Rökt sill, kvicksilverpärlor och kärlekspoem. Stränghängare, nyckel-harpister och Sazspelare. Unga, gamla, debutanter och rutinerade.
Liljeholmens badhus ligger som en varm ljuslykta på isen. Den här februarikvällen förvandlad till ett akvarium av poeter, skådespelare och trubadurer.
För tionde året i rad intog Krogens Poeters Parlament/Folkpoesibaren Liljeholmens badhus för några timmar en februarikväll. Publiken, ett knappt tjugotal entusiaster, som betalat 50 kr i inträde för poesi och bad, sitter samlade runt småborden som täcker ena långsidan av bassängen. Alla har blå platsskydd runt sina vinterskor.
Det är lördagkväll i Södermalms utkant. Förväntan är anspråkslöst enkel. Eller storslagen; drömmen om ord som ska beröra. Det är långt ifrån MTV, långt ifrån glittrande framgång, långt ifrån den stora etablerade poesiavenyn. Kortsidan av bassängkanten har möblerats upp till en scen med mikrofon, elorgel, förstärkare, ljuslyktor och elektriskt blodröda plasttulpaner. På väggarna hänger målningar. Claes Fredelius, ena halvan av Folkpoesibarens ledning har konstvernissage idag.
- Vi har tyärr ingen champagne att bjuda er på, men ni får gärna bada, säger Svante Helmers, den andra halvan och slänger av sig den storblommiga charterreseskjortan och stråhatten från Brasilien och dyker samtidigt med Claes, redan badklädd, i det klorade djupet. Det simmar några längder i bassängen.
Sedan 1994 har Krogens Poeters Parlament/Folkpoesibaren arrangerat öppna scener för poesi i olika lokaler på Södermalm och i Midsommarkransen. Badpoesi anordnar de traditionsenligt en gång om året. På somrarna driver de Gatans Parlament, öppen scen för poesi under bar himmel, vid trappan upp mot Söderhallarna. Reklamen för dessa öppna evenemang inskränker sig till enkla uppkopierade affisher och lappar som klistras upp på olika anslagstavlor. Ibland kommer de med i någon tidnings kalendarium. Men allt sker i mycket liten skala, det finns inga ekonomiska resurser eller sponsorer.
- Jag ser oss som efterträdare till Poeternas estrad, så som de en gång i tiden började på Café 44, säger Svante.
Då var alla välkomna att läsa sina texter. När Poeternas Estrad sedermera utvecklades till att bli en scen mest för etablerade poeter blev Svante besviken.
Utanför badhuset har Svante ställt ut marschaller. Tidigare på kvällen tog han även en runda till några av de närbelägna barerna för att försöka locka med sig intresserade.
- Men unga människor idag har inte tid, de är så upptagna av annat, tror Svante.
Helen Öhgren, 21 år är i alla fall här. För tre veckor sedan flyttade hon från sin uppväxtort Hallsberg till Stockholm.
Klicka här för Fortsättning nästa sida
