Klass I i Lundagårdsskolan i Boden 1936-1937

 

"Jag minns den ljuva tiden

jag minns den som igår

då oskulden och friden

tätt följde mina spår

då lasten var en häxa

och sorgen snart försvann

då allt utom min läxa

jag lätt och lustigt fann"

AML

 

När jag  i oktober 1979 som vanligt satt och läste Norrbottens-Kuriren till morgonkaffet hajade jag till. Där var ju vårt gamla klasskort från "första små"! Med stort intresse läste jag sedan Leif Stolts minnen från Bodentiden.

   Var fanns alla de gamla klasskamraterna och hur har det gått för dem här i livet? Tankarna kring detta väckte idén att på något sätt försöka ta reda på det.

   Några visste jag ungefär var de bodde. Andra försökte jag spåra via telefonkataloger, rullor mm och genom att fråga mig fram. Många av oss var ju barn till militärer och det underlättade i viss mån efterforskningarna.  Stadsarkivet i Boden hjälpte mig med klasslistor mm.

   Jag skrev till de klasskamrater som jag lyckades spåra upp och bad dem berätta litet om sig och sina minnen från Bodentiden. Resultatet blev ett litet häfte som jag skickade till alla som hört av sig. Några saknades, speciellt var det svårt att få tag på flickorna som oftast bytte efternamn.

Här nedan återges en del av den sammanställning som jag gjorde för mer än 20 år sedan. Hur är läget i dag? Om någon som läser känner till något mer om kamraterna, hör i så fall av Dig till mig.

Klasskortet

Från vänster i bakre raden: Sune Johansson (Bernedal), Rolf Ebbing, Georg Palmgren, Åke Wiksten, lärarinnan Ragnhild Johansson, Lars Åkerblom, Bo Strandberg, Leif Stolt och Karl Erik Pettersson

Främre raden: Stig Hermansson,Maj Hansson, Erik Niska, Birgitta Fagerström, Karin Persson, Birgitta Othelius, Barbro Forslund och Elsa Johansson (Odeltorp).


Leif Stolts berättelse i Norrbottens-Kuriren 25/10 1979.

Minnesskildring från Boden

"När familjen en oktoberdag 1936 flyttade upp till Boden var jag i 7-årsåldern. Min far tillträdde en tjänst som kompaniadjutant på S 1, då förlagd till Ing 3, inom vars område jag kom att bo i fyra år.

   Jag hade då endast gått ett par månader i skola i Stockholm och började nu i Lundagårdsskolan.

   Som lärare i småskolan hade jag fru Johansson. Hon var mycket snäll och vi barn betraktade henne som en mamma. Från 3:e klass övertog fru Lindström klassen. Hon var litet mer bestämd, vilket säkert inte skadade. Jag minns skolkamrater som Erik Niska, Barbro Forslund, Bo Strandberg, Birgitta Fagerström och Gunnel Isaksson.

   Från 3:e klass kommer jag ihåg bl.a. de regelbundet återkommande högläsningarna ur Björnstjerne Björnssons "Synnöve solbaken". Än i dag minns jag hur tråkig jag tyckte den var.

   Ett annat mindre trevligt minne var var besöken i Centralskolan. Skoltandläkaren hade nämligen sin mottagning där i källarplanet...

   Betydligt trevligare minne har jag av skolutflykterna på cykel. Som mål hade vi ofta Aldersjön i närheten av Rödberget. Där fick vi spela fotboll, brännboll och ägna oss åt allehanda lekar. Vi rastade ofta vid Hedenbron, där det fanns ett mycket trevligt konditori med uteservering och utsikt över Luleälven. Där vankades saft och härliga bullar.

Somrarna

På somrarna badade man oftast i Luleälven. De olika regementena hade sina egna badplatser utmed älven. Jag minns att vattnet ofta var mycket kallt och det gällde att inte hamna för långt ut, eftersom älven var mycket strid. Timmerstockarna, bildande en lång kedja, var utplacerade och dessa markerade en naturlig badgräns.

   I anslutning till Ing 3:s område låg, och ligger väl fortfarande ett militärflygfält. Det var en stor sensation för en ung skolgrabb att få komma så nära de spännande flygplanen. Jag blev god vän med flera av piloterna, eftersom man ofta höll till vid flygplatsen och jag underhölls med rafflande berättelser om deras vådliga flygäventyr.

Cykelsemester

Sommaren -39, samma år som kriget bröt ut, begav sig familjen ut på en veckas cykelsemester. Till den omfattande packningen hörde tält, sovsäckar, kokkärl m.m. som hörde camping till. Målet för färden var staden Kemi på den finska sidan gränsen. Routen gick via Råneå, Töre, Kalix, Haparanda och finska gränsstaden Torneå.

   Jag minns hur spännande jag tyckte det var att få besöka ett främmande land. Ett annat språk och andra pengar att betala med.

Skidåkning

Jag lärde mig åka skidor i Boden. Hela familjen var på sön- och helgdagarna "på glid" i Boden-terrängen.  Det blev omväxlande Rödberget, Åberget, Degerberget, Kallasjöberget. Oftast hade vi nog som utflyktsmål skidstugan i anslutning till Paglabacken. Där festades på smörgåsar och varm choklad med vispgrädde.

   Stora skidtävlingar hölls då och då i staden. Jag vill minnas att den största hette Boden-loppet. Stadens egen stjärna på den tiden var Allan Karlsson, och han var mycket populär.

   Stadens störste skidhjälte var dock den nu bortgångne Sven Utterström, "Uttern" kallad. Han hade sportaffär på Drottninggatan och hade slutat tävla sedan flera år och betraktas idag som legendarisk. Olympisk mästare m.m.

   Under de här åren föddes mitt stora filmintresse. Jag minns med mycket stor glädje de talrika matinéföreställningarna på Röda Kvarn, Metropol och kanske oftast på Royal intill Wallsténs hörna.

   Efter bio-föreställningarna kunde man gå en genväg hem till Ing 3. Denna gick över det då ganska ödsliga Sanden-området. Det gällde att se upp för den illa beryktade Sanden-gubben. Om detta original gick det förskräckliga historier. Han bodde i en liten enslig stuga och bar en vidbrättad slokhatt. Om honom sades att han levde på potatisskal och att han hatade och ofta jagade alla barn han såg.

   Det var inte utan att man var rädd, för att inte säga ofta skräckslagen, när man kanske efter en ruskig film skulle ta sig genom detta område i vintermörkret.

   Nu så här långt efteråt framstår allt detta som så främmande och overkligt.

Andra världskriget

2:a världskriget kom i mångt och mycket att sätta sin prägel på mina år i Boden.

   Det förekom ibland överflygningar av främmande flygplan med flyglarm som följd. Familjen tvingades då söka skydd i fastighetens skyddsrum i källaren.

   Boden, i egenskap av fästnings- och garnisonsstad, tycktes denna tid överfylld av all slags militär. Beredskapen var total med massor av pansarbilar, stridsvagnar, kanoner och kulsprutor. Vi barn förstod att krigsfaran var överhängande. Speciellt minns jag de dagar i april, när  tyskarna gick in i Norge och Danmark. Min far, liksom allt övrigt befäl inom regementet, bar dessa dagar stålhjälm jämte pistol i sin dagliga tjänst.

   I vårt hem var min mor, liksom alla andra kvinnor, ofta sysselsatt med att sticka vantar och muddar samt att sy vita skyddsdräkter jämte patronbälten åt de hjältemodiga finska vinterkrigarna, som tappert kämpade mot de ryska inkräktarna.

   Det mesta kretsade för övrigt i dessa dagar kring finnarna och deras till synes hopplösa kamp.

   Hösten -40 tillträdde min far en ny tjänst i Stockholm och i och med detta var det dags för familjen att lämna Boden."

 

Till artikeln finns några bilder som dock inte återges här. En av bildtexterna lyder: Leif Stolt vann TV:s stora norsk-svenska musiktävlingen "Låteri" som sändes i vintras. Visste ni att Leif är "gammal" Bodensare? 


Klass I 1936 - 1937

Vår lärarinna Ragnhild Johansson, född 22 november 1889. Död 26 oktober 1943.


Rolf Ynge Olov Ebbing, född 1929-05-27 i Överluleå. Målsman: Sergeant, A 8. Bosatt i Malmö. Frånskild 14/4 1976. Död 1995-04-20  Bodde i Malmö


Set Arnold Sune Johansson - Bernedal, född 1929-06-08. Målsman: Sergeant, A 5. Från Över-Luleå 1936-10-19

Nu bosatt i Boden med adress Prinsgatan 11D, 961 31 Boden. tel 0921-158 13. Död 2009-01-10


Stig Torsten Hermansson, född 1929-12-17 i Överluleå. Målsman: Styckjunkare, A 8. Bosatt i Skövde. Död 1979-09-11. Bodde i Skövde. Gift 1957-02-23


Erik Gustaf Niska, född 1929-04-13. Målsman: Tygarbetare

(Omkommit vid en flygolycka) Död 1951-05-29. Ogift


Bror Georg Palmgren, född 1929-02-01. Målsman: Styckjunkare, A 5

Nu bosatt i Luleå med adress Trollstigen 64, 972 51 Luleå. Tel 0920-22 25 43


Karl Erik Holger Petersson, född 1929-09-08 i Linköping. Målsman: Furir, Kaptensgatan 10

Död 1996-02-13. Dödsboet har adress Prinsgatan 8, 961 31 Boden Gift 1957-11-01. 1970 års folkräkning:  Anette Linnéa f 1938, Eva Britta Linnéa, f 1958, Ulf Erik,  f 1964


Leif Arnold Stolt, född 1930-01-07. Målsman: Fanjunkare. Ing 4. Från Stockholm 1936-10-05

Bosatt i Stockholm med adress Katarina Bangatan 67B, 1 tr, 11642 Stockholm. Tel 08-642 62 40


Bo Morgan Yngve Strandberg, född i Jönköping 1929-10-06. Målsman: Sergeant, Ing 4. Bosatt i Enköping. Frånskild 27/9 1971. Död 1980-02-09


Åke Erik Axel Emanuel Wiksten, född 1929-09-10. Målsman: Sergeant, A 5

Bor i Huddinge med adress Rättartunet 17, 3 tr, 141 35 Huddinge. Tel 08-774 63 83


Axel Herman Lars Christer Toreson Åkerblom, född 1929-11-02. Målsman: Kapten, I 19

Bosatt i Stockholm med adress Artillerigatan 36, 5 tr, 114 45 Stockholm. Tel 08-51 01 26 89. Epostadress: lars-akerblom@comhem.se


Agda Britta Barbro Forslund, född 1929-11-30. Målsman: Guldsmed, Soldatgatan 20. Barbro Gebart, Bastanäs 110, 686 98 Gräsmark. Tel +73-845 70 97


Birgitta Fagerström, född 1929-08-04. Målsman: Häradshövding, Drottninggatan 14


Maj Torborg Hansson, född 1929-03-07. Målsman: Stationskarl, Boden södra. Från Morjärv 1936-10-09. May Attebring, Lågskärsvägen 2, 121 55 Johanneshov. tel 08-650 50 13


Elsa Alma Matilda Johansson - Odeltorp, född 1929-04-08. Målsman: Skräddare, Bagargränd

Heter numera Nordmark och bor i Lidköping med adress Norra Torngatan 12C, 531 30 Lidköping. Tel 0510--289 80


Maj Birgitta Othelius, född 1929-11-11. Målsman: Affärschef, Drottninggatan 11. Från Luleå1936-10-05. Birgitta Küchen, Körsbärsvägen 5,633 53 Eskilstuna. Tel 016-516 347


Karin Ulla Margareta Persson, född 1929-08-01 i Överluleå. Målsman: Styckjunkare, A 5

Bodde i Linköping. Gift Johansson.  Änka 1982-11-30. Död 1998-02-23. 1970 års folkräkning: Ingemar Fredrik Johansson, f 1932-04-20.


Övriga inskrivna i klass I år 1936:

Ernst Ture Arnold Bäck, född 1929-04-17. Målsman: Radioreparatör, Drottningg. 38. Till klass 1:2 1937-01-16

Knut Krister Harald Henriksson, född 1929-01-08. Målsman: Kapten I 19. Flyttat till Örebro 1937-01-23

Erik Torsten Lennart Clementeoff Sellin, född 1929-06-19. Målsman: Kapten. Till klass II:3 1936-09-14. Dalagatan 43, 11323 Stockholm. Tel 0708-232202

Ingrid Nilsson Hjortdal, född 1929-03-07. Målsman: Sergeant, A 8. Till Visby 1936-10-14. Se nedan

Thyra Anna-Marta Louise Björkbom, född 1929-01-06. Målsman: Major, R O 73. Till klass II:3 1936-09-14.gift Jönsson, Östersund

Helen Tarras Wahlberg, född 1929-01-04. Målsman: Kapten, A 8. Till klass II:3 1937-01-01. Helen Czartoryski, Dammängen Lagga, 941 93 Knivsta. Tel 018-38 41 02


Minnen från skoltiden mm

Här är några minnena från skoltiden m.m. som kom fram vid brevväxlingen med kamraterna under åren 1979-80:

 

Ragnhild Johansson

Dottern, Inez Blomsterwall, har gett denna presentation av sin mor: 

Hon föddes den 22 november 1889 i Petikträsk i Västerbotten. Hennes familj flyttade snart till Skogså by utanför Boden, där de övertog ett jordbruk med såg och kvarn. Hon utbildades till småskollärare vid Öjeby seminarium och tog sin examen 1908. Första åren tjänstgjorde hon i mellersta Sverige, sedan kom hon till Boden. Där hade hon sin första tjänst i "Blåskolan", sedan Lundagårdsskolan till sin död den 26 oktober 1943.

   Hon gifte sig med Emil Johansson och jag blev enda barnet i familjen. När hon sedermera avled var det ett oerhört slag för min far och mig. Av naturliga skäl kan jag svårligen ge en objektiv bild av min avhållna mor. Det må förlåtas mig om stämningar och känslor styrt mina ord i följande korta beskrivning:

  Hon var en varmhjärtad och generös person med en kristen positiv livssyn. Öppen och förstående för mänskliga relationsproblem, med tid och intresse för både gammal och und. När jag säger att hon var generös menar jag att hon var generös både med känsla och tjänster. Något som alla i hennes närhet ofta fick ta del av.

   Hennes personlighet präglades också av glädje och trygghet. Utan att vara dominant blev hon en naturlig samlande person i kretsen av släkt och vänner.

   PS Slutligen får jag uttrycka min glädje över att denna sammanställning av kamraters minnen kommit till stånd. Något som tyder på att en ovanlig och bestående "vikänsla" utbildats. Jag önskar Dig Georg Palmgren och övriga kamrater ett varmt "lycka till" i arbetet att på olika sätt hålla kontakterna levande. DS" 

Rolf Ebbing

"Malmö 4/12 1979

BRODER

Har i dag fått ditt brev... Tusen tack för dessa.

   Det var en ren händelse att jag svarade i min fars telefon, då Du ringde igår. Min mor har just genomgått en enkel operation och därför "tjänstgör" jag som något av en "hemsamarit".

   Jag är mycket intresserad av människor och särskilt då det finns anknytning, om än i detta fallet, ca 40 år tillbaka i tiden.

   Trots att över 40 år har gått sedan "den ljuva tiden" från "lågstadiet" har jag en klar minnesbild av händelserna från Bodentiden.

   Pappa var underofficer vid A 8och där minns jag mer än väl lekarna i bl.a. stallet, gymnastiksalen, besöken på marketenteriet, kommandoropen från kaserngården, militärmusikkåren från I 19, barntävlingarna på skidor, matinéerna på Röda Kvarn, skolskjutsarna från A 8 med både vagn och släde m.m.

   Lundagårdsskolan nere vid bommarna minns jag mycket väl, skolgården med brännboll och lite fotboll, och så naturligtvis snälla fröken Johansson.

   Tyvärr kommer jag inte ihåg några kamrater i klassen mer än den nu bortgångne Stig Hermansson (underofficersson från A 8).

   Stig Hermansson har jag inte träffat sedan Bodentiden, men väl Stigs äldre broder Filip, som numera är pensionerad fanjunkare boende i Malmö.

   Frågetecknet om klassbildens Rolf Ebbing tror jag nog kan bli ett utropstecken. Jag "tror" nog att det är "yrvädret, rustibussen" Rolf Ebbing (2:a från vänster).

   Mina minnen om Luleälven, baden, Hedenbron, "mörka hempromenader", då med min ett år yngre syster Yvonne Ebbing (numera Yvonne Fast, boende i Göteborg) stämmer väl överens med vännen Leif Stolt.

   Hann bara gå någon månad i andra klassen, då vår familj flyttade till Karlsborg (A 9) gamla fästning "Slutvärnet", vid Vättern. Jag flyttade från Boden omkring 1/10 1938.

   Familjen bodde i Karlsborg i 3 år, då far fick förflyttning till Malmö, där regementet Lv 4 ligger.

   Åren 1941-45 gick jag i folkskola och realskola i Malmö. Hösten 1945 sökte jag fast anställning som volontär vid "fars regemente" Lv 4.

   År 1949 flyttade jag till Stockholm (Lv 3) för att 1952 flytta med regementet till dess nuvarande förläggningsort Norrtälje.

   Åren 1950-1953 vistades jag i Uppsala, där jag genomgick Försvarets läroverk.

   Har tre söner (f 55, 58 och 1960). Den äldste sonen är polis i Malmö, medan de två yngre är scentekniker vid Malmö stadsteater.

   1964 flyttade jag åter till Malmö efter 12 år i Norrtälje.

   1964 hade jag förmånen att se Boden - A 8, detta då i samband med landets första robotskjutning i Vidsel. Under denna "skjutmånad"  gavs möjlighet att besöka både Boden och Luleå över en helg.

   Hade besökt Luleå några gånger under 50-talet, då i samband med övningar i Norrlandsmiljö och där mött kamrater från Lv 7. Nu fanns möjligheterna att se "gamla" barndomsstaden och framförallt A 8 under några timmar.

   "Oblyg" som jag är gick jag frankt upp och hälsade på min fars gamle vän och gymnastikkamrat Sture Hermansson.

   Området kring  A 8 kände jag väl igen och många barndomsminnen passerade revy.

   Karin nämner också att hon träffar Millan Örberg i Jönköping. Millan Örberg (Svensson), hennes äldre syster Waylet och f.ö. hela familjen Svensson A 8 har jag träffat flera gånger under 50-talet.

   Under tiden pennan "rinner fram" kommer jag ihåg vännen Åke Wiksten från A 5?

   Ja, Du "skolkamrat" Georg,  detta var några små "minnesanteckningar" jag snabbt skrivit ned till DIG - övriga klasskamrater från mitten av 30-talet.

   Tyvärr kan jag inte lämna tips om andra av 1937 års skolkamrater.

   Vännen Rolf E

   PS Har sedan 1966 en tjänst vid Hemvärns- Friv-avd P 7/Fo 11 i Malmö, där jag är lärare för personal ur försvarets frivilligorg." DS

 

Rolfs far dog 1981. Norrbottens-Kuriren skrev: "Styckjunkare Olof Ebbing, Malmö, tidigare Boden, har avlidit i en ålder av 80 år. Han var född i Östra Karaby i Malmöhus län och kom 1918 till Kristianstad. 1922 kom han till Bodens artilleriregemente A 8. Han tog underofficerexamen 1925, blev sergeant 1929 och styckjunkare 1938. Samma år flyttade han från A 8 till Lv 1 i Karlsborg och tre år senare till Lv 4 i Malmö där han blev kvar till pensioneringen 1951.  Ebbing var en duktig idrottsman och blev främst känd som gymnast. han deltog i gymnastiktävlingar i bland annat Stockholm och Göteborg. Som närmaste efterlämnar han makan Ebba och fyra barn med familjer."

 

Bengt-Olov Hellman, en klasskamrat till Rolf,  har i december 2002 hört av sig med nedanstående minnen från deras skoltid i Malmö:

 

"Bäste Georg,
Av en tillfällighet sökte jag idag Rolf Ebbing på nätet, kom fram till din hemsida beträffande er gemensamma första skola och kände genast igen hans glada nuna direkt på klassfotot. Minnet av honom daterar sig från höstterminen 1942 i Malmö Kommunala Mellanskola till och med vårterminen 1944 då vår familj flyttade i maj till Uppsala. Min far var då civilanställd vid Flygvapnet.
   Till min bestörtning läser jag sedan att Rolf avlidit i april 1995.
   Född i Stockholm och med många flyttningar har jag gått i nio olika skolor och kanske haft 250 klasskamrater. Dom flesta har jag glömt helt. Av dom som jag kommer ihåg finns ett tiotal namn graverade i minnet, däribland Rolf Ebbings.
   Jag minns honom som en glad och livlig kamrat i skollivet. Vi hade inte mycket umgänge utanför skolan, men eftersom vi båda var "upplänningar" (en tredje var från Gävle) så höll vi ihop en hel del.
   Under 1992 skrev jag ner några minnen från mina barndoms- och uppväxtår och skickar dig följande uttdrag :

"I sång och musik hade vi Svanström. Han fick givetvis heta "Sångsvanen" men var tydligen tyskvän för han envisades med att vilja lära oss sjunga "Die Wacht am Rhein" och det tyckte i alla fall jag var att gå för långt. När vi tagit om dom inledande stroferna ett par tre gånger knuffade jag till grannen till höger med armbågen och engagerade jag honom och någon mer. Rolf Ebbing tror jag det var som satt närmast. Förresten, jag tror vi stod upp när vi skulle sjunga.
   Hur som helst, när Svanström viftade igång nästa repris av "Die Wacht" så klämde vi i med kraft "I'm a Yankee Doodle Dandy, I'm a Yankee Doodle Boy!"
   Jag åkte ut i korridoren förstås, men vad jag vill minnas så togs aldrig mer denna tyska sång upp på någon senare sånglektion.
   Så här många år efteråt kan jag förstå att det fanns tysksympatisörer i landet. Tyskland var ju den stormakt som låg oss närmast, vilket måste ha betytt mycket med den tidens sämre kommunikationer över långa avstånd. Sverige hade ju haft gamla och omfattande kontakter och stort handelsutbyte sedan långa tider. Nazisternas våldsdåd hade ännu ej nått sitt maximum och i varje fall var de inte kända av oss unga.
   Men min reaktion var säkert inte orsakad av något politiskt ställningstagande, vi var enligt min mening inte alls mottagliga för eller ens utsatta för någon politisk påverkan i vår ålder under denna tid. Kanske tyckte jag att läraren inte skulle klampa in med något nytt utifrån och jag tog till den amerikanska låten för att återställa jämvikten.
   Men trots allt fanns det i botten också en tro till att västmakterna, de allierade, skulle vinna kriget och det var med spänning vi passerade förbi tidningarnas depesch-kontor så ofta som möjligt för att studera de stora kartorna i deras skyltfönster och som med häftstift i olika färger visade hur fronterna rörde på sig.
   I gymnastik hade vi en försynt leende trevlig lärare, men han blev tydligen inkallad som många andra och ersattes tidvis av en äldre kapten och tidvis av en kvinnlig gymnastikdirektör. Kaptenen kom i uniform men hade svårt att få ordning på oss och beklagade sig och sa, - Jag förstår inte. När jag står framför mina soldater och kommenderar så står hela kompaniet som tända ljus, men ni bara stojar och bråkar! Vad kan det bero på?
   Sen tittade han frågande på oss och då räckte jag upp handen, fick frågan och svarade kort (och kanske militäriskt), - Arresten, kapten!
   Han stirrade på mig som om han fått en uppenbarelse och sa, - Ja, där har vi svaret! Det var mycket bra svarat. Vad har du för betyg?
   Ibland hade vi åhörardagar men det kom vanligtvis bara ett par tre föräldrar under alla dagarna. Men en pappa gjorde sensation.
   Det var Rolf Ebbings pappa som var norrlänning, i varje fall kom han inflyttad från Boden. Han hade styckjunkares grad på LV 3, det vill säga på stans luftvärnsartilleriregemente och han kom i "modell Ä", med andra ord i svart (eller kanske var den mycket mörkt blå) paraduniform med attila (attila = uniformsrock med snörmakerier) ridbyxor och stövlar.
   Det var under gymnastiken han slog oss med häpnad.
   Det hör till historien att vi den gången hade den kvinnliga gymnastikdirektören och våra uppvisningar och övningar var nog lite extra tafatta med armar uppåt böj, svikthopp och balansgång på låg bom. Roffes pappa tyckte det i alla fall. Det såg man på hans nedlåtande min när han helt plötsligt stegade fram och muttrade något till lärarinnan och frågade om han kunde få visa hur man kan göra! Jodå!
   Han sprang fram till bommen, svingade sig upp i full mundering, gick runt däruppe en stund, klängde sen runt bommen, snurrade till och gjorde ett flott uthopp med stövlarna snärtande i golvet och med oss stirrande av beundran. Det var en ren cirkusupplevelse. Kanske inte för alla, men dock för mig, som aldrig gillat eller behärskat redskapsgymnastik, vare sig före, eller efter denna uppvisning."


Ja, bäste Georg, som du ser (läser) så trodde jag att Rolf kom direkt från Boden till Malmö. Han kände tydligen mer för Boden än för Karlsborg.
   Jag kände att jag borde skicka dig dessa rader omgående.

   Bengt-Olof Hellman, 6 Allée des Drocourtes, 78290 Croissy-sur-Seine, Frankrike

Stig Hermansson

Stigs bror Filip Hermansson i Malmö lämnade följande levnadsbeskrivning:

Född 17/12 1929 i Boden. Fadern var Carl Hermansson (f 4/4 1887, d 16/12 1939), styckjunkare vid A 8. Modern hette Anna (f 24/10 1887, d 28/5 1950).

   Tre syskon, Anna-Lisa, Filip och Håkan (Håkan död 31/3 1969)

   Småskola i Boden 1936-38. Folkskola i Skövde 1938-42. Fortsättningsskola i Skövde 1942-44 samtidigt som han arbetade med lagerarbete på Holmbergs Färghandel i Skövde.

   Notisbud i Skövde (SJ). Stationskarl vid SJ i Skövde fram till sommaren 1948. 1948-49 anställd vid Zackrissons Åkeri i Skultorp. 1949-50 värnpliktstjänstgöring vid F 6 i Karlsborg.

   1950-55 bosatt i Stockholm där han med en kompanjon drev en budbyrå (flyttning med  en mindre lastbil).

   1955-58 anställd på GULF lagerdepå i Skövde. Depån bortrationaliserades, jobbet försvann. AMS-utbildning inom kontorsbranschen.

   1958-62 anställd på Vikmans bokföringsbyrå i Skövde.

   1962-69 eget företag: Bokföringscentralen i Skövde.

   Fritid: Jazzmusiker (gitarr) i brodern Håkan Hermanssons orkester (1947-50). Artist i turne- och revygruppen "Fyrklövern"  som sedermera ändrade namn till "Skaraborgsrevyn". Han var en av de tre som startade denna.

  P.g.a. sjukdom (kärlkramp) avbröt han arbetet med revyn, som övertogs av vännen Tjadden Hällström i Stockholm.

   Efter semesterresa i Spanien avled Stig hastigt vid landstigningen i Helsingborg 11/9 1979. Jordfästningen ägde rum i S:t Birgittas kapell 22/9 1979.

   Makan Gunvor driver damfrisering i Skövde. Dottern Yvonne är anställd på Reso i Skövde.

 

Erik Stenfelt

Örebro 1981-02-17

Jojje!

Jag uppskattar mycket ditt initiativ. Håll igång!

   Innan jag börjar min egen historia några ord om andra i klassen som jag vet något om. Det enda egentligen väsentliga bidraget jag kan ge - om du inte vid det här laget fått informationer från annat håll - är att Erik Niska tidigt blev flygare och som sådan dödades i en flygolycka. Jag har alltid utgått från att det var militärflygare han blev, men det vet jag inte. Har du inga informationer, så försök med de militära myndigheterna. Flygkraschen inträffade sent 40-tal eller under 50-talet.

   Lasse Åkerblom och jag har haft en del gemensamt senare. Vi blev kurskamrater på Karlberg, ett år senare var han en av fem marskalkar på mitt bröllop i Gävle, senare har vi mötts då och då. Han har alltid haft ett stort musikintresse, var därför THET HGSTA RDETS MSKGNRAL, d v s den som hade hand om allt musikaliskt på Karlberg. Vokalerna skall man fylla i själv. Senare blev han intendent och musikintresset gjorde att han blev knuten till militärmusiken. När denna övergick till att bli regionmusik hängde han med och sist jag träffade honom var han "musikintendent"  på regionmusikens centrala nivå.  Lustigt förresten, när jag var i Boden senast bodde jag i en lägenhet på I 19. En dag - 70-talet någon gång - dök "Lille-B" upp och hälsade på. Vi fann att vi bodde i hans lägenhet, den där jag varit och hälsat på som barn ett antal gånger. Det hade jag ingen aning om !!!

   Sune Bernedal är en annan jag kamperat ihop med då och då. När jag återvände till Boden  träffades vi i början av 70-talet och framöver och fann att vi båda var intresserade frimurare. Här i Örebro ringde han mig en dag och berättade om sin flyttning söderöver. Lustigt, vi som var så såta vänner på den gamla tiden och som har träffats så ofta senare - jag hade ingen aning om att han hetat Johansson!

   Leif Stolt och jag var såta vänner en tid. Sedan tappade jag honom fullständigt. Men det var ju ingen tvekan om att det var han när han dök upp i TV. Visst var det han!

   Annars är det nog knalt med kunskaper om var det blivit av folket i klassen. Leta vidare, det är kul att höra.

   Ett par episoder. I varje fall den där Sune B hade hittat en död råtta - storråtta - på vägen mellan A 5 och skolan och ägnat sig åt att sparka den framför sig hela vägen. När de kom fram uppmanades jag livligt att visa upp detta djur för fröken, djuret varandes ett intressant studieobjekt i naturläran. Visst, jag bar in det intressanta djuret i svansen och dinglade det framför näsan på fröken, som naturligtvis svimmade och Papegojan från klassen mitt emot kallades in och kallade mig för marodör och niding och allt vad ert var medan fröken låg på bänken utanför klassrummet, blek som ett lik. Jag förstod ingenting, jag, och kände mig enbart illa behandlad. Jag hade ju haft de bästa avsikter. Faktiskt.

   Och så var det skoltandvården. Dom gillade inte mig. Det blev nämligen rotfyllning i en tand, och det gjorde ont. Så jag sparkade och gick an. Resultat: Värmeelementet gick sönder, översvämning inträffade, jag fick skäll och det dröjde länge innan jag uppskattade tandläkare. I varje fall rotfyllning.

   Tittar man så framöver blev det så att jag "Råttan" Looft (han känns nog inte vid det öknamnet i dag den gode Henry), Sten Drakenberg och några andra fann att vi borde läsa in årskurs 6 för att komma i paritet med dem som bodde söderöver och hade 5-årig realskola. Jag konstaterar att det var en idiotisk tanke, vad hade ett eller annat år spelat för roll? Istället miste man kamrater och blev för liten i klassen man kom till och de inlästa kunskaperna satt kanske inte så bra.

   Efter tre klasser i realskolan - det gick knackigt - flyttade familjen till Kristinehamn, där jag gick igenom gymnasiet - inget vidare det heller - och tog studenten med rätt slätstrukna betyg (i Karlstad förresten) 1949.

   1950 blev jag offasp på I 16 i Halmstad, flyttade så till I 14 i Gävle och sedan till I 4 i Linköping. Det gick fort det där, men från 1953 till 1968 tillhörde jag I 4 och var mesta tiden där. 1962-64 gick jag igenom militärhögskolans högre stabskurs, lärde sedan yngre slynglar vid ingenjörstrupperna vad taktik är fram till 1968.

   Då for jag till Egypten, FN-tjänst, helt fantastiskt, det finns mycket att säga om det.  under tiden sökte jag emellertid tillbaka till Boden och blev kapten, senare major vid I 19 från 1969. Och jag tillhör fortfarande I 19. I många år satt jag, som du själv nämner in ett brev, på fostaben först som moboff, senare som chef krigsplanläggningsavdelningen. Det var då vi träffades.

   1977 kom ett papper att man saknade en ställföreträdande bataljonschef på den svenska bataljonen på Cypern. Jag sökte och fick jobbet, åter en fantastisk tid, det är synd att jag misslyckades med att vara kvar i permanent FN-tjänst. Det var nära att det lyckade. Under tiden fick jag emellertid tjänsten som militärassistent vid länsstyrelsen i Örebro Där finns jag nu, kommer knappast tillbaka till Boden permanent igen.

   Detta om detta. Inte har jag ork att sätta igång med att göra vad du har gjort och forska i klasserna 3-5. Men är det någon (du själv?) som vill är han välkommen med frågor. Nog minns jag en eller annan historia. Som när jag dängde skolväskan i huvudet på Krister Agell så att han var hemma för hjärnskakning en vecka (undrar om han har förlåtit mig än?), om Göran Selbergs suveräna körningar i Lejonbacken på en skida (långt innan Stenmark var född), om Rolf Ruuth (som jag f ö träffade i Boden för bara några år sedan), ja det finns mera. Som hos många andra.

   Håll igång med ditt initiativ! Det är bra!

   Erik

 

Jag har några senare minnen av Erik Stenfelt.  Hans hustru, Kerstin Uhlin gick i läroverket i Gävle samtidigt som jag och var dotter till f.d. gymnastikläraren kapten Martin Uhlin. 

   Under min tid i Luleå läste jag senare om en resa med bil (Volkwagenbuss?) som de gjorde i f.d. Sovjetunionen, det var inte  så vanligt på den tiden.

 

Erik har i augusti 2004 kompletterat med att han var militärassistent vid SJ 1982-89. Efter pensioneringen har han med stor iver jobbat helt frivilligt med Frimurarna i Örebro. I juni firade han och hustru Kerstin guldbröllop tillsammans med de två barnen Göran och Gunilla samt det enda barnbarnet Magnus, 5 år.

 

Leif Stolt

Stockholm 2 dec 1979

"Bäste Georg!

Tack för Ditt brev med åtföljande material. Det gladde mig verkligen att Du hörde av Dig.

   Det var en trevlig idé att försöka få kontakt klasskamraterna och söka väcka minnen till liv från våra första skolår.

   Själv är jag sedan 1940 bosatt i Stockholm med undantag för några års vistelse i Skövde i mitten av 40-talet.

   Efter realexamen och handelsstudier är jag numera anställd som representant i ESSELTE-koncernen.

   Jag är sedan 1965 gift och har två barn, en flicka på13 och en pojke på 8.

   Jag skall försöka bidraga med några fakta och ytterligare minnen från Boden-tiden.

   Utöver klasskamraterna på det i Norrbottens-Kuriren publicerade skolkortet minns jag rik Stenfeldt, Gunnel Isaksson samt en pojke vars namn jag inte kan erinra mig. Möjligen var det Stig.(=Wilhelmsson). I varje fall var hans far föreståndare för konsumbutiken på Drottninggatan. jag minns att han kom från Vilhelmina eller möjligen Jokkmokk.

   Erik Stenfeldt bodde på A 8.Än i dag kan min gamla mor påminna om hur Erik berättade för oss om mammans kafferep med löjtnantskan, kaptenskan, majorskan och överstinnan.

   Av en händelse träffade jag förresten Erik här i Stockholm en dag i slutet av 50-talet. Han var då kadett och skulle bli officer, som sin far. Var han finns nu vet jag tyvärr ej.

   Bo Strandberg bodde liksom Erik Stenfeldt och Rolf Ebbing på A 8. Stig flyttade till Skövde, där vi träffades en del på 40-taket. Gissningsvis bor han kvar där.

   Jag minns att Du bodde på A 5 och det gjorde väl även Åke, Sune och Karin.

   Jag och min syster besökte A 5 flera gånger och såg på film. Det ordnades ju som Du vet filmföreställningar på regementena vid den tiden. Det var alltid lika trevligt. Utom den gången på A 5, när de haft tårgasövning i lokalen timmarna före bioföreställningen.

   Kommer Du ihåg skolskjutsarna? Barnen på A 8 fick åka kärra vår och höst och s.k. rissla (vit kälke) på vintern. Vi barn på Ing 3, som ju låg närmare skolan, bestods ej den lyxen. Vi hade svårt att dölja vår avundsjuka. Vi fick åka någon gång på nåder, trots att ekipagen sällan var mer än halvfyllda och ändå passerade Ing 3.

   Det där blev visst väldigt mycket om regementen. Nog märks det att man var militärbarn och bodde i en militärstad.

   Av övriga klasskamrater minns jag att Barbro Forslunds föräldrar hade guldsmedsaffär på Drottninggatan. Birgitta Fagerströms pappa var häradshövding. Det där med häradshövding var jag mäkta imponerad av. I den fanstasirika äventyrsvärlden man då ofta levde i var naturligtvis en hövding  något alldeles extra....

   I någon av de första klasserna skulle vi på skolavslutningen lära oss var sin dikt som skulle läsas upp framme vid svarta tavlan. 

   Själv valde jag av någon anledning "Vilda svanor" av Daniel Fallström. Den var mycket högstämd.

   Fosterländsk,  så det förslog, var Erik Stenfeldts dikt. Den började: "Jag är så glad att jag är svensk".

   Betydligt mindre allvarligt och högstämt var det som Bosse Strandberg läste upp: 

          "Korv, Korv i taket hänger

           hund, hund på golvet blänger

           Om den korven ramlar ner

           finns den korven inte mer"

   Valet av dessa dikter kanske avslöjar mer om oss än vi anar, vad vet jag. Hur löd Din dikt?

   I 4:an eller möjligen i 5:an flyttade vi över till centralskolan. Har Du några minnen därifrån? Jag minns egentligen bara att vi från klassrummet hade fin utsikt.

   Till slut. Har Du händelsevis något annat klasskort med mig från någon högre klass så vore jag tacksam om Du ville översända en fotokopia eller liknade till mig. Eventuella utlägg vill jag givetvis stå för.

   Hoppas att Du får in så många brev med minnen som möjligt. Det skall bli mycket intressant att få ta del av det slutliga resultatet.

   Hälsningar /Leif

 

Ur mitt svar till Leif 1980-09-14:

Tack för Ditt snabba svar på min rundskrivelse. Idén att söka efter de gamla klasskamraterna är kanske min, men det är ju Du som initierat det genom att skriva om Dina minnen i Norrbottens-Kuriren.

   Arbetet har legat nere ett tag, men nu skall jag försöka göra ett ryck.

   Om de klasskamrater som Du nämner i Ditt brev vet jag följande:

   Erik Stenfeldt har jag träffat bl.a. i samband med krigsförbandsövning i Boden. Han var major vid I 19/P5 och har haft en tjänst som krigsplanläggare vid A8/Fo63. För ungefär ett år sedan flyttade han söderut, vart minns jag inte just nu.

   Erik var en färgstark elev. Det hände alltid något kring honom. Jag minns bl.a. att han en gång hade med sig en påse gamla mynt som han kastade ut på korridorgolvet och som vi tävlade om att plocka uppåt honom.

   Gunnel Isaksson har jag träffat en gång för ca 10 år sedan. Hon heter numera Nilsson i efternamn och bodde då i Gammelstad.

   Den tredje Du nämner är Stig Wilhelmsson. Han bor kvar i Boden och har en elektrisk ingenjörsbyrå.

   Filmföreställningarna på A 5 under beredskapstiden har jag i gott minne. Vi fick också hjälpa till med att ställa i ordning lokalen (matsalen på A 5) och att spola tillbaka filmrullarna (för hand). Under den tiden fick vi nog se de flesta gamla svenska och utländska filmer som nu ges i repris på TV.

   Skolskjutsarna kommer jag ihåg. De var nog inte för oss på A 5, men skjutsen från I 19 passerade förbi på Sveavägen och det hände nog att vi kunde hoppa på.

   Barbro Forslund talade jag med vid ett besök i guldsmedsaffären 1958. Affären finns inte längre och jag vet inte hur jag skall kunna spåra henne. Hoppas att det är någon annan som kan ge tips.

   Det där med diktläsning kommer jag inte ihåg. Jag har heller aldrig varit bra på diktläsning, uppsats- eller brevskrivning.

   Under kriget användes Lundagårdsskolan tillfälligt som militärförläggning. Vi fick då i stället gå i Centralskolan och dela klassrum med en annan klass. Den ene gick på förmiddagen och den andra på eftermiddagen. Jag minns hur vi fick ha mat med oss och satt i korridoren och åt medhavda smörgåsar mm. Under beredskapstiden hade vi också s.k. kokslov, då skolan var stängd under viss tid för att spara bränsle. Det förekom också s.k. skurlov då golven i hela skolan skurades.

   Centralskolan minns jag mest för att det var där tandläkaren höll till. Vi fick gå dit varje år och bland kamraterna cirkulerade hemska historier om rotfyllning utan bedövning mm. Tandläkarna var dock hyggliga. Jag skickades en gång efter behandlingen till Café Temperance, "Lutande fiket", för att köpa karameller åt honom och blev givetvis bjuden som tack för att jag gjort det.

   Något skolkort från någon annan klass har jag tyvärr inte. Jag minns att jag vid ett tillfälle inte tyckte att jag blev bra på klasskortet och därför inte beställde något. Så här efteråt får man ångra sin fåfänga. Kanske någon annan har det kvar så at vi kan låta kopiera det i fler ex.

   Hör gärna av Dig om Du kan ge något tips om "de saknade" eller om det översända materialet väcker fler minnen som Du vill teckna ned. Med tiden hoppas jag kunna ge ut den utlovade sammanställningen

   Med hälsningar / Georg

 

Åke Wicksten

Huddinge 801027

Broder!

Hjärtligt tack för Ditt brev som jag erhöll idag och då bestämde jag mig för att redan i kväll sätta mig ned och försöka minnas några episoder från den ljuva tiden i Boden och "Lundagård"

   Jag flyttade från Boden -51 till Stockholm med mina föräldrar i och med att min far hade fått en ny befattning. De första 4 åren arbetade jag och pluggade på kvällarna och fick min utbildning till maskiningenjör. I dag arbetar jag inom ett företag som heter Arkitektkopia, där jag har hand om de största kunderna såsom E-lux, ABV, Sv. Riksbyggen.

   Jag är gift sedan -56 och vi har två söner 22 och 16 år gamla. Den äldsta arbetar inom samma företag som jag sedan han gått ut ekonomiska linjen. Han vistas dessutom 4 månade om året i USA, närmare bestämt i  Seattle, där han är proffs i volleyboll. Den yngsta sonen går även han den ekonomiska linjen första året.

   Jag sitter nu med ett fotoalbum framför mig som min far i början av 70-talet gjort i ordning åt mig och som till största delen består av kort från min uppväxttid i Boden och där du "Jojje" är med på åtskilliga kort, bl. a från de härliga sommardagarna nere vid badstranden vid Luleälven.

   Jag har nu en sida med två skolkort, under det ena står "det första skolåret Lundagård 1936" med "fröken" Johansson.  Det andra kortet är från 1941 med "fröken" Lindström i centrum och där det är många som tillkommit. Jag skall försöka göra en kopia och bifoga brevet.

   Någon episod under de två åren som vi hade "fröken" Johansson kan jag ej dra mig till minnes, men däremot kommer jag ihåg att "fröken" Lindström kunde få sina utbrott och jag tror att det var Rolf Ebbing som hade gjort något ofog och fick lägga fram händerna på bänken och när fru Lindström skulle slå med pekpinnen så drog han undan och att "fröken" L slog av pinnen mot bänken.

  Däremot har jag ett mycket gott minne av vår "badfröken" som torkade ur örona på oss och som tog i och vred så att man trodde örona skulle lossna, och det var ingen konst att på rasten kunna se vilka s0om hade haft bad timman innan, för dessa gick kring med röda öron.

   Vidare kommer jag ihåg en episod i träslöjden och jag har för mig att vi kallade läraren för "snuggerik" för han gick alltid med en sån där böjd pipa i munnen. Jag tror att det var Sune Bernedal som kom för sent in från en rast och "snuggis"  blev så arg att han tog första bästa träbit och skog i huvet på honom, om jag ej minns fel var slaget så kraftigt att plankan sprack - det skulle vara i dessa dagar.

   Vidare kommer jag ihåg under krigsåren då vi fick gå i Centralskolan halva dagarna och hade skolskjuts med "rissla" och härliga fällar att krypa under då det var bistert och kallt.

   När jag läser Karin Johansson brev där hon talar om matinéfilmerna, kommer jag ihåg att vi kunde stå flera timmar i kylan och vänta på att bli insläppta på Royal (Wallströms hörna) för att komma åt första raden som endast bestod av tre stolar och hur man hade ont i nacken beroende på att man mer eller mindre fick titta upp i taket.

   Jag har nog ej varit i Boden sedan -54 och skulle man komma dit nu kände man nog ej igen så mycket av det "gamla" Boden.

   Jag har kontakt med Waylet och Alvar Svensson och de brukar vara uppåt någon gång men de har inga bekanta kvar i Boden.

   Den enda jag träffat av våra skolkamrater är Lars Åkerblom, men det måste nog vara 15 år sedan.

 

Lars Åkerblom

1980-09-20

Käre vän, Tack för brev och utdrag. Sätter mig så småningom och skriver ner vad jag kan komma på av värd för flera. Det tar väl några dagar/Lars Å (väntar fortfarande . )

Elsa Nordmark (Odeltorp)

"Lidköping den 11/11 1979

Hej Georg

Mitt livs roligaste brev skulle jag vilja kalla det bruna kuvert som kom från Dig för några dagar sedan. Vilket underbart initiativ att sammanställa var de första klasskamraterna nu finns.

   Tyvärr kan jag inte bidra till att spåra någon. Vad jag vet är att Birgitta Fagerström blev flygvärdinna och bosatte sig i Norge (Oslo). Den uppgiften har jag fått av hennes mor som tidigare bott i Lidköping och jag ofta träffade (numera är hon bosatt i Amerika). Barbro Forslund är vävlärarinna, men var vet jag inte.

   Jag utbildade mig i Gävle till sjuksköterska (1949-52). Arbetade i Falköping, Alingsås och Vårgårda.  1955 gifte jag mig i Överluleå kyrka i Boden. 1959 flyttade vi till Lidköping, efter 4 år i Vårgårda. Min man dog i januari 1971. Jag bor kvar i Lidköping med mina tre pojkar, 23 år, 22 år och 13 år. Jag arbetar sedan 1968 på Barnavårdscentralen och trivs jättebra. Jag säger ofta till mina elever att jag har stans bästa jobb.

   Mina allra första skolminnen är mycket begränsade. jag har dock starka minnen från Lundagårdsskolan vad det gällde att försvara en pojke (minns inte vem) som ofta fick stryk. Jag var som liten mycket orädd och vild,  gav mig på även pojkar om det behövdes. Min morbror var slöjdlärare vid Lundagårdsskolan och jag tog min tillflykt dit om det blev för allvarligt.  Under min första skoltid bodde vi på Bagargränd (snett emot skolan) och då lekte jag mest med Barbro Forslund. Birgitta Fagerström och jag var klasskamrater ända upp i läroverket.

   Jag måste få veta hur Du lyckade spåra mig som dessutom bytt namn två gånger.

   Du skrev inte mycket om Dig själv, men det kommer väl i sammanställningen hoppas jag. ....."

 

I mitt svar till Elsa skrev jag bl.a. att jag minns slöjdläraren som alltid höll en liten morgonbön eller andaktsstund innan vi började träslöjden. Jag har ännu kvar en del av de alster som vi gjorde, t.ex. skärbräda, bokhylla, piedistal och paketpinne.

   Ni flickor fick väl i stället lära er baka bullar och pepparkakor m.m. och det hände väl ibland att vi fick något smakprov genom fönstret när er lärarinna inte såg er.

   Jag minns Dig också som en yrhätta som man gärna drog i flätorna.

   Du frågade hur jag kunde spåra Dig. Ja, egentligen var det väldigt enkelt. Jag läste i tidningen för något år sedan att Din mor fyllde 85 år och klippte ut det. Sedan var det bara att plocka fram det och läsa att hon bodde "hos dottern Elsa Nordmark i Lidköping". Telefonkatalogen gav mig resten av adressen."

Karin Persson (Johansson)

Linköping 1979.11.26

Hej Georg "Jo-Je"

....jag hittade brevet av en händelse - och det var en angenäm händelse.

   Jag blev verkligen imponerad av Ditt initiativ. Troligen var jag den förste i klassen som flyttade från Boden. Vad jag mest kommer ihåg var Dig och Åke W. Upplevde så många glada barndomsminnen tillsamman med Er två. det ligger något av "Barna i Bullebystämning" över de minnena. Förresten har jag i Jönköping träffat samman med Millan Örberg, som var några år äldre än vi. Hon har berättat mycket om Boden.

   Du och jag träffades 1951 i Jönköping, det kommer jag ihåg. Tänk, nu har jag själv barn som är lika gamla som vi var då.

   I korta drag: Vad hände sedan jag lämnade klassen vid krigsutbrottet 1939?

   Jo, jag fortsatte min skolgång i Jönköping tills jag slutade med s.k. normalskolekompetens 1947. Sedan gick jag på lanthushållsskola i norra Skåne och då tyckte jag att det skulle bli ett fint yrke att få utbilda mig till Lanthushållslärare.

   Alltså började en jobbig men rolig praktikperiod på tre år, bl.a. husdjurspraktik på Ultuna utanför Uppsala,  trädgårdspraktik i Halland, hushållspraktik både i Jönköping och utanför Uppsala. Så kom jag så småningom in på seminariet i Rimforsa. Om de åren finns mycket att berätta.

   Då jag vistades där träffade jag min nuvarande man Ingemar. Vi gifte oss 1955 och bor nu i Linköping. Vi har tre pojkar. Den äldste är nyexad löjtnant vid K 3 i Skövde (22 år). De yngre (19 år) är tvillingar. En av dem arbetar i skogen men gör f.n. värnplikten här i Linköping, den yngre (tre timmar yngre) är offasp och går nu aspirantskola i Halmstad.

   Själv arbetar jag som lärare vid en gymnasieskola i Linköping och undervisar i konsumentkunskap och bostads- och miljökunskap. Alltså inget med höns, får eller trädgård som utbildningen en gång gick ut på.

   Tyckte onekligen att det var något bekant med Leif Stolt här vi följde hans segrar i TV.

   En episod jag kommer ihåg var denna: Vi skulle lära oss skriva med bläck. Fröken Johansson visade oss en "hemmasydd penntorkare" och förklarade hur man åstadkom en sådan. men hon avslutade sitt anförande med ett tillägg: "De som har mörkt hår behöver naturligtvis inte ta med någon penntorkare".  Jag tittade på Leif Stolts mörka kalufs och undrade tyst: Måste håret vara så mörkts som Leifs? Är det kanske någon annan som kommer ihåg fröken Johansson tal om penntorkare? Kanske hon skämtade?

   Sedan kommer jag starkt ihåg hur hon under fastan läste om Jesu lidande och hur jag (vi?) grät. Hon betonade att vi borde vara svartklädda på långfredagen. Då jag berättade detta hemma, så skrattade de åt det. det var tydligen en krock mellan två livsåskådningar.

   Tänk att Leif kommer ihåg så mycket från sin Bodentid. Jag ler igenkännande när jag läser det han skriver om.

   Men Joje, kommer Du ihåg när vi gick på matiné?. Finaste platserna ansågs vara längst fram i salongen. Vi kämpade verkligen för att lyckas lägga beslag på de platserna.

   Själv vet jag ingenting om mina gamla skolkamrater.. Har bara träffat Dig i vuxen ålder. Åke W har jag hört talas om genom Millan Örberg.

   Med  hälsningar ...

 

I mitt svar till Karin skrev jag bl.a. den där historien med penntorkaren kom jag väl ihåg. Jag räknade mig också till dem som hade tillräckligt mörkt hår. Jag tror inte att jag prövade det mer än någon enstaka gång. Min mamma sydde mig sedan en penntorkare efter de anvisningar som vi fått.

   Jag minns från skola hur vi på rasterna fick gå till vaktmästaren och köpa bläck, stålpennor, pennskaft och skrivböcker m.m. för några ören styck. Det fanns också ett annat ställe där man kunde handla för några ören. Det var caféet på andra sidan gatan där man kunde köpa en strut blandade karameller. På den tiden fanns det också halvöreskola.

   Jag håller med Dig att vår barndom hade något av "barna i Bullebystämning " över sig. Vi var nog lyckligt lottade som hade hela kasernområdet att leka inom med alla stallar och hästar, närheten till älven och (de kalla) baden, "Norlingsskogen" m.m.

   Det var ständigt något att göra. På somrarna fick varje familj en trädgårdsmöbel i parken. Jag tror mig minnas att eran plats var vid kasernvakten och att Dina föräldrar var mycket för att plantera blommor Speciellt tror jag mig komma ihåg en rabatt med sömntuta.

   Så fanns ju trädgårdslanden där familjerna tillbringade mycket av sin tid på somrarna med ogräsplockning m.m.  För bevattningen drog man sommarvattenledning fram till stora tunnor som hölls fyllda med vatten. Jag minns att jag en gång hängde på mage över en sådan tunna för att fiske upp någonting och ramlade i med huvudet före. Som tur var kom det någon vuxen och drog upp mig. Det kunde ha gått verkligt illa och jag tror att skräckupplevelsen från den händelsen har suttit i hela livet, även om jag numera inte så ofta har tänkt på den.

   Vi gick ofta på bio. 30 öre kostade det från början, senare höjdes det till 35 öre. Ibland kunde vi rusa från den ena biografen till den andra för att hinna se två föreställningar på samma söndagseftermiddag (om man hade råd förstås). Ja, det var verkligen ett slagsmål om de främsta platserna.  Senare blev det "inne" att sitta längst bak och då blev det konkurrens om de platserna i stället. Knuffandet i biokön fick man stå ut med under den långa tid man stod där, sedan blev det kastande av papper på varandra innan föreställningen började, så skränet när det släcktes i salongen, biovaktmästarens vanmakt med att hålla ordning på publiken. Jag undra om ungdomen är bättre i dag? 

 

Brev från Karin 1982 02 10

Hej Georg (och alla ni andra)

För drygt ett år sedan damp ett brunt kuvert ner i vår brevlåda. Det innehöll en otrolig massa minnen från Bodentiden och Lundagårdsskolan. Snabbt förflyttades jag fyrtio år tillbaka i tiden och jag läste och läste.

   Minnena vällde upp inom mig och det kändes skönt att få vara nybörjare i skolan igen tillsammans med er.

   Många av våra minnen är gemensamma. Detta är ju fantastiskt att att vi drygt fyrtio år senare får en sådan gedigen och  fin sammanställning av dig "Jojje". Vilken gåva!

   Hoppas att du får mer material att sammanställa. Men hur hinner Du?

   Först några mer personliga upplysningar.  Min pappa dog i maj 1980. Några månader före hans bortgång  fick han ett brev från Din pappa. Vi läste brevet flera gånger för pappa och han blev som ung på nytt.

   Din pappa Bror och min pappa Nils företog en kombinerad fiske och cykeltur, jag tror att det var till Arjeplog under några varma sommardagar 1938 eller 1939. Väl hemkommen yttrade Pappa sig hemma hos oss: "Ja, det var knappt att Bror orkade hänga med! Han var alldeles slut" Din pappa lär i sin tur ha sagt när han kommit inom hemmet: "Nisse, han var totalt slut, det var knappt han orkade med". Detta enligt vår mammor. (anm. Jag kommer mycket väl ihåg när pappa kom hem. Han var faktiskt alldeles slut och la sig direkt på sängen) - Men anno 1980 på en långvårdssal  skiner min pappa upp i ett lyckligt leende. "Ja, den gången Bror Palmgren och jag cyklade till Arjeplog var Bror alldeles slut, men jag var aldrig trött".

  Tänk att du kommer ihåg rabatten med sömntutor i vår trädgård. Jag förknippar alltid sömntutor med Boden. Kommer du ihåg den lilla björken vid vårt trädgårdsland. Du och jag ägnade en hel förmiddag åt att  karva av all bark med hjälp av våra slidknivar. Till straff fick jag husarrest resten av dagen. Vad fick du?

   Birgitta Fagerström beundrade jag mycket. Till skolavslutningen vid läsårets slut skulle man inte bara läsa dikt utantill, man skulle också vara finklädd. Birgitta och även Barbro Forslund var alltid söta som prinsessor i sina examensklänningar.

   Leif skrev om vår diktläsning på en avslutningsdag. Som svar på hans fråga om vi kommer ihåg vår egen dikt, så kan jag svara: "Flyttfåglarna" av E. Tegnér "Så hett skiner solen på Nilvågen ner .." Den var också högstämd.

   Mina minen av valborgsmässobålet på Sveafältet är knutna till skrot. Någon dag senare krafsade Åke, Du och jag i askan efter skrot. Vi trodde vis kulle bli smått förmögna när vi levererade vårt skrot till "Skrotkalle".

   Långa i synen blev vi, då han tog upp sin portmonnä och räknade upp några kopparmynt och sa: "Ni får 1 öre kilot"

   Garnisonssjukhuset i Boden glömmer jag aldrig. En fasans boning där det luktade eter! Mamma orkade inte släpa sin pjoskiga dotter dit, när det var dags för någon undersökning. Pappa fick ta ledigt. Det var säkerligen en nesa när en man i kronans uniform fick agera barnvakt på en tiden. För att slippa en i mitt tycke hemsk undersökning då doktor Thorburns syster klämde ner mig i sitt knä, skrek jag med hög röst: "Jag kissar i knät på syster!" Syster var tuff, hon lät sig ej skrämmas, men jag var så väluppfostrad att jag ej fullföljde mina hotelser.

   Skidåkning varv ett populärt Bodennöje, Om jag inte minns fel åkte vi till ett ställe som hette Paglabacken. Där fanns en servering där man kunde njuta av varm choklad med vispgrädde. Lukten av en nyskalad apelsin, soliga aprildagar och skidor förknippar jag också med dessa vårvinterdagar i Boden.

   Elsa som skrev så fins om "stans" bästa yrke, kommer jag mest ihåg när hon var tvungen att uppge alla sina namn. Det blev tyst i klassen och än tystare Elsa då hon kom till sitt andra och tredje namn (Alma och Matilda).

   Rolf Ebbings namn träffade jag på för många år sedan då jag tog en snabbtitt i  en av våra gossars FBU-tidning. Min tanke var då (förlåt mig Rolf) "Även av små busfrön danas präktiga män". Jag minns dig nämligen som ett litet busfrö i klassen!!

   Åke överraskade mig i somras med ett telefonsamtal. Det var en varm sommardag och jag fick avbryta simturen och prata i telefon i stället och det var mycket trevligt.

   Ibland kommer livet med små trevliga överraskningar.

   Per, vår äldste son, har varit och testat sig för att söka in vid helikopterskolan i Boden. Han har klarat testen, men det vill mer till för att bli antagen. K 3 i Skövde kanske håller honom kvar. Om ett halvår är han kapten. Men visst vore det roligt om han blir bodenbo ett tag. Kanske att det då blir av att vi åker dit upp.

   Jag tycket att det är så långt. Finns badplatsen vid Vitsand kvar? Står kanonerna kvar framför kasernvakten vid A 5. Finns Lundagårdsskolan kvar?

Med hälsningar/Karin

 

Georg Palmgren

När jag nu sitter här och i sista stund själv skall sammanfatta mina barndomsminnen, förstår jag bättre hur en del av er kanske har känt när jag "tvingat" er att skriva till mig. Det är även för mig så mycket annat som kommit emellan.

  Minnena från den första skoltiden är för mig, liksom för många av er, inte längre så levande. I stället framstår åren i Lundagård som en sammanhängande period, där det ibland kan vara svårt att placera händelserna till rätt årtal.

  Det man minns bäst, även om man ibland försökt glömma det, är händelser som berört en själv känslomässigt, blamager som man gjort eller saker som man lyckats med och fått beröm för.

  Så minns jag t.ex. när vi i klassen fått veta att Sunes mamma hade dött. Då kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Erik Niska, som satt framför mig, såg det och viftade med handen och sa "fröken, fröken, Georg lipar". Jag förnekade givetvis att det var så, men mina röda ögon skvallrade.

  En annan gång, troligen i de högre klasserna, hade vi teckningstävling och skulle rita en av dvärgarna (Toker?). Teckningarna sattes upp på väggen och när juryn var klar med sin bedömning hade jag blivit trea, trots att pappret inte räckt till för en ordentlig luva.

  Jag hade ett tag ett instickslås, s.k. detektivlås, som jag lekte med och bl.a. prövade i låset till klassrumsdörren. Men, o fasa, nyckeln gick av och låset satt kvar i dörren. Fröken skickade ned mig till överläraren  (Arvid Brännman?), där jag på darrande ben fick bekänna min synd. Vilken lättnad när han inte alls blev så arg utan lät vaktmästaren följa med och ta bort låset med en tång.

  För att återgå till småklasserna, så minns jag hur vi en höstdag fick göra besök i en trädgård på Gröngatan nära skolan och se på olika växter, bl.a. en tall med jättestora kottar.

  En dag när vi var på väg till skolan hittade vi en överkörd råtta, en stor en. Någon av oss tog med den till skolan (jag tror att det var Lars Åkerblom) och sprang sedan omkring och viftade med den och skrämde flickorna. Fröken Johansson blev också alldeles förskräckt och sjönk ihop på en bänk. Det sades dock att det var av andra orsaker. En lärarinna från en annan klass försvarade dock den som tagit med råttan genom att säga att han säkert bara tagit med den för arr visa de  andra hur en råtta såg ut och inte alls för att skrämma. Erik Stenfeld har här ovan livfullt berättat om denna händelse.

  Vi gjorde också utflykter till Rudtjärn på andra sidan Hedenbron och till Bodträsket, Gående två och två, hand i hand och sjungande "Röda stugor tåga vi förbi" och andra sånger. 

  I småklasserna var ofta "frökens" dotter Inez och hjälpte till med undervisningen tillsammans med Maj-Lis Wilhelmsson (eller om de bara torkade ren tavlan?) Jag minns hur vi i första små fick sitta och lägga ihop brickor med bokstäver för att lära oss ord och hur de stavades. Jag har ännu kvar de första böckerna "Sörgården" och "I Önnemo".

  Efter halva terminen fick vi byta sida i klassrummet "för att inte bli sneda i ryggen". De "bråkiga" fick flytta längst fram för att var under frökens uppsikt. Jag satt ofta längst fram, men halkade snart tillbaka ett steg i taget när det var dags för nästa "bråkstake" att flytta fram. Det hände att vi rullade bollar mellan varandra eller skickade andra saker. När fru Lindström upptäckte det beslagtog hon föremålet och låste in det i sitt skåp framme vid katedern. Vid terminens slut hade jag ofta flera saker att hämta ut.

  Fru Lindström var, som någon skriver, ganska sträng. Ett sätt att tukta eleverna var att ta tag i håren vid tinningen och dra upp och ned några gånger. Det kändes!

  Liksom Åke och säkert många andra minns jag skolbadet mycket väl. Ritualen var att börja uppifrån med att tvätta händer och hals sittande i de små karen. Sedan vände vi oss åt sidan och borstade grannen på ryggen. Så kom duschen och tävlan om att stå kvar längst medan vattnet blev kallare och kallare. Därefter den lilla bassängen och slutligen det värsta, fru Wanhainens hårdhänta torkning av öronen.

 

   Skolavslutning med marsch till skolan med svenska flaggan i täten. Sjätteklassarna först och ettorna sist. Så psalmerna "I denna ljuva sommartid" och "Den blomstertid nu kommer" . Efteråt väntade föräldrarna på kyrktrappan och sen kom ett långt härligt sommarlov. Än i dag tänker jag på barndomens skolavslutningar när jag hör dessa psalmer.

  Jag bodde ju på A 5 och minnena är starkt förknippade med det militära. Åke och jag var lekkamrater på den tiden och nästan oskiljaktiga.

  För att få ihop pengar samlade vi tomflaskor och sålde till "Skrotkalle" (Blomkvist) på andra sidan Sveafältet.  2 öre för halvlitern och 5 öre för helliterflaskorna.  En gång var Åke och jag där med ett lass flaskor på kälken. Skrotkalle ställde upp  dem på golvet för räkning och ställde våra literflaskor litet vid sidan av  de andra. När han sedan räknade ihop vad vi skulle ha påstod han att helliterflaskorna inte var våra och vägrade att betala något för dem. Vi blev mycket upprörda och ledsna men kunde inte få någon rättelse. Detta var en sådan där händelse som satte djupa spår i barnasjälen.

  Vi samlade också skrot och tomhylsor på skjutfältet. Speciellt värdefulla var mässingsdelar från tändrör och koppargördlar från artillerigranater. Vi hade nog änglavakt när vi sprang och letade bland alla blindgångarna.

  Varje år firades Svenska Flaggans Dag med förbimarsch av trupp från alla förbanden i Boden ned till Bandyvallen. Det var en hisnande känsla att se denna taktfasta marsch i täta led. Det är svårt att förklara varför man kände så och fick "gåshud" på hela kroppen.

   Andra minnen är valborgsmässoeldarna på Sveafältet eller på I 19 kaserngård. Slädfärd med facklor till kyrkan tidigt på juldagsmorgon eller på nyårsdagen. I 19 musikår, spelande signalmarsch (?) och slängande trumpinnarna i luften. höstkonserterna i I 19 regementspark och tapto i höstmörkret mm.

   Ryttartävlingarna på A 5 vid midsommartid med deltagande av eleganta officerare från många förband i sina granna uniformer modell/ä (och mängden av tomma vinflaskor vid officersmässen dagen efter)

   Musikkåren hade också konserter i musikpaviljongen vid  A5:s marketenteri. De värnpliktiga satt på sofforna eller låg i gräset runtomkring och applåderade uppskattande varje nummer.  När jag senare, på 1950-talet, återkom till A 5 var skillnaden mycket stor. Musikkåren spelade som förut, men ingen tycktes ha tid att stanna och lyssna.

  I höstmörkret förekom "krig" mellan pojkarna från regementena och pojkarna från stan. Det var ungefär som i visan Siv Malmqvist brukade sjunga om gängen som kom till Tegelbacken för att skipa rätt, dvs en styrkedemonstration med skrammel av vapen, cykelkedjor o dyl, men sällan några riktiga slagsmål.

   Klassen åkte ibland skridskor på Bodträsket. Pojkarna spelade bandy. Skridskorna, som skulle sättas fast på pjäxorna med hjälp av remmar, lossnade ofta när det var som mest spännande. Under isen bildades fickor med sumpgas. En av grabbarna slog hål på isen med bandyklubban medan någon annan stod beredd med tändsticksasken. Det blev en rejäl eldslåga som slog upp.

   På vintern 1940 halkade Ida Lindström och bröt armen. Som vikarie för resten av terminen hade vi fru Grandien.

   På rasterna lekte vi häst med ryttare. En pojke, gärna stor och stark, fick vara häst och en annan satt gränsle på ryggen. Sedan "stred" man mot ett annat par och försökte dra ner ryttaren.

   Jag minns att ett år var det en äldreklassare som på rasterna alltid skulle brotta ned oss yngre. När han kom på mig lyckades jag sätta krokben för honom och få honom på fall. Han hotade med vedergällning men som tur var ringde skolklockan in till lektion. De kommande rasterna var jag livrädd för honom och försökte hålla mig undan.

   Jag bodde ju på A 5 och som barn hade vi stora ytor att leka på. När bönderna levererade hö och halm till stallarna klättrade vi ofta på de höga travarna och byggde grottor och gjorde gångar. Vi spelade ofta brännboll på kaserngården och vintertid satte vi ihop sparkarna till långa "tågsätt" och körde med full fart nedför den lilla sluttningen som fanns. En populär lek var en slags skattjakt där det ena laget ritade små kartor som talade om var nästa ledtråd var osv. Vid sista stationen fick de veta var det andra laget gömt sig.

   Det var ganska lätt att få tag på "löspluggar" som tappats vid övningar i skogen. Träpluggen togs bort och krutet hälldes ut som strängar och som sedan tändes på. De äldre pojkarna hade fått tag på stubintråd och klämde fast den i en patron och satte eld på den korta stubinstumpen. Livsfarligt, men jag tror inte att de hände någon olycka.

 

Det ovanstående är vad jag skrev 1980, med vissa mindre kompletteringar. Jag avslutar nu med att kortfatta berätta om mig själv.

   Jag föddes på A 5 där min pappa var underofficer. Vi bodde i underofficersbostäderna i ändan av den södra kasernen. Först i ett rum och kök (som sergeant) och senare i två rum och kök (som styckjunkare). När min pappa blev regementskassör fick vi inte längre bo kvar i dessa bostäder. Pappa byggde då ett flerfamiljshus vid Margaretagatan 1 och vi flyttade dit omkring år 1939.

   Pappa hade blivit regementskassör av första graden, men eftersom A 5 bara var en  kår och inte ett regemente 

blev han tvungen att flytta och han valde då Gävle. Dit flyttade vi 1943 och där tog jag senare realen och studenten. Som yrke valde jag att bli lantmätare och arbetade  i Uddevalla, Gävle och Borås tills jag år 1962 flyttade till Luleå. Där blev jag kvar som stadsingenjör och senare distriktslantmätare till pensioneringen 1963. Gift sedan 1955 med Ulla. Två barn och två banbarn.

   Under Boden-tiden kom jag med i landstormspojkarna, U 19, och fortsatte i Gävle inom U 53. Skytte har alltid varit mitt stora intresse, först med gevär, senare med kpist och numera bara med pistol.

   När det var dags att göra värnplikten sökte jag mig som reservofficersaspirant till mina hemtrakter, A 5 i Boden, Sedan har jag varit reservofficer vid A 8 under 45 år fram till 1997.

 

Ingrid Hjortdal (numera Leinehed)

 

 

Ingrid Nilsson Hjortdal, född 7/3 1929.. Målsman: Sergeant, A 8. Till Visby 1936-10-14. Nuvarande adress: Ingrid Leinehed, Aronsgatan 4, 941 62 Piteå. Tel 0911-15383. e-post: mi.leinehed@bredband.net 

 

Ur brev från Ingrid:

För en tid sedan sökte jag på Internet Lundagårdsskolan för att läsa om den. Då fann jag din hemsida och upptäckte också att jag var nämnd där under namnet Ingrid Nilsson-Hjärtdahl. Jag har ytterligare två namn, Ebba Elisabet. Det rätta namnet är Hjortdal. Jag och min familj, pappa Axel och mamma Karin flyttade till Boden i april 1934. Min pappa hade innan dess tjänstgjort på A 6 i Jönköping  varifrån vi flyttade, och tidigare på Kronprinsens Husarer i Malmö. Vi bodde i Boden till oktober 1936 då vi flyttade till Visby och A 7.

   Jag har en del minnen från Boden bl a när vi gjorde små paket som vi fäste snören i och lade ut på vägen. Vi själva låg bakom en häck och hade roligt när någon plockade upp dem. Jag har också ett minne av när jag var uppe på A8:s tak och skulle hämta en boll åt några pojkar. Jag hade nog änglavakt den gången. Jag minns att jag klättrade upp och tog mig ut genom en sotarlucka på taket.

   Intill A 8 fanns en liten affär där jag fick gå och handla åt min mamma. Där fanns en ung flicka anställd som var jätteduktig på att räkna, detta har mina föräldrar berättat.

   Jag minns också skolskjutsen som vi åkte med till skolan. Den flicka som jag lekte med var Karin Persson som bodde på A 5. Henne har jag senare träffat i Jönköping dit hon flyttade med sina föräldrar. Jag hann gå ett år i läroverket i Visby innan vi flyttade igen till Stockholm där jag gick på Östermalms kommunala flickskola. Min far hade då anställning på Lv 3.

   Jag har jobbat på tre olika ställen, först Vitrum i Stockholm, därefter på Allmänna Brand i Jönköping och därefter på Piteå lasarett som läkarsekreterare. Jag träffade min man i Stockholm. Han gick då kadettskolan. Sedan började han vid polisen där och 1949 bestämde vi oss för att vi skulle flytta till Jönköping där vi båda fick jobb. Mina föräldrar bodde då i Gudhem, där min far fått en befattning vid Remontdepån.

   1964 bestämde vi oss för att flytta till Piteå, där maken fick jobb vid polisen. Han blev sedermera poliskommissarie. Hans födelseort är Älvsbyn.

   Vi har två söner, Christer, kapten vid SAS och Johan, förman på Smurfitkappa här i Piteå.

   Jag kanske kommer att ta kontakt med någon av de andra som gick i min klass, du har några med sina adresser.

   Ja, detta är i stora drag vad som hänt sedan skoltiden i Boden. För ett par år sedan besökte vi Boden och A 8 där jag kunde gå upp till den lägenhet där vi bodde och minnas tillbaka i tiden. Den låg i södra flygeln längst upp i vindskupan. Jag skickar även ett kort av mig som jag såg ut när jag började på Lundagårdsskolan och ett foto från en julfest på A 8 cirka 1935-1936. Jag är ju inte med på klassfotot eftersom jag redan flyttade i oktober 1936.

Med vänlig hälsning. Ingrid Leinehed. 

 

Ingrid har också bifogat en bild från en julfest på A 8 1935-36 och vill gärna ha hjälp med känna igen barnen. Själv sitter hon till vänster om tomten i vit krage med prickar på. Flickan längst till vänster i nedersta raden heter Elvy Svensson och flickorna nr tre och fyra på samma rad är Margareta och Birgitta Touhea. Flickan nummer tre från höger i samma rad är Yvonne Ebbing. Någon skall heta Svärd och Barsk i efternamn. Bilden har varit införd i NSD  den 14 maj 2009.

 


Klasserna  2 - 6

Så här långt kom jag med mina undersökningar för mer än 20 år sedan. Några av kamraterna hörde inte av sig och flickorna var svåra att spåra.

   Min ambition var då också att försöka följa upp klassen ända till 6:an ("4:e folk"). Det blev inte av. I dagens läge med internet och hemsidor är det kanske lättare. Här nedan kompletterar jag sammanställningen med klasslistor från de följande åren.

   Jag kommer inte aktivt att söka några kontakter. Jag hoppas i stället att den som eventuellt hittar sitt namn på denna min hemsida hör av sig och berättar något om sig själv och minnen från skoltiden. Jag är också tacksam för att få tips om var kamraterna kan finnas idag.


Klass II 1937-1938, "andra små"

Detta läsår tillkom följande klasskamrater:

Gunnar Ingemar Pettersson, född 1929-01-08. Målsman: Affärsman, Margaretagatan. Från Överluleå. Bosatt i Luleå med adress Flugsnappargränd 13, 974 54 Luleå

Erik Magnus Göransson Stenfelt, född 1929-08-23. Målsman: Kapten, A 8. Från Stockholm 1937-11-02. Bosatt i Örebro. Död 2008, 79 år gammal

Stig Lennart Wilhelmsson, född 1929-11-06. Målsman Affärschef, Drottninggatan. Från Sorsele 1938-01-09 Död. Dödsboet har adress Landstingsvägen 4B, 961 76 Boden

Anna-Maria Dagmar Lenonor Edlund, född 1929-11-16. Målsman: Kapten, A 8


Klass 3 1938-1939 "första folk"

Lärarinna: Ida Lindström

Nu tillkom flera nya klasskamrater:

Erik Gunnar Ejderström, född 1929-11-28. Målsman: Telearbetare, Margaretagatan 15. Bosatt i Fritsla med adress Danska vägen 6, 511 71 Fritsla. Tel 0320-704 77

Per Gustaf Lindqvist, född 1929-09-01. Målsman: Stationskarl, Parkgatan 18. Bosatt i Älvsbyn med adress  Nyfors 8, 1 tr, 942 36 Älvsbyn. Tel 0929-134 88

Gunnel Astrid M Isaksson, född 1929-04-02. Målsman: Snickare, Brogatan 11. Heter numera Nilsson och bor i Boden med adress Tegnergatan 7, 961 33 Boden. Tel 0921-135 12

Kerstin Margareta Johnsson, född 1929-08-02. Målsman: Distriktslantmätare, Drottningsgatan 11

Anna-Britt Öhström, född 1928-12-09. Målsman: Målare, Bodsvedjan. 1970 Ann Britt Larsson, Eskilstuna

Gunvor Iréne Gerrbrandt, född 1929-10-30. Målsman: Vägarbetare, Bodsvedjan. Gift med Georg Engvall, död 1995. Gunvor Engvall bor i Boden med adress Drottningsgatan 44A, 961 76 Boden. Tel 0921-170 96


Klass 4 1939-1940 "andra folk"

Nya klasskamrater blev:

Rolf Allan Ruuth, född 1929-06-16. Målsman: Försäkringsinspektör, Parkgatan 30. Bosatt i Boden med adress Ringvägen 28 C, 961 36 Boden. Tel 0921-167 46

Lars Anders Johan Fellenius, född 1928-06-09. Målsman: Kapten, I 19. BUbåtsgatan 4, 426 76 Västra Frölunda. Tel 070-165 82 43 (?)

Bo Arthur Göran Selberg, född 1929-06-05. Målsman: Arbetare. Bodsvedjan. Bosatt i Boden med adress Järpgatan 20, 961 74 Boden Tel 0921-176 57

Sven Harry Ekbom, född 1929-10-12. Målsman: Köksbiträde, Bodsvedjan. Flygare. Död i flygolycka omkr 1949-50.

Kurt Gunnar Morath, född 1928-06-22. Målsman: Änkefru, Bodsvedjan. Död 1977-09-14. Bodde i Luleå

Ingemar Sundberg, född 1929-02-25. Målsman: Träarbetare, Margaretagatan 14. Död 1979. Gift 1950. Bodde i Linköping

Sven Gösta Eriksson, född 1929-08-12. Målsman: Änkefru, Drottninggatan. Från Skelleftehamn 1939-09-29. Död 1994-02-23. Ogift. Bodde i Östersund

Henry Conrad Looft, född 1930-08-18. Målsman: Kapten, A 8. Från Stockholm 1939-10-04. Bosatt i Lidingö med adress Äppelstigen 4, 1 tr, 181 62 Lidingö. Tel 08-766 00 62

Ulla Elisabeth Olofsson, född 1929-09-23. Målsman: Träarbetare, Skyttegatan 3.Från Överluleå. Nu Ulla Forsmark, Engelbrektsgatan 35, Boden. Tel 0921-141 43

Maj-Britt Holmbom, född 1926-03-13. Målsman: Sömmerska, Drottninggatan 4.Från klass 5:3. 

Essy Viola Blomberg, (Vestman), född 1928-06-07. Målsman: Änkefru, Parkgatan 3. Från klass 5:3. Essy Viola Henriksson Nilsson, Kungsgatan 55B, 961 35 Boden. tel 0921-191 92

Karin Persson flyttade till Jönköping 1940-10-14


Klass 5 1940-1941 "tredje folk"

Det här året skedde följande förändringar:

Sune Bernedal flyttade till Piteå 1941-01-08

Leif Stolt flyttade till Frösunda, Stockholm 1940-09-23

Ingemar Sundberg, Sven Gösta Eriksson och Henry Looft flyttade till parallellklassen 5:2

Ny i klassen blev

Lars Krister Agell, född 1931-01-11. Målsman: Överstelöjtnant, I 19. Från Stockholm 1940-09-05

Astrid Viola Svanberg, född 1927-02-25. Målsman Änkefru, Lulevägen 9. Viola Abramahsson (?)


Klass 6 1941-1942 "fjärde folk"

Förändringar:

Erik Stenfeldt hoppade över klass 6 och flyttade direkt till Samrealskolan

Maj Hansson flyttade till Morjärv 1942-01-08

Nya elever blev: Stig Gunnar Barkerud, född 1928-05-03. Målsman: Vaktmästare, I 19, senare Drottninggatan 21.Kom från 6:4. Död 2000-08-09. Bodde i Solna

Björn Olov Börje Zetterström, född 1929-05-17. Målsman: Lokförare, Strömgatan 1. Kom från Kiruna. Bosatt i Älvsjö med adress Sylvestergatan 76, 125 46 Älvsjö

Daisy Marianne Hillergren, född 1929-04-30. Målsman: Banarbetare. Från Flen 1941-08-20. Till Stockholm, Stuvsta 1941-10-23. Ekholmsvägen 71, 127 47 Skärholmen. 

Aira Toivonen, född 1930. krigsbarn från Tavastehus i Finland. Målsman: E Zolland, Soldatgatan 24


Klasskortet från 1941

Kortet har jag fått låna av Åke Wiksten. Men vad heter alla? Hjälp mig att komplettera och rätta förteckningen nedan.

 

Lars Fellenius

Kurt Morath

Georg Palmgren Lars Åkerblom

 

Rolf Ruuth

Gunnar Eiderström

Göran Selberg Per Lindkvist?

 

Harry Ekbom

Erik Niska

Kerstin Jonsson Gunnar Pettersson

 

Erik Stenfelt Åke Wiksten 15 Maj Hansson?

 

17 Viola Blomberg? Birgitta Fagerström Elsa Odeltorp

 

Gunnel Isaksson Ulla Olofsson Barbro Forslund Gunvor Gerrbrandt

 

Anne Marie Edlund Ida Lindström

Klasskamraterna i Lundagård 1936-1942

Namn

1936-37

1937-38

1938-39

1939-40

1940-41

1941-42

Hermansson, Stig

x

x

(x)

  

  

 

Bernedal, Sune

x

x

(x)

x

(x)

 

Ebbing, Rolf

x

x

(x)

 

 

 

Palmgren, Georg

x

x

x

x

x

x

Wicksten, Åke

x

x

x

x

x

x

Åkerblom, Lars

x

x

x

x

x

x

Strandberg, Bo

x

x

(x)

 

 

 

Stolt, Leif

x

x

x

x

 

 

Pettersson, Karl Erik

x

x

x

(x)

 

 

Hermansson, Stig

x

 

 

 

 

 

Hansson, Maj

x

x

x

x

x

(x)

Niska, Erik

x

x

x

x

x

x

Fagerström, Birgitta

x

x

x

x

x

x

Persson, Karin

x

x

x

x

 

 

Othelius, Birgitta

x

x

 

 

 

 

Forslund, Barbro

x

x

x

x

x

x

Odeltorp, Elsa

x

x

x

x

x

x

Pettersson, Gunnar

  

x

x

x

x

x

Stenfelt, Erik

  

x

x

x

x

 

Wilhelmsson, Stig

  

x

x

x

x

x

Edlund, Anna Maria

  

x

x

x

x

 

Eiderström, Gunnar

  

 

x

x

x

x

Lindkvist, Per

  

  

x

x

x

x

Isaksson, Gunnel

  

  

x

x

x

x

Jonsson, Kerstin

  

  

x

x

x

x

Öhström, Anna-Britt

  

  

x

x

x

x

Gerrbrandt, Gunvor

  

  

x

x

x

x

Ruuth, Rolf

  

  

  

x

x

x

Fellenius, Lars

  

  

  

x

x

x

Selberg, Göran

  

  

  

x

x

x

Ekbom, Harry

  

  

  

x

x

x

Morath, Kurt

  

  

  

x

x

x

Sundberg, Ingemar

  

  

  

x

x

 

Eriksson, Sven

  

  

  

x

x

 

Looft, Henry

  

  

  

x

x

 

Olofsson, Ulla

  

  

  

x

x

x

Holmbom, Maj-Britt

  

  

  

x

  

 

Blomberg (Vestman), Viola

  

  

  

x

x

x

Agell, Krister

  

  

  

 

x

x

Svanberg, Astrid

  

  

  

  

x

x

Barkerud, Gunnar

  

  

  

  

 

x

Zetterström, Börje

  

  

  

  

  

x

Hillergren, Daisy

  

  

  

  

  

x

Toivonen, Aira

  

  

  

  

  

x

(x) = del av läsåret


Klass 2 vid högre allmänna läroverket i Boden

Efter 6:e året i folkskolan fortsatte en del av oss i Läroverket (dåvarande Samrealskolan). När resultatet av inträdesproven sattes upp på en anslagstavla, kommer jag ihåg att både vår lärare, fru Lindström, och lärarinnan i parallellklassen stod där och räknade hur många av sina elever som kommit in och vem som hade flest.

Här är ett utdrag ur katalogen för höstterminen 1943:

Klass 2:4 a

Namn Bostad
Lars Conon Kungsgatan 15
Lars Fellenius I 19
Sven-Olof Forsberg Färgareg 9
Ingvar Isaksson Björkelund
Egil Johansson Erikslund
Erik Kindstedt Kommendörsg 6
Leif Ling-Vannerus I 19
Olov Nyberg Strömg 1
Gunnar Pettersson Margaretag 17
Gustaf Welin Ing 3
Erik Wikström Heden
Lars Åkerblom I 19
Gösta Åström Svartbyv 6
Göran Östergren Kungsg 34
Gerd Eriksson Trångfors
Gunnel Jonsson Fabriksg 4
Marianne Jonsson Lulev 23
Dagny Lindström Lundagårdsg 12
Britt Lundström Kungsg 34
Birgitta Nilsson Sävast
Ulla Olofsson Skytteg 9
Maj Sjögren Björkelund
Barly Sundström Kungsg 27
Gerd Wieslander Kungsg 42
Klass 2:4 b  
Gunnar Barkerud I 19
Kjell Bergström Fabriksg 16
Gunnar Eiderström Margaretag 15
Sven Harry Ekbom Boden 8
Kurt Eriksson   
Lennart Feldt I 19
Bo Johansson Bredåker
Eskil Larsson Vittjärv
Sten-Ove Lindberg Boden 19
Fredy Lundberg Fagernäs
Lennart Nilsson Hundsjö
John Nordberg Moråsen
Knut Sjöberg Kommendantsg 5
Ingemar Sundberg Margaretag 14
Elvie Björkbom Kungsg 10
Elin Brandt Almg 7
Maj-Lis Brunström Kusån, Vittjärv
Gunnel Isacsson Brog 25
Sonja Iwaar Torpg 3
Kerstin Jonsson Drottningg 11
Ulla-Britt Lundgren Heden
Ingrid Pettersson Kungsg 16
Ingrid Rutberg Hednoret
Ingrid Sundström Drottningg 8
Sigbritt Widman Heden
Klass 2:4 c   
Inge Carlsson Björkelund
Terje Carlsson A 5
Lennart Gustafsson Ö Strandv 20
Nils Håkansson Prästgården
Lennart Johansson Hedsvedjan
Bert Källén Moråsen
Sune Lindqvist Strömg 7
Erik Lindström Björkelund
Gunnar Nordström Sävast
Georg Palmgren Ågatan 34
Ingemar Pettersson Moråsen
Karl-Erik Pettersson Fagernäs
Rolf Ruuth Parkg 30
Gunnar Wikström Garvareg 22
Rune Wikström Kommendörsg 12
Gunilla Andersson Kyrkog 48
Kerstin Bergh Vittjärv
Birgitta Fagerström Drottningg 3
Elsie Hansson Trångfors
Eva Juntti Allég 47
Gurli Manderhjelm Almg 9
Elsa Odeltorp Lundagårdsg 13
Elvy Svensson A 8
Klass 3:4 b  
Erik Stenfeldt A 8
Klass 1:4 a  
Stig Wilhelmsson Drottningg 10
Klass 1:4 c  
Åke Wicksten A 5

Några av de gamla skolkamraterna återfann jag på denna bild av läroverkets segrande lag i skolmästerskapet 1946


Anteckningar om några av skolkamraterna

Utöver de kamrater som hörde av sig i den första utredningen för 20 år sedan har jag under åren noterat följande:

Gunnar Barkerud. Gunnar kom in i klass 6. Han bodde från början i ett litet hus vid I 19. Det låg norr om korsningen Sveavägen - Hedenbrovägen, ungefär där posten låg senare. Han flyttade till det gula hörnhuset vid Drottninggatan - Garnisonsgatan. I samma hus bodde också sergeant Ragnar Bergmark som var vår instruktör i Landstomspojkarna och som senare blev kommunalråd i Boden. Själv bodde jag på Margaretagatan 1 (Ågatan 34)

   Gunnar och jag köpte tillsammans alla nummer som kom ut av  Detektivmagasinet och Äventyrsmagasinet eller vad det hette. Biblioteket hade vi hos Gunnar.

   Senare har jag läst att Gunnar påsken 1947 gifte sig med Carin Ström. 1981 står han som armédirektör vid försvarets materielverk och utnämns till chef för arméns tekniska skola  och överste i tygtekniska kåren.

   Gunnar är numera död och dödsboet har adress Nybodagatan 7, 171 42 Solna

   Dottern Marie Palm Törner berättar att Gunnar var chef för Arméns Tekniska Skola i Östersund och var tillsammans med många andra med om den högtidliga invigningen som hedrades av kung Carl XVI Gustaf. Gunnar dog av en hjärtattack.

Daisy Hillergren gick några månader under höstterminen i 6:an. Sedan flyttade hon till Flen. Hon skrev ett brev till mig, det första brevet som jag fått från någon flicka. Jag hoppas att hon (och övriga) förlåter mig att jag återger det här, så lång tid efteråt.

   "Flen den 3-11-1941

   Min Käre Georg. Jag måste väl skriva till dig också. jag har skrivit till alla jag tycker om, men jag har icke skrivit till Lars Åkerblom, men jag skall väl göra det så småningom. Du kan hälsa Börje och säga honom att han är den värsta busfrö som finns i hela Boden. Du tycker väl att han är klämmig men det är han inte, du skulle bara ha varit med om kvällarna vi var ute med honom. Han är så fräck så, han är alldeles för fräck. Du är väl i alla fall inte så fräck som honom. Då jag åkte hit ner så var hela Erikslunds pojkar vid tåget. Synd att du inte var där. Jag hade köpt slängkyssrullar som jag kastade ut då jag åkte. Mitt framför Börjes fönster slängde jag ut två stycken, en vit och en svart. Du förstår att jag kommer upp till jul och då skall jag slänga ut en kyss åt varje söt gosse jag ser. Jag slutar mitt brev för den här gången med 2 älsklingskyssar. Ge detta brev åt Viola eller Börje. Jag tycker Börje och Viola passar hemskt bra ihop eftersom dom är så fräcka båda två. Svar väntar jag av Börje eller Viola. Säg icke något för den där jävla Gunnar Barkerud och Elsa Odentorp. /Daisy Hillergren, Storgatan 1, Flen"

   Daisy bor numera i Skärholmen med adress Ekholmsvägen 71, 127 47 Skärholmen (1970 = Daisy Marianne Brinley, Kvarngatan 3A i Stockholm?)

 

Gunnar Nordström blev arkitekt och en av grundarna av FFNS, numera Sweco

 

Birgitta Othelius. Enligt en notis i Norrbottens-Kuriren 1987-09-30 avled förre affärschefen Olof Othelius i en ålder av 91 år. Han var född i Sala. Efter utbildning vid Jacobsbergs folkhögskola och Konsums Vår Gård arbetade han som butiksföreståndare i Östersund. Senare tjänstgjorde han som affärschef i Luleå, Umeå och Boden och slutligen i Motala där han pensionerades. Närmast sörjande är makan Aina, barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

 

Stig Wilhelmsson hade jag en del kontakt med under min tid i Luleå. Jag minns att vi (hela klassen?) var hemma hos honom på julgransplundring och fick med oss en påse med frukt och godis. Jag har också träffat Stigs äldre bror Curt som var inom samma bransch som jag. Han på stadsingenjörkontoret i Malmö och jag i Luleå. Stigs äldre syster Maj-Lis gifte sig med Hasse Karlsson som under en kortare period var chef för Ing 3 i Boden. Även yngsta systern Inga-Britt hade jag närmare kontrakt med under studietiden i Stockholm. Hon gifte sig med Per Herman Werner och bodde under många år i Luleå.

 

Ulla Olofsson, numera Ulla Forsmark, Engelbrektsgatan 35, 961 33 Boden, har hört av sig med ett brev som jag återger här nedan.

   "Hejsan Jojje!. Har genom Göran Selberg fått en bunt papper, det var trevlig läsning tycker jag. Tänkte d

ärför bidra med något om mig själv. Det är jag som är nr 22 med den chica båtmössa på huvudet. Har blivit Boden trogen, började på Televerket strax efter realexamen och sedan på lasarettet  i 40 år till -91 då det var dags för pension.  Åren på Lundagårdsskolan präglades ju av kriget som kom nästan in på våra knutar, minns att kölden var hård, ransonering av det mesta. Många skolkamrater minns jag  väldigt väl medan andra helt försvunnit, flera  var ju officersbarn som bodde korta perioder i Boden. 

   Har ett bestående "men" av fyran eller femman i lundagård. Vi busade väl litet i korridoren och Erik Stenfelt knuffade mig handlöst mot en bänk. Höger framtand lossnade nästa helt, blodvite uppstod förstås. Vad göra, gå till tandläkare var otänkbart, därtill fanns inga resurser. Lars Åkerblom eller om det var Lars Fellenius påstod att tanden skulle växa fast om jag inte rörde den mer. Men hur jag såg ut, stort sår ovanför överläppen som täcktes av div. plåster, jag hade mustasch flera dagar och att äta var nästan omöjligt. Nåväl, tanden växte fast, men sen dess är den något missfärgad och går i gulbeige. Alla tandläkare jag varit till undrar vad som hänt och jag får då berätta. Erik den gynnaren skulle jag vilja dra i örat, han var en mycket busig pojke.

   Hemma stickades till Neutralitetsvakten, mycket cellull förstås. Själv måste jag gå i stickade strumpor som farmor tillverkat på en stickmaskin, det var hemskt. Ute på stan myllrade det av militärer, naftalinlukten kändes tydligt och kaféer och biografer hade blomstrande tider. Det gällde den tiden att vara uppfinningsrik, t.ex. i skolköket där fru Åström trollade med ersättningar i de mesta maträtter. Jag stortrivdes där.  Någon barnbespisning fanns inte under min skoltid, man gick hem och åt på frukostrasten som det hette eller hade smörgåsar med och satt i korridoren och åt. 

   Jag undrar om någon minns Hanna Bäcks egentillverkade ljuvliga  kolaklubbor eller hallondito, ja tala om småföretagare, men det gällde att överleva. Härliga minnen av Kläppbadet där vi lärde oss simma under den outtröttlige Julle Sehlstedts ledning. När man lyckades simma 25 meter stod han och väntade vid bryggan med en klubba som belöning.

   Till sist något om kamrater som jag känner igen: nr 11 Kerstin Jonsson allmänt kallad Lazarol, nr 12 Gunnar Pettersson sist bosatt i Luleå, 19 Birgitta Fagerström kallad Bitten, vi umgicks flitigt i realskolan och träffades senast på femtitalet. Nr 24 är Gunvor Gerrbrandt-Engvall, bosatt i Boden. Finns naturligtvis mer att berätta men får nöja mig för denna gång.

   Med varm hälsning: Ulla Forsmark (Olofsson)"

 


Vad lärde vi oss i skolan?

Här är några utdrag ur examenskatalogerna:

Klass 2 höstterminen 1937

Kristendomskunskap: Repetition av G.T. berättelser, fortsättning om David, Jesaja,  profet. om Kristus, Daniel. minnesord i anslutning därtill. Jesu födelse och barndom,, Jesu dop, Jesu kallar sina första lärjungar. I anslutning till berättelserna  minnesord och psalmverser.

Modersmålet: Talövning, särskilt då vikten av lagd på ett vårdat och ljudenligt uttal av lätta ord och meningar som av läraren föreläst. Omläsning från föregående termin av grundläggande övningsstycken, välskrivning, bokstavering och stavelseavdelning.

Räkning och geometri: Behandling av talområdet 1-100 för vinnande av färdighet i sammanslagning och fråndragning, såväl i skriftligt som muntligt.

Hembygdsundervisning: Minnen från sommaren, vår föda, våra kläder, våra möbler och husgeråd, samtal om dessa förr och nu.

Teckning: Vattenkanna, lie, räfsa, bär med blad, råg- och kornax mm, stuga, kakelugn, lampor av olik slag, olika möbler mm.

Sång: Lätta psalmer och sånger

Gymnastik med lek och idrott: Lätta gymnastiska rörelser samt lekar.

 

Läsordning

Timmar

Måndag

Tisdag

Onsdag

Torsdag

Fredag

Lördag

9.15-9.25

Morgonandakt

9.25-10.10

Talövn. el. läsning

Skrivning

Kristendom

Talövn. el.läsning

Kristendom

Talövn. el.läsning

Gymnastik

Kristendom

Talövn. el.läsning

 

Kristendom

Talövn. el.läsning

 

10.20-11.05

Räkning

Sång

Skrivning

Skrivning

Räkning

Talövn. el. läsning

Skrivning

Räkning

Skrivning

Räkning

Skrivning

11.05-12-20

Frukostrast

12.20-1.05  

Räkning

Talövn. el. läsning

Räkning

Talövn. el. läsning

 

Hembygdsk.

Arbetsövningar

Räkning

Talövn. el. läsning

 

Hembygdsk.

Arbetsövn.

Talövn. el. läsning

1.15-2.00

Hembygdsk.

Arbetsövningar

 

Skrivning

Gymnastik

Skrivning

Sång

Hembygdsk.

Arbetsövningar

 

Talövn. el. läsning

Skrivning

Räkning

Gymnastik

 

Klass 2 vårtterminen 1938

Kristendomskunskap: Jesus och barnen. Den förlorade sonen. Den barmhärtige samariten, Änkans offergåva, Jesus och de sjuka. Minnesord. Har vandrat omkring, gjort gott och botat alla. Jesus och de sörjande. Jesus syndarnas vän. Jesus och lärjungarna.  Jesu fiender, Jesu lidande och död, Jesu uppståndelse, Himlafärd  i Pingsten, I anslutning till det genomgångna minnesord och psalmer.

Modersmålet: Fortsättning med inlärandet av korta uttryck och verser. Förövning för vinnande av färdighet att läsa rent och tydligt. Välskrivning. Avskrivning av lästa texter dels ur bok och dels inlärda. Skrivning efter föresägning. Fritt nedskrivande av enkla meningar i anslutning till talövningar samt små uppsatser i brevform. Fortsatt bokstavering.

Räkning och geometri: Fortsatt behandling av alla fyra räknesätten enligt den antagna Räkneboken av Andersson och Kjellman, som genomgotts hela. Därjämte inlärandet av mått; längdmått, rymdmått, tidsmått, mynt-stycketalssorter, vikter.

Hembygdsundervisning: Minnen från julen. Klocka och tidsindelning. Påsken. Trafikstadgans genomgående. Sommaren. Olika djur, särskilt då fåglarna, de som kallas flyttfåglar och de som stanna och glädja oss året om samt blommorna av olika slag.

Teckning: Fickur med kedja, väggklocka, klippning av termometer, vagn, släde, flygmaskin, bil, tåg, båt. Påsk: kyckling, kort. Sommaren: Tulpan, olika blommor och blad.

Sång: Lätta psalmer med anslutning till genomgångna texter samt enkla lätta barnsånger.

Gymnastik med lek och idrott: Lätta gymnastiska rörelser. Lekar: spring- och bollekar.

 

Klass 3 höstterminen 1938

Kristendomskunskap: Gamla testamentet t.o.m. de tio budorden.

Modersmålet: Rättskrivning: å-ljudet. Blandade övningar. Subjekt och predikat, något om substantivet. Avskrivning av stycken som sedan blivit hemläxa. Hemskrivningar. Välskrivning. Uppsatsämnen: Enkla ifyllnadsövningar ur Cedersköld o. Olander.

Räkning och geometri: Addition, subtraktion, multiplikation, något division (3-siffrig dividend)

Hembygdsundervisning: Hembygdens djur- och växtliv. Kartskisser över skolan (1:100), skolhuset (1:500) och skoltomten (1:1000). Kartskiss över Boden. Arbetsblad som tillämpning tiill genomgången av hemb. djur och växter

Teckning: I anslutning till hembygdsundervisningen: Julteckningar.

Sång: Gullhönan (Alice Tegnér), Videvisan (do), Härlig är kvällen (F A Ekström), Höstsång (W Uddén), När juldagsmorgon glimmar, Nu tändas tusen juleljus, Psalmer.

Gymnastik med lek och idrott: 4 lagövningar. Två utarbetade av Einar Blomberg (Handledning i gymnastik) och två av direktör B Edman härstädes.

 

Läsordning

Timmar

Måndag

Tisdag

Onsdag

Torsdag

Fredag

Lördag

8.20-8.30

Bön

8.30-9.15

Läsning

Slöjd

Kristendom

Läsning

Gymnastik

Läsning

9.25-10-10

Räkning

Slöjd

Räkning

Skrivning

Läsning

Skrivning

10.20-11-05 Gymnastik Kristendom Hembygdsunderv. Räkning Skrivning Hembygdsunderv.

11.05-12.20

Rast

12.20-1.05  

Hembygdsunderv.

Rökning

Läsning

Hembygdsunderv.

Slöjd

Arbetsövn.

1.15-2.00

Arbetsövn.

Sång

Skrivning

Skrivning

Arbetsövn.

Sång

Slöjd

Sång

2.10-2.55   Läsning Gymnastik      

 

Klass 3 vårterminen 1939

Kristendomskunskap: Fr.o.m. lagens utgivande på Sinai t.o.m. kursens slut.

Modersmålet: Ä-ljudet, j-ljudet påbörjat. Subj. och predikat. Substantiv o verb. Komma mellan fullständiga satser. Och som bindeord.

Uppsatsämnen: "Karr och Gråfäll" ur Nils Holgersson,. Likaså "En valborgsmässoafton". Uppsatser i anslutning till teckningar under arbetsövningarna. Minne från sommaren, jul, påsk, storm och regn, åska och blixt, vi plocka blommor, mitt hem, min stuga, min häst, min hund, min gris o.s.v.

Räkning och geometri: Fortsatt behandling av de fyra räknesätten. Några tal med 2-siffrig division o. multiplikation. Sortförvandlingar. Huvudräkning.

Hembygdsundervisning: Fortsättning med arbetsblad och fortsatt läsning av hembygdens djur- och växtliv. Norrlands landskap i geografi.

Teckning: I anslutning till hembygdsundervisningen.

Sång: (inövade sånger) Liljekonvaljen, Gökvisan, När lillan kom till jorden, Ut vi nu vandra, Solen lustigt skiner, Hal ligger backen, Psalmer.

Gymnastik med lek o idrott; Dagövningar ur Einar Blomberg samt Bertil Edman.

 

Klass 4 höstterminen 1939

Kristendomskunskap: Nya Testamentet t.o.m. Sackeus

Modersmålet: J-ljudet, k-ljudet påbörjat. Substantiv, verbet påbörjat, Bruket av de större skilje-tecknen. Komma mellan fullständiga satser. Subjekt och predikat.

Uppsatsämnen: Minne från sommaren. "Vem släckte ljuset?" Reproduktion "Den försvunna staden efter Selma Lagerlöf. "Dumt folk" Reproduktionen. Ansgar.

Räkning och geometri: De fyra räknesätten. Talen 1-400. Sortförvandlingar.

Geografi: Götalands landskap. Rep. t.o.m. Öland

Naturkunnighet: Djur och växter tillhörande årets kurs. Till "vårens växter".

Historia: Från äldsta tid  till "katolska bruk".

Sång: (inövade sånger) "O Gud Du vare lovad, som tände fästets sol", Kattfötternas visa, Maskrosorna, Julpolska, Psalmer tillhörande kursen.

Gymnastik med lek och idrott: Dagövning ur Blomberg och av B Edman.

 

Klass 4 vårterminen 1940

Alla ämnen:  Återstoden av årets kurs

 

Klass 5 höstterminen 1940

Kristendomskunskap: Årets kurs till Pauli 3:e missionsresa. Några psalmer.

Modersmålet: Resten av j-ljudet, K-ljudet, Ljudförb. Påbörjat långt medljud. Rep av subjekt o predikat. Rep av substantiv. Adjektiv. Pronomen.

Uppsatsämnen: Sommarminnen, "Vad jag skulle göra om jag fick 100 kronor", Tummetott och björnen, När jag gick riksmarschen, Något om en eldsvåda, En dag i skolan, Hur vi firade 1:a advent i skolan, En film som jag sett, Tjeckoslovakien, Min cykel, Ett äventyr, Luftskyddets dag i Boden den 17/11 1940, Hur vi firade Lucia i skolan, Julförberedelser.

Räkning och geometri: Talen 1-410 i antagen lärobok, Geometrikursen påbörjad. Till paragraf 67 (Beräkning av en sida)

Geografi: Från och med Danmark t.o.m. Rumänien.

Naturkunnighet: Några av de viktigaste växtfamiljerna, Kemi-kursen. Fysik-kursen till värme (sid. 136), Viktigare växter och djur i länder, vi behandlade i geografin.

Historia: Från och med Gustav Vasa t.o.m. Karl X Gustav.

Teckning: Färgläggning med vattenfärger.

Sång: Förtröstan (2-stämmig) av Stenhammar (?), Önskan (av Josefsson),  Rep. av förut inlärda allsånger, Rep. av förut inlärda sånger såsom Kattfötternas visa, Maskrosen, Sankta Lucia, julsånger osv. Psalmer.

Gymnastik med lek och idrott: 10:e och 11:e dagövn. ur Handledning för gymn. av Einar Blomberg, Lekar (inom- och utomhus)

 

Klass 5 vårterminen 1941

Kristendomskunskap: Pauli 3:e missionsresa. Rep hela kursen. Några psalmer.

Modersmålet: Långt medljud, Å-ljudet, Ä-ljudet påbörjat, Genomgått samtliga ordklasser och stadsdelar, Direkt och indirekt anföring.

Uppsatsämnen: Julminnen, en skidutfärd, en person som jag känner, vårtecken, vad lingonriset berättar, brev till en kamrat, min lilla syster,  mors arbetsdag, mon senaste födelsedag.

Räkning och geometri: De fyra räknesätten inom dec.bråk. Geometri t.o.m. prismats innehåll, Sortförvandlingar.

Geografi: Läst och repeterat Europa.

Naturkunnighet: Resten av fysik-kursen. Rep. av det förut genomgångna. Växternas livsföreteelser.

Historia: Karl XI, Rep. hela kursen.

Teckning: Teckning av föremål ur skolans modellsamling. Färgläggning med vattenfärger o. färgkritor.

Sång: Lugn vilar sjön (tvåstämmig), Hör hur västanvinden susar (tvåstämmig), Flamma stolt, Härliga land, Hör du sparver lilla.., Du gamla farbror vinter, du,..

Gymnastik med lek och idrott: 12:e och 13:e Dagövn. ur Blomberg, Lekar såväl inom- som utomhus.

Klass 6 höstterminen 1941

Kristendomskunskap: Bibelspråk ur gamla och nya testamentet, som tillhöra årets kurs, Kyrkohistoria till kristna martyrer.

Modersmålet: Rättskrivningsövningar, genomgång av ordklasser och satsdelar, Kommateringsövn.

Uppsatsämnen: Sommarminnen, Ett brev, Luftskyddsövning, "Hösten är kommen", "Ett finurligt svar", "Ett svårt val", En dag i skolköket

Räkning och geometri: Reguladetri, förkortningar, procent- och ränteräkning, ytförvandlingar, trapets och trapetsoid, regelbundna mångsidingar, Regelbunden sexsidig pelare (?)

Geografi: Afrika och Asien till Sydasien, Astronomi-kursen.

Naturkunnighet: Ljudet, ljuset, människokroppen, Pojkarna ha dessutom läst magnetism och elektricitet.

Historia: Från Karl XII till Bernadottska ätten.

Teckning: Perspektiv-teckning, teckning efter föremål och planscher.

Sång: Hösten är kommen (tvåstämmig), "Längtande från dagens strider", Psalmer, Advents- och julsånger, Hosianna Davids son, Ett barn är fött på denna dag, När juldagsmorgon glimmar, Takt- och notläsning,

Gymnastik med lek och idrott: Fristående rörelser och rör. vid redskap, hopp, fotboll, bollekar för övrigt, skridskoåkning och skidåkning, Ringlekar.

Klass 6 vårterminen 1942

Kristendomskunskap: Från "kristna martyrer" till våra dagars missionshistoria.

Modersmålet: Rep. av alla ljuden. Fortsatt genomgång av ordklasser och satsdelar. Kommatering

Uppsatsämnen: En slants öden och äventyr, "Ärlighet varar längst", "Björnen som brottades med tunnan", Ett intressant yrke, Vårtecken, En kamrat som jag har, Våra luftskyddsdagar, En dag i min lekstuga, En maträtt som jag kan tillaga, Brev, Med far ute på fiske, Hur jag hjälper mor (far) i hemmet.

Räkning och geometri: De fyra räknesätten i allmänt bråk, Blandningstal, Bolags(?)- lödighets- och karattal, Cirkeln och cylindern. Sortförvandlingar

Geografi: Syd-Asien, Amerika och Australien. Rep av kursen

Naturkunnighet: Repeterat årets kurs

Historia: Repeterat höstterminens kurs, Från Karl XIV Johans dagar till våra dagar.

Teckning: Fortsatt perspektivteckning, Teckning efter föremål och planscher

Sång: "Du mörka gran", "Hör hur västanvinden susar", "Lugn vilar sjön" (tvåstämmiga), Flamma stolt (unisont)

Gymnastik med lek och idrott:  Dagövning av Berg van Linde, Bollekar, Ringlekar, Skidåkning

 


 

"Arbetsbok i hembygdskunskap för tredje skolåret av John Zätestam"

 

Under tredje skolåret arbetade vi med hembygdskunskap och fyllde i olika blad som sedan samlades i en pärm (arbetsbok). Här är utdrag ur några av sidorna i min bok:

 

Blad 1: 

"HEMMET, ser du, det är något, som begynner med ett litet frö och slutar med ett stort träd. Det begynner med barnkammaren, så växer det och blir flera rum och ett helt hus, en hel bygd, ett helt land" (Verner von Heidenstam)

Blad 2:

 Hembygdssång

Fädernebygd ifrån Bottnens strand

upp mot de snöiga fjällen!

Brusande älvars och skogars land

starkt har de bundit med blodets band

barnen av glesbyggda tjällen

Fäderna byggde i fjärran år

här våra hem och vår kyrka

Härlig för oss deras gärning står

From emot ljuset i fädrens spår

Gud giv oss fädernas styrka!

 

Tjusat du har med din sommarnatt

lockat med norrskenets lågor

Drömmarna togo tanken fatt

sagornas rå uti berget satt

rodde på rodnande vågor

 

Norrbotten

Vintrarna hölja i mörker de gråa husen

Karlavagnen gnistrar över den vilande renens krona

Dunkelblå ligga vidderna utan gräns

 

Sagan begynt och festen

vildmarkens brudliga fest

Strålande lyser kring ännet 

nätternas soldiadem

Trastarna spela på flöjt

Orgeln är skummande fors

skimrande svanor och fjäll seglas i sjöarna blå

 

 

Vår lärarinna heter fru Ida Lindström. I skolan finns 11 lärosalar. Vår skolsal ligger i andra våningen. I klass 3:3 är vi 10 flickor och 15 pojkar, tillsammans 25 elever. Jag har en syster och gick i skolan.

 

Skolhuset är 43 meter långt och 17 meter brett. Vår skola heter Lundagårdsskolan och byggdes år 1923-1924.

Skoltomten är 82 meter lång och 80 meter bred.

 

Blad 4:

Väderleken kl 8 i Boden under November månad 1938

Datum

Tempe-

ratur

Vind-

riktn

Vind-

styrka

Molnighet

Nederbörd

Datum

Tempe-

ratur

Vind-

riktn.

Vind-

styrka

Molnighet

Nederbörd

1 +5 N 1 mulet regn 17 -2 V 1    
2 +8 1 mulet duggregn 18 -8 NV 1   Dimma
3 +3 O 1 halvmulet dimma 19 -2 V 1 mulet  
4 +4 N 1 mulet dimma 20 +4 O 1 mulet regn
5 +1 V 2 halmulet snö 21 -9 V 1    
6 -3 V 1 halvmulet frost 22 -3 O 1 mulet regn
7 +1 NO 1 mulet   23 -5 O 2 mulet regn
8 -1 N 1 mulet   24 +4 SO 2 mulet  
9 -1 NV 1 mulet   25 -4 S 2     
10 -4 NV 1      26 -1 = 2    
11 -8 SV 1     27 +3 = 2 mulet regn
12 +2 = 1 halvmulet   28 -3 O 1    
13 -2 N 1 mulet dimma 29 +3 S 2    
14 -5 S 1     30 -2 S 1 mulet dimma
15 +5 V 2                
16 +-0 V 1                

 

Blad 13

Väderleken kl 8 i Boden under februari månad 1939

Datum

Tempe-

ratur

Vind-

riktn

Vind-

styrka

Molnighet

Nederbörd

Datum

Tempe-

ratur

Vind-

riktn.

Vind-

styrka

Molnighet

Nederbörd

1 +2 V 3 halvmulet yrsnö 17 -12 N 1/2       
2 -8 "   18 -20 V 1 mulet  
3 -11   0 "   19 -14 V 1 mulet   
4 -10 N 1 "   20 -2 O 1 mulet  
5 -7 N 1 "   21 -13 NV 1 mulet  
6 -5 N 1 "   22 -12 N 1 mulet  
7 -15 V 1      23 -2 O 1 mulet  
8 -5 NV 1 "   24 +-0 O 1 mulet snö
9 -15 V 1     25 -1 O 2 mulet  
10 -2 V 2 mulet yrsnö 26 -1 S 2 mulet snö
11 -7 SV 1 mulet   27 -1 S 2 mulet snö
12 -8 N 1 mulet yrsnö 28 -7 V 1 mulet snö
13 -9 NV 2     29          
14 -19 SV 2      30          
15 -3 S 2 mulet                    
16 -3 SV 4 mulet storm                 

 

 

Blad 6:

Hembygdens kyrka

Kyrkan heter Överluleå kyrka och byggdes på 1800-talet. Kyrkan ligger vid Bodträsket. Tornet (klockstapeln) prydes av ett kors. Templets vackraste konstverk är den nya målningen. Vår församling heter Över-Luleå församling och hör till Luleå stift. Biskopen heter Bengt Jonzon och bor i Luleå. Kyrkoherden i vår församling heter J. von Ahn. Pastorsexpeditionen hålles öppen mellan kl 10 och 13 varje vardag. Stora kyrkliga högtider äro jul, påsk och pingst.

Klistra in en bild av kyrkan:

 

Blad 7: 

Staden

Staden Boden ligger vid Bodån, som utmynnar i Lule älv. De förnämsta gatorna heta Kungsgatan, Drottninggatan, Margaretagatan, Prinsgatan och Kommendörsgatan.  Vid Kungs- och Drottninggatan ligga de största affärerna. Det förnämsta torget heter Pumptorget, och den vackraste parken kallas Stadsparken och ligger vid Centralskolan. Viktiga byggnader äro: Central- och Lundagårdsskolan, Samrealskolan, Post- och telegrafhuset, Tingshuset, kaserner och officersbostäderna samt Garnisonssjukhuset. Staden grundlades år 1918 och har 6000 invånare. Den ligger i landskapet Norrbotten i Norrbottens län. Landshövdingen i vårt län heter Hansén och bor i Luleå.

Klistra in någon bild

 

Blad 10

Hembygdens geografi

Jag har mitt hem i Bodens stad. Den har 6.791 inv. Det högsta berget i min hembygd heter Långsjöhatten och ligger 232 meter över havet. Andra höga berg äro Kallasjöberget, Rödberget, Åberget, Mjösjöberget, Paglaberget, Degerberget och Slumpberget. Den största sjön heter Buddbyträsket. Till denna flyter Långsjöbäcken.  Andra sjöar äro Bodträsket, Vittjärvsträsket, Aldersjön, Kalasjön och Mjösjön. Från Bodträsket flyter Bodån som rinner ut i Luleälven. Forsar (vattenfall): Hedensforsen, Trångforsen. Större vikar (Fjärdar) äro Lulefjärden, Sandöfjärden och Persöfjärden. Öar (holmar): Killingholmen, Ängesholmen, Prästholmen och Kvarnholmen. Närmaste stad är Luleå. Avstånd 39 km.

 

Här är den bygden, som fäderna röjde

redan i urtid, som hävden ej når

Här är den marken, som fädren plöjde

hundratals gånger i hundratals år

Här har de enats

här har de stridit

här har de fröjdats

här har de lidit

de gamle, som vila i ro

de gamle, som vila i ro

(Nils Hildestrand)

 

Uppsatsskrivning

I tredje årskursen började vi med uppsatsskrivning. Se ämnena ovan i "Vad lärde vi oss i skolan?". Som lärobok användes "Svensk uppsatsskrivning på skolans lägre och mellersta stadier av G Cederchiöld och V Olander, tryckt år 1911. Här återges något från början av den boken:

 

Till lärjungen

Betrakta uppsatsskrivningen som en kär idrott, en ädel förståndslek, av vilken du skall skörda goda frukter för hela ditt liv!

 

De första försöken

Skriv noga av följande berättelse:

Prästens gossar, Karl och Sven, brukade leka med torparens pojkar, som hette Nils och Petter. Karl hörde gärna på, när hans far läste högt ur tidningen eller talade med främmande. Så fick han veta, att vårt land lätt kan råka i krig.

   Karl och hans kamrater kommo överens, att de skulle öva sig bra. De ville bli goda soldater, så att de kunde hjälpa till att försvara landet och konungen, föräldrarna och syskonen, när fienden en gång kom.

   De blev också staka och viga, raska och ihärdiga. de skola nog hjälpa till bra, när det behövs.

 

Arbetet

Du måste arbeta, barn, ty alla omkring dig arbeta. Din far arbetar för att kunna försörja sig själv, sin hustru och sina barn. Din mor syr kläder och lagar mat åt de sina, du och dina syskon arbeta för att lära eder något nyttigt.

   Fåglarna bygga bon och söka föda åt sig och sina ungar, spindeln väver nät för att fånga flugor, biet samlar honung. Se på hästen, som drager lasset, och hunden, som håller vakt på gården! De arbeta också.


Slutord

Hoppas att Du, som råkat läsa detta, har kommit att minnas en del från vår första skoltid. Hör gärna av Dig om Du känner för att komplettera materialet. Jag hoppas också att det kan bidra till att någon kan återknyta kontakterna med gamla kamrater.

   Det känns vemodigt att upptäcka att så många av de gamla klasskamraterna redan gått bort. Kanske kan deras barn eller andra efterlevande ha glädje av att läsa om hur vi hade det i skolan på vår tid. Sprid gärna kunskap om denna hemsida till deras släktingar.

 

Luleå i april 2002

Georg Palmgren