..Herr Alkohol   

Du Alkohol med dina klor
tag ej någon annan, tag ej min bror
Det finns människor, svagare än du tror
och det är i dessa du bor
De ej livet klarar
så länge du i dem varar
De orkar ej mer
och det enda de ser
är en hög svart mur
en del tar sig över med mycket tur

Men den del vänder om
går tillbaks därifrån de kom
Önskar sig tillbaks till livet
Klivet till livet
så tag och klipp dina klor
så jag får chansen att behålla min bror

  Men sett från ett annat håll herr Alkohol
har jag  nu suttit och tänkt till
Ge stackarna mer än vad de tål
och helst lite till
så de slipper detta "hål"
De passar ej i detta liv
så låt de ta dödens kliv
De endast på dig tänker
och åt andra helvete skänker
Flaskor här och flaskor där
endast dig de håller kär
Det enda de tydligen vill
är att få behålla dig ett tag till
Så tyvärr herr Alkohol måste du nog vässa dina klor
för att ta andra, för att ta min bror

Ensamheten

  Världen är så stor, så stor
Lilla jag så liten
Jag sitter ensam där jag bor
min själ, den är så sliten

Tänk så många människor det finns
både män och kvinns
och ändå så ensam jag är
Varför är det så här
Jag vill ha vänner
och många jag känner
men vill ej tränga mig på
Varför är det så

Frågor finns det många
både korta och långa
För mig har ensamheten övertaget
jag får ta en dag i taget

Ensamheten försvinner när jag till jobbet går
man får livslust en stund varje dag
Gemenskap där jag får
där är jag verkligen glad

Sen kommer ensamheten krypande när jag går hem
Vad har jag sen
Jag sitter och tänker vid mitt bord
Vad mycket folk det finns och vad ensam jag är på denna jord
Sen kommer natten
krypande likt katten
Tankar kommer och går
jag ej somna får

Du ensamhet varför gör du så här med min kropp
Nä, nu måste jag sätta stopp
Vänta du bara, dig skall jag klara
fast världen är så stor så stor
och jag är så liten
Jag ej längre ensam skall sitta där jag bor
och  min själ skall ej längre vara sliten

Utslagna

  Utslagna finns det av olika slag
en del önskar att slippa vakna upp nästa dag
De som nu vaknar, de lider
i hjärtat det svider

  Helgen för dem det värsta är
den håller de inte precis kär
Vardagarna tycks rörligare vara
dessa är det lättare att klara

  En gång per år kommer julen fram
för oss "vanliga" med ljus, tjo och glam
De utslagna ej ens en skinkbit har

De vandrar på stan och har ändå livet kvar
De går förbi fönstren alla
där inne är det varmt, de själva är kalla
Kalla av hunger, ensamhet och törst
men vill helst få kärlek och ömhet först

  En del av dem har egen lägenhet
men ensamhet är det enda de vet
och de enda vänner de någongång får
är de som på "sociala" går

  Vintern är för en del väldigt svår
för att sen möta en svårare vår
Den mycket värre är
för de som depressionen bär

  Vi "vanliga" inte mycket vet
hur det är att sitta i "smet"
Jag ser dessa på gator och torg
deras ansiktsuttryck är fyllda av sorg

  Men jag hoppas och jag tror
att någonstans i deras liv det bor
en mycket bättre tid
som de åtminstone får röra vid