MINA HOYOR

Lite om blomman Hoya

Vad är Hoya?
Hoya är det latinska namnet på det släkte av växter, som vi i Sverige kallar för porslinsblommor. De vi alla känner igen är Hoya bella = liten porslinsblomma och Hoya carnosa = den vanliga porslinsblomman, som har odlats i Sverige från c:a 1880.

Släktet Hoya tillhör familjen Asclepiadaceae. Hit hör även Stephanotis = doftranka, Ceropegia = lyktranka, Stapelia = asblomma och många fler. I Sverige finns en viltväxande släktning som heter Tulkört.

Varifrån kommer de?
Hoyor växer vilt i Sydostasien fr.o.m. Indien i väster och t.o.m. Polynesien i öster. I norr går gränsen i södra Kina, i söder i Australien.

Vilka är de främsta kännetecknen?
Hoyor växer i naturen för det mesta slingrande, oftast som epifyter. Det finns några arter som växer som buskar. I hemmen odlar man vissa arter i amplar, men de flesta vill ha ett stativ att klänga på. Stammen liksom alla delar av hoyan innerhåller en växtsaft. Den är vit, ofärgad eller orange. Bladen sitter motsatt, nästan alltid två och två. De sitter vid en nod där även nya rötter lättast bildas. I noderna bildas också blomskaften, som ska sitta kvar efter blomningen, då de nya blommorna mestadels kommer på samma ”sporre”.

Blommorna består alltid av fem foderblad, fem kronblad = korolla och en femuddig bikrona = korona. Hoyor blommar oftast i klasar med några få till uppemot hundra blommor i varje klase. Det finns även några arter där blommorna kommer en och en. Storleken på varje enskild blomma varierar från några millimeter upp till c:a åtta centimeter. Många av hoyablommorna avger klibbig nektar när de blommar. Utmärkande för hoyor är också att de doftar starkast på kvällar och nätter, troligen beroende på att de pollineras av nattaktiva insekter.

Hur många arter finns det?
Man vet inte i dag hur många hoyor det finns. Man räknar med att det rör sig om c:a 200 – 300 olika arter. Fortfarande hittar man nya arter. Men stor namnförvirring råder. Många arter har blivit beskrivna och namngivna av olika personer under de drygt 200 åren sedan den första namngavs = Hoya carnosa. Så en och samma hoyaart kan ha två eller flera olika namn, av vilka det äldsta är det giltiga.

Varför har det blivit så? Jo, det hittas ständigt nya arter eller kloner av gamla arter, och det är inte alltid lätt att avgöra om man hittat en ny art eller en gammal, som redan fått ett artnamn. Innan identifieringen är klar får plantan en tillfällig beteckning. Den börjar alltid med: Hoya sp.

Sp står för species, det engelska ordet för art. Således finns det flera olika hoyaarter som är märkta med t.ex. Hoya sp. Sulawesi. Detta betyder att den är hittad på ön Sulawesi och att den inte är identifierad. Eftersom man kan ha hittat många oidentifierade på samma ort, lägger man till id, oftast initialer på den som hittat den, samt ett löpnummer. Om du har eller skaffar en hoya med bokstäver och siffror efter namnet, så är det viktigt att låta dessa följa med plantan. Det fungerar som ett personnummer.

Hur får man tag på Hoyaplantor?
På senare år har det blivit möjligt att hitta flera olika hoyaarter i blomsterhandeln. De vanligaste är: Hoya bella, Hoya linearis och Hoya tsangii (oftast felmärkt som Hoya bilobata). Hittar du inga där du bor och vill börja samla, så gå med i vår förening. Då får du kontakt med andra samlare och kan byta eller köpa sticklingar. Du kan också titta runt på våra webbsidor så får du tips om var de finns att få tag på.

Odlingsråd
Till skillnad från många andra tropiska växter är hoyor lättskötta. De tycker om värme och klarar vårt inomhusklimat bra. De behöver inte ha så mycket näring utan växer och blommar mycket bra utan att man skämmer bort dem. Men de gillar att bli ompysslade ibland - en dusch på bladen emellanåt skadar aldrig! Hoyor trivs i alla väderstreck. De blommar inte gärna om de är placerade i ett norrfönster - vissa undantag finns - men växer bra även där om man tänker på att inte vattna så ofta. Bäst växer och blommar hoyorna i ett väster- eller söderfönster. Man måste dock tänka på att skydda bladen för starkt solljus under högsommaren.

Sticklingsförökning

Plantera sticklingen direkt i en liten kruka med porös jord (se jordblandningen!) Stick ner hoyan till första blad-paret där det finns rotanlag. Placera sticklingen i en plastpåse med ett litet lufthål eller använd mini-växhus. Ställ hoyan ljust men inte i direkt sol, om möjligt med undervärme. Se till att plantan är jämnt fuktig, inte för blöt och inte för torr. Öppna plastpåsen successivt och när plantan har börjat växa kan du plantera om den i större kruka. Många arter går även bra att rota i vatten eller i fuktig vitmossa eller i fuktig perlite.

Vattning/gödning

På sommaren vill de flesta hoyor ha vatten en gång i veckan, mera sällan under viloperioden på vinterhalvåret. Hoyor är känsliga för övervattning. Man skall låta jorden torka upp lite mellan vattningarna. De tunnbladiga arterna tål dock inte att stå torrt under längre tid. Bästa sättet att veta när det är dags med vatten är att känna med fingret i krukan. Beträffande gödning så räcker det att ge näring två eller tre gånger per år och då på sommaren. Om man ger en fosforrik (P) näring på hösten, gynnar det blomningen till våren. Efter omplantering ska du inte ge näring förrän efter cirka sex månader. Den största anledningen till att hoyor inte vill blomma är övergödning.

 

Lite om Pelargoner...

Pelargonerna
som kom till oss i början av 1800-talet är ett artrikt släkte och omfattar cirka 250 arter. Från dessa arter härstammar de tusentals hybriderna (korsningar) eller namnsorter som idag finns på marknaden. Pelargonerna ingår i växtfamiljen Geraniaceae, näveväxterna. Pelargos är grekiska och betyder stork, namnet syftar på fröhuset vars form liknar en storknäbb. Ursprungligen hör pelargonerna hemma i södra Afrika. Klimatet där utmärks av torra, svala och ljusa vintrar och varma somrar. De växer som halvt förvedade buskar med tjock stam och kraftiga rötter som kan lagra vatten under vinterns torrperiod. Detta ger en tydlig vägledning om hur pelargonerna vill ha det hemma hos oss.

 

Här lite tips och råd till Nybörjare!

Skötsel
Under växtsäsongen gäller värme, sol och kontinuerlig tillförsel av näringsvattning. Vintern är viloperioden med sval temperatur (+10-15 grader) på ljus plats. Krukorna ska vara rejäla så att plantorna kan utveckla sitt rotsystem. En varm, mullrik, välgödslad jord, gärna uppblandad med lecakulor är idealet. Det viktigaste är dräneringen, övervattning med stående vatten på faten eller i ytterkrukor är förödande. Lägg gärna ett dräneringslager av lecakulor eller krukskärvor i botten på krukor eller planteringslådor. Låt jorden torka upp mellan vattningarna. Gödselvattna regelbundet under växtsäsongen, ett långtidsverkande gödselmedel fungerar också bra. Se upp med kvävegivan, som bör vara förhållandevis låg, annars blir det mest blad på bekostnad av blomningen. Pelargoner är glada för kalcium, kalka därför gärna jorden lite extra i samband med omplanteringen i början av växtsäsongen. Snurra plantan ett halvt varv ibland om du har den i kruka, så blir den jämn och fin. Kom ihåg att pelargoner är tåliga och trivs bäst ute i friska luften under sommaren.

 

Frösådd av pelargoner
Om du vill dra upp pelargoner från frö bör du så senast i slutet av februari. Blötlägg fröet först 1-2 dygn så gror det snabbare. Så gärna direkt i torvbriketter, ett frö i varje på 0,5 cm djup. Placera sedan sådden vid god undervärme, 20-22 grader. Groningen tar några dagar till tre veckor, beroende på värme och frö kvalité. I minidrivhus kan groningen gå på några dagar. Så fort grodden visar sig ställer du plantorna ljust i rumstemperatur. Använd gärna gärna växtbelysning, lysrör på ca 10 cm höjd över småplantorna är ett mycket bra alternativ. Extra ljus under 16-18 timmar per dygn ger kompakta plantor. När plantorna rotat sig ordentligt efter ca 3 veckor ska plantorna skolas om till större krukor, 10 cm i diameter är lagom. När plantorna nått ca 10-15 cm höjd nyps toppen av precis ovanför ett blad. Beroende på sort grenar sig nu plantan mer eller mindre. Om ett nytt skott rusar iväg måste det också toppas. Efter några veckor kan det behövas ytterligare en toppning av sidoskotten, som toppas in till 5-7 cm längd. Blomningen börjar i slutet av maj till början av juni, något senare än de sticklingsförökade pelargonerna.

 

Sticklingsförökning
När man förökar med sticklingar tar man ca 6-7 cm långa toppsticklingar under våren från icke blommande skott (de är yngre och har bättre växtkraft). Skär av de nedersta bladen på sticklingen tätt intill stammen så att det uppstår en topp, ytterligare ett blad och en stambit på ca 3 cm. Stick direkt i ca 6 cm breda krukor som först vattnas. Gärna runt 20 grader. Håll jorden jämt fuktig men inte blöt tills rötter har bildats. De unga plantorna är mycket känsliga för röta kring stammen. Efter ca 3-4 veckor har sticklingen rotat sig. Toppa plantan när den nått ca 15 cm höjd, och plantera om i större kruka. Förmodligen kan ytterligare en toppning behövas efter några veckor om inte plantan brutit så bra. Under växtsäsongen planteras pelargonerna efter hand om i ett par nummer större krukor. Pelargoner trivs väldigt bra i lerkrukor.

 

Övervintring
När det börjar lida mot höst ska man vara uppmärksam och ta in pelargonerna innan den första frosten kommer och placera dem på ljus och sval plats. Plantorna ska under vintern vattnas ytterst sparsamt och endast så mycket att de inte skrumpnar. I februari är det dags att "väcka" pelargonerna genom att ta fram dem i rumstemperatur. Plantorna klipps ner till ungefär 10 cm höjd. Ta bort jorden runt jordklumpen och plantera om i ej alltför stor kruka. Så har det nya pelargonåret börjat.