Det visade sig att programmen i de två datorerna i lådorna var skapade av en svensk AI-forskare (låda A) respektive en amerikansk AI-forskare (låda B). Medelst två olika Lispdialekter hade de två forskarna oberoende av varandra skapat var sitt "expertsystem". Expertsystem kallas en grupp datorprogram inom AI-området som egentligen består av en stor databas och kopplat till den en "slutledningsmodul". Databasen består av ett antal "sanna påståenden" och "slutledningsmodulen" beräknar implikationer utifrån dessa. Expertsystem är vanligast som hjälpmedel inom medicinsk diagnosticering. Men även mer generella expertsystem finns som innehåller all möjlig kunskap. Det var sådana "encyklopediska expertsystem" som våra forskare konstruerat.

Vad som hände när någon tryckte på Alfaknappen på låda A var att dess datorprogram valde ut ett slumpmässigt påstående eller implikation som enligt programmet var sant, översatte det till vanlig engelska som de två AI-forskarna valt som gemensamt språk för kommunikation mellan sina datorers olika Lispprogram, och skickade iväg alltsammans som vanlig ASCII-kod genom kopparledningen åtföljt av slumpmässiga bitar så att den totala strängen blev 10000 bitar. Datorprogrammet i låda B i kraft av att också vara ett "encyklopediskt expertsystem" av all jordens kunskap bedömde nästan alltid samma påståenden sanna som datorprogrammet i låda A och tände därför sin röda lampa. När någon tryckte Betaknappen på låda A genererade programmet en falsk implikation utifrån några slumpmässigt valda påståenden och datorprogrammet i låda B gjorde nästan alltid samma bedömning och tände den gröna lampan. Båda programmen krävde för sina bedömningar "välformade" strängar av det engelska språket, dvs inga typografiska felaktigheter godtogs. Icke välformade strängar (frånsett från den slumpmässiga svansen naturligtvis) fick alltid dataprogramet i låda B att tända den gula lampan. Detta förklarar galant varför praktiskt taget varje förändring av strängen ettor och nollor som skickades från låda A resulterade i gult sken från låda B. Den som däremot vet att det är en ASCII-kod av vanlig engelska som skickas genom kopparledningen kan lekande lätt (även sexåringar) förändra i meningen utan att välformigheten försvinner och skapa "röda" och "gröna" strängar efter behag!

Detta visar att orsakssambandet styrs av strängarnas semantiska budskap och inte av deras typografiska utformning. Så enkelt uppstår mening i en mekanisk process. Innehållet, idéerna, är inte väsenskilda från de vanliga fysiska förhållandena. De existerar inte för sig i något ingenmansland bakom materiens skepnad!

Filosofer och andra felinformerade personer som inte tror på AI (artificiell intelligens) kan försöka rädda sig från det uppenbara i exemplet ovan genom at hävda att den "ursprungliga (och därmed enda reella) mening" som finns i exemplet är de två programkonstruktörernas och att deras idéer är lika immateriella som alltid.

De mer flexibla av dessa felinformerade personer (och det är sällan filosoferna) inser snabbt sitt felslut om fabeln ändras en aning, så att det istället för de två stationära datorprogrammen inuti lådorna sitter två robotar som innan de kröp in i lådorna tillägnat sig all kunskap genom att interagera med den verkliga världen. Man behöver inte ens föreställa sig att robotarna gör detta medvetet utan bara mekaniskt (instinktivt) följer sina respektive program för att samla in all världens kunskap, därefter leta upp varandra, sätta samman lådorna enligt experimentets föreskrifter, hoppa in i lådorna och vänta på att någon trycker på Alfa- eller Betaknappen.

Vissa filosofer envisas med att framhålla att någon medveten person konstruerade robotarna och deras programinstruktioner för att samla på sig kunskap. Den enda verkliga mening som robotarna framför är den som kan härledas indirekt som meningen bakom programinstruktionerna.

Detta är ett absurt resonemang som bygger på samma felslut som extrema sociobiologer använder för att härleda alla våra beteenden som indirekt styrda av våra själviska gener. Både idealisterna och genfatalisterna kan därför avslöjas med samma åtföljande eleganta tankeexperiment som även detta är fritt hämtat efter Dennet.

Ett alternativ vore att leta upp en plats med riklig tillgång till sol, vatten och annat som din kapsel kan tänkas omvandla till den energi den behöver för att fullgöra sitt uppdrag och hyra platsen under några hundratals år. Din kapsel skulle i princip fungera som en växt. Det kan fungera om ingen expropierar marken någon gång i framtiden och gör så att din kapsel inte längre kommer åt sin energi.

En säkrare teknik vore att utrusta kapseln med något sätt att förflytta sig och med "känselorgan" för att leta upp energikällor och för att upptäcka fara. Med andra ord bygga en jättelik robot med kapseln (och dig) inuti sig. Förutom att göra robotens yttre starkt måste du försöka programmera den så att den reagerar på inkommande data via dess "känselorgan" på det sätt som du bedömer bäst gynnar hela projektet. Din överlevnad till ett framtida årtal är ju själva orsaken (den indirekta meningen) till att du måste överlämna den direkta kontrollen över vad som händer till en programmerad robots kontrollsystem.

Eftersom du inte vet vad som kommer att hända roboten under de hundratals år den ska utföra sitt uppdrag måste du programmera in en "planeringsmodul". Utifrån sina två mål, att försvara sig (och dig) och söka upp nya energikällor, måste roboten självständigt och fortlöpande välja sitt beteende med hjälp av den modulen. Att programmera en sådan modul vore svårt men inte helt utom räckhåll för dagens teknik. Och i naturen klarar naturligtvis varje insekt (och alla andra djur) av det.

Emellertid är är din programmeringsuppgift svårare än så. För om du har valt att ge dig in på ett sådant här projekt varför skulle inte också andra göra det? Din robot kan alltså räkna med att stöta på andra robotar som är ute för att bevara sina skapares kroppar till ett framtida datum. Dessa robotar kan ha konstruktioner (och instruktioner) mycket olika vad den egna roboten är utrustad med. Vissa robotar kanske är ute för att lura andra robotar att motverka sina egna (och sina skapares syften) allt enligt sina skapares instruktioner. Eftersom det är dyrt att bygga dessa komplicerade robotar kanske några i brist på pengar valt att konstruera ett slags "parasitrobotar" som är instruerade att hitta konstruktioner av mer komplicerat slag och utnyttja dess utrustning som sin egen. Å andra sidan kanske det kan löna sig för din robot (och dig) att i vissa lägen göra gemensam sak med andra robotar. Bygga kolonier som skydd mot lömskare robotar till exempel. Analogin med biosfären och alla djurarter börjar nu bli uppenbar.

Liksom hos naturliga arter måste dessa konstruerade arter nöja sig med ändliga program med icke ofelbara instruktioner för att växla från ett beteende till ett annat samt med ändlig inlärningsförmåga och ändliga minnesutrymmen. Med andra ord; eftersom du har ändliga resurser (och kunskaper) till ditt förfogande kan du inte detaljstyra allt som händer i roboten under alla möjliga omständigheter den kan hamna i, alltså måste du överlämna mycket av kontrollen till roboten själv. Du måste programmera in ett sätt för roboten att "se över" de mål som planeringsmodulen skapar åt den. Den måste kunna ombilda dessa mål utifrån det övergripande målet att slutföra hela projektet. Den kanske inte kommer att slutföra projketet exakt som du har tänkt dig - det kanske inte är möjligt i en avlägsen framtid - men får som en autonom agent göra det bästa av situationen. I vissa avlägsna situationer kanske den av dig helt konstruerade och instruerade roboten kommer att planera projekt som du skulle ha avrått ifrån ifall du hade kunnat förutse dem. Det kan till och med tänkas att din robot av andra robotar kan fås att delta i rena själmordsuppdragen! Eller kanske samhällen av robotar börjar planera för sin egen framtid istället för din och kropparna inuti de andra robotarna.

Liksom vi kan sätta oss över generna (som programmerar oss för sin egen överlevnad) så kommer dessa autonoma robotar att kunna sätta sig över sina skapares (som de bär med sig) intentioner. Att säga att mekaniska artefakter inte kan skapa sig en egen mening utanför sina naturliga skapares ursprungliga andemening blir uppenbart lika absurt som att säga att alla våra kulturella handlingar bara ska ses som indirekta uttryck för våra geners ursprungliga instruktioner.