Karins
Dagbok
Gourmetresa till norra Spanien
21 - 28 september 2000
Dag 1 torsdag
Vid
9-tiden på morgonen är alla tillslut insamlade i Perssons Chrysler
där Lars (Anders bror) sitter vid ratten för transport till Falmark.
Alla
lite trötta, stirriga och stressade men när bildörrarna stängs konstaterar
vi att NU är vi på väg.
Vi
kollar varandra att pass, pengar och piljetter PPP är med och bestämmer att
det som inte kom med behöver vi inte eller fixar sig.
Väl
framkomna till Falmark försöker vi checka in. Det tar tid och vi börjar förstå
att något inte är som det ska. När alla andra passagerare har checkat in står
vi 6 ensamma kvar och vill veta vad som pågår. Det svar vi får är att
ingen riktigt vet men vår bokning på något sätt har ramlat utanför och
planet mot Stockholm är fullt. Detta börjar bra....
Hur
ska vi nu hinna till Arlanda för att där hinna med flyget till Bilbao?
2
taxibilar beställs av flygplatspersonalen för att i ilfart kunna ta oss till
Umeå och därifrån flyga mot Stockholm.
In
i bilarna och tung gasfot av chaufförerna.
När
vi närmar oss Umeå flygplats efter att ha tråcklat oss genom Umeå centrum
så ser vi …. Ett vackert flygplan som just lämnar marken och lyfter söderut.
Vad gör vi nu?
Detta
innebär att vi inte hinner med det flyg som vi är bokade på till Bilbao.
Vi
tackar för skjutsen, går in på flygplatsen och fram till
incheckningsdisken. Alla tittar oförstående på oss. Personalen där får
kontakt med Mie på Falmark och vi får veta att vi är inbokade på nästa
plan och att hon jobbar för att vi ska ta oss vidare. Vi får fikakuponger
och en stunds väntan.
Efter
ett tag checkar vi in till denna tur, går på planet och landar på Arlanda
utan problem. Framme där så tar vi kontakt med SAS i dess informationsdisk.
Ingen vet något. Tillslut får vi veta att vi ska gå till utrikes 5 och
prata med SAS incheckning där, de ska veta.
Vi
tar vår packning och vandrar iväg.
Väl
framme fortfarande med humöret någotsånär i topp så kommer nästa besked.
INGEN VET NÅGOT OM OSS. Nu börjar tålamodet tryta, ska vår resa stanna i
Stockholm, vi hade ju faktiskt biljetter ända till Spanien.
Tillslut
så får vi kontakt med David (en engelsman) som ser vår frustration och har
tid med vårt problem. Han vet inget heller men säger på bruten svenska att
detta ska fixas. Han ringer hit och dit och efter att via oss tillslut fått
kontakt med Mie på Falmark igen så får vi nya biljetter i handen. Denna gång
via Frankfurt och i businessclass istället för London och ekonomiklass som
plåster på såren. Under väntetiden i Frankfurt så har vi möjlighet med våra
biljetter att vänta i businessloungen. Det gör vi så klart och mår inte
speciellt dåligt.
Vi
missar inte vårt plan till Bilbao och landar där ca. 23.00. Tar 2 taxibilar
till vårt hotell och kommer med hjärtat i halsgropen fram trots att chaufförerna
kör som fartdårar och också visar oss horkvarteren i stan. Hotelltanten
lite trött p g a vår sena ankomst men vi får rummen och sover gott för nu
är vi äntligen framme.
Dag
2 fredag
Vi
trodde vi skulle sova gott men tyvärr uppfylldes inte vår önskan. Marianne
och Lennart hade en hängmatta till säng, Christer och jag en spånplatta.
Margot och Anders drog vinstlotten, de fick bröllopsviten. Vi går ut och
letar någonstans vi kan äta frukost. 2 kvarter bort hittar vi en liten bar där
vi beställer färsk pressad apelsinjuice, kaffe och en sandwich var. Vi blev
mätta och belåtna för ca 68 kr/styck.
Vandrar
tillbaka mot hotellet. Tar ut pengar från gemensamma ”Firmakortet” tittar på kläder m
m. När vi kommer till hotellet checkar vi ut, betalar för oss och skickar iväg
Anders, Lennart och Marianne mot metron och vidare mot Avis-kontoret för
att hämta vår hyrbil.
Strax
före 14.00 kommer de efter att ha tråcklat sig fram på massa smågator. (En
bilfri dag i denna stad denna dag). Vi packar in oss i vår bil. En Seat
Alhambra TDI 7-sitsig och mörkblå.
Paus i ljuvligt väder
Lennart
vid ratten med ett stadigt tag och Margot bredvid sig som kartläsare. Vi tråcklar
oss ut ur Bilbao och får bl. a uppleva ”spanska korsningar”. Hittar väg
625 och kör söderut. Efter ca. 1,5 mil blir tempot på vägen lugnare så
alla även Lennart kan njuta av vad vi ser utanför. Efter ca 1 mil till börjar
vi vara hungriga. Vi är framme vid en by vid namn Amurrio börjar vi titta
oss omkring efter någonstans att äta. Vi kör fel i en korsning (tror vi)
och försöker vända. Då ser vi att vi hamnat mitt framför en liten bar. Här
äter vi säger vi gemensamt. Vi ser en ganska sjaskig utsida men när vi
kommer in hittar vi en nyrenoverad fräsch insida. Vi blir visade till ett
bord, sätter oss ner och möts en tjattrande spanska. Vi försöker prata
engelska men spanjorskan förstår inte ett ord. Tillslut har vi beställt
dagens meny och öl + vatten till vår chaufför (tror vi).
Lennart läser in sej på kartan
Lennart har visat
fram en lapp med sina allergiproblem förklarade på spanska, men får ändå
tonfisksallad. No pescado säger servitrisen men kommer tillslut fram med en
tom tallrik för att ta bort fisken.
Vi
äter så vi nästan storknar, betalar och tackar för oss och fortsätter sen
mot S:t Domingo det första Paradores vi bokat.
Vägen
tar oss över bergen på små vägar och det är enormt vackert.
Efter
lite kartfunderingar så kommer vi fram till skylten som visar att vi kommit
till Riojaområdet.
Vi
börjar se vingårdar lite överallt och vi kör över floden Ebro.
Plötsligt
står det 2 poliser framför oss. Det blir stopp och visning av körkort för
chauffören. Det går bra och vi får köra vidare. Vi i baksätet försökte
få poliserna att dra på munnen men det gick inte, trots kameran och chans
att bli fotograferad.
Stannar
och undersöker de blåa vindruvorna och smakar faktiskt också. De smakar
underbart. Vissa av oss passar även på att gödsla dem lite grann.
Vid
17-tiden är vi framme i Santa Domingo de la Cruce. Vi kör runt i minst 2
varv i den lilla staden innan vi slingrar oss in i smala gränder och hittar
fram till vårt hotell. Kommer till ett lyxigt, fantastiskt storslaget hotell.
Santa Domingo var på 1400 talet ett
sjukhus längs pilgrimsvägen mot Santiago di Compostela. Byggdes av
Navarras kungar.
Vi
fick våra rum, packade upp och firade sen vår ankomst till denna del av värden
med champagne i mitt och Christers rum. Vi hade denna gång dragit vinstlotten
och fått det största rummet. Vi konstaterade att alla hade stora rum och sköna
sängar.
Det
började mörkna och vi gick ut för att hitta någonstans att äta middag.
Gick runt ett tag för att sedan komma tillbaka till det ställe som vi hittat
först. Åt och drack mycket gott trots billiga priser och ”bara” husets röda
vin. (vi är väl i Rioja). Lite för mycket vin flödade nog in för kvällen
avslutades med massor av fnitter och gapflabb och många roliga kommentarer om
vad vi varit med om denna dag. Där vinet rinner in flödar tankarna ut och
Lennart försökte med hjälp av sin allergilapp få fiskfri efterrätt. Han
fick efterrätt och en del konstiga blickar från servitören.
Dag
3 lördag
Sovit
gott. Ätit en ENORM frukost och packar sen in oss i bilen mot Badaram och
Bodega David Moreno.
Hittar fram tillslut trots språksvårigheter, en söt
tant och tokiga getter. Får en visning av ägaren själv. Får prova 4
sorters vin -99 och -98 crianza och 1 reserva-vin. Firman köpte gemensamt 3
fl. -99 och 3 flaskor reserva.
Lennart
blir erbjuden jobb som vinpressare nästa höst och lovar att tänka över det.
Christer överväger allvarligt
att bli vinimportör
Vänder
tillbaka mot St. Domingo och kör genom flera små byar där vägarna är så
smala att det känns som att bilen ska fastna mellan väggarna på husen.
Kommer
fram till ett stort gammalt kloster som bär namnet Aradia de Yuso Y Suse. Tar
en drick och kaffepaus där på deras servering och ser fram emot en stunds
kulturinhämtning på en guidad rundtur i klostret. Tyvärr går inte allt. Vi
var för sena och klostret höll på att stänga. Så var det med det.
Margot
vid pennan några rader:
Med
Marianne som kartläsare och Persson vid ratten snirklar vi tillbaka i närheten
av ”Pilgrimsvägen”. Såg små ”döda” byar utan några barer eller människor
(kanske siesta).
Tillbaka
till S:t Domingo sökte vi upp ett Tapas-ställe där vi avnjöt diverse läckerheter
med Mr Bean på TV. Mätta och belåtna tog vi en siesta för att klara med kvällen.
Uppklädda
och extra vackra träffas vi hos oss på en martini med tilltugg, innan vi
intog en gastronomisk sen middag på vårt Paradores.
Underbart
vin med sälta, mat UTAN ris, Gudomliga lammkotletter och vinkokta päron
gjorde oss mätta!
En
sen kvällspromenad som slutar på en bar där vi tar en Irish Coffee och sen
knoppade vi sött sista natten på S:t Domingo.
Dag
4 söndag
Alla
har sovit gott och vi grundar dagen med en fantastisk frukost med ”Mucho”
kaffe. Betalade sen en dyr nota på hotellet, packade bilen och drog iväg.
Lennart
sitter vid ratten och jag som kartläsare denna dag. Kör norrut mot Haro. Kör
upp mot bergen, mot ”Riojas balkong”. En enorm utsikt där vi ser nästan
hela Rioja-dalen med alla dess vingårdar.
Herrarna njuter av
utsikten
I Baskien ser man många baskrar...
Fortsätter
norrut upp på Riojas högplatå och stannar i en liten by som heter Peña
Cerreida där vi tar ett öl och Cola stopp tillsammans med hela byn som har söndagsträff
på en liten cafeteria.
Vänder
efter att ha släckt vår törst söderut. Kör över Sierra Cantabria i närheten
av dess högsta topp 1 100 m ö havet. Stannar där en stund och tar en
gemensam diskussion om var vi ska bo i natt. Förslaget blir att i ska köra
mot La Guardia och hoppas få husrum där.
Kommer
tillslut fram till en liten stad, en gammal borg på en kulle mitt på slätten.
Jättemycket folk och bilar överallt, det verkar vara söndagsträff även här.
Letar först parkering, eftersom inga bilar ryms innanför murarna till den
gamla borgen så står alla bilar utanför. När vi tillslut har parkerat
bilen så går vi på hotelljakt. På andra stället får vi napp. Det finns 1
hotellrum utanför muren där även receptionen och hotellets restaurang finns
och en lägenhet innanför muren där vi ryms 4 stycken. Efter att ha fått
titta på både hotellrum och lägenhet så slår vi till. Lennart och
Marianne tar rummet och vi andra delar på lägenheten. Vi hämtar bilen och
hittar en parkering närmare hotellet och packar upp i våra rum.
Efter
en liten stund kommer Lennart och Marianne över till lägenheten ganska bedrövade.
Det stinker klorin i hotellrummet och känns inte bra. Efter lite snack och
vidare koll i lägenheten så bestämmer vi att om vi får så klämmer vi in
oss i lägenheten allihop. Det går bra för hotellet och alla är samlade
innanför samma dörr.
Står
en stund för öppen balkongdörr i lägenheten och lyssnar på en
ungdomsorkester som spelar utanför. Funderar på hur vi ska lägga upp resten
av dagen och samtidigt bara njuter av livet.
Drar
ut i den fantastiska lilla staden med dess trånga små gränder innanför
murarna. Upptäcker att vi är lite hungriga. Hittar en liten bar där vi kan
bli serverade lite småmat och vin. Plötsligt hör vi vårt eget språk talas
vi ett annat bord. Nyfikna drar vi oss dit och där sitter två svenskar och
samspråkar. Vi går fram och hälsar, berättar efter en nyfiken fråga vad
vi gör här och får veta att vi sprungit på en svensk vinkännare vid namn
Dan Olsson. En man som bor ½ året i Spanien och anordnar vin och golfresor
och andra ½ i Sverige och har där en vinimportfirma. Vi sitter och pratar en
stund och får lite vintips och även lite kött på benen vad det gäller
olika bodegor och hur vi ska få möjlighet att få gå på vinprovningar.
(Det gäller att ringa och boka i förväg.) Vi får även veta att detta
lilla ställe som vi sitter på just nu har eget vin som är mycket bra.
Efter
pratstunden bänkar vi oss inne i baren och blir serverade skinka, ost och
enormt gott vin. Det blir nästan en riktig vinprovning och när vi tillslut
tar oss därifrån så är vi både mätta nöjda och lite ”lulliga”.
Vi
fortsätter vår vandring genom gränderna och kommer fram till utkanten av
borgen mot öster där det är som en balkong och vi slår oss ner och njuter
av utsikten. Några av oss börjar känna för en siesta och drar tillbaka
till lägenheten. Marianne och Margot stannar kvar på terrassen i solskenet.
Efter
siesta och dusch går vi ut igen för att äta middag. Det slutar med att vi
hamnar på hotellets restaurang där vi äter en sen middag med inte så bra kött.
(kan inte lyckas jämt) Höjdpunkten av middagen blir ett nytt spanskt ord,
ajo (ahcio) som betyder vitlök.
Dag
5 måndag
Vi
startar dagen med frukost på hotellet den går inte att jämföra med
frukosten vi fick på Paradores dagarna före så Anders blir lite sur.
Margot
som är taleskvinnan för vårt gäng försöker ute i hotellets foajé´ att
ringa till några bodegor och boka besök för oss samtidigt som en kvinna gör
kaffe i en högljudd maskin och en Amerikan grälar högljutt med en servitör.
Trots ljudstörningar så lyckas hon och får ett napp. Vi får komma till
Muga i Haro kl. 16.00 denna dag.
Vi
packar för dagen och startar vår dagsutflykt. På vägen mot Haro tar vi en
avstickare mot en liten bodega som heter Remelurri (snabbt omdöpt till
Krumellurri) mest på chans. Fick inte komma dit denna dag men får komma i
morgon.
Väl
framme i Haro så fördriver vi dagen med pizza, paella, öl och kaffe. Hinner
även med att köpa sherryglas (Margot och Karin) och titta på staden.
Margot
skriver några rader:
16.30
väntar vi vid Mugas entré och guidas sedan runt av en kunglig guide – lika
skön som vår egen kronprinsessa Viktoria.
Mura
visar sig vara en stor vinproducent med gigantiska vinkällare. Vid själva
vinprovningen så bjöds vi på en vit Rioja samt en röd Crianza. Vissa inköp
till ”Firman” gjordes: en Torre Muga. Innan vi styrde vår Seat Alhambra
tillbaka mot Laguardia gjorde vi en rejäl shoppingtur på ”Consum” till nästa
dags lunch.
Tillbaka
i Laguardia så äter vi utemiddag på en terrass. Det blev hamburgare, bläckfisk
i svart bläck och varma samt kalla sandwichar.
Bläckfisk tillagad i
eget bläck - därav den svarta färgen
I
lägenheten tar Margot ett bad, Marianne har ont i ryggen och läser på
kudde. Vi hjälps åt med att bädda bäddsoffan på golvet och sen sussar vi
hela natten lång.
Marianne
skriver några rader:
Som
vanligt körde Lennart även denna dag och vi upptäcker att Christer varken
har fått köra eller läsa karta. Istället har han blivit vår kassör och håller
i pengarna. Vi får aldrig veta hur han gör men pengarna tycks aldrig ta
slut.
Dag
6 tisdag
Margot
först uppe av alla ur sängen med hjälp av Karins väckarklocka ca 7.15. Sen
kö till duschen, och alla 6 klara vid 8.30, även med packningen. Intar
frukost på hotellet också denna morgon (mindre klagomål idag). Packar in
oss i bilen och kör mot Remelluri. Lennart vid ratten och Margot bredvid. Vi
hittar fram i tid och hinner njuta av de vackra vindruvsrankorna som står i
rader runtomkring själva bodegan. Där hänger underbart vackra blåa drivor
i klasar och vi bestämmer oss får att plocka två klasar och ta med oss för
att äta till lunch. Vi hittar även blommande lavendel som växer vid kanten
av åkern. Vi plockar även av denna doftande skapelse för att ta hem till
Sverige och kunna njuta av i efterhand.
Ljuvlig doft av lavendel
10.30
guidas vi runt på denna lilla bodega tillsammans med 3 spanjorer och 2
engelsmän. Vi får veta det mesta på både engelska och spanska så vi får
en riktig språkträning.
Bodegan
härstammar från ett gammalt kloster och det första nya vinet i vår tid
gjordes 1968. Vi fick också reda på var den stickande lukten vi rengöringen
av tunnorna kommer ifrån. De bränns med svavel.
Vi
bjöds på en crianza (som inte var en än..) och gjorde en del inköp både
till Firman och privat. Efter toalettbesök för alla går vi mot bilen för färd
vidare mot Hondaribbia. När vi öppnar bilen möts vi av en underbar
lavendeldoft, så underbar att vi till och med måste låta bilen vara öppen
och vädra en stund innan vi kliver in och kör vidare.
Kör
ner mot Logrono och hittar ganska lätt vägen mot Pamplona trots USLA kartor.
Utanför
bilen förändras bilden ju längre norrut vi kommer. Mindre många
vinodlingar och mer säd och gräs. Även mer djur som får. Häst och kor.
När
vi har ungefär 1.5 mil kvar till Pamplona börjar våra magar ropa efter
lunch. Alla i bilen utom Anders sitter och sjunger svenska folkvisor för full
hals. Vi är mitt inne i Taubes Somboronbon när Anders (tur nog) upptäcker
en underbar rastplats på sidan av vägen.
Vi
stannar, njuter av utsikten och under tak på ett stort stenbord dukar vi upp
en underbar lunch bestående av ALLT som vi kan tänka oss + vin och öl.
Picknick uppdukad med jamon,
ostar och andra läckerheter
Efter
att i en timmes tid ha tuggat och njutit av maten så mycket det bara går så
finns bara lite melon och en druvklase kvar. Dessa ger vi till ett spanskt par
som på andra sidan denna underbara rastplats kokar tomatpuré av något slag.
Vi
lullar glada och nöjda mot bilen (inte Lennart) och tar vägen förbi
rastplatsens ”servecias”. Där konstaterar vi skrattande att även i här
i Spanien finns det grotesk toalettkonst.
Vidare
norrut. Vi börjar närma oss Pamplona, och diskussionen är om vi ska få
uppleva någon tjurrusning eller ej när vi kommer fram till staden. Tyvärr så
ställer inte killarna upp så det blir inget av det.
Lennart
tråcklar oss genom en jättestor stad (vi trodde den var liten). Hittar efter
ett tag och några extra svängar rätt väg norrut men fel ändå (fel nummer
på vägen).
Kör
uppåt och norrut genom tunnlar och enorma bergspass. Vi möter och kör
igenom ett enormt åskväder med tillhörande störtflod av regn. Fortsätter
att hitta rätt utan att hitta motorvägen som vi tänkt.
Det
vi också hinner uppleva på vägen är en poliskontroll utanför Bilbao med
poliser och militär med osäkrade vapen som stoppar varenda bil och genomsöker
dem. Som tur var bara de som körde in mot staden så vi fick bara se på. En
tanke kom till oss att vi befinner oss mitt i ETA: s område. Egentligen kan
vad som helst hända.
Vi
anländer till Hondaribbia ca 17.30 och hittar tillslut vårt Paradores. Det
vi möts av är en stor fyrkantig stenkoloss med bara 5 små fönster utåt
torget som också är parkeringen (en gammal borg från 900-talet).
Hondaribbias exteriör -
en gammal borg från 900-talet
Vi
checkar in, får fina rum. Alla nöjda trots en viss pissoardoft i Perssons
rum och ingen fläkt i ett.
Några
av oss tar efter uppackning kaffe i baren och smakar även på sangria (sött
och törstsläckande). Efter detta en välbehövd vilopaus siesta för några.
Margot och Karin (jag) passar då på att gå på upptäcksfärd i den gamla
borgen. Vi hittar massor med trappor och olika etage. Ett stort konstigt
labyrintspel längst upp som måste undersökas samt ett par trappor ner 2
mycket trötta Engelsmän.
Inne i borgen
Efter
uppfräschning för alla en promenad ut i den gamla delen av staden (där vår
borg ligger) på jakt efter någonstans att äta middag. Hittar efter ett tag
en lagom fint ställe med god mat och gott vin men en mycket trött servitris.
Vi
avslutar denna fullspäckade dag med kaffe och konjak på hotellet.
Sov
Gott
Dag
7 onsdag
En
morgon med tidig väckning för vissa. Margot och Christer fick igår kväll
till uppgift att kolla om det finns möjlighet att bo kvar här 1 natt till. Våra
tidigare planer var att ta oss mot Bilbao och hitta ett boende där, men
eftersom det är helt underbart här och vi känner att vi vill upptäcka
denna plats så vill vi göra ett försök att få stanna, istället för att
packa och fara vidare.
Första
svaret vi får är att vi kan få 1 svit där vi kan bo 4 st och 1 rum. Vi träffs
alla i matsalen vid 8-tiden för frukost och gemensamt beslut. Frukosten är
superb. Anders smackar och njuter, Karin (jag) fräser yoghurt tvärs över
bordet ända på Marianne i en skrattfrust (undrar vad som var så kul?)
Under
hela vår frukost så serveras och övervakas vi av vår söta och roliga
servitör (vi mötte honom redan igår kväll) ”Manuel” som är en härlig
blandning av Mr. Bean och Manuel från ”Pang i Bygget”.
Vi
tuggar och njuter av allt gott samtidigt som vi diskuterar över hur vi ska göra.
Plötsligt kommer ”Manuel” och berättar att det går bra att stanna en
natt till. Vi behöver inte ens byta rum. Vilken lycka nu kan vi istället
fundera på vad vi ska använda dagen till.
Vi
har inte direkt använt våra kroppar på något fysiskt sätt annat än att
njuta av livets goda så vi bestämmer att upptäcka denna stad till fots.
Efter
en titt på kartan ser vi att det finns en badstrand utmärkt i andra änden
av staden. Vi packar en liten ryggsäck för ev. bad i Biscayabukten och
startar vår vandring genom staden. Vi går ner mot havet på en gång och följer
kustremsan västerut. Hamnar efter många om och men tillslut på en
sandstrand. Den finaste stranden på denna resa (vi har inte sett så många så
våra krav är inte så stora). Christer och Anders byter om och hoppar i
havet medan vi andra njöt en stund av solen.
Lite
senare fick vi alla en uppvisning a la Mr Bean på hur man tar av sig badbyxor
och på sig kläder utan handduk. Resultatet av detta blev stora skrattsalvor
från oss andra och ett par trasiga kalsonger.
Vi
vandrade tillbaka mot stadskärnan. Stannade på en bar och tog en öl och en
sandwich. Efter att ha mättat törsten och hungern gick vi vidare upp mot vår
fantastiska borg för en behövlig siesta före kvällens aktiviteter.
Kvällen
använde vi till att shoppa lite grann och sen hamnade vi på en mycket liten
och spansk fiskrestaurang. Personalen och vi förstod inte varandra ett dugg så
vi visste inte vad vi beställde men det var mycket gott. Vi lyckades på vår
hemgjorda spanska förklara att Lennart inte kunde äta fisk och vi lyckades
med hjälp av vår parlör.
Marianne och Karin
mätta och belåtna
Vi
vandrade i natten tillbaka mot vår borg mycket mätta, trötta och nöjda
till vår sista natt i detta fantastiska land.
Dag
8 torsdag
Uppstigning,
packning lite diskussioner och funderingar över hur vi skulle få hem alla
vinflaskor hela.
En
god frukost, ett hej då till vår ”Manuel” och in i vår lilla buss med
Lennart som vanligt vid ratten. Vi styrde vår kosa västerut mot Bilbaos
flygplats. Kom fram i tid. Lämnade buss och nyckel där vi skulle. Vi
checkade in och började vår hemresa mot Sverige via London. Vi fick se
Heathrows flygplats i 2 timmar. Sen flyg till Stockholm och ett snabbt byte
till Skellefteflyget på Arlanda och möttes av Lars på Falmark som skjutsade
hem oss alla till Yttervik.
Snipp
Snapp Snut så var denna vecka slut!
Kvar
är många minnen, både syn, smak och lukt.
