Vad är ESP?
Esp står för "Extra Sensory Perception" (utomsinnlig förnimmelse) och betyder
att en person kan ta emot information och vetande (tex. se, höra eller känna,
läsa tankar) av sin omgivning utan att använda sina kända sinnen, dvs. ett
sjätte sinne.
Är man en människa som kan påverka sin omgivning via ett sjätte sinne, tex.
genom att flytta föremål med vilja och tanke kallas det PK = psykokinesi.
Är man både en mottagare och en sändare så kallas det PSI-förmåga.
Jag har mycket känslig ESP som gör att jag kan både, se, höra och känna.
Det har jag gjort ända sedan jag var mycket liten och det var aldrig något
konstigt med det.
Många i släkten har/hade den förmågan och vi hade många seanser tillsammans med
väldigt kända medier i hemmet hos min far då jag växte upp.
När jag var liten ville jag inte se.
Jag var och är fortfarande väldigt mörkrädd, så jag bad ofta en snabb bön innan
jag la mej att jag skulle få slippa se när det var mörkt.
Det har "dom" respekterat.
Alla gånger jag har sett har det varit ljust och det har aldrig heller skrämt
mej. Jag har inte uppfattat något som farligt och många gånger har de inte sett
mej utan passerat förbi och tonat bort.
De gånger det händer har jag alltid varit väldigt avslappnad och inte tänkt på
något speciellt. Det verkar vara en förutsättning.
Jag ser i sidan av mitt synfält och om jag försöker titta rakt på så tonar det
bort.
Det bästa är att se men inte se.
Om jag ska beskriva det bäst så är det som att titta på 3-D bilder.
När man försöker titta koncentrerat så blir det bara ett färgytter. slappnar man
av och tittar utan att fokusera, så ser man helt klart.
Förstår ni hur jag menar?
Att däremot känna andra människors känslor, (jag kallar det så för jag tycker
inte att det faller inom telepati då man kan läsa andra människor tankar) är
väldigt fysiskt ansträngande.
Pulsen ökar, hela kroppen blir fruktansvärt slut och efteråt känns det som om
jag sprungit ett maratonlopp. Jag måste vila och ibland är jag helt slut i flera
timmar.
Det inträffar också när jag är väldigt avslappnad och hjärnan tom på tankar.
Pang! säger det i kroppen och känslorna träffar som ett knytnävslag i magen.
Jag har ingen svårighet att känna varifrån det kommer eller från vem även om det
är mitt i en stor folkmassa.
Ju närmare jag kommer den människan, desto starkare blir "känslorna" och jag
"vet" vad som har hänt och vad det är som orsakar denna känslostorm hon den
personen.
Går jag ifrån minskar även känslorna i styrka.
Det har även hänt då jag råkat hålla i något som en annan person äger.
(Psykometri)
Detta är nog det jag upplever som jobbigast, och det är inte något jag vill ha
kvar.
Det känns som om man snokat i någons hemliga dagbok utan lov. Jag känner mej
skyldig fastän jag inte rår för det.
Oftast är det väldigt upprörda känslor det handlar om och jag antar att när man
är i sådan affekt blir man förmodligen en väldigt kraftfull sändare.
Detta är ingenting som jag kan påverka.
Jag har flera gånger försökt att läsa av någon med vilje, men det har aldrig
fungerat.
Jag antar att jag inte "lärt" mej att försätta mej i det tillstånd av
"nollställdhet" med vilja som behövs för att det ska fungera.