HARRARNAS HUMOR
Per Harr 1839 - 1920, Kåtaliden, hade en
häst som var i lataste laget och när Per skulle bistå en lärarinna med skjuts,
stannade hästen upp för ett naturbehov.
Lärarinnan påpekade de ovanliga i hästens uppförande.
Då utbrister Pehr "Vill int hon stan å då hon ska skiit"?
Källa: Haldor Lundström, Luleå
Den väldige Per blev nästan
blind i slutet av sin levnad. Någon upplyste honom om att starr nu kunde
opereras.
Då kommenterar Per Harr "No ha i sett no elänn".
Källa: Haldor Lundström, Luleå
Karl Harr 1849 - 1924 och Greta
Larsdotter 1851 - 1931, Kåtaliden, hade ett underfundigt roligt vardagsspråk.
Ett ofrivilligt vittne lär ha uppfattat följande dialog i ladugården.
"Nu är hon deri låa igen" (katten hade ovanan att inta ägglådan).
Paus ...
"Ska i smäll dell"?
"Jåå smäll dell".
Svahss!
"To e"?
"Jåå låa vart då tom".
Källa: Haldor Lundström, Luleå
Karl Vestermark 1861 - ,
Bockträsk, var byapredikant. Vid ett möte i Nya Bastusel försökte han få upp
stämningen genom att uttrycka "Nu har vi samlats för att skingra djävlarna".
Då svarar Sara Harr "Ant-Sara" 1847 - 1932, "Tro dö dem ha samlese just jänna"?
Källa: Haldor Lundström, Luleå
En söndag på vårvintern kommer
predikant Vestermark till Anders "Beri-Ant" Berglund 1843 - 1924, Nya
Bastusel och vill hålla
andakt. Karlarna är emellertid i skogen och drar timmer på skaren.
Vestermark säger till Ant-Sara "Men om andskriet kommer"?
Då svarar Ant-Sara "Jaa da få dem vell snöör öxa a spreent".
Källa: Haldor Lundström, Luleå
Ant-Sara var oerhört rädd för att gå över spångbroar. Vid ett tillfälle hade hon dristat sig till spångens mitt. Där stannar hon upp och pekar hypnotiserande ner i det strömmande vattnet. Samtidigt som hon ramlar i vattnet säger hon "nö ska du få sej att he ber å ditterna".
Källa: Haldor Lundström, Luleå
Lilla Jenny 6 år är på besök hos sina kusiner i Håptjärnliden. Det är söndag och faster och farbror ligger på kökssoffan och vilar middag. Kusinerna Helga och Lage sitter vid köksbordet och spelar något spel. Spelarna blir oense och börjar kivas högljutt. Jenny sitter på golvet vid kökssoffan och lyssnar förskräckt till de bråkande syskonen vid köksbordet. Efter en stund tittar Jenny upp på faster och farbror och utbrister "Jenna jer e int all skalla som skraatt".
Denna händelse utspelade sig i Håptjärnlidens
skola i mitten av 1950-talet. Jag kom i meningsutbyte om ett suddgummi, med en
av bröderna Lidström ifrån Bastusel. Det slutade förstås med att jag förlorade
kraftmätningen och gråtande sprang hem.
I gungstolen satt tant Lina och hon tog mig kärleksfullt och tröstande upp i
sitt knä. Jag berättade bedrövat vad som var orsaken till mina tårar. Medan tant
Lina tröstade mig försökte hon skämtsamt säga att det hela kanske handlade om
kärleksgnabb.
Mellan snyftningarna svarade jag "Jaasi, om i ska gift me nan gåång, så int
ska n' då hejt Lidström".
Tro det eller ej, men ungefär tolv år senare gifte jag mig med en man med
efternamnet Lidström, men från en helt annan Lidströmssläkt.