| Min Morfar Norrbottens Pärlkung | ||
|
Norrbottens Pärlkung Linus Sven Larsson. föddes i Råneå socken där han växte upp, verkade och dog. Intresset för pärlfiskandet fick han efter fadern, han var endast en tvärhand hög första gången han fick följa med ut och fiska pärlor. Den unge Linus såg och lärde faderns alla knep och när Linus var endast 11 år gammal var han redo för sitt första försök på egen hand. Men det skedde utan föräldrarnas vetskap, även om redskapen var billiga så var det inga leksaker för barn ansåg de äldre! De enkla redskapen bestod av vattenkikare och pärltång. Fadern hade blivit skadad och hans frånvaro betydde ju ett stort ekonomiskt avbräck för den stora familjen, så en dag "stal" han faderns redskap och gick ner till bäcken en bit från byn. Den tionde musslan visade sig vara en pärla, lyckan var stor när han sprang hem till sin mor och visade den. Sen lämnade han in den till en juvelerare i Luleå och fick 140 riksdaler, en stor summa på den tiden. (Omkring 1909). Linus växte upp och blev skogsarbetare som fader. Jämsides med detta ägnade han all ledig tid till att leta efter pärlor vilket kunde vara väldigt slitsamt eftersom det kunde gå veckor utan att han hittade en enda pärla. Sommaren 1937 fångade han under några veckors tid musslor och fann pärlor till ett värde av 10 000 kronor. Det var första gången han fiskade musslor i Råneälven. Så småningom slutade han med sina fångster för benen tålde inte kylan. En enda svart pärla hittade han under sina 50 år som pärlfiskare vilken han sparade, juveleraren tyckte den var för liten. Slutligen infördes förbud att fiska musslor och det tyckte Linus var ett onödigt påhitt, han sa att han skulle besöka länsstyrelsen och fråga om man kunde få ett tillfälligt tillstånd att bedriva fiske eftersom förtjänsten var mer än behövlig. Hur det gick med den historien vet jag inte. Ja det var lite historia om min morfar som hann uppleva en hel del under sin långa levnad och därför hade han alltid mycket att berätta. |
||
