När Märklin visade prototyperna till H0-järnvägen för första gången (mässan i Leipzig, mars 1935) så saknades mittledaren. Tanken var att lansera de små tågen med ett tvåledarsystem! Nå, när de första prospekten nådde handlarna i Juni 1935 så var skenorna försedda med en rekorderlig mittledare.

Många variationer på förkrigsrälsen
De första månaderna i serietillverkning (1935) var mittskenan lite smalare än den blev året därpå. Tyvärr har jag inte lyckats hitta några sådana skenor ännu… 1936 gjorde Märklin mittskenan två millimeter bredare (eller egentligen högre). 1937 kom det halvrunda hålet under skenans mitt för kabeldragning, och samtidigt flyttades skruvhålen från mitten av skenan till ändarna. 1939 blev rälerna brunerade (egentligen fosfaterade). De få mängder skenor som gjordes direkt efter kriget (1945-46) hade inte litograferad banvall, utan de var sprutlackade med schabloner för slipersarna. Alla förkrigsskenor -mig veterligen är bruna på undersidan (förutom de som gjordes direkt efter kriget).

3600-serien ser dagens ljus
1947 kom nästa stora revolution från Märklin … Då lanserades den nya serien 3600(N), vilket är de skenor som vi mest känner som ”de heldragna”. Även här finns spännande varianter. 1953 (only) gjordes de till exempel i aluminium… Massiva räler av mässing 1947-52. Hålprofilräler (lite billigare) från 1949 och framåt. Från 1953 såldes enbart skenor med hålprofilräler.

När Märklin ställde upp på en stor utställning i Rockefeller center i New York i april 1949 – en utställning organiserad av militärregeringen i (Väst)Tyskland för tyska exportföretag – visade man inte bara upp sitt vanliga sortiment med mittledare utan även ett specialsortiment med alla sk. ”super-modeller” i ett utförande med isolerade hjul och ett skensystem UTAN mittledare. Dessa skenor var baserade på det vanliga programmets geometri, fast, som sagt, utan mittledare..

Et voilá: Modelgleis
1953 kom då den riktiga styggelsen… Punktkontakterna. Märklin modellräls (3800/3900) lanserades. Svindyr. Separata slipers av plast och en helt ny geometri med – för tiden – ganska slanka växlar. Två olika utförande av kontakttungor fanns, koppar resp. förnicklad. 1956 insåg Göppingengänget det ohållbara med att försöka kränga räls som var mer än dubbelt så dyr som den vanliga.Då kom de ”vanliga” punktkontakträlsen (5100/5200). I 1956 års katalog finns det tre olika rälssystem att välja mellan. Egentligen var Märklins modellräls en vidareutveckling av ett FRANSKT koncept med treräls på metallbanvall med slanka kurvradier och hel mittskena. Systemet hade utvecklats av firman Veron et Braun.Märklin skaffade sig licens att tillverka detta, utvecklade så tillvida att de bytte ut den heldragna mittledaren mot plastsegmenten med punktkontakter i. Et voilà! Så var modellrälsen född! Ne en France…

Stort tack till Thomas Johnsson för denna historik om Märklin metallräls!

/ Martin T