Naturligt Hundägarskap
Vad lär du egentligen din hund?
| Drar din hund i kopplet? | Inkallning
| Hundmöten | Ögonkontaktträning | "Hallkunskap" | Ligga i sängen, tigga
vid bordet |
Dafnis - en studie i hunderfarenheter
Dafnis -
en studie i hunderfarenheter
Dafnis är en av de hundar jag lärt
mig mest på. Framförallt eftersom det blev så fel med honom! Om du vill
veta hur man kanske bör göra med unga hanhundar, ska du läsa vidare på
denna sida! För mig är det nämligen viktigt att dela med mig av mina
egna erfarenheter och misstag.
Dafnis var en helt vanlig
hundvalp, snäll och rolig att hålla på med. Han var dock en väldigt
tjurig och envis hund, men det var (och är) jag också, så egentligen
borde det inte ha varit några problem. Vi fick dock hela tiden höra hur
himla dominant han var, förmodligen baserat på hans envishet, (Numera
tror jag inte att "dominans" är en egenskap utan ett sätt att
kommunicera på!) och att vi skulle sätta honom på plats och visa vem som
bestämde. Eftersom han var väldigt olik Adonis, som vi redan hade, så
trodde vi också att hans envishet var ett dåligt tecken och försökte så
fort vi kunde att dominera honom och trycka ner honom "längst ner på
rangskalan". I samvaro med andra hundar hade vi också den inställningen,
att han borde tryckas ned.
Eftersom han blev könsmogen redan
6 månader gammal och då började att bli osäker på sig själv och vem han
var, började han att morra och skälla på andra hundar. Vi lät honom då
inte träffa särskilt många hundar och han blev förmodligen bara mer
osäker av det. Vi tolkade det tyvärr inte som osäkerhet, utan som
sturskhet och som ytterligare tecken på hans dominanta läggning som
skulle "tas ur" honom. Jag började därför bestraffa honom vid alla dessa
tillfällen (förutom alla andra dumheter jag bestraffade honom för - så
här i efterhand helt i onödan!) och bråkade väldigt mycket med honom.
Alla som sa sig förstå sig på hundar rådde oss dessutom att göra det.
"Man måste visa vem som bestämmer!" Vi använde oss till att börja med av
Anders Hallgrens "paragrafläsning" eftersom det hade fungerat på Adonis.
Men hur mycket vi än "läste" brydde sig inte Dafnis om det. Så vi tog i
mer och mer... Beroende på vad han gjorde och hur arg jag blev (läs:
frustrerad, för det är vad det handlar om!) gjorde jag allt ifrån att
brotta omkull honom, vrida eller nypa i örat, ruska i nackskinnet, bita
över nosen till att ha honom att ligga blick stilla i flera minuter. Jag
lärde mig en hel del s k "dominansövningar"...
Vid fyra - fem års ålder började
han att ge upp och därmed blev han lite mindre tjurig. Men
hanhundsaggressiv hade han blivit, på grund av att jag alltid var
aggressiv när vi såg andra hundar. Jag var ingen bra förebild, men det
fattade jag inte, eftersom man ju skulle visa "vem som var ledaren", vem
som "bestämde". Att jag inte bevisade något annat än att jag tyckte att
man måste bråka när man träffar andra hundar, insåg jag aldrig. Dessutom
fick han ju alltid en himla massa uppmärksamhet för det han gjorde, så
han begrep ju snabbt att han tjänade mer på att bråka. Drog i kopplet
gjorde han alltid. Så där precis på gränsen så att man kan bli
vansinnig. Jag ryckte i kopplet och han fortsatte att dra. Det blev inte
bättre. Väldigt lite blev bättre av att jag bråkade. Det enda som hände
var att vi fick en kamprelation, Dafnis och jag. Den lyckades vi aldrig
ta oss ur, trots att jag på hans ålders höst började behandla honom
annorlunda.
Efterhand kom jag till insikt om
många saker som vi gjort fel med Dafnis, men det var inte förrän jag kom
i kontakt med Hundutbildningsgruppen och David Selin som jag till fullo
förstod att jag förmodligen rådde för det mesta av hans bråkighet och
tjurighet. Många hundar tar varje litet motstånd som en utmaning, och
Dafnis var en sån. Varje gång jag bråkat med honom, framförallt i
närheten av andra hundar, hade jag spätt på hans vilja att ta i mer vid
motstånd och fått honom ännu bråkigare! Jag upptäckte också att han
tyckte att det var roligt när jag ruskade honom i nackskinnet...!
Med Dafnis i bakhuvudet och trots
allt med tacksamhet för att jag fick den hund jag förtjänade, råder jag
dig att inte göra om samma misstag som jag!
Bråka inte med din hund! Ju mer du bråkar, desto mer problem får du!
Använd positiv inlärning så långt det är möjligt! De beteenden du inte
vill ha, ska du inte ge någon uppmärksamhet, ifall du kan undvika det.
Försök att inte göra någon affär av olika händelser, utan bibehåll ditt
lugn (föregå med gott exempel!) och agera som om det var den
naturligaste sak i världen. Din hund kommer att lära sig mer av detta än
det du medvetet försöker lära den.
(Jag minns särskilt en gång då
Dafnis skällde på några kor och jag skulle ha honom tyst. Jag trodde
nämligen att han skulle lära sig att skälla annars... Att skälla på kor
blev ju en jättegrej och han trodde säkert att man skulle göra det, för
jag skällde ju på honom. Tänk om jag bara gått vidare och låtsats som
ingenting! Då hade vi sluppit bråka och han hade troligen betraktat kor
som naturliga inslag i tillvaron!)
Visst finns det tillfällen när det
funkar att bli arg på hunden, men det bör då vara när hunden verkligen
"riktar" beteendet mot mig, t ex rider på mitt ben.
Visst vill du undvika att få en
hund som min Dafnis? Följ då ovanstående råd!
Har du en hund som min Dafnis? Om hunden inte är alltför gammal går det
att förändra beteendet. Det viktigaste är att utrusta sig med tålamod,
tålamod och ännu mera tålamod. Lycka till och gör inte samma dumheter
som jag en gång gjorde!
(För övrigt kan nämnas att Goliath,
en valp som blev kvar ur vår 7:e kull och som därigenom blev min 12:e
hund, var mycket lik Dafnis som liten valp. Vi har dock uppfostrat honom
helt annorlunda än vad vi gjorde med Dafnis. Mycket mera vänlighet och
ren inlärning och ingen dominans för dominansens egen skull. Goliath
fick en ny familj ca 12 månader gammal och var vid det tillfället en
härlig uppenbarelse. Otroligt lätthanterlig och väldigt lätt att påverka
och styra. För mig är han ett levande bevis på att vi bråkar för mycket
med våra hundar!)
I den bok jag håller på att skriva kommer jag att berätta om de
erfarenheter jag fått av hundar jag haft, insikter som kan hjälpa
även dig.
|