Hej Håkan! Får jag ställa några frågor om mej?
Det är klart jag får. Vem är jag egentligen?
Det var en svår fråga jag ställer. Jag vet faktiskt inte vad jag ska svara. Jag är som jag är, det har bara blivit så. Se där, fatalist är jag tydligen. Och så har jag ett himla gott humör sägs det. Värsta plustypen, typ. Jag har hört att jag är gift. Vad tycker jag om det månntro?
Tackar som frågar. Frun heter Margareta och är vid sidan om barnen och katten det käraste jag har. Margareta och jag passar väldigt bra ihop. Hon tycker precis som jag i allt, fast tvärtom. Och var bor jag?
I Vita huset. Fast inte i Washington utan i Saltsjö-Boo. Washington är ju så himla långt från jobbet. Fast världen blir ju minde och mindre för varje jag. På min fars förra jobb i Solna arbetade en neger. Och han cyklade till jobbet varje dag! Vad gör jag när jag inte jobbar och bor i Vita huset?
Jag springer. Ja inte efter flickor utan i skogen. Och så renoverar jag Vita huset. Ovala rummet behöver fräschas upp. Och resten av tiden har jag inte tid. Har jag inte tid?
Det moderna livets gissel. Det enda man har tid med är att ha bråttom. Och så har jag inte tid att svara på dumma frågor. Oj då, men en sista fråga måste jag få ställa mej. Vad är jag rädd för?
Fästingar, rökare och att simma naken i havet. Nog för att den blir rätt liten när vattnet är så kallt, men man vet ju aldrig. |
