Så här ser vi ut, nästan hela styrelsen på vandring

Skåneleden augusti

Risen i september

STYRELSEN

Styrelsen i Genarps Miljövårdsgrupp består nu av;

E-mail

Siewert Karlsson Ordförande

Birgitta Andersson Sekreterare

Rick Staley Kassör

Jerker Persson Ledamot

Tommy Brodin Ledamot

Lillemor Staley Suppleant

Inger Verovic Suppleant

Björn Björnson Suppleant

Vårens program

Söndagen den 15 feb Vandring till Jävan, samling idrottsplatsen kl. 10.00

Söndagen den 1 mars Vandring på Skåneleden, samling idrottsplatsen kl.10.00

Söndagen den 29 mars Vandring Boldamshus - Degeberga, samling idrottsplatsen kl. 10.00

Torsdagen den 30apr Valborgsfirande, samling Filarestigen kl. 18.30

Söndagen den 17 maj Vandring på Skåneleden, samling idrottsplatsen kl 10.00

Lördag/Söndag den 13-14 juni Vandring på Hallands väderö, samling återkommer med tidpunkt

Söndagen den 16 aug Planeringsmöte på Skåneleden vid Ingers sten (Dynglesten), samling idrottsplatsen kl. 10.00

UPP

Genarp idag

Genarp är Lunds kommuns sydligast belägna tätort med 3.585 invånare (2002). Bostäderna utgörs till 94% av småhus.

Kommunal service

I byn finns två förskolor, Enestugan och Genatorps förskola, två skolor, Häckebergaskolan (F-5) och Genarps skola (F-9).
Fritidsgård finns i Gamla Järnvägshotellet men kommer under 2004 att flytta till nya lokaler i anslutning till Genarps skola och den nya idrottshallen.
Byns äldreboende heter Solhem.
I Medborgarhuset ligger sedan 1994 Genarps bibliotek och i f d kommunalhuset finns Medborgarkontoret.
För den idrottsligt intresserade finns det utomhusbad, idrottsplats och tennishall.

Övrig service

I Genarp finns folktandvård, distriktssköterskemottagning och apoteksombud. Post och bank finns också och i Industribyn vid infarten till Genarp finns en lådfabrik och Ottossons Färgmakeri som har egen tillverkning av linoljefärger. Förutom sedvanlig handel finns också ett spettkaksbageri.
Erikshjälpen har depå och försäljning av second-hand varor och denna verksamhet lockar många besökare till Genarp.

Föreningar

Genarp har många livaktiga föreningar, idrottsföreningar av många olika slag, Friluftsfrämjandet, scoutkår, miljövårdsgrupp och Röda Korset. Även för den ridintresserade finns flera föreningar. Se kommunens föreningskatalog i vänstermenyn. Sök på Ortnamn.
För pensionärerna finns det två föreningar - PRO och SPF Risen med många aktiviteter.
Kulturföreningen i Genarp är den som står för firandet av valborg, nationaldag och midsommar. På deras program står också föreläsningar, författaraftnar, musikprogram och utdelande av Genarpspriset.
En annan förening med verksamhet i Genarp är Lions Club. Varje vår anordnar föreningen en stor konstutställning i Medborgarhuset med traktens konstnärer och andra speciellt inbjudna konstnärer. Föreningen anordnar också julskyltningssöndag och Bad(d)aredagen i samband med badets öppnande för säsongen.
En förening som verkar för invånarna och föreningarna i Genarp och som driver och bevakar intressanta frågor och händelser är Genarps Byalag  (extern länk, öppnas i nytt fönster).

Kända genarpsprofiler

Till de mera kända personer som kommer från Genarp kan räknas musikern och kompositören Karl-Erik Welin och dramatikern och poeten Lars Norén.
Åke "Risahusarn" Sundström var känd i byn för sina revyer. Han var också en flitig debattör och har även författat en bok om Genarp.
Bland de yngre kändisarna hittar vi f d sångaren och låtskrivaren i Brainpool, numera soloartisten Janne Kask. Även hans syster Lena Kask har låtit tala om sig i musikbranschen.
Ett flertal konstnärer och konsthantverkare är verksamma i genarpstrakten. Här kan nämnas Bente Bjerregaard, Ingmar Hellfalk, Bo Nilsson (avliden 2003), Conny Nyström, Stig Olson och Gunnar Ottosson.

UPP

Länk till Lund

Genarps kyrka

Gödelövs kyrka

Lyngby kyrka

Häckeberga slott

Toppeladugård

Björnstorps slott

Backsippor

Risen

Häckebergasjön

Genarps historia

Sammanställt av Berit Thomasson Lunds kommun

Byn Genarp, ursprungligen Genathorp, är en mycket gammal by. Antagligen grundlades den redan på 1100-talet. Vid den här tiden låg byn runt kyrkan. 1313 nämns Genarp skriftligt för första gången. Det var den 22 april det året som ärkebiskopen i Lund meddelar att riddaren Eskil Mogensen och hans hustru från Genathorp i Bara härad instiftar ett altare i Lunds domkyrka.

1797 uppmättes och ritades byn in på en karta inför storskiftet, då fanns här tolv gårdar och två gatehus (hus utan odlingsmark, endast "trädgård"). Storskiftet innebar att byn försvann och gårdarna utlokaliserades. Så småningom växte dock ett nytt Genarp fram, det var nu centrerat runt Bygatan-Häckebergavägen. Det största uppsvinget för Genarp som tätort kom inte förrän järnvägen kom till byn 1894. Då förtätades byggnationen runt järnvägsstationen.

Genarps kyrka är den enda kyrka, som nyuppfördes i Skåne under 1500-talet. Kyrkan stod klar 1593 och är ett vackert prov på den danska kyrkobyggnadskonsten i detta århundrade. Kyrkan är helt uppförd i tegel och inuti kyrkan finns bl.a. gravvalv som gjordes för innehavarna av Häckeberga. De vackra herrskapsbänkarna och herrskapsläktaren är prydda med vapensköldar, änglahuvuden och ornamentik. Kyrkan har många sevärda inventarier och det finns många berättelser och sägner om ni är intresserade.

Gödelövs kyrka är förmodligen byggd i början av 1200-talet. Kyrkan hade då separata ingångar för män och kvinnor, idag är endast den södra öppen. 1905 genomgick kyrkan omfattande reparationer. Då tillkom altarskåpet, dopfunten, bänkarna och altarskranket. Samma år uppfördes en sakristia med ingång till koret. I vapenhuset hänger en minnestavla som berättar om kyrkostriden som utbröt i Gödelöv 1767. Där berättas bl.a. om hur friherre G. Gyllenkrok på Björnstorps slott räddade kyrkan från rivning.

Lyngby kyrka, uppförd 1881-82, är en vacker kyrka i nyklassisk stil. Den ligger ca 25 meter sydöst om den plats där den tidigare kyrkan från 1100-talet låg. Två gamla gravstenar som legat i den äldre kyrkan har satts upp i den nya kyrkan på var sin sida om entrédörrens vägg. Andra inventarier som också överfördes till den nya kyrkan var bl.a. dopfunten, altartavlan (uppsatt på norra väggen), predikstolen och en offerstock.

Häckeberga har anor ända från 1300-talet men man vet väldigt lite om hur dåtidens slott såg ut och var det låg. Holger Gregersen "Rige Holger" Ulfstand uppges ha fullbordat ett ståtligt slott som förlades till en av de sju holmarna, där även det nuvarande slottet ligger. Det dåtida slottet liknade en borg med två hörntorn och ringmur. Det förbands med land med hjälp av en vindbrygga. Holger Ulfstand var en dansk adelsman som hade många betydelsefulla uppdrag för den danske kungen. Holgers son Hack Ulfstand blev lika betydande för det danska hovet som sin far. Hack byggde Genarps kyrka 1590-93. De sista lämningarna av det Ulfstandska slottet togs bort av den nuvarande ägaren Rurik Thams morfars far friherre Tönnes Wrangel von Brehmer som tog över Häckeberga 1872 efter fadern. Slottet drabbades av brand 1960, då även mycket skrivet material förstördes. Carl von Linné besökte Häckeberga 1749 under sin skånska resa. Hans beskrivning av dess omgivning stämmer än idag: "Naturen har vid denna gård så mycket själv uträttat att konsten omöjligt kunde något bättra däruti". Häckeberga slott har varit privat bostad fram till 1996 men numera kombineras restaurang- och konferensverksamhet i slottet med företagsverksamhet.

Toppeladugård var en gång i tiden en ladugård under Häckeberga gods. Det blev självständigt under 1600-talet och förvärvades under 1700-talet av Christina Piper. På 1920-talet uppfördes det nuvarande slottet. Carl von Linné besökte även Toppeladugård på sin skånska resa. Han fascinerades av trädgården och den labyrint som då fanns. Den var gjord av buskar och träd och bildade irrgångar. Toppeladugård bebos sedan 1944 av familjen Wersäll och är inte öppet för allmänheten.

Björnstorps slott ligger i Gödelövs socken. Från början bestod godset av fem gårdar som Fredrik II i slutet av 1500-talet skänkte till Mikkel Göing för dennes insatser i sjuårskriget mot svenskarna. Hur gården såg ut då är okänt men Christina Piper köpte gården 1712 och uppförde slottet i rokokostil. Egendomen kom i familjen Gyllenkroks ägo 1779. Slottets nuvarande romantiska utseende fick det efter slottsarkitekt H. Zetterwalls ombyggnad 1868. Själva slottet är inte öppet för allmänheten. Söder om slottet finns en fyrvägskorsning, Björnstorps torg, Sveriges vackraste? Under 1700-talet fanns här hantverkstäder, smedja och bykrog. Ligger här också Sveriges vackraste busshållplats?

Naturreservatet Risen söder om Genarp är en gammal utmarksrest på 230 hektar varav 90 är fäladsmarker, övrigt skog. Området är omväxlande till sin karaktär med enefälad och fuktiga områden där bl.a. den fridlysta ätliga grodan har sina yngelplatser. De torra delarna har hedartad vegetation med arter som kruståtel, sandstarr, en och ljung, och är under våren smyckat av backsippor i mängd.

De lägre liggande partierna intas av stora kärr, vegetationen består här av höga starrarter, gotlandsag, kaveldun och vattenklöver. I kalkhaltiga, fuktigare ängspartier finns orkidéer som ängsnycklar, tvåblad, majnycklar och nattviol. I de västra delarna karaktäriseras landskapet av ek och bokskog omväxlat med björk och gran.

Häckeberga slott ligger på en av Häckebergasjöns sju öar, vackert inramat av sjöns vatten och näckrostäckta vikar. Sjön är 0,7 km² stor och relativt grund. Stränderna är delvis ganska branta och delvis flacka, övergående i strandkärr. Sjöns öar och stränder är bevuxna med ädellövskog och kring sjön är terrängen kraftigt kuperad, vilket ger området en tilltalande landskapsbild. Skogsbestånden intill sjön och på öarna har delvis hög ålder, gamla krokvuxna träd är här vanliga. Vid sjön finns en hägerkolon

Häckeberga

Ett av de mest värdefulla naturområdena i Skåne är Häckeberga. För att skydda ravindalarna på Romeleåsens sluttning avsattes den norra delen till naturreservat. Häckebergas övriga delar blev naturvårdsområde för sitt variationsrika landskap samt dess rikedom på växt- och djurliv. Området är också känt för sina kron- och dovhjortar. En av höstens mest fascinerande händelser är kronhjortarnas bröl i september-oktober. Såväl kungsörn som havsörn övervintrar i området. Bland häckfåglar kan nämnas häger, korp, glada, ormvråk och bivråk. Bokskogen har sedan gammalt hemortsrätt i Häckeberga. De på våren gröna och höstens guldgula bokar, är något som många anser vara det finaste som skånsk natur kan uppvisa. Häckeberga slott ligger på sjöns sju holmar. Omgivningen är en fröjd för ögat med bl.a. näckrostäckta vikar. Skogsbeståndet intill sjön och på öarna har delvis hög ålder. Vid sjön finns en hägerkoloni. Från Häckebergasjön rinner Höje å genom Häckeberga naturreservat till Häckeberga kvarn, "Vannmöllan", som ligger öster om Genarp (vid idrottsplatsen) och som slutligen rinner ut i Lommabukten. Fiske är tillåtet mot lösande av fiskekort på markerad plats. Här finns abborre, gädda, gös, öring, mört och ål. Du får använda flugfiske, spinnfiske och pimpelfiske. Fiskekort köps i Åkessons järnhandel eller i Spelbutiken i centrala Genarp.

Vattenmöllan

På Häckeberga gods drev Vattenmöllan både kvarn och såg. Möllan ligger vid idrottsplatsen Ekevallen i Genarp vid Höje å. Det var det enda stället där vattnet hade tillräcklig fallhöjd. Möllan lades ner på 1930-talet, då den funnits i ca 200 år. Resterna som finns kvar har nyligen rustats upp, och här finns numera skyltar som beskriver hur den sett ut en gång och hur den fungerade. Vid vattenmöllan finns goda parkeringsmöjligheter och rastplats. För den som vill ta en promenad ligger Häckeberga naturreservat strax intill och Skåneleden passerar förbi.

UPP

Gösta Andersson

Minnen från Häckebergatrakten

Skånsk samlings årsbok 1960

Helge Andersson

Torp och torpare på Häckeberga gods

Talesätt, gåtor och ramsor från Genarp

Sägner och historier från Genarp

Malmö-Genarps järnväg

Folkmålet i Genarps socken

Genarps slätter

Genarps kyrka

Bara härad i slutet av 1700-talet

Skånsk samlings årsbok 1953

Skånes hembygdsförbunds årsbok 1953

Bidrag till Bara härads beskr., Lund 1954

Malmö Fornminnesförenings årsskrift 1955

Skånsk samlings årsbok 1955

Skånes natur 1955

Malmö 3.rev.uppl. 1993

Bidrag till Bara härads beskrivning 1958

Gunnar Carlquist

Berättelse om Bara härad 1775

Bidrag till Bara härads beskr., Lund 1924

Lina Gren-Nilsson

I soldattorpet

Malmö 1934

Margareta Ingemansson

Människor i Genarp och Häckeberga

1987 2 uppl. 2002

Peeter-Jaan Karsk

Det gamla Genarp

1974 Minnesbok inför kommunsammanslagn. 1974

Allan Nilsson

Med hjärtat på Lyngby slätter

1998

Mats Rehnberg

Statarminnen

Stockholm 1947 (med en berättelse från Björnstorp)

Åke Sundström

En bok om Genarp

1979 Genarps kulturförening

Björn Åstedt

Malmö-Genarps järnväg 1894-1948

1988

Per Andersson

Baremål och Baretankor

Lund 1935

Lina Gren-Nilsson

Från vardagsstigar

Malmö 1933

Thure W Nilsson

Pilepivepågen

Lund 1957

Genarps kyrka

Bron över Höje å

Spång på Risen

Sjön vid Nötabo

Glamberga

Ulf Mjörnmarks berättelse om sin vandring mellan Genarp och Sturup

Solen skiner, naturen har öppnat färglådan, tagit fram penseln och börjat måla höstfärgerna. Jag hastar i väg till bussen till Staffanstorp, för att där byta till bussen Genarp. Strax innan Staffanstorp har penseldraget plötsligt stannat, dimman ligger tät. Jag hoppas att höstens inspiration ska återkomma, och tar min planerade buss till Genarp. I Genarp går jag in på konditoriet och köper en kaka till mitt medhavda kaffe. Uppe på en lyktstolpe skriker en råka ut sitt missnöje mot dimman. På parkeringen vid idrottsplatsen står en ensam bil, i övrigt är det helt tomt. Höstfärger i dimma är inte så tokigt det heller, färgerna framhävs av det diffusa ljuset. Vilket också bekräftas av omgivningarna vid bron över Höje å. Mycket vatten flyter under den lövbeströdda bron. Jag går över bron, och fortsätter på en mjuk stig genom bokskog. En stengärdsgård markerar gränsen mot skogen.

Till vänster har jag den öppna fäladen, därute dansar älvorna runt i en virvlande dans. Där stigen viker söderut in i skogen, sätter jag mig ner på en sten för att beundra dansen och avvakta slutscenen. En kopp kaffe och min kaka slinker ner under tiden. Dimman fastnar i trädgrenarna, klumpar ihop sig till en vattendroppe, som droppar ner i mitt kaffe. Ovanför mig hackar någon på trädet, än mer våldsamt låter det när någon på andra sidan fältet startar en motorsåg. Abrupt slutar älvorna sin dans, och försvinner. Kanske med planet som just lyft från Sturup, och som nu passerar högt däruppe. Jag packar ihop, när plötsligt några skott smäller. Det är jakttider, och jag önskar skogens alla väsen lycka till, medan jag vandrar vidare på stigen utmed bokskogen.

Efter att ha passerat en granbacke, kommer jag fram till smala gångbron över Höje å. Jag står en stund och tittar ner på det vattnet som flyter därunder på väg mot friheten i Öresund, förhoppningsvis utan att plocka upp för mycket föroreningar på vägen. Dessutom undrar jag vart leden tar vägen på andra sidan bron. Jag ser ingen stig och inga markeringar. Villrådig traskar jag runt och rör om i höstfärgerna. Till slut följer jag ån medströms, och tänka sig, gömd och begraven i kullfallna granar står en hänvisningspil. Glad i hågen följer jag pilens riktning, förbi granar och lövträd. En låda står intill stigen, jag bättrar på statistiken om antalet vandrare på leden genom sätta mitt namn på listan. Lukten av ruttnande växter fyller min näsa, lukten kommer från ett mindre kärr, trevligt utlagd i skogen.

Vägen till Häckeberga passeras, och jag hamnar framför ett viltstängsel. Det verkar nyuppfört, en stätta gör att man kan ta sig över, och hamnar därefter på en stenig och blöt stig i en risig bokskog. Solen bryter så smått genom

På andra sidan går man på en skogsväg, med stora hjulspår efter tunga maskiner, det är ganska så uppkört. Närmast vägen är det lövskog, men därbakom skymtas tall och gran. Det luktar gott om virkesupplagen utmed vägen. Alldeles vid vägkanten står en ek med en krage av ormbunkar. Vid den lilla sjön innan Nötabo tar vägen slut. Förr såg man knappt sjön för alla träd som skymde den, dessutom var det inhägnat. Nu ligger staketet ner på marken, och träden är borta, så nu kan jag lätt gå den korta biten till sjön. Marken är täckt med granris, ser inte så snyggt ut, i gengäld kan man njuta av sjön. Bort till fälten vid Nötabo går man på en stig. På fälten går kor och betar, senast fanns det hästar här. En traktorväg går från gården upp till grusvägen.

På fältet intill grusvägen ligger en ensam ko och idisslar, bakom står en ensam ek. Jag förnimmer en stark äppledoft, invid vägen växer ett äppleträd. Det har tappat en stor gren, som ligger under trädet. En knotig ek vaktar ingången till där vägen omsluts av lövskog. I en svacka står skylten, Glamberga 1 km. Den pekar in en på en smalspårig grusväg. Nästan omedelbart lämnar man skogen, och kommer ut bland fälten. Vid ett hus står en mängd skrotbilar, de ser i varje fall ut som det. Framför mig breder ett böljande landskap ut sig.

Över en träddunge kommer ett flygplan in för landning på Sturup. Av vägen har det nu blivit en stig, även använd av svarta sniglar, som jag i sista stund undviker att trampa på. Nu är jag snart framme vid vindskyddet Glamberga, men först ska ett kärr och en göl passeras. Vindskyddet ligger i en skogsdunge, med en sankmark med högt gräs nedanför, som är en utlöpare från gölen. Inne i vindskyddet ligger ett kilo ris. Jag tar en kombinerad lunch (utan ris) och kaffepaus, klockan är halv över lunch, och halv i kaffe. Det finns ved, men vatten ser jag inget, dock står det en pump norr om dungen. Jag är för lat för att gå dit och prova den.

Jag vandrar vidare västerut, först på en traktorväg, sedan åter en smalspårig grusväg. I söder syns flygledartornet på Sturup, även banan skymtar från ett krön. Ett plan kommer in för landning, jag kan känna luftdraget efter det. Vid ett gult hus korsas en väg, på andra sidan ligger en sorts skånelänga med en ful tillbyggnad. Dessa uterum. Längre fram ligger stuteri Björkhaga, jag kan inte låta bli att bekanta mig med hästen i hagen. Ett porträtt? Javisst. Det ligger ytterliggare några hus utmed vägen, blandat rivningsobjekt och trevliga. Här vaktar vi! skäller några fyrbenta individer. Vägen slutar, en stig tar mig förbi en grandunge, och fram till ett fält med tre hästar, som galopperar mot mig för en närmare studie. På en kulle tecknar sig träden dekorativt mot himlen.

Så kommer jag ut på grusvägen där leden fortsätter västerut mot Torup, medan anslutningsleden till Sturup går söderut. Så jag tar söderut på en smal grusväg. I en liten vattensamling står en död björkstam, en intressant komposition med speglingen i vattenytan. Uppe i luften ryttlar en fågel, den är för lång bort för att se vilken det är. En ny, men större grusväg, går ner till Sturup, en ren transportsträcka. Jag går in på Sturup, något misstänksamma blickar följer den "vildmarksklädde" vandraren på dess väg till kafeterian. Jag har precis missat bussen, och måste vänta på nästa. En polis dyker upp framför mig. Ser jag så konstig ut så jag blir arresterad hinner jag tänka, innan han tar sin beställda pyttipanna. Min nästa tanke är en undran varför man inte serverar blodpudding. Denna delikatess som en större leverantör ska sluta producera. På vägen hem köper jag upp butikens lager av blodpudding.

Här kan du läsa mer om Ulf Mjörnmarks vandringar på Skåneleden

Frågor, synpunkter till GENARPS MILJÖVÅRDSGRUPP?

Skriv till: Genarps Miljövårdsgrupp

Webmaster Siewert Karlsson, senast uppdaterat 2009-02-04

UPP