Foto: Jane Morén

tror du på ödet sa hon när vi satt
i en bil på väg genom en småländsk vinternatt
tror du att allting liksom redan är bestämt
eller finns det sånt som kanske aldrig borde hänt

tror du på slumpen sa hon och körde om
två långtradare på en gång
är allting händelser som bara snurrar förbi
som ett lyckohjul, som ett lotteri

tror du på frihet sa hon och väjde för ett djur
att man kan njuta även om man är i bur
är fångenskap bara en ursäkt för att få
vara drömmande och slippa gå

tror du på själen sa hon och fick sladd
mot höger luften blev till vadd
är det kroppen som maskerar den man är
som döljer allt man vill och allt det där

tror du på kärlek sa hon när bilen for genom ett viltstaket
finns det plats för poesi i din verklighet
bor det en diktare i varje individ
som vågar se, som vågar kännas vid

tror du på tillit sa hon när vi kraschade mot en tall
kan vi lita på varandra i alla fall
eller har lögnen alltid reserverat plats
för att sanningen ska kunna ha en motsats

tror du på livet sa hon med ansiktet täckt av blod
att vi alla är mindre bäckar i en större flod
är allt vi lever bara det vi ser
är allt vi ser bara det som sker

tror du på spöken sa hon och dog

Copyright Robert Singleton