Boxningsklubben arbetarnas idrottsförening på S:t Eriksgatan har sedan länge upphört att vara en renodlad arbetarklubb. Men vissa av föreningens grundläggande principer lever vidare. Fortfarande är boxningen viktigare än resultaten.

- Vi har hellre tio halvdåliga boxare än en ensam SM-vinnare, säger klubbens ordförande Hasse Widmark.

Atmosfären är tät i AIF:s lokaler. Ett femtontal boxare bearbetar stånkande och stönande, sina sandsäckar och boxbollar. Svettångorna hänger tunga och adrenalinet sprutar.

Ändå är det inte alls som i filmerna. Träningssalen är ingen jättelokal med högt i tak och upphöjd boxningsring. Den är mer som ett större vardagsrum där boxningsringen upptar en fjärdedel, av ytan. Och boxarna är inga svällande muskelberg, snarare ser de ut som folk gör mest.

- I boxning. är självförtroende och bra nerver betydligt viktigare än fysiken, säger Hasse Widmark.

När Arbetarnas idrottsförbund grundades 1922 så var verksamheten mycket politisk. AIF skulle vara det socialistiska alternativet, som skulle motverka borgerligheten inom idrotten.

- Och det behövdes nog På den tiden, säger Hasse Widmark. Det verkar mest ha varit, militärer som ledde klubbarna.

Under de, första decennierna stormade det mycket kring klubben. Det dröjde till exempel till slutet av 30-talet innan de fick delta i SM. Och när nazisternas framgångar var som störst under andra världskriget, så betraktades AIF som en säkerhetsrisk. Polisen bröt sig in i lokalen och beslagtog allt i pappers väg.

I dag är inte AIF mer politik än de andra boxningsklubbarn och bland medlemmarna finns hela den politiska färgskalan representerad. Men ideologin att hellre, satsa på bredden än enbart på eliten, lever fortfarande kvar.

- Vi köper inga boxare. Jag har svårt att förstå klubbarna som köper en kille två månader före SM och sedan är stolta när han vinner. Då tycker jag att man har missat hela tanken med idrotten, säger Hasse Widmark.

- Här är alla välkomna, även rena motionsboxare, fortsätter han. Och om man har bra trivsel, så tror jag SM-segrarna kommer ändå.

Hasse Widmark är AIF:s store eldsjäl. Han kom hit som nioåring och sedan dess har klubben varit hans andra hem. Han tillbringar tiotals timmar i veckan som instruktör och tränare, men han sköter också administrationer, och har byggt bastun, lagt mattorna, köpt det mesta av utrustningen

Idag har klubben cirka 200 medlemmar, men Hasse tycker att det finns plats för betydligt fler. Nyligen har AIF också börjat med boxningsskola för de yngre. Hasse tycker att 12-13 år är en lagom ålder att börja boxas och sedan kan man hålla på hela livet. AIF:s äldsta boxare är strax under 60 år.

- För många av killarna är det här inte bara en träningslokal. De stannar ofta kvar och tittar på en boxningsvideo, dricker läsk och snackar skit, säger Hasse Widmark.

Hasse Widmark förstår inte människor som försöker koppla samman boxningen med gatuvåld och, slagsmål.

- Jag tror att boxningen har rakt motsatt effekt. Här får killarna rasa av sig och lära sig spelets regler. De som går ut och slåss på stan är inte välkomna hos oss, säger han.

- Busarna kommer ingenstans inom boxningen, fortsätter han. En riktig boxare: är gentleman.

Fotnot: AIF har öppet 12-20 och den som är intresserad kan ringa 32 21 25.

Text och foto: Johan Brånstad