Huset och bruksmiljön

Det K-märkta huset byggdes runt sekelskiftet 1900 av Orrefors glasbruk och var från början en arbetarbostad med tio lägenheter. Husets gamla namn var Fästampen, efter den kvarn som tidigare låg bakom husets vedbod.

De som bodde i huset betalade ingen hyra till bruket och hade även fri ved. Mästarna på bruket kunde få bo i två rum och kök, men de vanliga arbetarna bodde i enrumslägenheter, ofta också med delat kök. Arbetarbostäderna vid denna tid bågnade av barn – exempelvis bodde träullshyvlarens familj med tio personer i ett rum och kök.

Gatorna i Orrefors fick namn 1965, och Silversparregatan är uppkallad efter Lars Johan Silfversparre, som grundade Orrefors järnbruk 1726.

Delar av bebyggelsen utmed bruksgatan eller Smedernas väg är från järnbrukets begynnelse på 1720-talet liksom fyra av arbetarbostäderna utmed östra sidan av gatan. Från denna period är också Trädgårdsvillan uppförd som bostad åt patronens trädgårdsmästare samt delar av nuvarande värdshuset. Patronens bostad placerades väster om bruksgatan, avskild från övrig bebyggelse, helt i linje med 1700-talets bruksbebyggelse. 1809 uppfördes "gästvillan", försedd med kalkputs för att markera en högre status.

Från glasbrukets tid härrör de båda hyttorna som byggdes mellan 1898 och 1900. Dessa har sedan om- och tillbyggts mellan 1920 och 1970. Åren 1929-1945 såldes tomtmark till den som ville bygga ett egnahem. 38 stycken tillkom under denna period.

Riksglasskolan

Ända fram till 1950-talet utbildades nya glasarbetare på traditionellt vis ute på bruken. Den blivande glasarbetaren – ’hyttluen’ - hade enklare sysslor och fick under rasterna ”söla” i hyttan. Att ”söla” innebar att ungdomarna tränade, misslyckades och tränade igen för att till slut lyckas med de olika momenten.

Kring år 1960 startades en integrerad glasutbildning vid Orrefors glasbruk. Bruket var huvudansvarigt men utbildningen bedrevs i samarbete med Nybro yrkesskola som svarade för den teoretiska delen av undervisningen. Eleverna arbetade praktiskt fyra dagar i veckan och den femte ägnades åt teori. 

1969 tog Nybro kommun över ansvaret för glasskolan, och nya kursplaner utarbetades. Fram till 1979 var glasskolan inrymd i lokaler vid Orrefors glasbruk, men hösten 1979 invigde Nybro kommun nya arkitektritade lokaler för glasskolan i Orrefors.

Orrefors bruk

Den 4 juni 1726 fick Lars Johan Silfversparre privilegium att anlägga ett järnbruk på Orranäs säteris ägor. Skog, sjö- och myrmalm, vattendrag, kapital och arbetskraft fanns på platsen. Under 1800-talet blev järnframställningen alltmer sporadisk. Räddningen blev sågverksrörelsen. För att ta tillvara skogs- och sågverksavfallet startades 1896 den bränslekrävande tillverkningen av sodaglas och fönsterglas.

1913 smältes kristall för första gången. Två år senare lades järnbruket ner, glasbruk och sågverk började växa i omfattning. 1916 anställdes Simon Gate och 1917 kom Edward Hald. Ett av Gates första arbeten var att tillsammans med mästaren Knut Bergkvist vidareutveckla överfångsglaset. Ämnet med den färdigetsade dekoren drogs över med klart glas och blåstes upp. Man döpte tekniken till Graalglas.

Under 1910-talets slut och hela 20-talet dominerar det graverade glaset Orrefors sortiment. Typiskt är ett tunt glas översållat med skickligt graverade dekorer i ett stramt formspråk. Vid Parisutställningen 1925 fick Orreforsglaset sitt internationella genombrott. Som enda glasbruk erhöll Orrefors Grand Prix-medalj, liksom konstnärerna Simon Gate och Edward Hald.

Glaset till Stockholmsutställningen 1930 ritades inte före tillverkningen utan formexperimenten bedrevs direkt i hyttan tillsammans med mästarna. Glaset blev nu tjockt och massivt och försågs inte sällan med en svart fotklack. Den graverade dekoren blev sparsmakad. Man ville framhäva glasets egen inneboende skönhet.

Vicke Lindstrand kom till bruket 1928 och debuterade på Stockholmsutställningen med bl a vaser och skålar i emaljmålad dekor, men även med graverade pjäser.

Edvin Öhrström kom till Orrefors 1936 med uppgift att berika brukets profil inför världsutställningen i Paris 1937. Nu växte den nya glastekniken fram som kom att kallas Ariel, där dekoren blästrades fram i graalämnet och när detta fick ett överdrag av glas stannade luften kvar i håligheterna.

En stor del av 1950-talet präglades i Sverige av en renässans för arkitekter och formgivare inom den moderna hem-kulturen. Ingeborg Lundins "vas" - Äpplet - har kommit att symbolisera denna tid.

1959 anställdes silversmeden Gunnar Cyrén vars "Popglas" kom att förknippas med 60-talet. Konsthantverket kom tillbaka under 1970-talet med stor kraft och graaltekniken blev ånyo populär.

Efter några omvälvande år under 90-talet gick glasformgivningen in i en ny fas. Tre yngre konstnärer knöts till Orrefors i mitten av 90-talet : Lena Bergström, Martti Rytkönen och Per B. Sundberg. 1998 firade Orrefors 100-årsjubileum med flera uppmärksammade konstglasutställningar över hela världen. 2000 anställdes välmeriterade glasformgivaren och professorn Ingegerd Råman.

2002 knöts nyutexaminerade konstfacks-eleven Malin Lindahl till Orrefors som ny formgivare och 2005 slöts ett externt avtal med smyckesdesignern Efva Attling. Båda har redan skapat spännande glasserier för Orrefors.

Orrefors före glasbruket