DÖDSFÄRD i BASTUSELSFORSEN år 1920
Storforsen i Skellefteälven, tre kilometer nedströms Bastusel, var farbar med båt vid lågt vattenstånd, men förmannen Olof Jonsson hade gett klara order om att ingen skulle få utmana ödet i det våldsamma farvattnet. Man hade sörgrenen, en trång och otrevlig passage, där man tog sig ner med en roddare och stävare som alternativ.
Två av båtförarna beslöt att trotsa förmannen och uppleva den farofyllda resan. Lars "Larsso" Johansson 1875 - 1948, Bastunäs och hjälproddare Nils Lundberg 1883 - 1954, Björklund, gav sig ut i virvlarna först. Båten var mycket nära att dras in i en s.k. buse, som dock släppte sitt grepp om farkosten och färden kunde fortsätta lyckligt.
Så kom Karl Sandström, 1893 - 1920, Bastusel, med sin lånte parroddare Vilhelm Baudin, 1882 - 1920, Julträsk. Kalles ordinarie kamrat Karl Larsson "Beri-Kalle", 1865 - 1943, Nya Bastusel, hade backat ur.
"Larsso" i första båten, som var så nära att köra omkull, försökte påverka andra båten att ändra kurs, en vink som Kalle inte förstod. Båten gick över ända i den skummande forsen och den unge båtföraren från Bastusel försvann ur kamraternas åsyn.
Den pantervige Baudin lyckades ta sig upp på båten och hade så när undgått den vådliga färden med livet i behåll, om bara kamraterna nedströms hade haft en långhake att räcka honom. Nu passerade han dessa endast på några meters avstånd. Mannarna kunde endast möta hans förtvivlade blick, med en lika förtvivlad blick. Baudin blev troligen tillintetgjord i Bastuselsfallet strax nedanför.
Händelsen spred stor förstämning i bygden. "Larsso" som delvis ansågs som ansvarig för det skedda, var över sig given och grät bittert och öppet. Flottningsarbetet låg nere i flera dagar, medan man sökte de omkomnas kroppar och en del fick svårt att någonsin återgå till sitt arbete.
Händelsen ledde till att Bastuselsforsen för all framtid blev klassad som ofarbar.
Ett mycket svårt olyckstillbud ska ha förekommit vid Bastuselsfallet då tre man blev varande på en bröt som gick. En av männen tog sig i land ovanför fallet genom en desperat chansning. De två övriga, Lars Andersson-Lundström, "Beri-Lass", 1820 - 1914, Nya Bastusel, och Nils Larsson-Udtjeman 1825 - 1907, Bastunäs, följde med bröten. Anmärkningsvärt nog, löstes inte bröten i fallet. När de båda männen bärgades stod "Beri-Lass" på knä med knäppta händer. Udtjeman höll ett krampaktigt grepp om båtshaken och fick med våld förlösas från sitt verktyg. Därutöver hade ansiktet blivit skevt och han lär aldrig ha återfått sitt ursprungliga utseende.
Källa: Haldor Lundström, Luleå