Foto:
Familjen Hörnlund , Familjen Nylén och Tommy Levin
Snön
den vräkte ner när jag dagen innan nyårsafton 05/06 packade bilen för
att åka iväg till Drevdagen där jag skulle möta upp Anders o Agneta
Hörnlund, Ebba och Familjen Nylén.
De hade hyrt ett rött mysigt hus på nordvästra sidan om sjön och jag
hade fått möjlighet att hänga på.
Drevdagen ligger ca tre mil från Idre i Dalarna mot norska gränsen.
Jag
har från Halmstad ca 75 mil till Drevdagen så det blev en ganska lång
resa, jag körde hemifrån vid sjutiden på morgonen och var framme vid
sjutiden på kvällen.
När jag hade fått upp min nytillverkade kätting runt stativet till
släpet och fått ut hundarna och gett dem mat var det dags att själv få
något i magen. Efter maten var det dags att planera inför morgondagens
strapatser. Fram med skoterledskartan och jag började att reka. Det
bästa med Drevdagen är att där är så väldigt många markerade
skoterleder så man kan i stort sett köra olika rundor varje dag, både
på fjäll, i skog o myrmarker och på sjöar.
På
morgonen var det dags att ta fram släde, slädsäck, snöankare och
draglinor. Det var första gången jag skulle prova släden, en liten
Sawtooth tobogga från Canada. Efter lite funderingar om hur man
kopplar in draglinorna så började jag att sela på hundarna. När det
lite senare äntligen bar iväg och alla hundarna tystnade så kunde
lugnet infinna sig och jag kunde njuta till fulla, PANG sa det och jag
höll på att trilla baklänges, det var en plastdetalj på släden som
håller fast styrbågen som hade gått sönder. Som tur var så hade
jag lite reparationsmaterial med mig så ett spännband och en schackel
fick duga så länge.
När
jag efter någon timmes körning kom till Id-pärsäterns raststuga så
kopplade jag fast hundarna och tog fram lite fika till mig och
tuggpinnar till hundarna. Precis när jag kom var det några som
kom ut ifrån stugan som tydligen hade eldat i kaminen en stund så där
var riktigt varmt och gott. När de hade fått igång den illaluktande
skotern och mullrat därifrån så njöt jag av tystnaden igen. Det är tur
man kör hundar tänkte jag. Satt och funderade lite och kom fram till
att precis en sån här stuga skulle jag vilja ha, utan ström och
vatten, bara ett rum att värma upp, enkelt billigt och bra.
De
följande dagarna började jag få lite bekymmer med hundspannet, en av
mina tikar började komma in i höglöpet så hanarna ville bara försöka
komma till eller ryka ihop med de andra hanarna. Jag har fyra hanar
och två tikar och bägge tikarna löpte men bara en var i höglöp. De
sista tre dagarna beslutade jag mig för att Nellie fick vara kvar i
huset när jag var ute och körde, det gick väldigt mycket bättre när
hon inte var med. Om jag försökte att sätta henne först så när jag
körde så tvärstannade hon helt plötsligt och ställde upp sig så fint
för pojkarna, och om jag placerade henne längst bak så varje gång jag
stannade spannet så vände sig alla hanarna om och försökte få till
det. Hade man haft en riktigt bra ledarhund som Nellie kunnat gå i led
med så hade det kanske gått men så fort Nellie stannade så stannade
resten av spannet.
På
Måndagen efter nyårsafton så gick vi iväg in till byn för att ta någon
öl på restaurangen. Eftersom vi hade tagit ett par öl hemma också så
kom det sig så att jag packade ner min ukulele och några texter i
ryggsäcken för att om möjligt liva upp stämningen lite på bykrogen.
För er som inte sett en ukulele så ser det ut som en väldigt liten
gitarr med fyra strängar och brukar spelas på Hawaii och i Portugal.
Där var inte så mycket folk men det var iallafall uppskattat.
Det visade sig att de skulle ha allsångsafton ett par dagar senare och
de bjöd in mig att delta. Sagt och gjort när torsdagen kom så knallade
vi åter till bykrogen, denna gång var det lite mer folk och där var
också några som spelade dragspel och gitarr. Jag hann inte mer än att
köpa en öl förrän de ville att jag skulle spela något på gitarren som
krogägarna hade tagit med sig dit. Jag kompade ett par låtar men sedan
ville de höra lite ukulelespel så jag tog fram den, ukulelen alltså
och körde en låt från Halmstad av Gyllene tider.
De e tuffa tider, för en del.......
Fram på småtimmarna började folk att sjunga mer och mer och när de
stängde vid tvåtiden så ville folket knappt gå därifrån.
På fredagskvällen var
det dags att packa bilen inför hemfärden på Lördagen. När man sedan
sitter i bilen på väg hem till slasket så vill man bara vända och köra
tillbaks till fjällen och stanna där för gott.
Man får hoppas att man snart kommer dit igen.....
/ Tommy Levin
