Int. i Piteå. Jag tänkte inte åka eftersom hon fått sina cert och det var så hårt konkurrens om cacibet. Men så klockan 10 på förmiddagen tänkte jag, vad f-n, vi far. Racerfart till Sjulnäs för att hinna veterinärbesikta. Jag såg att Ilo var pigg och glad och sade innan vi skulle in i ringen att nu ska vi spöa allihop när det är vår avskedsföreställning (vad gäller utställningar). Vad tror ni vi gjorde? Hon vann tikklassen, fick sitt CACIB och blev också BIR :-) Inte så pjåkig konkurrens.... GRATTIS Marjo och Asseri (Auringonkukan Asseri) som nu fick sitt cert och därmed både SUCH och FINUCH!!!!!!!
Ilo är därmed utställd 5 gånger i år. Resultatet är 5 CK, 3 CERT, 3 BIR, R-CACIB, CACIB samt BIS-3 på SBK.
Nu har vi det roliga kvar, nämligen brukset. Nu är moroten att tävla lite större, när det här är lagt till handlingarna...

Nä, nu ska jag hem och packa väskan, lasta in hundar i bilen och börja SEMESTER !!
Morris har förresten kommit med i högre klass på vår hemmatävling, så vi laddar upp i stugan ska ni tro :-)

 

 

2007-06-30
Länge sen sist... IGEN :-)
Vädret har varit riktigt trevligt de senaste två veckorna om man vill träna hund, mulet eller regn och mellan 10-15 grader. Såklart har ju då all ledig tid ägnats åt just detta.
Malla har fått vara med på två bevakningsträningar, i måndags och torsdags. Att sitta i basen är ju liiiiiite svårt för att använda små ord. Hon gräver, skäller och härjar rent allmänt, men till slut har hon ialla fall stått stilla och det får man ju se som en framgång. Hon har gått KANON på patrullstigen! Första gången fick hon se figgen gå iväg efter stigen, jag tog bort henne och gick tillbaka efter några minuter. Lite onödigt stor retning men nåja... Satte henne vid sidan, gick ner på knä och tände tändsticka (ja, jag vet att det inte är obligatoriskt längre men det känns bättre så), kopplade om och sa Pass på. Hon "patrullerade" av sig själv för hon är ju för det mesta "full fart framåt" för att se vad som händer och sker. Gick ca 50 meter i mycket sakta takt och hon tog ljudet direkt. Fick springa ut och leka. Vi gjorde en likadan grej till, och sedan likadant på torsdagen. Hon hade förrsten en stor förväntan på figge på torsdagen när vi kom. Jag skulle först gå ett spår med henne, och åkte ner med bilen till påsläppet, selade på och gick till starten. Hon brukar ju alltid "suga" tag i spåret så bra men här skulle hon bara lyssna och försöka "söka" en buse! Nåja, hon kom igång och efter första pinnen blev hon som vanligt igen och dammsög sedan till slutet. Hon spårar riktigt bra.

Lydnaden försöker vi träna så ofta vi hinner :-) Morris fick idag göra fritt följ, skallet och krypet med tävlingsledare och han gick JÄTTEBRA! Jag har anmält till hemmatävling 22 juli så vi hoppas att vi kommer med. Vi tränar mycket kryp och framåtsändande nu.
Malla har kommit långt. Det är nog platsen som kommer avgöra om det blir tävling i september eller inte. jag vill ha den mycket trygg innan det blir tävling men tänkte försöka träna det en-två gånger per dag. Alla andra moment är det lite finjusteringar på men det ska inte vara några problem att ha det färdigt om tre månader. Hon har även lärt sig kryptekniken så bra. I början hade hon en tendens att vika ena benet (alltid samma) under sig och då går det ju åt fanders med baken :-) Men efter några gånger kryper hon nu jättebra. Saktaträning gör vi på promenader och hon är helt otrolig. Hon kan gå en hel promenad (under en timme) och träna sakta trots att jag inte ens har godis med mig!! Det är en sån förväntan. Så lydnaden kommer inte att bli några problem att hålla programmet ut :-)

Nu jobbar jag nästa vecka och sedan har jag semester. Imorgon ska jag ta med mig Malla och Ilo till Gällivare Internationella utställning, blir en tidig morgon eftersom vi ska åka 04.30. Min enda lediga dag denna vecka... Malla får åka med som träning.

Igår promenerade förrestan jag och Ulla med Malla och Diva till stan. Malla har inte varit i stan sedan hon var tio veckor och gick med käcka steg i sin klänning i novemberblåsten. Så jag tyckte det var dax igen :-) Det var ju inga större problem direkt. Vi gick till tågstationen, klättrade i två gallertrappor, gick på gågatan där vi satt på en bänk och tittade, besökte djuraffären där vi köpte grisöron, och sedan hälsade vi på hemma hos mormor i hyreshus. Det var mycket på en gång och Malla var trött när vi vände hemåt igen. Men då tränade vi lite sakta också, jag brukar passa på när jag bara har henne med mig.

Nä, nu ska jag ta och äta middag för att sedan bada lite hundar. Måste bada tassar, ben och kragar på flickorna.

Förresten, släkten är ju bäst!
Freddy och Jenny (Isacs helbror, tillika enda bror :-) ) har sedan sist tagit cert i spår!!!! Måste bara få skriva det här Jenny, och du vet ju att ni är BÄST :-) Vi håller på er i alla lägen.
HEJA HEJA!!!!




2007 -06-11
Länge sen sist... Dagarna räcker inte riktigt till för att hålla bloggen i gång som jag tänkt..
Igår var det utställning på Piteå BK. Ilo var anmäld och Malla fick åka med som träning. Alltså bara vara på brukshundklubben med hundar och folk och allt annat, dessutom var ju uppfödare Marjo där och det var ju kul för henne att få träffa Malla. Senast hon såg henne var hon ju bara 7 veckor... Vi visade lite lydnad för henne. Malla tyckte det var kul att vara "där det händer".
Nåja, nu till Ilo. 6 kortisar var anmälda. Ilo charmade domaren och fick sitt andra raka cert och BIR. Jag var sedan tvungen att åka hem och jobba på eftermiddagen men Ilo fick stanna kvar med Anci och Sanna för att deltaga i finalen. Där åkte hon ut men vad gjorde det när hon tog rubbet i rasringen :-) Jag jobbade några timmar och åkte sedan ut till E4:an för att hämta upp prinsessan när Sanna passerade på hemvägen. TACK för att du visade henne i finalen!! Och förde henne tillbaka till Luleå tryggt och säkert :-)

Förra helgen tävlade Ilo appellen!!! Och hon var så DUKTIG! Det var en riktigt varm dag med strålande sol och 24-25 grader i skuggan. Platsen gick först. Hunden längst ut reste sig, drog upp riesen bredvid Ilo och sprang sedan fram till henne. Så vi fick lägga om, hon låg JÄTTEFINT andra gången också. Hon har aldrig legat förut med andra hundar, och jag är helt övertygad om att det inte behöver tränas. För om hunden verkligen till 100 % KAN momentet, vet totalt VAD den ska göra, så gör det det också i andra miljöer och med andra störningar än den är van vid. För de blir inga störningar för hunden, eftersom den vet sin uppgift och är så fokuserad på detta!!! Ilo är min andra hund jag tränat på detta sätt (Isac är den första) och Isac har ALLTID legat, trots slagsmål 2 meter bort har han bara fokuserat på mig. Detta är min träningsfilosofi som gäller för alla moment. Om hunden inte kan momentet den ska utföra till 100 % så behövs det inte mer än ny plats, hundstörningar av främmande hundar, etc. för att det ska bli fel. Jag tror det är få som tänker på detta sätt men jag kan ha fel.... Ofta tänker folk tvärtom, lägger in mycket störningar, och ibland innan hunden är trygg i det den gör!, vilket bara kan resultera i okoncentration i utförandet. Jag vill ha lugnt och tryggt när vi tränar, hundarna ska vara helt fokuserade på mig och det vi gör, och när de sedan kan ett moment helt så bryr de sig ju inte om det är störningar.
Sen bar det av ut i skogen. Spåret gick uppför en sluttning, VARMT, som i en bakugn... Ilo är ju lite trög i starten men sen kom hon igång. Markerade lite första pinnen men jag gjorde ingenting och då gick hon förbi. Lite en förarmiss... Sen jättefina vinklar och markeringar och hon hade kunnat fortsätta längre trots värmen, för hon var pigg och tyckte det var så kul. Tillbaka till klubben för budföring. Sprang till mottagaren som agerade lite osäkert, så Ilo gick till henne, blev osäker på vad hon skulle göra, frågade liksom, och sprang då tillbaka till mig. Med en mottagare som "bjudit" in henne hade hon nog gjort rätt.
Lydnaden höll hon SÅ BRA!! Hon kan ju inte apporteringen och med även nollad budföring så kände jag lite att loppet var kört, så det blev några nollor på moment som är lite osäkra. Linförigheten en 9:a, jättefint framförgående en väg, jättefint ut andra sträckan men stannade nån meter innan vi skulle stanna (momentet är inlärt några veckor för tävling och behöver liiiiiiite liiiiite mer säkerhet), platsläggandet en nolla, inkallning 9:a tror jag, avstod apporteringen, nollade hoppet för det har vi tränat en gång sen i fjol......., men jag var JÄTTENÖJD med henne att hon (trots sin brist på livlighet) tyckte det var kul och ville göra nya moment hela tiden. Dessutom i den värmen! Hon höll så bra hela programmet trots att jag ALDRIG (eller vad jag tror; just därför!) tränar hela moment utan belöning. Jag tror på en träning med MYCKET belöning hela tiden vid rätta utföranden, för hunden får sådana förväntningar på belöningarna så den går upp i motivation när belöningen inte kommer.
Så nu är vi på G, lite mer säkerhet i momenten så svischar vi upp i klasserna :-)

Idag har jag förrestan pratat med veterinär Pia så nu blir det cortison med antibiotika åt Isac. Vi håller tummarna för att det ska ge effekt.


2007-05-27
Så var ännu en helg förbi. Jag och Isac (och Malla med i "bagaget") åkte i lördags till Över-Kalix för att tävla ännu en lägrespår-tävling. Som vanligt får jag väl säga såg jag direkt att han inte skulle orka spåret. Vi plockade 3 pinnar men orken tog slut ganska snabbt och då orkar han inte spåra mera. Inte så konstigt, för hunden orkar knappt GÅ framåt, och att därtill kunna följa ett spår blir ju lite väl mycket. Så nu är det helt sluttävlat för Isac. I alla fall inom en tid framöver (hela detta året, kanske för alltid..) så får vi se hur sjukdomen utvecklas. Han har diagnos kronisk rinit, dvs kronisk inflammation i näshålan, och jag är ganska övertygad att det är orsaken till varför längre spår blir för tunga. Jag ser tydligt samband, bättre i näsan=bättre ork, sämre i näsan=sämre ork. Det gäller ju såklart inte bara spåret utan all fysisk och näsaktivitet. Nu ska jag prata med veterinären och prova en kortisonbehandling, för att se om det dämpar inflammationen. Vad denna sjukdom kommer av vet vi inte, men de har gått in med fiberoptik och sett hur det ser ut inuti. Vi har röntgat och spolat igenom näsan. Han har ätit antibiotika men inflammationen kommer tillbaka på en gång efter avslutad behandling. Opererat bort toncillerna. Jag tror att det är utrett i tre eller fyra omgångar sen han var liten. Nåja, kortison brukar ju vara "det sista" man provar, när inget annat har hjälpt, så det kan ju bara bli bättre!
Men TUNGT känns det när man har satsat så mot eliten från valpstadiet, man har en hund med otrolig arbetskapacitet som ger allt i alla lägen, som kan spåra så fint och som har en lydnad som hade klättrat tämligen snabbt i klasserna. Men sen tar kroppen emot, och då hjälper inte detta mycket...... Man får acceptera läget. Men frustrationen blir stor. Det är också lätt att man börjar tvivla på sig själv när man satsar så, man gör så rätt så rätt, men ändå kommer man ingen vart. Åker på tävling efter tävling med bara sämre och sämre resultat i bagaget.

Morris kommer att få tävla mera nu och det är ju positivt :-) Vi har tränat krypet så vi säkert drömmer om det bägge två om nätterna. Baken har blivit riktigt bra, ett ben i taget (jag har nämligen lärt om momentet helt från grunden nu på senare år...) men GUUUUUD, han har börjat lätta fram i stället! Och det är ju ännu värre, för nollan hänger ju hela tiden i luften. Säkert har jag omedvetet släppt fokuseringen på armbågarna och berömt bra bakbensteknik, belönat trots att han lättat lite fram o.s.v. Annars är lydnaden riktigt fin. Alla moment blir bättre och bättre hela tiden och då är man ju på rätt spår!

Ilo har nu lärt sig alla appellmomenten förutom apporteringen, så nu ska vi ut och tävla! Spåret är lite si och så. Hon är en duktig spårhund, men lite av problemet är nog att hon är självbelönande på själva spåret. Så hon kan spåra 300 meter utan pinnar och tycka att hon varit jätteduktig. Då lägger hon sig och rullar sig i skogen och skäller och är jätte-jätteglad. Jag blir ju lite sur och sätter henne i bilen men hon är så glad ändå :-) Vi har jobbat mycket med markeringarna och peppar peppar har hon markerat jättefint de senaste spåren, Men som sagt hon kan komma på något annat och då blir det som det blir. Ut och tävla ska vi i alla fall och det känns jättekul. Det ska ju inte vara omöjligt med uppflyttet utan apporteringen, om bara det andra går bra. Jag har hittills inte misslyckats att lära någon hund apportering men det är SVÅRT med denna hund. Hon har inget naturligt gripande eller bärande och jag har provat lite olika metoder men det är svårt. Malla är 8 månader och har kommit långt före Ilo...... Det säger lite grann.

Malla ja. Vad ska man säga. Gnällde/skällde hela vägen till Över-Kalix i lördags. Det är tråkigt att sitta i bur. Fick komma ut och springa när jag och Isac kom tillbaka från skogen. Då höll hon på att smita! Tog upp spår 3 mittemot vårt spår och drog iväg med en jäkla sprutt. Sedan hem igen till Luleå för att åka ut i skogen och träna i 3 timmar. Vi tränade bas till bevakningen. Hon var så lugn (INTE...). Sen gick hon ett 150 meters spår med två föremål som Mats hade lagt åt oss. Hon spårar så bra!!
Idag har vi varit på brukshundklubben (första gången för henne) och tränat lydnad. Hon lärde sig även tunneln i agilityn, inga rädslor för att springa genom den inte. Även hoppet passade vi på att träna tillsammans med de andra appellmomenten. Hon är bara så bra!! Det spelar ingen som helst roll var hennes kryss hamnar på MH-beskrivningen, för blir det "fel" är det testet det är fel på och inte hunden :-) I alla situationer och miljöer, även där hon blir rädd eller det blir jobbigt, är hon bara så sund i sitt sätt att vara. Mycket glad och med full fart.




2007 -05-20
Hurra, jag har dammsugit min bil!! Oj så fint det blev. jag skulle ha fotat "före" och "efter"-bilder :-) Nu törs man faktiskt låta icke hundnördar åka med. Mallas flygbur är tillbaka i baksätet och där får hon nog åka framöver. Det är den bästa lösningen för alla. Trots att jag har gjort en så fin mellanvägg i plywood i bilburen åt henne, så hon inte ens ska se de andra hundarna, gör hon utfall när de så mycket som rör sig på andra sidan... Hon har mycket hundskärpa, men tack och lov har hon inte tagit fram den mot främmande hundar än så länge. Men nu får hon åka i plastburen i baksätet så blir det lite lugnare hoppas jag. Vi får se hur länge det tar innan hon ätit sig ur den buren, för hon gnager i taket alltför ofta...

Så var utställningsdebuten avklarad! Jag anmälde ju Malla till Sjulnäs Nat. för att Ulla Bergh-Persson skulle döma, och eftersom jag själv tycker att Malla är så fin så skulle det vara trevligt att höra en specialists omdöme. Så blev det ju domarändring eftersom Ulla fick så många shelties och långhår. Men vi åkte ju såklart i alla fall. Det var mycket bra träning för Malla som aldrig varit bland så många hundar förut Det var absolut behövligt. Regnigt och kallt som f-n, men Mallis skötte sig jättefint tyckte jag. Domaren förklarade sitt val av BIR och BIM-valp med att min hund var så livlig och behöver mer träning i ringen. Det tar vi som en komplimang :-) Jag tyckte ändå att hon kunde stå stilla länge, och sprang så fint även om det blev lite bus i kopplet. Very enthusiastic står det på kritiklappen och det var ju på pricken en bra beskrivning av hunden!
Kritik och bild finns på nyhetssidan.

Nu några tankar om collievalpar. Jag kan inte låta bli att skriva några rader om detta, jag hoppas jag inte trampar inblandade på tårna. Men jag blir helt ställd: Är det verkligen så svårt att sälja collievalpar? Man börjar ju undra VAD I HELA FRIDEN det är valpköpare söker när det är svårt att hitta ett bra aktivt hem åt en långhårsvalp efter mycket högt meriterade föräldrar. Pappan korad, cert i elitspår !! , ck på utställning, mamman superfint MH med 5:or på leklust och dragkamp, mkt fina avreaktioner och 1:a på skott, även 7 cert på utställning. Dessa hundar har också MYCKET bra hundar bakom sig, bla cert i elitspår, gk elitsök, korade hundar. En stor del av Sveriges "höjdare" (arbetsmässigt alltså) ligger bakom dessa hundar. Jag undrar i mitt stilla sinne VAD man vill ha för collie om inte ens detta duger??? Jag har sagt det förr och säger det igen: skulle jag ha varit sugen på ett långhår hade detta dugit mycket bra åt mig, och jag tycker själv att jag har väldigt höga krav på hund.
Det är ju nästan bortkastat för rasen att sådana valpar "slumpas" bort till sällskap där de inte blir utvärderade på samma sätt, för framtida avel, för rasens framtid. Jag tycker det är synd och skam att det inte är större efterfrågen på BRA collievalpar.

2007-05-09
Här är det full rulle mest för jämnan. Jag konstaterade igår att det sociala livet är just nu lite på sparlåga. Jag umgås endast med de som tränar hund med mig, hinner aldrig prata med kära vänner eller allra käraste syster i telefon, men den stora nördvarningen måste ändå vara när man inser att man känner sig uppklädd på jobbet när man har de finare mysbyxorna på sig............ Min bil är snart en hund! Det är så mycket hundhår överallt så sätena snart ser ut att vara gjorda av hundpäls. Det går säkert att uppbringa flera kilo sand, jag måste dammsuga. Lyfter man en spårsele eller annan grej så virvlar det upp ett moln av diverse stoft, blir jag inte allergisk nu så är jag totalt immun. Det är ett faktum.
Sedan sist har jag och Ulla med Diva och fyra (även om det känns som 14 ibland) kortisar varit på turné till Lillpite, för att visa upp nu 8 månader gamla Diva för uppföderskan Anci, och för att se de tre små långhårsgossarna som nu var 6 veckor. Den sobla var absolut i min klass :-) Mycket rolig, social och framåt. Annars åt vi mest hela dagen jag och Ulla. Ordentlig frukost, sedan supergoda plättar väl framme i Lillpite, sedan fika efter skogsvistelse, sedan bar det av till Öjebyn och palterian för att köpa palt. Inte nog med detta, vi stannade i Harrbäcken (mycket trevlig rastplats vid E4 mellan Luleå och Piteå) för att äta sallad, smörgåsar, varm choklad och Kjells födelsedagstårta!! Det du Anci. Vi tänkte på dig när vi satt där och åt, du skulle nog ha skrattat åt oss...
Igår var det en spårdag. Efter avslutat arbete bar det av ut i skogen. Fyra timmar tar det om alla hundarna ska spåra. Ibland lägger jag korvspår och släpper flera samtidigt. Det är väldigt fiffigt när man har lite tid/ork och jag upplever att hundarna bara blir mer noggranna på "vanliga" spår sedan. Men igår, som sagt, så fick alla var sitt. Malla två föremål, ca 150-200 meters icke-förarspår. Hon gick jättefint, gär med SÅ låg näsa. Detta verkar finnas helt naturligt i henne. Morris fick spåra med min mamma, som håller på att lära sig spårkonsten eftersom hon tränar sin foxterrier Hilda, men jag följde med och skötte leken vid apporterna :-) Morris har blivit en riktigt duktig spårhund! Det ska väldigt mycket till för att han ska missa en pinne eller tappa spåret. Ilo har inte gått eget spår på ett tag, men började jättefint fram till första pinnen, sedan fick hon vittring på någonting och tappade spåret helt. Jag vet inte om det var älg eller vad det var. Jag blev sur och bröt och satte henne i bilen. Är ju på snudden att anmäla till appell och sa blev det lite tråkigt när det går upp för matte att då får vi allt satsa lite hårdare på spåret ett tag, för allt kan uppenbarligen hända... Isac sist. Liggtiden blev 2 1/2 timme, men han spårar också riktigt fint för det mesta, dock så blir han ju mycket fortare trött och det syns så tydligt att han får kämpa mycket mera än de andra för att reda ut spåret. Jag har bytt belöning åt honom vid pinnarna. Han älskar ju pipleksaker (alldeles för mycket så att han aldrig får ha sådana) men jag kom på att det är ju perfekt att ha som belöning på spåret. Har använt det två spår nu och det är mycket populärt :-) Han får leka med pipen när han markerar pinnar. Efter spåret skulle han bara ta sig in i bilen för att hitta den roliga pipen :-)
Idag har vi ägnat några timmar åt lydnaden. Malla är billig just nu. Jag har alltid trott att det mest bara är pojkhundar som blir så där besvärliga i könsmognaden och ska testa en och så. Men flickorna kan nog de också! Hon har kommit på att hon faktiskt kan testa mig lite genom att rymma när hon ska sitta kvar. Hej då kom och ta mig om du kan. Jag blir JÄTTEARG på hundar som inte lyssnar och gör som jag säger, och när man har tre vuxna så har man glömt lite hur det är med tonåring. Det går nog att sammanfatta Malla med följande ord: OUT OF CONTROL. Men jag ser så himla mycket pappa Isac i henne! Han hade en period när jag fick lägga honom på platsen i lina, för han gjorde precis samma sak. Det kan man aldrig tro idag för bättre plats går inte att ha, men det känns skönt att minnas hur det varit med de andra hundarna. Det finns hopp för Mallis.

Släkten har varit så duktiga! Isac kullsyster har på kort tid tagit LP I och Ilos kullbror Viiru har nu bara ett cert kvar till FINUCh. Grattis till er!

 

2007-05-01
Maj är här!! Igår sköts det raketer som vanligt, men hundarna var så trötta efter träning hela dagen så de sov så sött.
Igår kväll tränade jag lite lydnad med Malla och Lena var så snäll och fotade. Hon går så fint!! Man kan riktigt se intensiteten på bilden nedan :-) Ni som har skarp syn kan se att jag tränar mycket med klicker.



Idag har vi varit och spårat. Det blev lite knepigt med en fotograf i skogen :-) , jag korsade en ganska bred sandväg och sedan fick Malla för första gången två föremål. Men hon löste allt och leker som en riktig brukshund ska :-)
Jag ska jobba lite på påsläppen. Hon är så förväntansfull så det nästan slår över ibland, men det är ju ett så kallat positivt problem...



Hon har ett sådant bra bett! Syrran Metku har precis detsamma. Man blir så glad! De biter ordentligt hårt och är duktiga på att hålla fast. Allt för ofta biter dock Malla fel i all hast och tar ett finger, det gör fruktansvärt ont.... Jag har aldrig haft en hund med sådant ordentligt bett, trots att pojkarna har mycket bra lek. Hon skulle nog kunna bli en bra skyddshund :-)

 

2007-04-29
Händelserik helg... Igår hela dagen hos Marjo i Finland. Träffade Isac-barnen och såg de i träning. De är så bra! Tack för att jag fick komma. Jag tittade när Marjo tränade sin Asse (Auringonkukan Asseri) som är en av mina favoriter. Som det hunden går!! Det är helt obegränsade resurser inuti. Här lite bilder.


Jag fotade lite och har gjort en egen sida med Isackullen.

Idag har jag och Ulla med Nova tränat hela dagen!! Så kul att ni kom! Lydnad hela fm och sedan ut i skogen för att spåra. De är så duktiga!! Snart blir det appell :-)
Nu ska jag äta lite mat och åka ut på ett till lydnadpass :-D

 

2007-04-27
Hurra, nu har jag en liten vårsemester i en vecka! Jag tänker fördriva tiden med, såklart, hundträning med goda vänner och en resa till Kemi i Finland för att träffa Isac-barnen, tillika Mallas syrra och brorsa Metku och Matti. Vilka fina namn valparna fick Marjo!

Nu tänkte jag skiva lite om en debatt som kom upp på collieforumet, Det hinner jag ju nu med semester och allt :-) Den handlade om ordet BRUKSLINJER. Många förfasar sig över detta uttryck för att det vore tråkigt om vår ras blev uppdelad i utställningslinjer och brukslinjer. Jag använder själv begreppet och jag ser inget fel i det. Vad jag menar med brukslinjer är hundar med flera generationer dokumenterad arbetskapacitet i stamtavlan. Det är det uttrycket betyder för mig. Det bidrar inte till att "dela upp" rasen, för alla dessa högt arbetsmeriterade hundar har de flesta en eller en drös utställningstitlar också. Ordet brukslinjer använder jag för att tala om att det är bruksmeriterade individer bakåt. Inte svårare än så.
Debatten handlar ofta om att icke bruksmeriterade linjer visst kan ha hundar med lika stor arbetskapacitet. Det kan de säkert. Men min fasta övertygelse är ändå den, att chansen är större att få en hund med dessa egenskaper om man tar från "brukslinjer", dvs där man ser svart på vitt att hundarna faktiskt HAR dessa egenskaper. Då har man ju medvetet selekterat i sin avel för att ha dessa egenskaper.
Min fasta övertygelse är också den, att man måste arbeta med sin hund för att kunna se om dessa egenskaper finns! Då menar jag inte att lägga ett spår då och då eller träna lite lydnad då och då eller leka med hunden och säga: "se, han har leklust". Jag menar att faktiskt utbilda hunden inom en eller flera bruksgrenar där det krävs ganska mycket av hunden. Att träna momentinlärning med svåra lydnadsmoment och traggla dessa dag ut och dag in. Jag vet att jag är ung och min erfarenhet är så ringa (trots att jag tränat mer hund än många collieuppfödare någonsin gjort.........) att jag knappt ska ha en åsikt enligt vissa. Men jag ser på mina hundar att ju högre man kommer i träningen, desto tydligare syns bristerna hos hunden! Hos vissa hundar ser man redan från början att det fattas så mycket, Hos vissa hundar finns det mesta så naturligt och man behöver inte lägga tid på att rikta hunden mot rätt beteende. Jag är själv häpen över hur otrolig skillnad det är på hund och hund!! Jag hade själv inte trott det om jag inte upplevt det.
Det jag ser i mina egna hundar är just skillnaden hur de är att jobba med. På mina fyra hundar ser jag tydligt att ju mer arbetsmeriterat det är i stamtavlan, desto lättare är hunden att jobba med och mer finns på plats. Det är så "små" egenskaper att vissa inte ens går att klä i ord, men ack sån skillnad det är i träningen! Egenskaper som förighet, viljan att vara till lags, samarbeta, att lösa den uppgift man fått med största möjliga koncentration, att tänka så "smart" och förstå samband, detta ÄR ärftligt till stor del. Det tror jag benhårt på. Jag har hittills aldrig sett en collie, som har "icke brukslinjer" (för att nu ytterligare spä på begreppet) som har haft allt jag vill ha. Något fattas! Korningstitlar och fina MH-protoll till trots. Dessa arbetsegenskaper syns och mäts inte på dessa tester. Hunden kan vara en mycket trevlig nervfast hund som går att träna, absolut!, men det lilla extra saknas.
Jag har min egen bild av en bra collie, som jag tycker är den bästa för mig, liksom alla har sin egen bild. Min tröst och drivkraft framåt är att jag sett collies som är så bra att det knottrar sig på armarna, collies som uppenbarligen har uppfödare som selekterar mot detta, och som har samma bild av en arbetande collie som jag har. Det gör att jag kan tro på mig själv och mina tankar, att man inte är ensam. Tack alla som inspirerar mig och ger mig hopp. Ni vet nog vilka ni är :-)

 

2007-04-21
Nya bilder tog jag igår på Morris, Isac och Malla. De finns på deras respektive sidor. Mallis Brallis är ju bara för härlig :-)

2007 -04-19
Puh, nu är hundträningen igång på allvar. Det är bara SÅ kul att träna hund att jag skulle kunna göra det all vaken tid :-)
Jag har försökt träna ett lydnadspass per dag med Morris, Isac och Malla, och sen blir det någonting i skogen varje dag. Inte för alla hundarna men för en eller två. Malla har nu alla grunderna i alla appellmomenten. Vi tränar också lite kryp och grunderna till saktaträning för framåtsändandet. Jag ska nog träna henne på samma sätt som Isac, att gå sakta framför mig med godis som ramlar ner framför hunden och klick. Tar länge att lära in (men det gör ju ett bra framåtsändande) men Isac har bara så fint saktagående. (Isac har ju all lydnad så fin :-) men vi ska bara ta oss runt spåret också)
Malla lär sig mer hela tiden och det verkar ibland som att det sjunker in så snabbt att nästa dag kan hon så mycket mer än dagen före! Hon är på många sätt lik pappa Isac i förigheten och det "smarta tänket" i momentinlärning. Så klart är det ju alltid upp till mig som förare att göra så hunden förstår, men vissa hundar är bara så smarta och tänker så mycket själv, och det är så bra. Men man får ju se upp också, för Malla skapar mycket snabbt förväntningar och lär sig dåliga saker lika snabbt... Något jag måste träna på är att sitta i buren i bilen och någolunda koppla av när någon av de andra hundarna tränar. Hon låter inte vackert... Skäller som en dåre och igår satt hon så från halv två till kvart över fyra när vi for hem. Åkte på kvällen och lade ett spår (liggtid 45min-1 timme) och då lät det likadant i bilen. Hon tycker att träningen är så kul, men det kan ju vara trevligt för omgivningen att vara tyst, dessuton onödigt att slösa energi (även om den aldrig verkar ta slut..). Det är i alla fall underbart att träna en hund som har skogen helt gratis. Hon har så mycket spår i sig, alltid med så låg näsa och man hör riktigt hur hon smakar på spåret! Jag har också skjutit lite med henne och hon verkar då inte ljudkänslig :-) Det trodde jag ju inte heller. För övrigt är hon mycket "på", hennes livlighet gör att allt som händer och sker ska kollas, Hon rymmer ju till människor och framförallt barn, för hon blir sååå glad, så jag får ha henne kopplad ganska mycket där det är folk i närheten. Detta ska jag vänta lite med att ta med ovillkorlig lydnad, det kanske ger med sig lite med åldern. Jag har ju ett "tänk" som går ut på att aldrig dämpa i valpåldern. Då får det hellre bli för mycket och så tar jag ner det sedan i stället. Eftersom Malla är ganska mycket åt alla håll är hon liiiite jobbig just nu, men jag älskar ju sådana hundar :-)
Ilo har ju slutat löpa och får hänga med oss igen på allt. Tyvärr är det så att jag hinner inte med henne som jag vill och det känns jättejobbigt. Det finns inte tid att satsa på så många hundar, Vi får se om hon ska åka ner till Göteborg i maj och hälsa på syster och Tuva, så får hon stå lite mer i centrum. Man ska inte ha fler hundar än man hinner med, jag vet... Två skulle ju vara lagom, med några år mellan i ålder. Men Ilo har ju varit så lätt att ha så det har inte tagit så mycket tid från pojkarna. Sen kom ju denna Malla som ju inte alls var tänkt att komma, och denna hund bara kräver så mycket och har så mycket inuti att man bara måste satsa HÖGT!

Påskafton 2007-04-07
Mycket har hänt sen sist!
Förra tisdagen hade vi besök av Gerd som åkt ända från Uppsala till Sunderby sjukhus för att föreläsa. Så klart passade hon på att hälsa på oss för att träffa lite kortisar (och kanske mig också ;-) ). Hennes Ugly har ju samma mamma som Isac så det är ju alltid trevligt att träffa släkten :-) Vi hade trevligt, pratade och gjorde ett uppletande där vi hittade en plätt utan snö, så lite arbete fick hon se. Det var trevligt att du kom Gerd, och välkommen tillbaka när du vill!

Vi har kommit igång med lite spårträning!!! Så här tidig vår kan jag inte minnas att vi haft någon gång förut, och Malla har gjort 4-5 spår under 1-2 veckors tid. Hon fortsätter att övertyga. Här pratar vi om en dammsugare! Jag har aldrig haft en valp med sådan spårintensitet förut, det ska bli mycket spännande att se hur hon utvecklas i skogen under våren och sommaren. Den berömda poletten trillar ner ögonblickligen på denna hund. Nu dammsuger hon efter spår så fort hon kommer i en skogsplätt :-) Hon går med så låg näsa också trots att liggtiden varit kort på de första spåren. Senaste spåret fick faktiskt ligga 30-40 minuter och det är nog bra att ganska snabbt göra det lite svårare för denna hund.
En tanke som slår mig så ofta: Det går inte att nog säga hur otroligt viktig LEKEN är när man vill göra någonting med sin hund!! En hund med stor leklust som leker med allt och alla går att motivera till vad som helst. Ingentlng kan ersätta en stor leklust! Tyvärr är det nog här bristen finns hos många collies som saknar "motor". Med en "oövervinnerlig" leklust (som prioriteras före allt annat för hunden) får man ju dessutom mer nyfikenhet på livet (och därmed mindre rädslor!) och allt man kan tänkas stöta på. Lite tankar som kom över mig :-)
Någonting för collieuppfödare att tänka på och i mitt tycke prioritera HÖGT bland avelsdjur!
Morris har också fått gå två spår hittills. Nu senast blev det ca 400 meter långt, korsade motionsspår på två ställen. Precis innan jag skulle ta honom ur bilen för att göra påsläppet så kommer det två kvinnor med två hundar som promenerar förbi precis där spåret började. Sedan svängde de upp på motionsspåret och korsade alltså spåret. Det var ju bara så bra! Det syntes på Morris att det varit andra hundar där vi korsade deras "spår" men han fortsatte som en raket ut i skogen och det är bara att hänga med så gott det går. Han är en raketspårare :-) Lite vådligt var det eftersom det hann bli nästan helt mörkt.

Nu är påsken här. Jag är ledig tre dagar och igår långfredagen spenderade vi hela dagen (nästan) hos Anci i Lillpite. Mats och Maria med Douglas och Kosmos kom också så vi hade riktigt trevligt. Gick en långpromenad i skogen. Jag hade bara Morris och Malla (dvs M-hundarna ;-) ) med mig. Ilo löper ännu så hon fick vara hos våra kära grannar Lena och Trixa, Isac fick vara hos mamma och foxterrier-Hilda eftersom han inte gillar att åka bil när han inte har någon bur (ännu).
Vi tittade på nya mentaltestet på DVD, jag tycker det är BRA att leken fått mer plats (precis vad jag skrev om ovan!).
Sedan åt vi så god påskmat, lax och sill i olika former.
Men såklart såklart kom jag ju dit för att titta på Jack och Veras bäbbar, VALPARNA! Bara två veckor gamla men ack så goa de var. Man kunde ju sitta där i timmar.... Jag och Maria var alldeles hänförda när en av de trefärgade sov på rygg och tränade benböj med bakbenen, till slut frågade Anci vad vi tjoade och skrattade åt, "var det bara det där" sa hon. Men för oss som inte ser tvåveckorsvalpar så ofta som du var det helt fascinerande att bara SE på dem.
Jag fick också titta på de fina arabhästarna som en av Ancis valpköpare har. De var underbara! (för er som inte vet det så har jag hållit på med hästar förut). Ibland blir jag så sugen att börja rida igen...
Tack Anci för en trevlig dag!

Idag påskafton är vi hos mamma och ska ha en påskmiddag med mormor och lillebror Johannes lite senare. Vi hann bara komma hit så tyckte Malla att det var så kul att dra i påskriset så hela buteljen med flera liter vatten rann ut över golvet. Men vi gläds åt att hon inte längre (hittills säger jag..) springer "velodrom" i den fina hörnsoffan. Hon artar sig även hon :-)

GLAD PÅSK
till alla nära och kära!

2007-03-21
Nu har vi varit ute i vårsolen (jo, våren kom tillbaka) och tagit lite bilder på Malla. De finns på hennes sida. Hon är inte så lätt att fotografera så det blir inte många bra foton per gång, men se och njut :-) Tänk, här tar man en hund från brukslinjer och får inte bara en mycket lovande tränings-och tävlingskompis, utan också en sån goding. Hon är bara helt underbar :-)
Även några nya bilder på förstasidan.

2007-03-19
Våren tog en paus :-( Nu har vi snö igen, dock nollgradigt men lite tråkigt blev det allt...
Ilo har börjat löpa. Jag som hade tänkt ut så bra att mamma skulle ta med henne ner till syster Viktoria och Tuva i Göteborg, när hon åkte ner för några veckor sedan, för att sedan komma tillbaka till oss i maj, då löp skulle vara avklarat. Men så blev det inte. Jag har inte hunnit få buren till min nya bil så ni kan ju tänka er att åka omkring med två hanar och en (i nästa vecka hög-) löpandes tik. I och för sig har jag ju en flygbur men det är säkrast att stänga in Malla ligisten där, för hon är mycket företagssam. När man kör hör man hur hon frenetiskt tuggar på sitt ben, för att ha NÅT att göra. Ibland tränar hon torrsim (måste ha ärvt det av pappa Isac) vilket går ut på att lägga sig på sidan och krafsa med frambenen allt som går, det låter lite roligt när det skrapar i buren minut efter minut.. Hon kan bli som manisk ibland. Nåja, det får väl bli att lämna Ilo hemma om vi åker iväg. Jag sa åt Ulla att nu är hon utlåningsbar till den som vill :-) Nä, det går faktiskt bra hemma. Vi har ju tvåvåningshus så pojkarna bor på övervåningen och Ilo nere och de behöver inte hetsa upp sig så mycket.
Nu HAR jag faktisk tagit lite kort på Malla, igår i ridhuset. Lena hjälpte mig men det var inte det lättaste att hinna ta när hon stod stilla en millisekund. Jag har inte hunnit ladda in de i datorn ännu, vet inte om det blev något bra men snart kommer de ut på hemsidan :-) Försökte mäta Malla igår också, vilket inte heller var det lättaste för måttstickan var så rolig att tugga på, men jag tror hon är 52-53 cm hög, i en ålder av 6 månader. Kanske blir hon inte världens största collie som vi befarade... Hennes ben är lika grova som Morris och jag tycker att hon har "knotor" ännu på frambenen, så snart är hon väl som en rottis. Vi väntar med spänning var matchvikten ska landa :-)
Är det någon som vill köpa min Volvo 945 Turbo-Pkt så hör av er. Den är såååå fin, väntar bara på en ny ägare :-)
Förresten så är det Josefina-dagen idag, vilken fint namn!

2007-03-12
Så dags att försöka hinna skriva en blogg. Hade ju satt som mål att skriva i alla fall en gång i veckan men det är svårt att ta sig tid. Nu är snart VÅREN här i Luleå också, så energin är på topp och man får så mycket gjort!
Jag måste verkligen ta mig för att ta lite snygga foton på Malla för hon är så ljuvlig på alla sätt Trots att hon är i slyngelåldern så ser hon så bra ut. Tur för jag har ju utställningarna som prio ett :-) Eller så inte........
Värmen har kommit, i alla fall denna vecka. Plusgrader på dagarna och det är underbart att kunna träna hund utomhus utan att frysa sönder fingrarna. I lördags trampade vi upp en korridor (vi var alltså jag. Ulla med långhåret Diva och Maria med Kosmos) och vi byggde en liten koja i snö där figgen kunde gömma sig. Isac fick lite repetition med rullen innan skicket, men gjorde som han skulle sedan i rutan. Morris for ut som en raket, tog rullen och in snabbt. Han är verkligen duktig på söket trots att vi inte tränat mycket under åren. Vindade in figgen på väg till rutan, man ska nog göra det lite svårt för honom nästa gång... Lilla Malla fick lite ljud från figgen och sedan ut och leka, det gick bra men nu måste jag lugna mig och befästa spåret i vår innan det blir något mer sök för henne.
I söndags blev det långpromenad, sedan lunchpaus följt av lydnadsträning utomhus. Mycket kryp blir det med de "stora". På kvällen åkte vi som vanligt med Maria o Kosmos till stallet och inomhusträningen i ridhuset. Malla är bara SÅ duktig. Vilken koncentrationsförmåga den hunden har!! Hon är verkligen en fröjd att träna. Det märks också så tydligt att hon tar in allt man gör med henne, för trots minimal träning (hittills innan värmen kom ca en gång i veckan) så går hon så mycket framåt för varje gång. Hon kan både sitta och ligga kvar ganska länge trots agilityhundar hoppandes och stojandes alldeles bredvid. Nu har hon också verkligen förstått positionen med rumpan, alltid följa mitt vänsterben. Det är underbart att träna hund när allt fungerar :-) Jag ska börja ta itu med apporteringen nu för det är ju den som brukar ta lite tid (i alla fall för mig...).
När nu ska jag ta ut hundarna i vårluften och hitta på något skoj med dem!

2007-02-26
Så var det måndag igen, har varit långledig i helgen (tre dagar) och hunnit med lite skoj med hundarna. I fredags fick så Morris åka till doktorn och ta bort sin tand. Det blev fyra stygn i munnen men inte är han direkt sjuk. Man kan säga att han studsar fram ute, i bokstavlig bemärkelse. Vilken energi den hunden har! Behövdes inte ens pencillin för det såg sååå fint ut sa doktorn.
Igår söndag hade vi besök av våra vänner från Piteå, Ulla och Nova (Gemdales Sweet Sarah). Vi hade en jättetrevlig dag tillsammans då vi först åkte iväg med fem kortisar och en sheltie i min lilla Opel Astra till isen där vi promenerade. Hundarna hade det ganska tungsprunget i nysnön. Vilken härlig syn det är med så många kortisar som springer och leker! Sedan åkte vi hem till oss och pratade och pratade och pratade.... Trevligt hade vi i alla fall. Hoppas ni kommer snart igen Ulla :-) Jag är så glad att jag verkar ha fått en sån trevlig träningskamrat, vad vi ska träna hårt bara snön försvinner!
Senare på kvällen åkte jag och Malla till ridhusträningen med Maria och Kosmos. Det var tydligen agilitytävlingar i Haparanda så det var så lugn och skönt i ridhuset, vi kunde träna ganska ostört. Lilla Malla har nu lärt sig fina ingångar, position och snabba sättanden. Hon kan också sitta kvar och ligga kvar. Och framförallt kan hon äta hästbajs!! Det är hon världsbäst på. Jag är fortfarande kaxig och säger appellstart i september, ni som lever får väl se :-)

2007-02-16
Så var det då dags attt skriva den första "bloggen"!
Februari månad betyder kallt väder, hundar med massor av överskottsenergi och en matte som kisar med ögonen på eftermiddagsturen och tänker: kan det vara solen detta stora starka gula som lyser.
Hundarna mår bra, även Morris som då till slut slog ut en tand. P2:an i underkäken gick rakt av vid roten efter ett fall i trappan hemma, men glad är han ändå. Operation är bokad så nu får vi ha en liten sorgestund för den förlorade tanden. Han blir ju 8 år i april (huvaligen vad åren går fort) så vi börjar med att sörja en tand så här i veteranålder.
Malla är galen. Springer som en vettvilling ute (och inne..) och har en energi man bara blir så lycklig av. Hon är en stadig liten dam med sina 19 kg, ingen tunnis här inte :-)
Ilo's prinsess-status här hemma har nu förstärkts efter Jokkmokk, men så fin som hon är tycker jag hon är värd några cert :-) Målet med henne för året är att ta 3 cert och tävla apellspår, så vi har ju redan börjat beta av målen i raskt takt :-)
Annars så väntar vi mest på att solen ska börja värma lite också, det brukar vara underbara dagar i mars och april.

Förresten så hade vi igår morse besök av tant ÄLG. Jag sitter och äter frukost och ser en älg som kliver i på tomten, ställer sig några meter från köksfönstret och mumsar på vår rönn. Det är ju ofta man ser de i skogen, men det kändes lite roligt att plötsligt ha en hemmavid :-) Så länge det inte kommer en björn får man vara glad...