Text & Foto: © Jane Morén
Jag skulle resa till mitt första stora SM i Poetry Slam. Jag hade blivit uttagen till Rinkebylaget 2000 som bestod av Margareta Hammar, Johan Nordgren , Eleonora Luthander och jag. Med mig reste Pere, en cool slamräv av en kaliber jag skulle bli varse först en bra bit in på resan. Pere skulle tävla i Individuella SM sedan han inte kommit med i laget, det skulle också Rainer, Wahlrossen, Annette Doniver och Birgitta. Det andra laget; Husbylaget bestod av István Molnár, Eugenia Gorelik, Abrahim Demir och Ramsis Assal. Vi var 13 poeter från Stockholm, varav nio av oss skulle åka tåg 11.18 från Stockholm torsdag den 23 mars.
10:45 Pocketshopen var vår första mötesplats, Erkki kom med våra biljetter och en kasse färddryck(cola) åt oss, Maggan kom yrvaket släpande på den största neccesär som tillverkats, Eleonora kom rusande från posten med sedlarna fladdrande, Johan släntrade lugnt omkring med en halvliters kaffemugg, Pere förvandlade sig själv till färdledare; han var ju äldst och längst och någon måste ju se till att bagaget kom på plats, av vore också trevligt, till det senare. Erkki vinkar av oss som Pappa Slam och även Rainer dyker upp på spår 10 iförd skinnställ.
- Ska du ta hojen, frågade någon, men nej bussen väntade. 11.19 satte sig tåget i rörelse och resan hade börjat.
14:35 Byte i Alvesta. Som den perfekta färdledaren hjälpte Pere alla kvinnliga varelser ner med sina väskor från hatthyllan, och vi tråcklade oss ut med allt bagage. Men något stämde inte; jag såg på Peres bagage:
-Men var är enterpåsen, frågade jag.
-Den har väl du, får jag till svar, ser ner på mina kassar där det inte alls finns någon enterpåse. Pere rusar in på tåget, kommer ut utan.
-Ja, ja det var ju matsäcken i den. Vi har bråttom nu och hinner inte leta efter en påse med två gamla bananer och en halv urdrucken juiceflaska. Perrongen är tom sånär som på oss och vi börjar småspringa mot övergången till den andra perrongen där vårt nya tåg står och en stressad konduktör precis ska stänga dörren. Vi hoppar in och där, då i den smala gången på det nya tåget som precis sätter sig i rörelse kommer jag på vad som verkligen saknas:
-Var är din grå resväska? Pere tror jag skämtar först:"Typiskt Janes sataniska humor, nu ska hon skrämma upp mig igen". Men faktum kvarstår; Peres gråa kabinväska med sidenskjortorna till tävlingarna och värst av allt: DIKTERNA, är på väg bort i det tåg som precis passerar förbi utanför. Konduktören larmas, ringer det andra tåget, eftersökningar startar omedelbart, men efter en timme återkommer han och säger att väskan inte finns på tåget, och att vi får vänta till tåget anländer till Malmö och alla gått av, då ska tåget genomsökas ordentligt. Vi försöker minnas; har den kanske glömts kvar redan på perrongen i Stockholm? Och om fyra timmar ska Pere stå på scenen...
16.00 Konduktören kommer och meddelar att väskan inte finns på tåget som nu är helt genomsökt. Ni får polisanmäla. Läget är verkligen mörkt; återstår bara en utväg: Jag ringer min mamma ljusmeditatören från mobilen för att få hjälp. En stund senare kommer konduktören och säger: Väskan har hittats! Mirakel?
17.00 SJförsenade anländer vi till textilens mecka, blir escorterade av en äldre herre genom Borås till kulturhuset där vi anmäler oss och får nycklar till vårt enkla boende. Hur enkelt det skulle visa sig vara upptäcker vi först senare. Busschauförren släpper av oss på fel hållplats och Maggan kämpar tappert med sin stora nessesär genom skogsbacken i förorten upp mot höghuset där vi ska bo. Pere använder den halvtimme vi har innan vi måste åka in till kvällens tävling till att recitera de fyra dikter han kan utantill, samtidigt som han i lugn och ro röker en cigarill. Jag packar upp och jagar runt efter någon filt att stoppa i påslakanet.
- Ta ner gardinerna blir rådet jag får.
18.15 Vi hoppar in i den taxi som vi förbeställt och tar oss till första individuella kvalificeringstävlingen på Wahlströms Paus. Fyra Stockholmspoeter tävlar i kvällens två tävlingar. Pere vinner första tävlingen. Wahlrossen och Annette gör mycket bra framträdanden i andra tävlingen men Rainer tar hem spelet och nu har Pere och Rainer varsin plats till lördagens stora final på Stadsteatern! Stämningen har drivits upp av oss under kvällen och föreståndaren för cafét bjuder oss på överblivna hembakta semlor när kvällen är över som åtminstone jag tackar ja till; jag vet ju inte när nästa måltid blir; någon nattöppen affär finns här inte förutom gatuköket; och vad kan en vegetarian köpa där?
23.00 Välkomstfest på Saint Michel. Precis när vi ska gå in kommer Eleonora ut med en arg Johan. Det har visst varit ett uppträde av värre sort där inne. Möter en man i ölvåt kavaj, stämningen är lite tryckt. Vi sätter oss ner vid ett bord, det är öppen scen och första gången jag ser och hör många av de andra poeterna. Tröttheten tar dock ut sin rätt och vi tar taxi hem tidigt. Det lilla spartanska rummet med den smala sängen och sitt gardintäcke hägrar i sin enkelhet. Vi hinner knappt lägga våra trötta huvuden på de medtagna lepardmönstrade örngotten innan vi somnar.
Del 2 Fredag
10.00 Fredag Vi vaknar hungriga. Pere går och handlar frukost. Vi är anmälda till workshopen, men efter frukosten (trots hälsomuslin och linfröna) känner vi hur trötta vi fortfarande är; dagen måste tas i maklig takt. Johan sticker iallafall iväg till Bobs workshop(hur orkar han som håller igång så på nätterna). Maggan mediterar och Eleonora kokar kaffe (kanske hela förmiddagen) flera av oss tigger en kopp och hon är morgonräddningen. Pere och jag går och lägger oss igen. Invirade i vårt gardinpåslakan.
14.30 Vi kommer äntligen utanför rummet, hungern har drivit oss att ta bussen ner till stan och ett matställe. Vi vill ha pasta men hamnar på en kinakrog. På väg därifrån stöter vi på Stefan Hjalmarsson som river runt bland blanka svarta byxor utanför en affär.
- Jag står inte ut med de här byxorna, de känns inte rätt till tävlingen ikväll säger han och drar lite i sina aubergineröda pressvecksbrallor.
16.30-17.10 Står jag i solen lutad mot ett räcke vid ån Hviskan och ser ut på Boråsmänniskorna när de stiger på och av bussar vid busstorget. Samtidigt reciterar jag de tolv dikter jag kan utantill. Har valt ut sex som jag verkligen känner för men vill ändå gardera mig. Pere har lämnat mig här sedan han sagt: "Jag rusar bara till stationen för att kolla om väskan kommit, vänta här du". Jag tycker folk tittar konstigt på mig där jag står och läser mina förryckta dikter, och väntar bara på att en blåvit bil ska svänga upp och en myndig Boråskonstapel stiga ut och fråga: Hur var det här då? När Pere kommer rusande 40 minuter senare är han förvånad över att jag inte är nervös; men nej jag mår superbra, och dikterna sitter. Väskan däremot lyser med sin frånvaro, där den susar fram någonstans på ett SJ tåg. Nässjö var sista budet; konduktören hade visst missat att lämna av den i Alvesta.
17.44 Tillbaka i vår boning gör jag mig klar för kvällen, sätter mig sedan ner och röker och försöker komma i lugn stämning. Går in till studentköket för att leta efter Pere som varit borta ett tag. Jag hittar honom i tvättstugan iförd endast en badhanduk, bakom honom i den påsatta tvättmaskinen snurrar de kläder han nyss hade på sig i löddrigt vatten.
- Men herregud jag ska ju snart tävla, jag ser på klockan och tiden 19.00 blinkar innanför mina ögonlock som ett rött brandalarm.
- Jag tyckte de var smutsiga och det här är snart klart, vi ska nog hinna, svarar han helt lugnt.
Situationen är så förryckt att jag blir full i skratt. Jag går och öppnar den halva whiskey vi hade med oss. Häller upp varsitt glas och ställer det ena bredvid strykbrädan där Pere just är i färd med att stryka mina tävlingsbyxor.
18:45 Återigen taxi framkörd utanför porten, samma snubbe som igår! Jag har verkligen inget emot att åka taxi, känns lyxigt.
19.00 I kvällens lagtävling på Röda Rummet i kulturhuset ska Rinkebylaget gå mot Sorsele och Göteborg, som har Iréne Karlbom förra årets SM-vinnare i sitt lag. Husbylaget tävlar på Saint Michel mot Umeå och Halland. Synd att vi inte kan peppa varann, men alla kan ju inte tävla samtidigt på samma ställe. Tävlingen börjar med lottning om startordningen. Ge oss en trea tänker jag tyst för mig själv, och jag ser det som ett bra tecken när det blir så. Rainer, stadschamanen sänder kraft över mitt huvud och i mina händer innan jag ska gå upp, som tredjen i vårt lag. Kvällen går väldigt fort, och helt plötsligt är lagtävlingen avgjord, alla poeter har läst två gånger, och Göteborg har vunnit, Rinkeby kommit tvåa. Och de fyra poeter med bäst poäng under kvällen går dueller om två finalplatser i individuella.
Pere lånar Johans tidtagarur och följer med mig ut i foajén; jag måste tima den sista dikten jag tänkt läsa i duellen. Det är på håret att den håller sig under tre minuter. Jag är nervös och lite jagad; nu gäller det. Jag och Maggan duellerar mot två ur Göteborgslaget. Jag mot Claes Paulsson, Maggan mot Iréne Karlbom. Vi förlorar bägge två. Jag är helt slut, och känner att: Nej tävla vill jag nog inte göra mer. Här kämpar man, övar, lär sig utantill och ger allt och ändå får jag nu inte läsa på Stadsteatern som var mitt sista delmål.
Mål som började med: Bara jag tar mig till Grand Final i Rinkeby, bara jag tar mig till lag SM, och nu: Bara jag tar mig till Stora scenen. Pere och jag tar taxi hem, vi orkar inte följa med till Saint Michel, han är också slut av nervositet: "Det är jobbigare när du tävlar än när jag gör det själv, jag är mycket mer nervös."
Fortsättning del 2 Lördag-söndag
