Recensioner

Bokrecensioner
Stig Stierna i Norra Västerbotten 1997-11-27: Ralf Lüddeckens livsväg Irrfärder i öst och väst Snart är det ingen som minns det här längre, det hårda grepp ryssarna kopplade på det som kom att heta östzonen i Tyskland, senare kallat Östtyskland. Någon fred blev det ju aldrig efter andra världskriget. Snart handlade det om det "kalla kriget" och "järnridån" föll över ett delat Europa. Nu när länderna i öst och de baltiska staterna står i kö för att komma med i EU och västliga försvarsorganisationer är det lätt att glömma. Böcker I Ullbergsträsk finns en som minns, Ralf Lüddeckens, han minns och kan berätta, ty han var med. Hans första bok, Krigsbarn (1996), präglades av stor äkthet. När han nu fortsätter sina irrfärder finns det anledning att åter använda just ordet äkthet. Nu var det 1947 Den andra delen av Lüddeckens memoarer tar sin början på hösten 1947. Ännu hade Inte det ryska greppet blivit totalt men stormaktens soldater och östtysk folkpolis bevakade gränsen. Ralf är 16 år och lyckas passera gränsen en första gång. Det skulle bli många sådana passager fram och tillbaka mellan öst och väst, alltid förenade med stora risker, alltid under största spänning. Han måste ha haft åtskillig tur många gånger och han beskriver den uppfinningsrikedom som måste till. Kanske kan man tro att han hade en lagom troskyldig uppsyn, när han skulle förklara varför han var där han inte borde vara, på de här förbjudna vägarna. Det är lika spännande som en thriller många gånger. Skriande fattigdom "Barnen får gå till skolan med en skiva bröd bakad på en blandning av mjöl och potatis, utan vare sig smör eller pålägg. Dagens huvudmål består av vattnig mjölsoppa." Det är Ralfs viljestarka moder som berättar i ett brev från hemmet i östzonen. Spädbarnsdödligheten är stor, hans syskon blir undernärda och stannar upp i utvecklingen. Ändå hade prästfrun det inte allra värst. Maken var visserligen död men hon hade ett nätverk av vänner och kyrkliga organisationer att falla tillbaka på. Greppet hårdnar Men greppet hårdnar. Grannens trädgard konfiskeras, gränsövervakningen skärps, Berlinmuren byggs och den 24 juni 1948 blockerar ryssarna alla tillfartsvägar till Västberlin i syfte att hindra livsmedelstransporterna. Den officiella anledningen är att D-marken just införts i strid med avtalen - anser ryssarna. Den fantastiska luftbron där mat och förnödenheter flygs in till Västberlin sätts i bruk. Varje minut måste ett plan landa för att klara berlinarna. Ralf som folkpolis Folkpolisen i Östtyskland var en fruktad skara, även om man i dag mest hör talas om Stasi, den hemliga polisen. Att Ralf, mot sin vilja, rekryterades och utbildades till folkpolis är en lang historia, där händelserna inte gav honom något val. Men berättelserna "inifrån", den utbildning han aldrig fullgjorde eftersom han lyckades rymma därifrån, är fylld av detaljer. Detta kom honom väl till gagn när han på äventyrliga vägar lyckas ta sig till Västberlin igen. Han är troligen den förste som lyckats med bedriften att rymma och när säkerhetstjänsternas representanter från USA, Storbritannien och Tyskland tröskar igenom hans historia gång på gång öppnar det dörren för honom. Viljestark moder Den viljestarka modern, ja. I juni 1949 drog myndigheterna in hennes änkepension, ty så gör man i riktigt socialistiska länder. Men hennes ambitioner var att ta sig till Sverige där hon hade bekanta. Hennes ambition var också att hindra Ralf från att gifta sig med den Ulla som han träffat under sina irrfärder. Hennes ambition var också att få med sig den stora barnaskaran inklusive Ralf till drömlandet Sverige. Två gånger skickar hon flygbiljetter till honom. Då ger han äntligen ger vika. Då har hon också ordnat arbetstillstånd och intyg att han får arbete i Skåne, allt nödvändigt för att han och Ulla ska få komma in i vårt land. Detaljskärpa Sa härligt att någon kan berätta och med en sådan skärpa i detaljerna om dessa svunna tider: "Du vet ju att det är ett kungarike, en monarki med ett demokratiskt valt parlament och regering. Jag läste att de har grundlagar, bland andra en som reglerar åsiktsfriheten. Kan du fatta att man får tycka, tänka säga och skriva vad man vill, utan risk för påföljder. Det är nästan ofattbart, och det är helt enkelt fantastiskt!" Så tänker Ralf inför avresan till Sverige. Det är nästan så att man får tårar i ögonen, inför detta som för oss är så självklart givet. Jag väntar med spänning på hans fortsättning. Stig Stierna • • Ralf Lüddeckens: Irrfärder 1947-1952, Minnen från ett delat Tyskland. Förlags AB Gondolin.		BTJ 1998:4 Lz Lüddeckens, Ralf Irrfärder. "Minnen från ett delat Tyskland 1947-1952". Gondolin. 208s. Ill. Lz Lüddeckens, Ralf BN 4050929-DE 980-04-096 April plastad mjuk pärm Lüddeckens (f. 1931 i Berlin, sedan 1952 bosatt i Sverige) har i Krigsbarn (1996) berättat om sin barndom 1939-47. Irrfärder är en direkt fortsättning. Den börjar med hur 16-åringen tar sig från ryska till brittiska ockupationszonen, vilket då var ganska problemfritt. Två år senare har han, nu med fästmö, obetänksamt gett sig in i Östtyskland och tvångsrekryteras som folkpolis i en kommunistdiktatur, som blir allt värre. Efter en dramatisk flykt till Västberlin lever det unga paret på knappa socialbidrag, för att slutligen acceptera den viljestarka moderns Sverigebiljett. Dit har hon utvandrat med sina yngsta barn. Boken är välskriven, och författaren gör ett ärligt intryck. Han beskriver sin första hustru så att man blir riktigt fäst vid henne. Det är bra berättad nutidshistoria. Fyra kartor orienterar om författarens miljöer. En fortsättning om familjens liv i Sverige skulle vara välkommen. Inge Ekbrant. --------------------------------------- Göran Lundstedt i Sydsvenskan 1998-02-03: Moment 22 i DDR-version "Minnen från ett delat Tyskland 1947- 1952" är undertiteln på Ralf Lüddeckens självbiografiska berättelse "Irrfärder" (en fortsättning på "Krigsbarn" från 1996). Den inleds med beskrivningen av en flykt från östzonen som huvudpersonen ensam företar som sextonåring. Familjens tillvaro har slagits i spillror av de östtyska myndigheterna och under flera år försöker modern få utresevisum till Sverige för sig och sina barn. Det märkliga inträffar att sonen en dag åter uppenbarar sig i öst tillsammans med sin fästmö. Men här råder ett Moment 22: utan arbete får han ingen bostad och utan bostad inget arbete. Det är en tyngdlös existens. I ren desperation, det verkar onekligen amatörmässigt, försöker han fly med en båt från Stralsund, men arresteras. Han ställs inför ett föga avundsvärt val: att antingen arbeta i urangruvorna i Erzgebirge eller utbilda sig till "folkpolis", dvs soldat i den armé som byggs upp i hemlighet, och som är förlagd i de groteska kilometerlånga byggnader på Rügen vilka Hitler lät uppföra för "Kraft durch Freude". Flykten därifrån genom halva DDR till Västberlin är det mest spektakulära inslaget i Lüddeckens bok. Under förhören hos de allierade myndigheterna visar det sig att dessa inte känner till militärskolan på Rügen. Ingen har tidigare lyckats fly därifrån. Under några år lever huvudpersonen i Västberlin. Man förvånar sig över att han vid ett tillfälle riskerar sitt nya liv och går över gränsen till Östberlin för att köpa grönsaker billigt. Själva gränsen tycks hos den som "övervunnit" den ha en makaber dragningskraft. Annars är det knappast psykologiska subtiliteter eller människoskildringen som främst utmärker Lüddeckens bok. Replikerna är gjorda på ett lite valhänt sätt. Men den är ett viktigt dokument (som delvis bygger på dagböcker) - och ett memento om människans villkor, då individen förvandlats till statens egendom. Ralf Lüddeckens: Irrfärder. Förlags AB Gondolin. Göran Lundstedt är litteraturkritiker.

Bokrecensioner

Stig Stierna i Norra Västerbotten 1997-11-27:

Ralf Lüddeckens livsväg

Irrfärder i öst och väst

Snart är det ingen som minns det här längre, det hårda grepp ryssarna kopplade på det som kom att heta östzonen i Tyskland, senare kallat Östtyskland. Någon fred blev det ju aldrig efter andra världskriget. Snart handlade det om det "kalla kriget" och "järnridån" föll över ett delat Europa. Nu när länderna i öst och de baltiska staterna står i kö för att komma med i EU och västliga försvarsorganisationer är det lätt att glömma.

                                           Böcker
I Ullbergsträsk finns en som minns, Ralf Lüddeckens, han minns och kan berätta, ty han var med. Hans första bok, Krigsbarn (1996), präglades av stor äkthet. När han nu fortsätter sina irrfärder finns det anledning att åter använda just ordet äkthet.

                                  Nu var det 1947
Den andra delen av Lüddeckens memoarer tar sin början på hösten 1947. Ännu hade Inte det ryska greppet blivit totalt men stormaktens soldater och östtysk folkpolis bevakade gränsen. Ralf är 16 år och lyckas passera gränsen en första gång. Det skulle bli många sådana passager fram och tillbaka mellan öst och väst, alltid förenade med stora risker, alltid under största spänning. Han måste ha haft åtskillig tur många gånger och han beskriver den uppfinningsrikedom som måste till. Kanske kan man tro att han hade en lagom troskyldig uppsyn, när han skulle förklara varför han var där han inte borde vara, på de här förbjudna vägarna. Det är lika spännande som en thriller många gånger.

                       Skriande fattigdom
"Barnen får gå till skolan med en skiva bröd bakad på en blandning av mjöl och potatis, utan vare sig smör eller pålägg. Dagens huvudmål består av vattnig mjölsoppa." Det är Ralfs viljestarka moder som berättar i ett brev från hemmet i östzonen. Spädbarnsdödligheten är stor, hans syskon blir undernärda och stannar upp i utvecklingen. Ändå hade prästfrun det inte allra värst. Maken var visserligen död men hon hade ett nätverk av vänner och kyrkliga organisationer att falla tillbaka på.

                          Greppet hårdnar
Men greppet hårdnar. Grannens trädgard konfiskeras, gränsövervakningen skärps, Berlinmuren byggs och den 24 juni 1948 blockerar ryssarna alla tillfartsvägar till Västberlin i syfte att hindra livsmedelstransporterna. Den officiella anledningen är att D-marken just införts i strid med avtalen - anser ryssarna. Den fantastiska luftbron där mat och förnödenheter flygs in till Västberlin sätts i bruk. Varje minut måste ett plan landa för att klara berlinarna.

                        Ralf som folkpolis
Folkpolisen i Östtyskland var en fruktad skara, även om
man i dag mest hör talas om Stasi, den hemliga polisen. Att Ralf, mot sin vilja, rekryterades och utbildades till folkpolis är en lang historia, där händelserna inte gav honom något val. Men berättelserna "inifrån", den utbildning han aldrig fullgjorde eftersom han lyckades rymma därifrån, är
fylld av detaljer.
Detta kom honom väl till gagn när han på äventyrliga vägar lyckas ta sig till Västberlin igen. Han är troligen den förste som lyckats med bedriften att rymma och när säkerhetstjänsternas representanter från USA, Storbritannien och Tyskland tröskar igenom hans historia gång på gång öppnar det dörren för honom.

                         Viljestark moder
Den viljestarka modern, ja. I juni 1949 drog myndigheterna in hennes änkepension, ty så gör man i riktigt socialistiska länder. Men hennes ambitioner var att ta sig till Sverige där hon hade bekanta. Hennes ambition var också att hindra Ralf från att gifta sig med den Ulla som han träffat under sina irrfärder. Hennes ambition var också att få med sig den stora barnaskaran inklusive Ralf till drömlandet Sverige. Två gånger skickar hon flygbiljetter till honom. Då ger han äntligen ger vika. Då har hon också ordnat arbetstillstånd och intyg att han får arbete i Skåne, allt nödvändigt för att han och Ulla ska få komma in i vårt land.

                           Detaljskärpa
Sa härligt att någon kan berätta och med en sådan skärpa i detaljerna om dessa svunna tider: "Du vet ju att det är ett kungarike, en monarki med ett demokratiskt valt parlament och regering. Jag läste att de har grundlagar, bland andra en som reglerar åsiktsfriheten. Kan du fatta att man får tycka, tänka säga och skriva vad man vill, utan risk för påföljder. Det är nästan ofattbart, och det är helt enkelt fantastiskt!" Så tänker Ralf inför avresan till Sverige. Det är nästan så att man får tårar i ögonen, inför detta som för oss är så självklart givet. Jag väntar med spänning på hans fortsättning.

Stig Stierna

• • Ralf Lüddeckens: Irrfärder 1947-1952, Minnen från ett delat Tyskland. Förlags AB Gondolin.

BTJ 1998:4

Lüddeckens, Ralf

Irrfärder. "Minnen från ett delat Tyskland 1947-1952".

Gondolin. 208s. Ill.

Lz Lüddeckens, Ralf

BN 4050929-DE

980-04-096 April plastad mjuk pärm

Lüddeckens (f. 1931 i Berlin, sedan 1952 bosatt i Sverige) har i Krigsbarn (1996) berättat om sin barndom 1939-47. Irrfärder är en direkt fortsättning. Den börjar med hur 16-åringen tar sig från ryska till brittiska ockupationszonen, vilket då var ganska problemfritt. Två år senare har han, nu med fästmö, obetänksamt gett sig in i Östtyskland och tvångsrekryteras som folkpolis i en kommunistdiktatur, som blir allt värre. Efter en dramatisk flykt till Västberlin lever det unga paret på knappa socialbidrag, för att slutligen acceptera den viljestarka moderns Sverigebiljett. Dit har hon utvandrat med sina yngsta barn. Boken är välskriven, och författaren gör ett ärligt intryck. Han beskriver sin första hustru så att man blir riktigt fäst vid henne. Det är bra berättad nutidshistoria. Fyra kartor orienterar om författarens miljöer. En fortsättning om familjens liv i Sverige skulle vara välkommen.

Inge Ekbrant.

---------------------------------------

Göran Lundstedt i Sydsvenskan 1998-02-03:

Moment 22 i DDR-version

"Minnen från ett delat Tyskland 1947- 1952" är undertiteln på Ralf Lüddeckens självbiografiska berättelse "Irrfärder" (en fortsättning på "Krigsbarn" från 1996). Den inleds med beskrivningen av en flykt från östzonen som huvudpersonen ensam företar som sextonåring. Familjens tillvaro har slagits i spillror av de östtyska myndigheterna och under flera år försöker modern få utresevisum till Sverige för sig och sina barn.

Det märkliga inträffar att sonen en dag åter uppenbarar sig i öst tillsammans med sin fästmö. Men här råder ett Moment 22: utan arbete får han ingen bostad och utan bostad inget arbete. Det är en tyngdlös existens. I ren desperation, det verkar onekligen amatörmässigt, försöker han fly med en båt från Stralsund, men arresteras.

Han ställs inför ett föga avundsvärt val: att antingen arbeta i urangruvorna i Erzgebirge eller utbilda sig till "folkpolis", dvs soldat i den armé som byggs upp i hemlighet, och som är förlagd i de groteska kilometerlånga byggnader på Rügen vilka Hitler lät uppföra för "Kraft durch Freude". Flykten därifrån genom halva DDR till Västberlin är det mest spektakulära inslaget i Lüddeckens bok. Under förhören hos de allierade myndigheterna visar det sig att dessa inte känner till militärskolan på Rügen. Ingen har tidigare lyckats fly därifrån.

Under några år lever huvudpersonen i Västberlin. Man förvånar sig över att han vid ett tillfälle riskerar sitt nya liv och går över gränsen till Östberlin för att köpa grönsaker billigt. Själva gränsen tycks hos den som "övervunnit" den ha en makaber dragningskraft.

Annars är det knappast psykologiska subtiliteter eller människoskildringen som främst utmärker Lüddeckens bok. Replikerna är gjorda på ett lite valhänt sätt. Men den är ett viktigt dokument (som delvis bygger på dagböcker) - och ett memento om människans villkor, då individen förvandlats till statens egendom.

Ralf Lüddeckens: Irrfärder. Förlags AB Gondolin.

Göran Lundstedt är litteraturkritiker.