Jag har under lång tid undrat över varför inte fler människor engagerar sig i vår framtid, i vår nutid och inte minst i vår historia. Framtiden verkar minst sagt mörk och vi fortsätter med vår förorening av både jorden och våra sinnen. Den globala uppvärmningen är ett faktum, vi behöver agera omedelbart om vi ska ha en chans. En maktlöshetskänsla breder ut sig hos många. Jag har väldigt svårt att ta något på allvar. Allt verkar så oerhört vansinnigt. Har mänskligheten någon framtid? Hur kan vi själva känna oss lugna? Finns det några möjligheter att vända utvecklingen. Jag tror det.... Mycket är på gång! Det finns lösningar. Lyckligtvis finns det människor som vill förändra vår värld, som vill engagera sig och som vill både utveckla sig själva och medverka till att andra också gör det. Som med andra ord tar sitt liv på allvar. Som förstått att det inte finns någon annan än man själv som kan göra något. Jag försöker omge mig med sådana människor. De ger mig energi att fortsätta att försöka förändra.

Nu är det ju så att många är uppvuxna i den tron att det är andra auktoriteter som ska handla. Vårt skolsystem som präglat oss så mycket, har ju premierat en kamp för bra betyg, istället för ge oss kunskap som är viktig för vår överlevnad. Social och emotionell intelligens talas det om, men i skolan finns det ingen tid för den s.k. livskunskapen. Pengar öses ut till olika projekt, men det finns ingen samordning , ingen tar ansvar och alla räknar på att andra ska "fixa" problemen. Stressen att hinna med så mycket som möjligt utåt är det enda som premieras. Utbrändhet och bristande kontakt med sitt inre blir resultatet!

Jag vill här ta upp det jag tycker är intressant att lyfta fram. En mycket viktig insikt är just att patriarkatet började ockupera den andliga världen med sina manliga envåldshärskande gudar för ca 6 000 år sedan, och först nu börjar vi ana hur djupt vi präglats av denna dualism. Här återstår ett långsiktigt och djupgående arbete .

För trehundra år sedan tog sig så René Descartes friheten att lösa detta med en ny dualism: att dela upp vår värld i två områden, en materiell och en andlig. Det andliga området tillhörde religionen och den materiella vetenskapen. Det var början på en förståelig vetenskapligssamhällelig utflykt där vetenskapsmän befriade sig från dogmatiskt etablerade ”vetenskapliga” fakta som dittills dikterats av bibeln som enda källa till den heliga sanningen.

Denna trehundraåriga Cartesianska världsbild ledde till den blinda tron att det bara är materiella orsaker till allting i universum. Den har kommit att dominera världsuppfattningen i århundraden. Nu är det dock fler och fler som anar att denna bild i sin tur håller på att ersättas av en ny vision som börjar vakna hos en allt större grupp av vetenskapliga pionjärer. Låt oss öppna upp för den nya insikten – YINSIKTEN!

Allteftersom kunskapen ökar så kan vi alla slutligen befria oss från alla tokiga sedvänjor och föreställningar som begränsar oss! Bli vilka vi egentligen är, bli hela människor.