Den senaste stora stilhistoriska epoken i arkitekturen inföll kring sekelskiftet 1900 och har allt sedan 1930 förtalats. Den har dock sina värden anser jag. Den präglar fortfarande stora delar av våra större städer och utgör ofta, på gott och ont, allmänhetens grundläggande föreställning om en "riktig stad". Den har kraftiga skulpturala former med ofta utpräglad materialkaraktär och en blomstrande detaljrikedom. Den uppvisar en ofta otämjd och ibland utmanande arkitektur - utmanande genom sin lätt dekadenta och fantasifulla lek med former och förebilder. Den är inte teoretisk och inte intellektuell, snarare symbolisk - kanhända är det en anledning till att den baktalats och rynkats på näsan åt i akademiska kretsar.

Josephson erhöll arkitektexamen vid Tekniska Högskolan i Stockholm 1885 och vid Kungliga Konsthögskolan 1888. Han var road av att resa, och lär ha efterlämnat många resedagböcker med teckningar från Italien, Danmark, Tyskland, Frankrike, England. Hans skissböcker visar ett stort intresse för gotisk arkitektur. Sitt första verk, Industrikreditbanken vid Munkbron i Stockholm (1893), ritade han också i nygotik.

Erik Josephson utförde många kontors- och affärsbyggnader. Som hans mest betydande verk brukar anges Skandinaviska Bankens byggnad vid Gustaf Adolfs Torg och Handelsbankens huvudkontor vid Kungsträdgården i Stockholm. Han arbetade även med industribyggnader och broar och hade dessutom många stora uppdrag för fortifikationsförvaltningen och ritade flera av landets regementsbyggnader. (Klicka på understruket ord för att komma vidare till sidor med mer information.)