Enhörna torde vara Sveriges trolltallstätaste trakt. På vår halvö i Mälaren finns inte mindre än tre trolltallar, som i forna tider utövade sin magiska kraft. Hit kom man  för folklig sjukdomsbot som innebar att man drog den sjuke genom ett naturligt eller genom kilar upptaget hål i ett växande träd eller under en blottlagd trädrot, eller spikade fast sjukdomen i trädet.

Trolltallen i Årby, nu uppställd i konserverat skick vid Hembygdsmuseet i Överenhörna.

Till vänster kan du läsa om räddningsaktionen för trolltallen på Malmen, mitt i kommunens vattentäkt. Läs vidare om de kusliga händelserna vid nedtagandet av trolltallen vid Årby,  men börja gärna här nedanför med en allmän beskrivning av nyttan (och faran) med trolltallar, och träffa Träsk-Olle!

Som en bonus på temat kan du till vänster även läsa om Viktor Nilssons terpentinfabrik, där ju tallstubbar var en uppskattad råvara.

Artikel på Sveriges Hembygdsförbunds hemsida om vår räddningsaktion.

Nyttan och faran med trolltallar - lite trolltallshistoria

Den folkliga läkekonsten var i långliga tider vad människan hade att tillgå. Också sedan läkarvetenskapen börjat utvecklas fortfor tron på åldriga botemedel. Kunskaper, utrustning och hygien befann sig ännu på låg nivå. Misstro mot det nya, men också fattigdom gjorde att de forna "knepen" levde kvar. Trolltall och kloka gubbar var både billigare och närmare till.

På Malmen, skogsområdet före Ekeby i Ytter-Enhörna, tronar den fridlysta Trolltallen som också kallats den vårdbundna- eller vålbundna tallen. Enligt traditionen drog man sjuka barn genom den klyvning som bildats mellan de sammanvuxna stamdelarna. Det var barn med kroniska sjukdomar, speciellt engelska sjukan "riset", "efterblivna barn" och barn med lyten. "Di tog barnen genom trä, det var barn, som var födda med lyte -- då fötterna stog bakåt - -" (Elin Lund född 1873)

Behandlingen borde helst ske en torsdagsnatt och med viss hänsyn till månens ställning. Barnets skjorta eller skynke skulle bli kvar på ingångssidan så barnet fördes naket genom öppningen. Ritualen skulle göras motsols tre gånger. Skjortan och kopparslantar skulle lämnas, offras. Det hela har också tolkats som en symbolisk födelseakt där det drabbade barnet skulle "pånyttfödas". Det onda hade överförts till trädet. Det sägs att tallen fick vara till bot så sent som 1897.

"Di har märkt den där tallen två gånger, första gången våga ingen hugga den, andra gången grep Frälsningsarmén in och fick den fridlyst." (Elin Lund f 1873).

"Di var bjudna 10 kroner om di ville hugga tallen- - det var så mycke huggare på skogen då. 1868 köptes Ekeby skog, då var de ingen som tordes hugga den. Då högg di skogen, men inte vårdbundna tallen. Det vore då farligt te hugga tallen.

Nämndeman: Såg inte du, Fredrik -- minns du hur det gick med Agust Jonsson?
- Joo, han tog Träsk-Olles tall- - den som han hade satt så många sjukdomar i" (Samtal mellan Fredrik Andersson f 1860, och nämndeman Karl Andersson f 1889).

Också Över-Enhörna har haft en tall för sockenbornas krämpor. I Träskstugan som låg norr om Hammarby träsk bodde kloka gubbarna Träsk-Olle och Lindström. Hit vandrade folk med sina åkommor. Botarnas specialitéer var tandvärk och bölder. Det petades i bölden eller den onda tanden med en spik, en hemlig besvärjelseramsa lästes och spiken drevs in i tallen. Träsk-Olle levde till 1869-70 enligt sägen.

År 1910 har historia kring Malmens Trolltall lämnats till Södermanlands Fornminnes-förening av Över-Enhörnas folkskollärare Per Gottfried Larsson (1870-1924). Han framför att tallen nog aldrig ansetts "bunden av vålnader" men att den lämnat hjälp åt barn som blivit det. Han beskriver att den gamla uppfattningen var den att en blivande mors oförsiktigheter att kasta eller bränna en visp eller viska utan att först ha skurit banden eller lämna spjället öppet sedan elden brunnit ut kunde vara orsak till skadan. Vålbundna barn voro olika andra. Ögonen sågo besynnerligt hemska ut och de var oroliga och skrikiga.

Om tallen säger Larsson "... att denna stumma doktor ingalunda haft liten praktik, och en och annan, som ännu söker honom, lär icke göra det förgäves". Larsson lämnar en trädbeskrivning där det också sägs att ganska färska yxhugg visar att någon nyligen sökt förstora öppningen. Bl a nämns också att "... man möjligen efter vissa spår vid roten kunna antaga, att det ursprungligen varit fyra stammar."

Larsson har skildrat hur föräldrar tyst kommer åkande med ett barn. De står på var sida om trädet när det avklädda barnet förs genom öppningen. Modern som tar emot barnet får ej vidröra linnet som blir kvar på andra sidan. Barnet som nu är naket får ett nytt linne "istället för det gamla, som en tid framåt får sitta kvar i "trolltallen". Det skulle gå den illa som rörde det med blottad hand." Föräldrarna får inte tala förrän nästa morgon. Då är barnet och dess ögon förändrade och om några dagar "äro ock krämporna borta". Larsson avslutar så: "Ett under har skett, och vi böra icke bryta staven över det. Nämn för all del icke ett ord om vidskepelse, ty vidskepelsen är helig. Den kan moderniseras men den kan icke dö."

Har den "stumma doktorn" anlitats ända in på 1900-talet?

A t t   f ä l l a   f u r a n - mer än en gång har tanken funnits. Men uppfattningen var den att alla sjukdomar och all olycka som bundits i trädet skulle drabba den dristige. Om beslut fattas att ta ner Trolltallen - vem är den djärve, dödsföraktande som oförskräckt håller i yxskaftet?

Barbro E Sjöström 2002