Untitled Document

Tiden för Befolkning.

Tiden, då Löfånger först befolkades, lärer icke med någon visshet kunna bestämmas. Att sådant inträffat ungefär vid samma tillfälle, som öfriga delen of Vesterbottens kustland blef of vandrande Nomader, hvilka sedermera i Landet qvarstadnade, antaget till hembygd, torde med säkerhet kunna förmodas, och den Götiska benämning, stället fått of Lof-angar, eller Löfvik, synes ådagalägga, att orten ganska långt in i forntiden varit känd. Sådant tyckes ock besannas deraf, att på en trakt, som för närvarande utgör odal-äng, en fjerdedels mil från hafsstranden, finnas lemningar efter ett fartyg; hvaraf således kan slutas, att landet från de äldsta tider varit of Vikingar eller Sjöfarande besökt.

Socknen, som är belägen under ungefärligen 64 1/2 graders polhöjd, innehåller vid pass sex qvadrat mil samt utgöres till stor del of en i Bottniska Viken utskjutande udde. Således tillgränsas Orten, i Ost, Sydost och Syd of berörde hafsvik i Vest och Sydvest of Nysätra socken, i Nordvest och Vester of Burträsk samt i Norr of Skellefteå; Ortens folkmängd uppgår, för sistlidet år, till en summa of 2660 Personer, på 62 43/128 mantal, hvilket utgör Socknens hemmanstal.

Allmänna natur-förmåner och olägenheter.

Hela kustlandet är couperadt samt för det mest omvexlande av sjöar, gölar, mossar, bergaktiga höjder, med en ringa vegetation; skogstillgången är ganska knapp, och återvexten högst trög och långsam.

Deremot, der vattenavtappning kunnat ske och odling blivit företagen, synes jordmånen icke vara of sämsta art, ehuru den ofta icke motväger de olyckor, som sen vår, regnaktig sommar och tidiga nattfroster om hösten för odlaren medföra.

Ortens läge och beskaffenhet i allmänhet tyckes således vid handen gifva, att Fiske och Boskapsskötsel från fordna tider utgjort invånarnes hufvudsakliga näringsfång, och i en trakt, der skogseffecter, bergverk och anledningar dertill saknas, samt sädesskörden oftast är underkastad olägenhet of köld och rost, som i synnerhet uti Löfånger alla regnaktiga somrar betager säden förmåga att utvecklas till rigtigt födoämne, hafva således ofvannämnda näringsfång, som gifvit en knapp utkomst åt idkaren, blifvit de närmaste medel han måste tillgripa. Sednare tider hafva dock genom en förbättrad åkerbruksmethod till någon del ledt invånarne på försök att tvinga jorden till större fruktbarhet, hvarom framdeles vidare skall anföras; men den olägenhet, som socknen har, att för det mesta sakna skog till nödiga byggnadsämnen och blott hafva fått 800, högst 850 tunnland duglig egovidd på varje mantal, då tillgränsande socknar, som likväl hafva en lindrigare tionde-sättning och rotering, bekommit från 1100 till 1400 tunnland på mantalet, är nog anmärkningsvärd, ehuru icke endast en följd of naturfällighet utan of en mindre väl beräknad skattläggning och afvittring.

a) anm. Egentligen har hela landet blott blifvit provisionellt skattlagt, och sådan skattläggning vunnit behörig sanction. Sednare åtgärder från Regeringens sida, i afseende på Afvittringsverket och Roteringsjemkning, lemna grundadt hopp om rättelse, om den kan finnas nödig.

Närings f ång.

Ofvanföre är anmärkt, att Fiske utgör ett hufvudsakligt yrke för denna kustorts inbyggare. Naturen nekade likväl äfven i detta fall Löfångers Socken den lättare och rikare tillgång, som tillgränsande kustbebyggare kunna påräkna: Intet enda större vattendrag, hvarpå Norrland eljest är så öfverflödande, vattnar Löfångers Socken, förmildrar dess klimat och lockar fisken till land. En enda större Bäck eller liten A meddelar sparsamt vatten åt en husbehofs sågkvarn b) och några sqvalteqvarnar samt, förenad med några mindre Bäckar, förlorar sig ändtligen i hafvet.

Fiske.

Således är Laxfiske, som lemnar den betydligaste fångst vid Norrlands kuster, för Löfångers inbyggare i det mesta otillgängligt. Och utom strömming, som merendels med nät samt med dryg kostnad och arbete fångas, är fiskeriet icke ens svarande mot ortens behof of sådan vara.

Fordom, då Finnland med Sverige var under en styrelse förenadt, var utbyte of strömming, som på öppna båtar mestadels of fiskarne sjelfva öfverfördes till Österbotten och emot råg afyttrades, en mer betydande näringsgren; men, sedan denna genare utväg för varuutbyte sedermera försvunnit, och contant handel med strömming genom andra personer, som deraf vetat draga sin enskilda vinning, utgjort enda möjligheten 'för afsättning, samt spannemål i stället måst för ortens behof, med större äfventyr och genom flera händer, hemförskrifvas från aflägsnare orter, har fiskerinäringen tyckts blifva mindre fördelaktig. Hvad inflytelse sådant i öfrigt haft på jordbruket, skall framdeles omnämnas.

b) anm. Ett finbladigt sågverk, under namn av Bäckforss, finnes vä1 äfven nyligen anlagdt nära Skellefteå gräns; men i saknad of egna skogstillgångar, har det på några år ej varit begagnat, utan alldeles overksamt.

Jagt.

Jagt idkas obetydligt, och den ringa tillgång, som finnes på skogar, gör ett sådant yrke i denna ort alldeles icke lönande.

Boskapsskötsel.

Uti socknen vinterfödas för närvarande vid pass 1550 kor, 60 oxar, 320 hästar, 3500 får och 100 getter. Af förstnämnda , creatur drager allmogen nästan sin enda inkomst, emedan mjölken utgör dess hufvudsakliga föda samt smöret den enda product, som skall gifva den egentliga Landtmannen medel att afbörda krono-utskylder och bestrida sina öfriga utgifter. Sommarbetet är medelmåttigt och särdeles gagneligt for fårafveln, emedan dessa djur, såsom bekant är, bäst trifvas i bergaktiga trakter. Till creaturens vinterutfodring, som årligen minst räknas till 8 månader, hemtas till en betydlig del höafkastning från ängesland; men, utom det en del foder erhålles genom det vexelbruk, som idkas, och vilket nedanföre närmare skall, i fråga om åkerbruket, beskrifvas, vinnes fodertillgång for de fattigare genom samling of Rehnmossa, och i sednare tider har äfven kunnat hemtas nytta of vatten-aftappningar och stränders vattnande, varigenom någon ersättning i en del byar vunnits for den minskning i höafkomst, som utvexta och nu mer mosslupna ängar fått vidkännas, och vilken olägenhet mer och mer blifvit synbar.

Åkerbruket.

Det egentliga åkerbruket är uti Löfånger ganska inskränkt. En Bonde som innehafver ett medelmåttigt hemman of 3/1,, mantal, utsår vanligen högst 6 tunnor korn och några kappar råg, samt 1 å 1 1/2 tunna potatoes, utom % tunna hampfrö och stundom några kannor linfrö. Kornet är således hans egentliga utsäde, och skörden deraf utgör hans lyckliga eller misslyckade år.

Till jordens beredning nyttjas en i orten så kallad vält, rätteligen plog, som köres med en enda häst, och hvarmed åkern vändes; men mindre allmänt sker sådant höstetiden, ty, särdeles der sandjord utgör åkerns beståndsdel, har man velat förmoda, det höstplöjning är skadlig. Sedan jorden således blivit uppkörd, vilket sällan före, men oftast efter den 20 Maj kan ske, samt åkern i öfrigt blifvit till utsäde beredd, företages såning merändels of qvinnor, som hafva detta arbete sig ensamt förbehållet. Gödslandet utgör ett nästan bestämdt villkor för en lycklig skörd, och hvart annat, högst hvart tredje år måste vegetationsförmågan på sådant sätt upphjelpas och underhållas. Trädning brukas ganska litet, och blott då, när hvitrot eller landhafra besvärar åkern, eller ock på nyplog, efter första uppläggningen, företages stundom denna utväg.

Medel-afkastning of kornskörd kan antagas till 6:te kornet, då jorden försvarligen skötes och gödslas; men rågen gifver någon gång på högländta ställen 20:de å 30:de kornets afkastning. Man skulle således kunna anmärka, att rågsäde mer borde uppmuntras; men då erfarenheten visat att rågen oftare är utsatt för fullkomlig missvext, och att med en så inskränkt rymd of öppen jord, hvilken, i saknad of utvägar att föda nödiga dragare, ej kan i särdeles större scala vederbörligen häfvas, torde det genom erfarenheten bestämda bruket tills vidare ej vara underkastadt något billigt klander. Potatoes gifver i medelmåttiga år 15:de kornets afkastning på vä1 skött jord, hampan 1 lispund efter hvarje åttondels tunna, och linet högst 1 lispund per kanna frö.

Under loppet of några sednast förflutna år har ock hafre-säde blifvit försökt och vunnit ett särdeles bifall. Man har funnit, att hafran ganska vä1 trifves på nyplog och ogödslad jord, och, fastän oftast inträffar, att denna säd ej går till fullkomlig mognad, har jordbrukaren dock genom den förträffliga nytta, som sädesslaget äfven i sistnämnda fall medförer vid utfodring of Boskapen, funnit sin särdeles uträkning vid hafreodling, som således är i starkt tilltagande.

Vexelbruk.

Mest synes likväl ännu Åkerbruket och dess naturliga följeslagare Boskapsskötseln här i orten vinna genom den vexelmethod, som, redan för ett halft århundrade sedan känd och begagnad vid och omkring Fahlun, blifvit till Westerbotten införd. Den består deri, att låta en del of åkern ömsevis bära spannmål och igenläggas till linda, för att gifva foder. Denna nyttiga omvexling, som närmast synes vara med klimatet och öfriga landets lokalförhållanden förenlig, skall kan hända äfven för kommande tider länge anses välgörande. De täta missvextåren, som här eljest inträffa, lemna likväl alltid odlaren någon förhoppning qvar, att of sin boskap och tillgång för dess utfodring hafva medel till lifsuppehälle, och, jemnte vatten-uttappningar, som i synnerhet befordra landets cultur och förmildra sjelfva luftstrecket, torde derföre hafreodling och nyssnämnda vexelbruk böra särdeles uppmuntras.

Odling.

Att jordbruket i allmänhet är uti tilltagande och på sednare åren ansenligen förbättrats uti Löfånger, kan, of hvad förut blifvit anfördt, med säkerhet antagas. Behofvet har utbildat arbetsdriften, och en ökad folkmängd, oaktadt betydlig utflyttning, så vä1 till andra socknar som äfven i någon mån till Finnland egt rum, har utvidgat arbetsstyrkan, så att inom ett decennium odlingen ansenligen tilltagit, och mången öde trakt derigenom blifvit fruktbärande. Om ock å ena sidan förbudet c) att från Finnland mot afpassad tull införa Spannmål, varit för Fiske-idkare mindre förmånligt, så torde det likväl å en annan sida hafva väckt jordbrukarens slumrande verksamhet; den medelväg tyckes dock för landet i allmänhet vara fördelaktigast, att vid inträffande Spannmålsbrist, en måttlig införsel emot billiga tullafgifter blefve tillåten, och dessutom ej förbjudet, att för hvarje från Finnland införskrifva vissa tunnor Råg till utsäde för hvarje socken, emedan ostridigt är och of erfarenheten noga bevittnadt, att Finska Rågen har i berörda fall ett afgjort och nästan otroligt företräde framför ortens egen produktion of samma sädes-slag.

Jemnte idkandet of förr omtalade vexelbruk, har odlingen i sednare tider sträckt sig

l :o till stenbundet land. Man har erfarit, att, utom den större productiva kraft, som vanligen uti stenbackar träffas, äro sådana, merändels högländta, ställen mindre utsatta för ortens allmänna olägenheter, rost och höstköld. Ofta öfverstiger dock en sådan odling den fattigare Bondens enskilda förmåga; men flera lyckliga resultater av arbetsfliten i detta fall hafva redan, mer än alla andra uppmuntringar, lockat till efterföljd.

2:o Äro flere försök gjorda med odling of måssar och tufvig mark, som efter Finska sättet hackats och blifvit brända. Mindre varaktig anses en sådan odlirig; men det är möjligt, att valet of jordarter och deras behandling fordrar särskild kännedom, och önskeligt vore derföre, att någon kunnig och verksam jordbrukare kunde uti Finnland taga kännedom, efter vetenskapliga grunder, om detta odlingssätt samt deröfver sprida till den

c) anm. Annat förbud mot spannmåls införande från Finnland har icke egt rum än den förhöjda tull-afgift, som varit och är bestämd, och vilken haft samma verkan som ett direkt prohibitiv. Äfven i detta fall har dock, genom nyligen lemnad tillåtelse att få, mot lindrigare afgift, årligen hemta ett bestämdt qvantum råg från Finnland, ett ytterligare bevis på Regeringens omtanke för landet blifvit lemnadt.

na ort ett hittills saknadt ljus, helst det icke lärer kunna vederläggas, att Finnlands innevånare, genom en klokt behandlad kyttning, till större delen skaffat sig den överflödiga sädesafkastning, som der åstadkommit allmän välmåga, och hvilken, med enahanda jordens användande, ej borde kunna blifva för Westerbotten mera fremmande.

Jordmån.

Till en noggrann beskrifning öfver ortens beskaffenhet skulle väl fordras, att bestämma de jordmåner, som allmännast råda; men här böra ej väntas några på chemisk analys grundade uppgifter. Jordbrukaren inskränker sig ock vanligen till de enklare och allmännare undersökningarne i dessa ämnen, och det är blott dessa resultater, hvaråt här kan lemnas rum.

S v a r t m yl 1 a träffas sällan annorstädes, än der jordens långvariga häfd och flitiga begödande, genom ruttnade animaliska eller vegetabiliska kroppar, förändrat jordmånens naturliga art, och följaktligen är svartmylla, i markens uppodlade skick, här ,ganska sällsam samt blott att, som hufvudbeståndsdel, finna på gamla kå1- och potatoes-land och länge brukade åkrar. Den är eljest ostridigt äfven här den bördigaste.

L e r a är mindre sällsynt och finnes of mångfaldig art äfven på denna trakt. Den är i allmänhet vextgivande efter sin olika beskaffenhet, men, oblandad, nog kall för detta förut kalla luftstreck. Jäsleran är mindre fruktbar samt finnes allmännast på ängesland; men mer sällsynt är M e r g e 1, som likväl stundom är att under första eller andra jordlagret igenfinna.

S a n d är den mest rådande beståndsdelen of jordarterna här i orten och tilläfventyrs äfven, för vexternas fortskyndande under ett kallt luftstreck, den säkraste. Dess större eller mindre utblandning med andra jordarter afgör dess bördighet, och den finnes för öfrigt i så måtto skiljaktig, att vid kusten består en stor del jord av upptorkad hafsbotten, men längre upp i landet of mo-sand, som i torra år låter vexterna lida of solvärmen.

M å s s j o r d eller Måssröta är, efter föregången dikning och beredning, mest tjenlig för gräsvext, men bedrager icke heller alltid odlaren i hans hopp om sädes-skördar.

Undersökning of dessa och flera jordarters sammansättning och deraf uppkommande inflytelse på vexterna tillhörer vetenskapsmannen, men utgör icke ämne för en enkel ekonomisk afhandling. En anmärkning synes likväl icke sakna anledning, nämligen att de flera mineralkällor, som nästan inom varje bys område träffas, troligen medföra en för vexterna ganska skadlig verkan, och sannolikt är äfven, att dessa vattendrag, antingen uppvällande öfver eller dolda under jordytan, till en stor del åstadkomma den rost på säden, som ofvanföre är omnämnd och till sina följder ofta utgör ortens största olägenhet.

Natur Producter.

Denna afhandling, som blott är ämnad att kvarstadna inom landet, hvars innebyggare äro förut förtroliga med de mest allmänna och landet gemensamma natur- och odlings-tillfälligheter, kan således ej utförligen sträckas till de mest kända omständigheter. De vexter, som efter naturlagarne tillhöra denna region, äro of Naturforskaren beskrifna. Och det är följaktligen kändt, att Tall, Gran, Asp, Rönn, Björk, Sälj, Hägg, Ahl, Ene- samt Vinbärs- och Hallon-buskar jemte Vide äro landets infödingar. Försök har blifvit gjordt, att äfven acklimatisera Äppleträn, särdeles ett Sibiriskt slag under namn av P y r u s b a c c a t a ; men, ehuru sjelfva trädet vinner någon tillvext, och frukt äfven vissa somrar erhålles, vittna dock dess smak och utseende gemensamt derom, att Westerbotten ännu icke är i tillfälle att i sitt sköte alstra sydligare länders frukter.

Jordbär, Äkerbär, Lingon, Blåbär och Hjortron äro landets ättlingar och trifvas försvarligen.
Utom de sädes-slag, som ofvanföre äro omnämnda och i jordbruket vanligen ingå, nämligen Råg, Korn och Hafra, har er och annan försökt att så Vår-hvete, som stundom lyckats; dock blifver detta sädes-slag ganska vanskligt att här i stort använda. Af skidfrukter hafva Ärter endast varit i köksträdgårdarne nyttjade och vinna der temligen framgång. Vicker har ock of flera varit försökt och, såsom grön skördad, gifvit god fodertillgång, men icke vunnit mognad, så vidt författaren har sig bekant.

Af Rotfrukter äro Potatoes mest lönande; men äfven Kålrötter brukas i orten med förmån och gifva god afkastning. Morötter, Rödbetor, Hvitbetor, Pastinackor, Rotpersilja och Rödlök äro allmänna, i köksträdgårdar och gifva vanligen försvarlig afkastning, men begagnas ej i stort eller till boskaps utfodring, såsom i England, hvad de tre första slagen angår, lärer vara brukligt.

Öfriga Kryddgårdsvexter, som icke äro allt för ömtåliga för höstköld, vexa i Löfånger lika frodigt och ymnigt, som på de flesta andra ställen i Sverige. Sparris har ej blifvit försökt; men äfven Portulaca, som anses grannlaga, finner de flesta år trefnåd. Blomkål lyckas vanligen, men hvitkål mer sällan, och ovanan vid skötseln deraf torde vålla, att den som oftast ej lönar odlaren. På varm jord kunna Gurkor till öfverflöd och äfven stundom Meloner uppdrifvas till mognad.

Att uppräkna och beskrifva de arter of vilda gräs och örter, som tjena till Boskapens föda vinter- och sommartid, vore ett, för denna lilla beskrifnings ändamål, lika olämpligt som vidlöftigt företag. Vanligaste och bästa höslagen utgöras of Miliogräs (M i 1 i u m), Hven (A g r o s t i s), Väppling (T r i f o lium repens et pratense) samt Kråkvicker (Vicia C r a c c a), hvilka alla endast trifvas på bördigare och högländta ställen; men deremot måste äfven utfodringen till en större del ske med Starr (Carex), Fräkne (Eqvisetum fluviati1 e), Sälting (Trig 1 o c h i n p a 1 u s t r e) och Rör eller Vass (A r u n d o f r a g m i t i s), jemte flera dels på marken, dels ock i Sjöar och Måssar befintliga örter och gräsvexter.

Mineralier.

Redan förut är anmärkt, att sådana Mineral-streck ej äro uti Löfånger upptäckta, som lofva åt orten någon båtnad. Jernhaltiga Stenar och Bergsträckor äro dock ej alldeles sällsynta; men deras utblandning med svafvelkis och deras ringa haltighet aflägsnar allt hopp om bergverk, vartill orten, som saknar tillgång på skog, icke heller tyckes vara of naturen ämnad. Ett obetydligt och illa beläget bly-streck har man funnit på Afwa Bys egor; men det förtjenar icke något beaktande.

Civil-Styrelse.

Löfånger lyder till Norra Domsagan och andra Fögderiet of Vesterbottens Län. Ting och Uppbörd samt Mantals- och Skattskrifningar förrättas inom Socknen, det förstnämnda 2:ne gånger, och de sednare på föreskrifna vanliga tider of året.

Police.

Allmänna ordningen vårdas i första hand av en Länsman, som har sin tjenstgöring och sin boningsort inom Socknen och jemväl förrättar Brofögdetjenst,, emot of allmogen utfäst årlig lön, en kappe korn of varje besuten bonde.

Militien.

Alla Skattemän, med de undantag, författningarne utstaka, äro indelte till Knekte-håll vid Vesterbottens Kongl. InfanteriRegemente, och Löfånger gemensamt med Burträsk äro roterade till ett Compagnie of 100 nummer, som har namn of Löfångers, vilken Socken håller 48 man i effectiv tjenstgöring, 4 Under Officers Rotar, 2 tjenstbara Volontaire-Rotar, 1 spel i nummer och 2 Rotar till Musikens aflöning, tillhopa 57 Rotar, samt Burträsk 43 nummer, deri 5 Under Officers Rotar äro inbegripna.

Ecclesiasiik-Staten.

Socknen som lyder under Hernösands Consistorium och Umeå Prosteri, utgör särskildt pastorat, der Kyrkoherden har sig anslagen dubbel Tertial eller 152 Tunnor Korn, att utgå i det slag årsvexten lemnar, hvarförutan Pastor, utom Boställe, har tionde av Smör och Får samt Strömmingsfiske, Comministern uppbär i årlig lön 50 tunnor Korn av Socknen, och till ämbetsjord är honom anslagen en ringa del of Pastorsbordet, dock utan åbyggnad, Klockaren är berättigad till en kappe korn och en kappe hafra of hvarje bonde, så att hans lön i förhållande till med tjensten förenade ansvar och besvär, äfven synes mycket tillräcklig.

Fattigvård.

De fattiga i Socknen njuta årligt bidrag of hvarje hemmans egare, och detta rättas i allmänhet efter behofvet, som, i jemförelse reed Folkmängden, icke kan anses särdeles betydligt, hvarförutan contanta utdelningar of Pastor och Kyrkovärdarne på bestämda tider ske. Fattighus är uppbyggt, och sex fattiga och till arbete vanföra eller oskickliga personer njuta husrum och värma samt skötsel of en förestånderska, som äfven har fattigunderstöd. Några, men få, smärre barn och till förståndet rubbade personer, hvilka fordra en närmare och allvarsammare vård och tillsyn, forslas gårdarne imellan genom Socknen; och, till beröm för den allmänna sedligheten, bör den sanning ej förtigas, att dugliga personer på sådant sätt blifvit uppfostrade, samt vansinniga för det mesta menskligt behandlade. Tiggeri är i hela Vesterbotten mer sällsynt än i rikets öfriga provincer; hvilket till en del torde kunna härleda sig från bristen på arbetare och lättheten för hvarje frisk person att förtjena sitt dagliga bröd; men till en del åter lärer detta förhållande kunna tillskrifvas ortens invånares böjelse för sjelfständighet, en mer än vanligt jemnt delad, ehuru knapp, förmögenhet och ändtligen en ordentlig tillsyn öfver möjliga missbruk med bettlande.

Lynne, Lefnadssätt och Seder.

Löfångers Socknemän skilja sig märkligen från sina grannar~ i andra socknar. De äro böjliga och tillika något inbundna, men icke till svårare brott benägna. I arbete äro de mindre ihärdiga och dertill äfven mindre fintliga än grannarne; hvilket kan vara en följd of deras, lika med förfädren, begagnade och ännu idkade sysselsättning med Fiske.

Till lefnadssättet äro de ganska tarfliga, och deras behof är icke särdeles anspråksfullt; dock har begäret för brännvin äfven här ökats, men likväl icke på långt när ännu hunnit till den yttring, som på åtskilliga andra orter. Klädedrägten är äfven mer enkel än i tillgränsande socknar, ehuru luxen hos qvinnor tilltagit, utan att likväl ens närma sig, än mindre öfverstiga, hvad som i den eljest för torftighet berömda Nyzätra Socken är brukligt; men denna. enkelhet torde mindre vara invånarnes verkliga förtjenst, än en följd of bristande tillgångar.

Till sederna äro Löfångers invånare icke att klandra; deras personliga bildning är medelmåttig. Religionsbegreppen äro allmänt ungdomen bibringade, och en stor del of ynglingarne kunna skrifva läslig stil, ehuru ingen allmän undervisningsanstalt finnes vara vidtagen.

Släjder och särskilda yrken eller Handtverk.

För Ortens behof finnas bland allmogen åtskilliga personer, som betjena med snickring, klensm.ide, hjulmakare-, skräddare-, skomakare- och skinnberidare-arbeten; timmermän och målare samt kardmakare äro äfven att tillgå; men andra slöjder eller handtverk äro icke här utöfvade, och saltpetersjudning, som i sednare tider utgjort en ganska betydlig näringsgren i Norrland, är uti Löfånger ännu icke till medelmåtta, mindre till fullkomlighet upparbetad, ehuru hufvudnäringen eller boskapsskötseln synes inbjuda till denna för orten oskattbara biförtjenst. Sjöfart idkas äfven nu mer obetydligt; brist på producter till export gör denna så gågneliga och för staten indrägtiga näring mindre tillgänglig för Löfånger, ehuru dess naturliga läge och förträffliga hamnar dertill erbjuda ett mer än vanligt godt tillfälle.

Den lilla obemärkta socknen Löfånger är sålunda i sina särskilda natur- och lokalförhållanden korteligen afbildad, och allmänna statistiskå omständigheter äro i enkelt sammandrag uppfattade.

Sannolikt inträffar den tid, då även denna Socken, ännu rik på odlingsbar jord och betydliga tillfällen till förbättring genom vatten-afledningar, kan framte odlade fält i stället för nu befintliga vattensjuka ängar och myror; med de uppmuntringar och välgörande bidrag, som en vis och om landets vä1 angelägen Regering hittills hållits osparda, är en sådan gyllene ålder att förvänta. Fred och lugn inom Riket synes påskynda dess annalkande, och, då landet i hyfsning och odling hinner förkofras, skall äfven Löfånger kraftigare kunna bidraga till den allmänna välmågan och till försvar av dess fäderne jord, om någon skulle hota Fosterlandets lagbundna säkerhet och trygghet.