Diktmätning NORRBOTTENS-KURIREN 10 DECEMBER 1954
Hörde
jag inte fel är det meningen att i fortsättningen mäta dikter med
tidsenligare och mera konkret utslagsgivande mått än de hittills
använda, vilka senare nu får anses föråldrade icke
utan vägande skäl. Den nya mätningen är säkert prima och är
välkommen för alla vi skalder runtom i Norrbotten, som i åratal
svettats över tangenterna eller bitit på blyertspennan och fyllt den
ena sockerlådan efter den andra med våra
skönlitterära och djupsinniga alster utan att vare sig lådorna eller
alstren mättes med andra mått än den stilla huvudskakningen, som inte
alltid har inneburit: det är för vackert för att vara sant! Snyft!
Dessutom
öppnar väl den nya diktmätningen ett
alldeles splitternytt arbetsfält, vars portar i alla väderstreck snart
slås upp på vid gavel för friskusar med framåtanda och optimism
törhända oberoende av om de äga
ögonmått eller färgsinne. Om det nya diktmåttet blir meter känner
jag inte till, men det får man kanske förutsätta eftersom det blir
fråga om att mäta rim. Hur som helst kan kastvedsmätningsmetoden
näppeligen komma i fråga därför att en
kastvedstrave ju mäts med ETT längdmått och några stickmått i
höjd, varefter kubikmassan ju framtrollas med en enkel division. Nej,
så kan det inte bli, hellre tvärtom så, att man mäter höjden med
ett mått och längden med 4, 6, 8 eller flera (eller färre) och så
får fram produkten genom att s.a.s. dividera på tvären.
Det
nämndes visst också något om diagram (kurvor) men sådant gör ju
bara mätningsarbetet intressantare. Man tänkte sig en mätning av ex. Jungfrun
på Jungfrusund! En småväxt måste kanske vara utrustad med
stolpskor, vilket inte en fullvuxen behöver. Sen måste en mätare ha
stångklave men vid mätningsproceduren noga akta sig för att klämma
till för hårt åtminstone på de rundaste ställena, så att inte en
deformering uppstår i kurvfältet. Mätningen sker väl nedifrån och
upp (ryggsidan) och så ned (över böljegången) helst med en
störtdykning. Och när det hela är över står hon där som en
Zornproduktion het om skinnet, flämtande, eldfängd och får hela sin
omgivning i hänryckning. Eja, mitt hjärta, vilken fröjd vore det inte
att få vara med som mätningsman!
Men
innan man är så kvalificerad mätare att man får ta jungfrusundskan
under behandling, blir det väl nödvändigt att hantera
mätningsredskapen på enklare saker, sådana som t.ex. Jolly Bob och
Flickan i Havanna. Att mäta dylika torde få anses tarva mindre
yrkesskicklighet än vad mera ingående beskrivningar av attraktiva
modeller fordrar. Jolly Bob bör ha kvinnlig mätare, och får en sådan
bara Jolly Bob att bromsa upp farten en smula så hon hinner ifatt
honom, ska han väl snart vara mätt. Lite värre blir väl då
processen med Flickan i Havanna, som ju ständigt måste förstärka sin
kassa, den stackarn, och sitta i draget i
öppet fönster, ständigt vinkande för att påkalla förbiseglandes
uppmärksamhet.. Hennes kurvfält kommer nog
att bli något av ”engångsinflationens” – en trappuppgång sedd
från sidan. Hon blir svår att få bukt med för mätaren. Men måtte
hon trötta i armen!
”Man
mäte”, sade man
”också
med lupp!”
–
men blir det så,
då
ger jag upp!
McFischer
|