PLUNDRING AV HARRKALLENS HEM
Berättelsen är grundad på ett tingsprotokoll från Arvidsjaur år 1821. Torsdagen den 17 augusti 1821 befinner sig "Harrkallen" i Nya Bastusel, där han har sin föbodskulle. Det är regnigt väder och han har med sig skjutredskap med vidhängande kruthorn. Vid 10, 11-tiden återvänder han till nybygget vid södra stranden. På avstånd har han sett fyra män med var sin börda lämna hans gård. Harr hade ett gott förhållande till samerna och trodde först att det var några av dessa.
När han kommer till södra stranden, möts han av tillskyndande hustrun Magdalena med några av barnen. Harr får då klart för sig, att de fyra männen helt enkelt plundrat deras hem till sista matbiten. Det akuta problemet blir att skaffa mat till den nio personer stora familjen. Magdalena var gravid i sjätte månaden.
Harr skickar dottern Anna Cajsa till Adak Asplunds nybygge, en mil från hemmet. Hennes ärende blir att förklara det skedda samt att begära något till mat hos nybyggaren Johan Johansson.
Själv tar sig Per med båt uppströms till sin närmaste granne, lappmannen Lars Klemetsson vid Ledvattnet. Troligen rodde han upp till Ledfatsforsen och gick upp till Klemetssons viste.
Kontakten med grannarna slog uppenbarligen väl ut. I protokollet uppges att man skulle ha lidit största nöd, om inte goda grannar kommit till hjälp.
De fyra rövarna hade kommit fram till nybygget mellan klockan 7 och 8 på morgonen. De gick in i vardagsstugan med var sin tom säck och åtminstone en av dem försedd med bössa. I huset befann sig hustrun Magdalena med barnen, förutom dottern Sara Fredrika. Hon var sysselsatt med bakning i bagarstugan.
Först begärde rövarna mat mot betalning samt att få köpa ett halvt lispund smör. Begäran hörsammades och de åt och drack samt anammade smöret.
När ingen betalning följde frågade Magdalena varifrån sällskapet kom. En av männen som hon tyckte sig känna igen under namnet Hällstedt, sade sig vara från Umeå. Ytterligare en av männen blev igenkänd under namnet Anders Larsson. En tredje visade sig senare vara Hans Christoffer Berg. Nu uppgav han sig vara från Norge. Den fjärde förblev helt opresenterad.
Den sistnämnde tog första initiativet till plundringen genom att ställa sig vid dörren med bössan i hand. Därmed förklarade han att ingen fick gå ut. Berg började ta för sig av allehanda i rummet varande ägodelar.
De igenkända Hällstedt och Anders Larsson gick ut till bagarstugan och tömde förrådet av bröd och mjöl. När all denna maten packades i säckarna inför Magdalenas åsyn, bad hon rövarna vara beskedliga och inte taga all maten från huset. Berg och den okände svarade då trotsigt, att det inte angick någon vad de tog.
Från två spannar tillgreps en del kläder och persedlar. Inga lås blev uppbrutna då nycklarna suttit i låsen.
Berg hade tagit en bössa som saknade tillbehör. Nu hotade han med att sätta eld på nya stugubyggnaden om dessa tillbehör inte anskaffades. Därmed menades den mangårdsbyggnad där de nu befann sig.
I förskräckelsen sökte Magdalena efter krut och kruthorn. Eftersom maken hade dessa skjutredskap med sig till fäboden, kom skjutredskapen att bli bland de få ägodelar som räddades från rövarnas våld.
Det framgår vid förhöret att Harr tagit med skjuttillbehören med anledning av det regniga vädret. Genom att gnugga krut i fnöske, gick det mycket lättare att göra eld.
De fyra rövarna härjade senare i Sorsele och Lycksele. Inom Lycksele blev de tagna och förda till Arvidsjaur för rättegång.
Den förlorade egendomen uppskattades till ett värde av 35 riksdaler Banco. Det motsvarade ungefärligt värde av två (2) kor i bästa klass.
Vilket straff som tillmättes de fyra rövarna är tyvärr okänt.
Källa: Haldor Lundström, Luleå