Lövångers Kyrkstad
äkert vet man aldrig, men man tror att kyrkstaden byggdes på Lövångers gamla handelsplats. Naturligt vore det. Köpmännen från Stockholm la iså fall sina båtar öster om den sista raden stugor. Här byttes pälsverk och torkad fisk mot järn och salt. Några bönder fanns väl inte på den tiden, det var jakt och fiske som gällde.
Grunden till den norrländska kyrkstaden lades då allmänn
kyrkotukt infördes: varje vuxen man och kvinna skulle i princip besöka
kyrkan varje helg.
Kanske byggdes husen i samband med kyrkan, alltså vid sekelskiftet
1400-1500. Den tidigaste dateringen har vi från en karta upprättad
1686.
Helgens resa till kyrkan blev då en naturlig del i den norrländske
bondens liv .Bodde man långt bort kunde man enligt reglerna nöja
sig med en "byabön". Kom man väl till kyrkan skulle
man stanna över till söndag. Dels för ett rejält "gussol":
predikan hölls både lördag och söndag, men också
för att träffa släkten, för släkt var nog alla
Lövångerbor med varann, på ena eller andra viset. Affärer
skulle också göras, här fanns chansen att köpa, sälja
eller byta bort mellan varann, eller med Ume och Skelleftes affärsmän,
de hade också stugor i kyrkstan.
Nog så intressant var även det värdsliga som meddelades
från kyrkans predikstol. Här lästes upp rättsliga
meddelanden om tjuvnad, konkurser, skatter och militära åtgärder,
allt av intresse för menigheten. Detta var nyhetskanalen mot den
stora världen.
Dom och straff av brottslingar kunde direkt verkställas på
plats vid kyrkstan. Här fanns häradsrätt, länsman
och häkte samlade.
Kriget 1808-09
I denna tid av oro fungerar kyrkstan som förläggning för
de ryska styrkor, vilka invaderat Sverige norrifrån. Legenden talar
om hård disciplin för de ryska soldaterna. Särskilt nämns
gatloppen längs Tingshusgatan. Ryska soldater som gjort sig skyldiga
till plundring eller andra brott, tvangs att löpa dessa gatlopp.
Detta straff sades vara så hårt att ingen skulle ha överlevt.
En av mannarna sprang ut mot Kallviken och föll. Denna plats kallas
efter detta "Knektplatsen", vår nuvarande badplats.
En tanke borde vi kanske sända till ryssarna för att de inte
brände ner stugorna.
Branden på 1870-talet
Här förstördes kanske en tredjedel av kyrkstan. Efter eldsvådan
uppfördes det nuvarande församlingshemmet efter en ny princip.
Nu byggdes en huslänga med sexton "lägenheter". Man
sparade en vägg mellan varje kammare. Nackdelen blev att hemmansägaren
inte kunde flytta sitt hus. Dessa husflyttningar var annars mycket vanliga
under 1800-talet.
Finska Flyktingar
I slutet av andra världskriget kom kyrkstan till användning
som flyktingförläggning. Platsen fungerade som uppsamlingsläger
för anländande flyktingar. Härifrån slussades folk
och kreatur ut till byarna runt om i Lövånger. strapatserna
måste ha varit stora för dessa bortjagade människor. De
flesta hade tagit sig hit till fots för att senare komma till små
stugor med öppen spis som enda värmekälla. Krigsvintrarna
var extremt kalla med temperaturer ner till -40 Celsius.
Renovering
Vid slutet av 1800-talet avklingade helgboendet i kyrkstaden alltmer.
Stugorna förföll, och många närboende ville riva
hela rasket. Då träder Lövångers dåvarande
kyrkoherde, Johan Hedqvist, in, likt en räddande ängel. Han
fick en idé om att en renovering nog skulle vara genomförbar,
bara alla stugor hade samma ägare. Genom sin goda kontakt med ortsborna
skänktes efterhand bortåt 90% av stugorna till den nybildade
hembygdsföreningen.
Idag hyrs 77 av de 117 stugorna ut till konferensgäster och turister.
Ägandeförhållande: Stugorna ägs av Lövångers
hembygdsförening, hyrs i sin tur av Stiftelsen Lövångers
Kyrkstad, vilka i sin tur hyr ut stugorna till Kyrkstaden AB, ett dotterbolag
till föreningen Urkraft i Skellefteå.
Klicka på bilderna för att förstora!
