Vad sägs om lite inspiration? Jag ger dig en källare. Den är skum, väggarna är täckta med tillåten graffiti och bakom scenen breder ett målat stadslandskap ut sig.
Människor.
Kanske två dussin, möjligtvis tre. Den yngsta knappt 20 år, stora ballongbyxor, tillkämpat tillbakalutat "cool".
Den äldsta över 80 år, rakskuren cardigan och långbyxor, porlande och oförställt förälskad i livet.
I taket kulörta lyktor och drömmar. Längs väggarna: röda soffor och Hjärtklappning.
Nerver och betong. I dörrhålet till kvällens ordfäktning sitter Erkki Lappalainen, Poetry slams svenska fader, i välstruken kostym. Mellan hans händer ligger listan, där kvällens tävlande poeter skriver upp sina namn. Det är den 25 januari 2006. Rinkeby Folkets hus. Snö ute. 10 år sedan Erkki började arrangera Rinkeby Poetry slam.
I foajén rephoppar den franska Poetry slamvinnaren och kvällens gästpoet Pilote le Hot i kontinental uppvärmning. Tolken Jan-Henric Swahn jagar efter för att ge publiken en översatt uppvisning från Pigalle på svenska.
Det bläddras i diktpapper bland de nervösa, andra memorerar utantill i tystnad, deras munnar och ögon rör sig.
Filmare och radio drar sladdar, mäter ljus och ställer in ljudnivåer en stund innan kvällens lyriska dueller. Kvällens jury värmer upp genom att bråka sinsemellan om uttalet av ett namn. Erkki tar allt kareliskt lugnt och drar reglerna viskande i mikrofonen:
-Visa mig tummarna, uppmanar han den genom kvällen tidvis utbuade, men ofta applåderade juryn.
Poeterna läser på flera språk och deras kroppar utför stampanden, viftande, hoppande, ormböjande och hänghåretframföransiktetochsepoetiskut.
Eller bara höj ena armen i luften och peka mot Mekka, Moskva eller något som blöder rött i ögonen eller hjärtat: trohet eller svek på privat eller offentlig nivå. Några ler, andra visar tänderna. Publiken jublar och slår händerna hårt emot varandra, generöst eller för att de gärna vill älska, vill beröras, vill leva, och vill nu, ikväll.
Vinner kvällens tävling gör cirkus-prinsessan Kajsa. Hon är chockat lycklig. Nu kan hon kanske komma med till SM.
Birgitta 81 år gammal, är också mycket glad, för att hon är här, för att hon är med. Det är hennes tredje tävling och hon har vunnit en gång, och hon har kvalificerat sig till final i en annan förort. Hon har chans att ta en plats i SM.
De tidigt utslagna veteranerna är besvikna, inte för att de inte vann, utan för att det hade flera nya texter de ville läsa. De kliver dock upp på scenen efter tävlingarna och en stor del av publiken stannar kvar för att få höra dem.
Några fortsätter kvällen på en bar, där de inspireras till nya texter, samlar ord, lukter, känslor. Andra släntrar en efter en hem, guppar på en buss, skakar fram på en tunnelbana, går tysta, mörka portuppgångar och trappor hem. För att diska, förbereda sig för nästa tävling, och för att få drömma om att packa resväskan och ta tåget, till SM i Poetry Slam. För att få vara med, framförallt vara med. Få lyssnare. Kanske vinna.
PILOTE LE HOT
LÄS INTERVJU, SE BILDER
Dessutom: Intervjuer med veteranerna Erkki , Jerry Steele och Margareta Hammar om vad Poetry Slam betytt för poesin i Sverige och dem själva personligen.
