Bo Levander K-bar 2001 Foto: Jane Morén
DEL 1
-Dom säger att kärleken har två färger: en röd som den döende himlen efter ett atomkrig och en - finns inte alls. Utom en gång i dina vildaste drömmar.
-Det finns de som hävdar att kärleken har två aspekter: den första syns endast under stjärnklara nätter, och den andra syns - inte alls. Bara när saturnus går över i mars...
-Kloka män säger att.. kärleken existerar i två former: en som gör dig galen av lust och en som "bara" skyddar mot otrohet och ett brinnande skepp på hav av sten...
-Vid mina efterforskningar har jag funnit - att kärleken har två ansikten... ett som bränner sig fast i din själ och får dig att glömma världen, och ett som talar om dygdens oupprepbara dilemma, som med ett ord kallas... döden...
-Det viskas att kärleken har två sidor: en som kallas hat efter sin far som är en skojare av stora mått... och en som bara uppenbaras när månen vill det (dvs. ibland)...
-Man hävdar att kärleken styrs av två krafter: en som drar världen ner mot skugglika hav och sjungande grindar.. och en som reser dig upp ur sömnen varje gång du måste uträtta dina personliga behov...
-Och det viskas att kärlekens lov ska besjungas i två tonarter: en som krossar allt i sin väg... och en som skiljer på... svarta och vita?
-Likt en tvåbent cigarr vandrar kärleken den radikales vägar och på gamla dar blir den alltmer lik... Fidel Castro...
-Dom säger att kärleken existerar i två versioner: en alfa och en beta. Men båda är angripna av ett dödligt virus och kämpar förgäves efter luft...
-Vid Stanfords forskningsinstitut har man funnit att kärleken har två färger: en som blossar kristallröd i en stenbelagd sal utan luft där endast människor med förbundna ögon får passera... och en som inte kan beskrivas utom av ett barn som spottat i krigens rännsten medan de höga herrarna sakta
sänkte sina vapen...
...men det barnet talar inte om kärlek eller om dess tysta traktat. Det talar om en egendomlig tid som skall komma då människor med två huvuden ska härska över riken i vars två avgrunder kärleken ekar med en entonig röst:
"kom, kom till den enda!"...och då visar barnet sitt ansikte.
Och en tår ska falla från hatets panna och ge liv åt kommande släkten.
Och de två ansiktena ska betrakta varandra och gå bort därifrån utan att lämna ett endaste spår.
DEL 2
Dom säger att kärlekens två färger - existerar i två versioner: en för blödande estrader, och en för en av Salvador Dalis brinnande skrivbordslådor (ni vet från tavlan med en brinnande giraff i förgrunden).
Konstiga män och kvinnor har hävdat att kärleken har två sökarljus: ett som den amerikanska rättsapparaten har givit obegränsade rättigheter vad gäller att utreda enskilda medborgares liv och dolda lojaliteter. Och ett som löper
amok på offentliga platser och i publika rum, där folkmassor kontrolleras av laserstrålar som slår på varningssystem när mer än två människor engagerar sig i samtal stående på samma plats i mer än två minuter.
Moralisterna säger att kärleken har två - fruar: en som ska sitta hemma och vänta på bättre tider. Och en som ränner runt i cirklar, endast uppassad av - lustans lakejer.
Det finns de som hävdar att det kan vara en fördel att prenumerera på två dagstidningar: en för att få en mer mångsidig bild av tillvaron, och en för välbehaget av att varje morgon känna trycksvärtan från två pappersbuntar mot knäna.
En teori har framlagts om att anledningen till att kärleken har två färger är att då lämnas alltid något osagt - en obesvarad fråga såsom vad döljer sig mellan en sammanpressad tumme och ett pekfinger eller vad är ljudet från en hand som klappar.
Och det hävdas att kärleken styrs av två maktcentra: ett som pumpar blod till den norra artären vilken därefter förser hjärnan med syre, och ett annat som är i maskopi med mannen med neddragna byxor som jobbar övertid i Vita huset.
Men jag, jag har inga åsikter om kärlek. Jag var ämnad att leva ett innehållslöst liv i ett desinfekterat glashus och leka i gränder vars kriminella liv kontrollerades av två gängbilder: en som med rätta känner sig diskriminerad av vad som uppfattas som två hotbilder, och en som predikar medeltidsmoral, iscensätter hedersmord och önskar gå till himlen som martyr.
Men den andra är trots allt värre: den dyrkar en brun skjorta med en spegelvänd vishetssymbol på ärmen och delar in människor i två klasser där den enas uppgift är att förgöra den andra och den andras är att låta sig förgöras. Och kärlekens sympati går till den andra generationens utanförskap som befinner sig mitt emellan två krutdurkar.
Och där - där står kärleken i en besinningslös nutid omgiven av våldets fanor och talar ett eget språk, och reser sig och vandrar därifrån stöttad av endast en krycka. Och den kallas kärlek.
(copyright: Bo Levander)
