Ned Fröding Heinrich Heine - 200-årig i morgon - Luciadan, 13 dec 1997
Böcker med dikter o.a. av Heine finns händelsevis till salu på bokförsäljningslistan.
Skinnbo och Skutmålen där pappa
hämtade Reftele-tröskan.
Nu har jag träffat sonen. Den 25 febr 1998 efter 40
år..... Vid kräftskivan 1947 badade Arnold och Julius
m.fl. i augustinattens mörker. Det var en
lagårdsinvigning det!
Stiftverket finns kvar i den nu nymålade
byggnaden.
"Goðan dag, Einar Àskell" - det är Alfons för alla isländska barn.
Ibland undrar jag om mitt namn är rätt
stavat. Ejnar skulle det heta, ansåg prosten Th*rn.
Mamma rådde inte på honom - hennes älsklingsbror
hette ju Einar och stavade det så också.
Men prosten som "fått" sitt eget namn efter sjön
Törn, 386 fot ofver hafvet, den prästen var dominant,
minst sagt. Han var verkligen inte van vid att någon i
socknen sa emot honom. Så som man blivit registrerad en
gång så får man leva med det, både namnet
och numret. Och att jag sedermera drabbades av akut rättstavningshybris
beror nog på dopet.
Ödevata. Ett hem i Småland. Arbetshemmet Ödevata
vid sjön Ödevaten - ett ställe dit försumliga
fäder forslades och blev internerade... Det lär ska
finnas en "Boken om Ödevata" - har du tips om var man
kan få tag på den, sänd mig ett brev.
Einar: The name itself is ancient. It comes from the Scandinavian countries of Norway and Sweden. The original version of the name was ENAR and it didnt change to the present spelling until the 18. century. The meaning of te name is; Excellent Warrior. In the oldest languages EIN meant unique or excellent and AR meant soldier or warrior.
Det är ett isländskt namn också. Så trevligt! Einar Kárason hör till de allra yppersta ibland dagens isländska författare. Einar Kárason har gett ut flera böcker, bl.a. Det förlovade landet (1991) och Kvicksilver (1996). Den senare romanen har utgetts av ALBERT BONNIERS FÖRLAG. Samma förlag har senare gett ut en Karl Johan Nilssons debutroman (Ola Larsmo recension DN 10 mars 2000) med alldeles samma titel: »Kvicksilver«. Till detta förlag vill jag rikta ett erbjudande. Jag skriver en ny, tredje bok, med samma titel mot ett frikostigt förskottshonorar!
Författaren E. af Wirsén, hette egentligen Einar, men han undertryckte detta faktum av någon anledning. Einar af Wirsén var f.ö. son till Svenska Akademiens sekreterare, vid sekelskiftet (1900), en person om vilken Strindberg hade vissa åsikter... Denne Einar skrev, redan som 33-åring, en bok med titeln BALKANFOLKEN OCH STORMAKTERNA. Senare skrev Einar af Wirsén, böckerna Minnen från fred och krig (1942) samt Från Balkan till Berlin (1943). Han skickades tydligen runt i Europa under mellankrigstiden på diverse beskickningsuppdrag (militärattache i Istanbul, minister (!) i Bukarest osv) - i dag erfor jag av en sonson att han var head of the Mosul Commission. Jag förmodar detta var ett NF uppdrag med uppgift att klara gränsdragningen mellan Turkiet och den nya arabstaten Irak (1924)
Vore högeligen intressant få veta mer om detta område där kurder och assyrier och kristna och muslimer och (man har sagt nyligen att många minoritetsgrupper hade haft det bäst under det osmanska väldet - men eftersom Turkiet stod på förlorarnas sida vid första världskrigets slut så blev det problem - som USA ska lösa nu . . . (!)
jämför en annan gränsdragning, den mellan Paki- och Afgani- tvärs genom Pashtunistan: Durandlinjen
BALKAN OCH STORMAKTERNA, den här boken, var ett referensverk för t.ex. Makedonien, i Nordisk Familjebok. Einar af Wirsén var en verklig specialist på Balkans historia. Därför är jag glad att ha ett ex av detta pionjärverk på min bokförsäljningslista. Utförsäljningspriset blir naturligtvis ganska högt.
Varje dag får man höra att pengarna är slut.
En iakttagelse som gjorts är att det ändå ofta
finns pengar till projekt dvs aktiviteter med klar
början och ett distinkt, kristallklart slut. Så var
man t.ex. häromåret ute och byggde om i Observatorielunden. Bl.a. nya
parkvägar och nya buskar. Det var inte något
större fel på de gamla buskarna. Däremot hade de
inte skötts varje år som de skulle ha behövt
skötas för att riktigt trivas bland folk.
De nya parkvägarna försågs med trappsteg.
Sådana fanns inte tidigare. 1995 kunde man obehindrat rulla
runt med rullstol. 1997 är det svårare, avsiktligen
eller inte, så är det i alla fall frågan om
medborgarna upplever detta som en standardhöjning. Det
är i dagens läge mycket ogräsväxter. De
gamla, friska som höll undan ogräset har ju tagits bort
i ett projekt. Det fins inte pengar att sköta parken,
påstås det. Detta kan vara sant.
Nu, något senare i juli månad, gläds jag mycket åt tvenne saker: dels att vattnet äntligen släppts på i den uttorkade bäckfåran dels att det har rensats ogräs i Observatorielunden.
Gustav Fröding
epostUpdate: 2005-06-14 URL: http://www.ejnar.se/1677/tedece.html ?? noch u86111677 ...