14 Då mälte Ganglere: Var är gudarnas huvudort och
heliga ställe?
Har svarar: Det är vid Yggdrasils ask; där skola gudar-
na döma varje dag.
Då mälte Ganglere: Vad är att säga om det stället?
Då säger Jafnhar: Asken är det största och bästa av alla
träd; dess grenar breda ut sig över all världen och nå över
himmelen; trädet har tre rötter som hålla det uppe, och
de stå övermåttan brett: en är hos asarna, en hos rimtur-
sarna, där Ginnungagagap var fordom, den tredje står över
Nifelheim, och under den roten är Hvergelme, och Nid-
högg gnager på roten nedtill. Men under den roten, som
vetter åt rimtursarnas håll, där är Mimesbrunnen, som
gömmer visdom och manvett, och Mime heter han som
äger brunnen; han är full av djup kunskap därför att han
dricker brunnens vatten ur hornet Gjallarhorn. Dit kom
Allfader och bad att få dricka ur brunnen, men det fick
han inte förr än han satte sitt öga i pant. Så sägs det i Völ-
vans spådom:
19 Jag vet allt; Odin,
var ditt öga gömdes:
i Mimes brunn,
den mäkta frejdade;
varje morgon
dricker Mime mjöd
av Valfaders pant:
vet ni nu eller ej?
Askens tredje rot står på himmelen, och under den är det
en brunn, som är mycket helig, och den heter Urdar-
brunn; där ha gudarna sitt tingsställe. Varje dag rida gu-
darna upp dit över Bifrost; den heter också Asabron.
Asarnas hästar heta så här: Sleipne är den bäste; honom
äger Odin. Han har åtta ben. Den andre är Glad, den
tredje Gylle, den fjärde Glen, den femte Skeidbrime, den
sjätte Silvertopp, den sjunde Sine, den åttonde Gisel, den
nionde Falhofne, den tionde Gulltopp, den elfte Lätiljät.
Balders häst brändes med honom. Men Tor han går till
tingsstället och vadar över de åar som heta:
20 Körmt och Örmt
och Kerlaugar två
blir han tvungen att vada, Tor,
på sin dagliga färd,
då han far för att döma
vid asken Yggdrasil; ty asarnas bro
brinner - de heliga
vattnen sjuda och välla.
Då mälte Ganglere: Brinner det en eld över Bifrost?
Har säger: Det röda som du ser i bågen är brinnande
eld; bergresarna skulle gå upp till himmelen, om Bifrost
vore framkomlig för alla som vilja färdas där. Det finns
många sköna ställen i himmelen, och där finns gudomligt
värn överallt. Där står ett vackert hus under asken vid
brunnen, och ur det huset komma tre mör, som heta Urd,
Verdandi och Skuld. De mörna dana människornas liv.
Dem kalla vi nornor; men det finns flere nornor, och de
komma till varje barn som föds, för att dana dess liv, och
de äro av gudaätt, men andra äro av alvers ätt, och det
tredje slaget är av dvärgaätt, såsom det har sagts:
21 Av flerehanda rot
har jag funnit dem vara,
av en ätt äro de ej:
några äro asaborna,
några äro alvborna,
några äro Dvalins döttrar.
Då mälte Ganglere: Om nornorna råda över människor-
nas öden, dela de mäkta ojämnt, då somliga njuta ett gott
och yppigt liv, men somliga ha föga båtnad och namn-
frejd, somliga äro långlivade, somliga kortlivade.
Har säger: Goda och välättade nornor skapa ett gott liv,
men när folk drabbas av olycksöden, är det onda nornor
som vålla.
15 Då mälte Ganglere: Finns det flere märkliga ting att
säga om asken?
Har säger: Det finns mycket att säga om den. Det sitter
en örn i askens grenverk, och han vet mycket. Mellan
hans ögon sitter en hök som heter Väderfölne En ekorre,
som heter Ratatosk, ränner upp och nedför asken och bär
fientliga ord mellan örnen och Nidhögg, och fyra hjortar
ränna i askens grenverk och äta barr; de heta Dam, Dva-
lin, Duneyr och Duratror. Men i Hvergelme hos Nidhögg
finns det så mycket ormar, att det kan ingen tunga tälja;
så har det sagts:
22 Asken Yggdrasil
måste uthärda
mer än mänskor veta:
hjorten gnager upptill,
ytveden murknar,
Nidhögg naggar den nertill.
Det har också sagts:
23 Fler ormar ligga
under asken Yggdrasil
än ovisa apor ana:
Goin och Moin äro
Grafvitnes söner,
Gråbak och Grafvöllud,
Ofne och Svafne
skola alltid, tror jag,
gnaga på trädets grenar.
Vidare har det sagts att de nornor, som bo vid Urdar-
brunn, varje dag ta vatten i brunnen och därjämte slam,
som ligger runt omkring brunnen, och ösa på asken upp-
efter, för att dess grenar inte skola förtorka och murkna,
och det vattnet är så heligt, att alla ting som komma ner
i brunnen bli så vita som den hinna som kallas skjall och
som är innanför äggskalet. Så har det sagts:
24 En ask vet jag ösas,
Yggdrasil heter den,
stor och helig
stam, med vitslam;
dädan kommer dagg
som i dalar faller,
grön står asken
vid Urds brunn alltid.
Den dagg, som faller därifrån ner på jorden, kallar man
honungsfall, och av den leva bina. Två fåglar leva i Urdar-
brunn; de kallas svanar, och av dem har den fågelart kom-
mit som kallas så.
Björn Collinders översättning av Snorres Edda.
|
