När man pratar om krafter menar man vanligen förändringar i rummet över tid. Men när vi pratar om allt som finns kan vi inte hänga upp en förändring på positionsförändringar i en yttre ram av vad slag det vara må. Moment har bara sin inbördes ordning (naturlagarna); det finns inget första eller sista (eller tredje) moment hos existensen i förhållande till en yttre tidsram.

Som ett kuriosum kan vi med Dennet hävda att det inte hjälper att föra in en Gud som skapade världen. För vem skapade Gud? Supergud? Och vem skapade i så fall Supergud? Superdupergud?

Även berömda fysiker har ofta pekat på det faktum att de fundamentala fysiska konstanterna i vårt universum - som man "för hand" sätter in i beräkningarna med naturlagarna och som gör att resultaten stämmer med de empiriska observationerna - är så infernaliskt finstämt inställda att minsta avvikelse leder till ett universum där ingenting intressant (som oss själva) skulle kunna inträffa.

Men kom ihåg (från förra artikeln) hur örnens vinge utvecklas tillsammans med sin nisch i en evolutionsspiral där orsak och verkan ofta tycks byta plats. Något liknande kanske sker med inställningen av de fundamentala fysiska konstanterna.

Vi hänger upp alltsammans på något som är nödvändigt både för den biologiska utvecklingen och för uppkomsten av svarta hål - grundämnet kol. Svarta hål anses vara födelseplatser för nya universa där de fysiska konstanterna skiljer sig en aning och på ett slumpartat sätt från värdet på de fysiska konstanterna i det universum som ger upphov till det svarta hålet. De universa som (utan orsak) råkade ha fysiska konstanter som ökade chanserna för svarta hål att uppkomma skulle ipso facto ge upphov till fler nya universa som i sin tur skulle ge upphov till fler universa o s v. Detta leder automatiskt (d v s helt mekaniskt utan mening) till att andelen universa i multiversum som har för oss gynnsamt inställda fundamentala fysiska konstanter hela tiden ökar och därmed sannolikheten att vi befinner oss i ett sådant!