Det visar sig att både slump och tur låter sig förklaras som faktiskt existerande fysiska fenomen med hjälp av kvantmekanisk kosmologi. Inom kvantmekaniken händer allt som kan hända och allt som är fysiskt möjligt finns. Vi ska använda oss av en kraftigt förenklad modell av världen för att visa vad detta betyder.

Antag en värld som bara består av två personer vid ett spelbord. Den ena personen, Kastaren, slår vad med den andra personen, Spelaren, om utfallet av ett myntkast blir krona eller klave och kastar därefter myntet. Vi antar att världen är ytterligare idealiserad så att myntet aldrig kan ställa sig på tvärkant.

Enligt kvantmekanisk teori händer allt som kan hända. D v s att Kastaren och Spelaren efter kastet tittar på en krona och att Spelaren vunnit vadet och att Kastaren och Spelaren efter kastet tittar på en krona och att Kastaren vunnit vadet och att Kastaren och Spelaren efter kastet tittar på en klave och att Spelaren vunnit vadet och att Kastaren och Spelaren efter kastet tittar på en klave och att Kastaren vunnit vadet.

Efter kastet har vi alltså fyra parallella världar. I två av dem har Spelaren vunnit vadet. I två har han förlorat. Kastaren och Spelaren i de fyra parallella världarna är helt omedvetna om existensen av mer än av den av de fyra världarna de för tillfället upplever. I var och en av de fyra världarna slår nu Kastaren vad på nytt med Spelaren om utfallet av ett nytt myntkast. Allt som kan hända händer igen och vi har nu sexton världar.

Proceduren kan upprepas ett godtyckligt antal gånger men oavsett hur många parallella världar vi har i slutändan så har i någon av dessa världar Spelaren vunnit vadet varje gång och i flera andra har Spelaren vunnit vadet nästan varje gång. Kastaren i dessa världar tillskriver Spelaren egenskapen att ha tur.

Proceduren återupprepas ytterligare ett antal gånger och i någon av de världar som är avläggare till de världar där Kastaren har tillskrivit Spelaren egenskapen att ha tur så har Spelaren återigen vunnit samtliga vad. Kastaren i denna speciella värld är nu empiriskt övertygad om att Spelaren verkligen har tur.

Om Kastaren kunde se in i de andra världarna och summera över hur många gånger Spelaren vunnit vadet respektive förlorat vadet skulle han sett att dessa utfall var jämt fördelade över alla världarna, vilket är den kvantmekaniska definitionen av slump.

Jakten på att bli först med en kvantmekaniskt fungerande dator - där olika beräkningarna görs i ett oändligt antal parallella världar för att i slutändan återföras till ett och samma resultat i alla dessa världar - är redan igång och är ett sätt att tekniskt försöka utnyttja denna underliga beskaffenhet hos världen.

Inte minst militären tar detta på stort allvar. Alla säkra metoder för att kryptera meddelanden bygger idag på antagandet att det är omöjligt att faktorisera de stora tal som används som nycklar i dessa meddelanden. Dessa metoder har ansetts säkra därför att för att faktorisera ett tal med 250 siffror skulle krävas att man kunde koppla ihop 10 upphöjt i 500 datorer. Då ska man veta att det bara finns 10 upphöjt till 80 atomer i hela det synliga universum!

En kvantmekaniskt fungerande dator har emellertid ett oändligt antal kopior av sig själv att dela beräkningarna med och faktoriseringen av stora tal blir en barnlek och samtidigt beviset på att de parallella världarna existerar - för var skulle annars alla dessa beräkningar äga rum?