Jarlabankeätten är en av flera identifierbara "storbondesläkter" som finns i Mälardalen. Att vi har kännedom om ätten beror givetvis på deras intresse av att föreviga sig själva genom sina runinskrifter och då indirekt på att de i början av 1000-talet antog kristendomen. Genom runinskrifterna får vi upplysningar om släktens byggande av monument som broar och vägar. Någon känd gravplats där Jarlabankeättens medlemmar vilar har tills nu dock inte varit känd, fast man skulle kunna förvänta sig att en mäktig ätt monumentaliserar även sin begravningsplats.

Den mäktigaste medlemmen i ätten har givetvis Jarlabanke själv varit, och genom hans egna inte så måttligt skrytsamma runstenar får vi information om att han har "ägt" hela Täby och även "hela detta hundare". Detta skall troligen uppfattas som att han har haft makt över hundaret och alltså varit någon slags "häradshövding".

Maktinnehavet tycks främst ha vilat på jordägande som troligen har förvärvats genom arv och giftermål, och säkerligen också goda kontakter och allianser. Inte en enda av Jarlabankeättens runstenar antyder en "extern finansiering" av sin verksamhet genom t ex aggressiva utlandskontakter (såsom t ex röveri, danagäld, ed). Två utlandsfararstenar finns dock bland släktens runinskrifter, men åtminstone en handlar om en pilgrimsfärd till Jerusalem. Den andra omnämner en man som dog i Grekland vilket också kan också vara en indikation på en pilgrimsfärd. Den kända delen av Jarlabankeätten har troligen främst ägnat sig åt att exploatera sin egen hembygd och i detta har dom säkerligen haft kungamaktens och eventuellt också kyrkans stöd, då detta sammanföll med deras intressen.

Tillbaks till överst på sidan