Text & Foto: Jane Morén
14.00 Vi tar oss äntligen ut, solen skiner förförisk även idag och vi tar bussen ner till stan. Möter vid busshållplatsen István och Eugenia som också är på väg in till Borås. Först nu får vi höra hur det gått för Husby; trea i kvalet, slagna av Umeå och Örnsköldsvik som vunnit med teater och poesi blandat.
Vi skiljs åt vid kulturhuset där István och Eugenia ska på IOPP möte. Pere gör ännu en motvillig vända ner till bagageutlämningen på stationen: " Jag bryr mig inte längre, det är lika bra att räkna med att väskan inte kommer tillbaka så länge jag är här, det här får jag ta itu med när jag kommer hem". Jag övertalar honom dock att försöka en gång till, ikväll är ju stora finalen. Under tiden han är iväg till stationen letar jag reda på pastarestaurangen Maggan igår kämpat sig fram till, pasta verkar inte vara direkt poppis i Borås.
Oliven är en restaurang med kypare i vita skjortor och elegans. Jag står utanför och kikar in genom fönstret en stund innan jag går tillbaka till torget, ser Pere på långt håll där han kommer gående. Med sin kära resväska!
Vi äter en förföriskt god, och tung middag, öppnar resväskan och där ligger diktpärmen och de nya sidenskjortorna precis som innan. Det börjar verkligen dra ihop sig till kvällens final och Pere ber om notan. På vägen ut ser vi Ulrika, Birgitta och några andra poeter sitta vid ett bord och äta. Vi pratar ett kort tag och ger oss sedan iväg. På gatan stöter vi ihop med Eric Fylkeson.
-Du är orakad Pere, säger han och nu är klockan närmare fem och om en timme börjar lagfinalen, som vi nu inser att vi inte kan se från början. Bussen har aldrig låtit vänta på sig så länge som nu; vi passar på att köpa frukost i en nattöppen(!) kiosk/affär.
17:45 Pere tar äntligen på sig en svart sidenskjorta, tar fram den återfunna diktpärmen och börjar välja finaldikter. Häller upp en whiskey och tänder en cigarill medans jag försöker vara tyst och osynlig(inte lätt); nu gäller det att han kommer i tävlingstämning. Han ger mig en mapp med gamla utkast och det är jätteroligt att sitta och läsa, jag glömmer totalt bort tiden. Pere går omkring i rummet och reciterar dikter och klockan rusar. Förbeställer en taxi.
19:15. Vi hoppar in i återigen en taxi, inte samma snubbe denna gång i alla fall och far till Stadsteatern. Kommer lagom till första pausen innan de två segrande lagen ska slåss om SM guldet i lag. Stadsteatern är oväntat välfylld och de tävlande sitter i fyra soffor uppe på stora scenen under hela tävlingen. Bra att publiken får riktig koll på vilka de tävlande lagen är, men lite pratshow i TV blir det över det hela. Maggan och jag dricker lite elefantöl- som teaterbaren till min förvåning säljer - under en del buskisinslag och försöker hålla oss i skinnet. Halland (Andreas Lång, Geta Lööf, Hans Hansen, Ockie Nidsjö) vinner. Paus.
20:55 Och sedan är det då dags; Rainer och Pere och de andra tio poeterna i den individuella finalen går upp på scenen och tar plats i sofforna. Pere åker ut efter presentations- ronden, tillsammans med tre andra. Han är besviken, jag med.
- Nu är det sluttävlat för mig, säger han och låter bestämd.
Vi riktar krafterna på Rainer nu som coolt sitter i soffan och ser outgrundlig ut. Duell efter duell. Förra årets SM- mästare Iréne Karlbom förlorar mot lagkamraten Claes Paulsson. Och så är det då bara Rainer och Robert Singleton kvar. När Singleton går ut i salongen och ställer sig bakom publiken och pratar känner jag: ok det här vinner du Rainer. Riktigt läskigt blir det därför när Robert får oerhört höga poäng. Nej, nej tänker jag, är det här en sådan där galen jury. När de fem juryarna håller upp sina sista poänglappar, för det här SM:et i Poetry Slam (som samlat 80 poeter från hela landet) över publiken med Rainers extremt höga poäng vet jublet inga gränser. Rainer går ner i en djup bockning och hans långa gråsprängda hår faller ner framför hans fårade ansikte.
- Jag är en känslig hårding brukar han presentera sig själv som. Hans dikter har en sorgmodig, vemodig ådra som gör att han av sina närmaste poetvänner kallas Regnmannen. Att Rainer överhuvudtaget skulle komma med till SM var osäkert. När han inte kom med i laget som togs ut under Rinkeby Grand Final och som skulle representera Rinkeby nere i Borås, lyckades han få en reservplats till det individuella SM:et. Några dagar senare ringde de och sa att han var med; han kunde äntligen beställa en bussbiljett ner. Och nu så står han alltså där med SM stayetten och ler. Och vi skriker, skriker och jublar.
Söndag
00:30 Söndag Segerfest på Saint Michel. Fullt av poeter och hög stämning. Astrid från Göteborgs- laget spelar dragspel för Rainer, det är öppen scen, dans och prat med poeter, välkända eller nyss kända. Geta Lööf läser en dikt om en förälskad silverfisk som på vägen till sin "älskade" med "räkor, vitt vin och rosor", sadistiskt trampas ner av en toalett- besökandes nakna fot. Maggan gör en underbar performance: "Jag mååår bra", Förra SM-vinnaren Iréne läser om vardagsrum och ungar. När också Bob Hansson och Eric Fylkeson går upp varsin gång känns allt fullständigt komplett och underbart. Pere frågar mig:
- Så vi ska inte tävla mer då?
- JOOOO!! Det är klart vi ska. Det här är ju KUL!!!!!
03.00 Av en händelse minns jag något min mamma sagt om sommartid och kanske är jag en hjälte som räddar Stockholmarna från att missa tåget hem i morgon bitti. Man vill ju gärna tro det iallafall. Som en löpeld sprider sig mitt viktiga budskap bland borden (för det gjorde det väl eller...?)
06:00 Saint Michel stänger och många ansluter sig till efterfesten på Tunnlandsgatan, taxi beställs. Eric smyger iväg efter efterfest- tillbehör. Bob, Rainer och många andra befinner sig på uppe på tredje våningen på Tunnlandsgatan 13, och solen går upp över bostadsområdet denna sista dag i Borås.
09:00 - Jane, Jaaaane. Jag väcks av en ynklig röst från Maggans rum. Där hon ligger påklädd ovanpå sängen med halvpackade väskor över golvet.
- Jane, jag kommer aldrig att kunna ta mig upp.
10:15 Sista taxiresan i Borås; chauffören tar en helt ny väg till stationen som får mitt fragmentariska hjärnsystem att totalt braka ihop, och jag vet inte vad som är upp och ner, syd eller nord.
På stationen ligger Göteborgslagets Claes och sover på en soffa. Han har missat två morgontåg och kämpar för att inte missa ännu ett. Han vinkar av oss när vårt 11.15 tåg mot Stockholm angör Boråsperrongen. När tåget kör iväg ut ur Borås har jag ingen aning om att i vägguttaget på Tunnlandsgatan sitter min mobilladdare kvar...det upptäcker jag många timmar senare, efter en mycket lågmäld resa som jag tillbringar mest i famnen på Pere, halvsovande under hans dunrock.
16:15 Johan, Maggan, István och vi kramar varandra adjö när vi skiljs på tunnelbaneperrongen. Pere och jag tar tunnelbanan mot Medborgarplatsen och SM-resan är slut. Så roligt det har varit! Det här vill jag göra om, och om igen!
Läs om och se bilder av SMvinnaren
