Vår bästa hundkompis och underbare familjemedlem Leo har fått somna in. Han har under flera år haft problem med hälsan men han har varit enormt stark och orkat kämpa.

Han har dolt sina smärtor väl och sett ut som en rätt fräsch RR-kille på 7,5 år. Han fick en fin sista sommar men nu var det dags för honom att få ett värdigt slut.

Han har bidragit till många fina stunder och minnen och själv har han fått uppleva härliga dagar i skogen (viltspår bl a) och han har synts i utställningsringar och senast som

veteran vid 7 års ålder. Han har njutit i fulla drag på mattes och husses säng och gärna tagit låång sovmorgon när han själv fått bestämma.

Han har gjort många tricks för att få sig en ostkrok eller två.

Leo har använts 3 gånger i avel (2001, 2002 och 2004) och är pappa till 26 hundar. Avkommorna har lyckats bra i utställningsringar (4 utställningschampions hittills), i agility

och lure coursing (Finland). De 2 kullar som mentalbeskrivits/testats har uppvisat finfina resultat och alla är skottsäkra. Den sista kullen föddes den 7 februari i år och Leo har

hunnit träffa några av sina småttingar. Men framförallt fick han chansen att få leva med en av sina avkommor, Armani (kallas Ari) under sin sista tid. Leo har bjudit till bus och

lek i mån av ork. Han har uppfostrat valpen genom att visa hur man uppför sig i olika situationer och gett trygghet.

Leo fattas oss. Det är outsägligt tomt efter honom, saknaden efter att känna hans nos, inkl lätt stöt, under armen när vi sitter vid datorn och saknaden efter hans sätt att

”tala” med oss och berätta vad han vill. En tröst i bedrövelsen är dock att veta att nu slipper han smärta och vi kan fortsätta leva med alla dessa fantastiska minnen.

Vi hoppas och tror att han finns med oss genom valpen.

Vi vill tacka Susan och Peter att det var vi som fick Leo och att vi fick 7 underbara år tillsammans och vi vill tacka Anna som valde oss för Ari.

©Copyright Hedvig 2002