Redovisning av intervjuer

Bakgrund

Familj

Vi har inte bland våra sex män sett några typiska mönster i uppväxtförhållandena. Varken beträffande socialgrupp eller förebilder i familjen. De lärare som undervisar i de lägre stadierna kommer dock företrädesvis från arbetarklassen. En hade stort stöd hemifrån och en annan blev näst intill motarbetad:
 
 

[ Kommer du från en familj med akademiska utbildningar?]

Nej, ingenting. Och, det kanske påverkar lite att man…att man fortsatte, att man börja läsa på högskola och så här va, att mamma och pappa tyckte att, ja nu vi har inte haft några chanser här då och nu ska du verkligen ta till vara dina chanser och möjligheter.

[ Dom motarbeta dig inte och tyckte att du var improduktiv när du satt med näsan över en bok?]

Nej, nej, nej. Tvärtom. Dom tyckte jag skulle passa på nu när möjligheten fanns (Lågstadielärare).
 
 

Jag har läst böcker, varit ett problem i min familj, aldrig blivit uppmuntrad, setts som lite suspekt…….. (Mellanstadielärare).
 
 

 Engagemang och barnintresse

Intresset för barn tycks ha väckts tidigt för flera av våra män. Från att ha varit kvarterets barnvakt till att bli ledare i idrottsrörelsen eller andra ideella rörelser. Detta gäller fem av sex män i vår undersökning. Ett humanistiskt eller politiskt engagemang är också vanligt bland våra män och anges som en orsak att stanna för fyra av våra män:
 
 

För min egen livsåskådning och så är det väl ett humanistiskt synsätt som avgör ett politiskt ställningstagande...för att vara lärare så måste man vara lite humanistiskt lagd, det tror jag

(Lågstadielärare).
 
 

 Skoltid som barn

Skolresultaten tycks inte ha påverkat yrkesvalet särskilt mycket för våra män. Vi har bland de sex männen nästan alla sorter: bråkstakar, plugghästar, ambitiösa, korridorsittare, medelmåttiga. Däremot tycks trivseln spelat roll för yrkesvalet. Endera i så måtto att de trivts och vill fortsätta i skolan eller att de vantrivdes och vill visa att de kunde göra jobbet som lärare bättre än sina egna lärare:
 
 

Jag har mer eller mindre alltid hatat mina lärare. // jag skulle visa att jag kunde vara en lärare som inte var som dom

(Mellanstadielärare).
 
 

 Vi kan också se en likhet mellan två av lärarna som gjort de mest gränsöverskridande valen. Deras egen skoltid var inte så lyckad.
 
 
 

Yrkesvalet

En uppmuntran i unga år och en positiv upplevelse av att arbeta i skolan verkar ha haft en avgörande betydelse för våra män i deras val av yrke. Att vara PRAO på en skola var en viktig faktor i yrkesvalet för fyra av sex. De två övriga vikarierade i skolan och hade andra tidiga erfarenheter av att jobba med barn:
 
  ..så var det en lärare på gymnasiet som föreslog att jag skulle bli lärare. Så gjorde jag en sån där praktik på lågstadiet. Det tyckte jag var roligt. Jag fick en positiv respons (Lågstadielärare).

 

..första vikariatet stämde till 100% (Mellanstadielärare).
 
 

 Fem av dessa män hade en medveten strävan att bli lärare. Orsaken till yrkesvalet anges så här:
 
  OK jag är förtjust i barn jag tycker om att jobba med barn

(Högstadielärare).
 
 

 En av männen valde yrket efter att ha prövat det genom vikariat. För honom var den undervisande rollen mycket viktig:
 
  Det var ett yrkesval, inget kallval (Högstadielärare).
 
 
 
 

Att vara man och lärare

Att vara man och lärare blir en allt mer unik kombination. Det kan vara på sin plats att fråga några sådana unika varelser om hur de ser på sig själva, sina olika roller i yrket och i olika livssituationer.

Våra män är noggranna med att markera att de inte är feminina. Detta ska inte förväxlas med våra mäns kunskap om, och bejakande av sin kvinnliga sida. Det är en sak att vara en feminin man och en annan att vara en man med feminina sidor:
 
 

Jag är en typisk kille, det har varit moppar, motorcyklar, pang-pang hela den där svängen, va. Jag har inte betraktat mig som någon, ..feminin pojke (Högstadielärare)?

 

Jag är väl som jag är. Jag har väl mina sidor och sen har andra män sina sidor. Jag är väl inte särskilt feminin av mig (Lågstadielärare).
 
 

 Man kan säga att våra män vill skilja sig från feminina män genom att markera sin gräns i den riktningen. De ser sina manliga sidor i kontrast också mot kvinnliga beteendemönster, exempelvis hur de "tar itu med saker" på ett manligt sätt: …jag hanterar en del saker väldigt manligt ,..rör det till sig, då rätar jag ut det, som karlar kan göra, "...Okey, gör det du ! " "Skit i det, ta bort det, ta bort det, ta bort det. Du gör det och du gör det!" Och så lugnar det ner sig, så där. Medan tjejer ska göra allt, ta på sig en massa, tjejer tar på sig saker, va.// Det är så jävla lätt, alltså att tjejer tar på sig saker, i tysthet (Lågstadielärare).
 
  Gränser drar de även åt det motsatta hållet, mot det stereotypt manliga:
 
  Ja, fast han hade stadig hand och sval blick, så att det är inte min stil, …. försäljartypen, är mycket sparka neråt slicka uppåt (Lågstadielärare).

 

[ Du är ingen sån här karriärkille?]

Nej, det är jag faktiskt inte (Lågstadielärare).

 
 
 

 Jobbet kräver andra kompetenser som ibland benämns som kvinnliga, anser våra män. En av våra män använder uttrycket "relationskompetens" för att beskriva dessa kompetenser och förmågor. I fortsättningen kommer vi att använda detta ord för att uttrycka de sociala och känslomässiga aspekterna av läraryrket. Att utöva eller ha dessa kompetenser anser inte våra män gör en man mera feminin: Jag har känt mig säker med människor, relationer och sånt.

relationskompetens. // .man måste vara smidig alltså, på ett eller annat sätt, va villig att ta konflikter och lösa dom, man måste va villig att va med människor. Jag har aldrig haft problem att vara med föräldrar t.ex. (Lågstadielärare).

 

…kan se lite mer nyanserat på saker kanske inte i alla lägen så där fullkomligt fyrkantigt. Att man kan ha förståelse för känslor, sätt att vara och såna här saker (Högstadielärare).
 
 

 Att vara pappa och lärare

Fem av våra sex lärare är pappor. De har barn från ett par månader till vuxen ålder. Att bli eller vara pappa är något som har betytt mycket även i sättet att arbeta för våra män. Speciellt gäller det vid föräldrakontakter. De har större förståelse för föräldrarnas villkor och större förmåga att "känna sig in i" föräldrarollen i skolan:
 
 

man har rätt mycket… makt eller man har en stor roll i deras (elevernas: vår anm.) utveckling och att man märker att man genom åren har uttryckt sig mindre lämpligt mot föräldrar av ren dumhet alltså Så man har lärt sig att gå lite mjukare fram de sista året, det tror jag (Lågstadielärare).
 
  Romantik på jobbet

Blir en man misstänkt för att ha andra avsikter än yrkesmässigt samarbete? Eller ser han arbetsplatsen som en möjlighet för romantiska eller sexuella relationer? Bland våra män fann vi inget sådant. De uttryckte sig så här:
 
 

..det inget romantiskt ställe för mig, jobbet (Högstadielärare).

 

Mitt sexuella liv och mina sexuella tankar tar jag inte med mig på jobbet. På det sättet att mina arbetskompisar är mina arbetskompisar va och längre än så är det inte (Högstadielärare).
 
 

 Men att ett par människor som jobbar tillsammans varje dag får ett nära förhållande till varandra, och att det blir lite speciellt om det är en man och en kvinna, hade ett par av männen erfarenhet av:
 
  Jag hade ju en tjej som jag jobbade ihop med som jag hade ett väldigt bra förhållande med, och med glimten i ögat, eller som man ska säga. På nåt sätt. Det var snarare en fördel. Då vet man att man gillar varann i alla fall, liksom på nåt sätt. Det är viktigt att man gillar varann. Men det blir ett litet annorlunda förhållande........(Lågstadielärare).
 
  Förväntningar på mig som man och lärare

Alla vi människor har en rad förväntningar på oss, både i privat- och yrkesliv. När förväntningarna stämmer väl överrens med ens egna kvalifikationer och ens egna idéer om uppgiften man har att utföra är det väl inget problem. Däremot om förväntningarna från omvärlden är beroende på andra faktorer än dem man själv tycker är de väsentliga och riktiga, kan de kännas både tunga och tröttsamma. Att bli framhållen som ett unikum eller att få fungera som reklam för skolan är naturligtvis lite roligt ibland, men inte alltid. Våra män funderar om det är könet eller yrkesskickligheten som är det viktigaste:
 
 

"Oh, jag har jobbat här i tjugo år och det är första gången jag anställer en manlig lågstadielärare! " (säger rektorn, vår anm.)

Hon vet ju inte vad jag är för typ! Jag kan ju vara en knöl, va (Lågstadielärare)!
 
 

 Flera av våra män strävar efter att vara sig själv och en av lärarna i kollegiet och inte "den där manlige". Det fungerar för det mesta:
 
  Det är ju häftigt.! (med en manlig , vår anm.) Efter ett par veckor så är det ingenting längre…om jag funkar, trivs och vill fortsätta i skolan … (Högstadielärare).
 
  Bättre än andra

Som man i skolan förväntas du klara av somliga saker bättre än dina kvinnliga kollegor. Ett exempel kan vara disciplinen. Dessa förväntningar kan ibland kännas som krav och kan vara ganska tunga att bära. Man sticker dessutom ut och syns överallt. Detta börjar redan under lärarhögskoletiden:
 
 

..... på lärarhögskolan.. .// ...det att man blev lite extra skärskådad (Lågstadielärare).
 
  Sedan fortsätter det när man kommer till sitt första jobb:
 
  I personalrummet, då fick jag den stolen i huvudänden av bordet Jag kände mig väldigt stressad av det på något sätt (Lågstadielärare).
 
  Att alltid synas kan som sagt vara arbetsamt. Får man dessutom uppgifter som ingen gillar, bara för att man är man är kan vara ännu jobbigare:
 
  … man sticker ut mer ,ensam ,Man kan bli pålagd uppgifter …// dels kan det ju vara sånt här halvlarvigt, att laga än det ena än det andra, tekniska och sånt här, och du som är kille ska väl klara det här, och kan du hjälpa mig och lyfta ner dom här grejerna och sånt där. Det är ju smågrejer, det är ingenting. // …. att ta kontakter då, lite obehagliga kontakter med, man kommer i en konfliktsituation med en chef eller någonting på jobbet då. Då upplever jag ibland att man kan få, - "Kan inte du som är kille gå och prata med henne eller honom om det och det?". Det känner jag då, och det är väl en tyngre bit än att hjälpa till att lyfta ner ...(Lågstadielärare).
 
  Flera av våra män känner kravet på sig att vara "lite bättre":
 
  Det går an att vara en ganska dålig kvinnlig lågstadielärare, men det är nog svårt att vara en dålig manlig lågstadielärare. Jag tror att dom måste vara dubbelt så bra

(Lågstadielärare).
 
 

 Att vara den som håller ordning på barnen

Att vara den som tar hand om de "bråkiga" eleverna och vara den som är sträng och håller ordning är en förväntan som hälften av våra män talat om som en tung uppgift:
 
 

Dom tyngsta bitarna har jag fått ta. Dom här stora konflikterna. männen som går omkring och blir arga. Och det är inte en positiv roll och det är inte en roll jag egentligen vill ta (Mellanstadielärare).

 

.. det är oftast killar som man inte vill ge till en kvinnlig mellanstadielärare utan "dom här behöver en man" en papparoll då, så får vi ta dom Ibland blir man lite trött på det (Mellanstadielärare).

 

Några har sagt att det blivit mer ordning och reda (Högstadielärare).
 
 

 Fördel man

Våra män känner att de ibland har en hel del gratis:
 
 

Jag får en del uppskattning och den får jag gratis för att jag är man (Högstadielärare).
 
  Redan genom att vara lite ovanlig, dvs att inte vara kvinna, kan göra läraren intressant i elevernas ögon. Andra exempel på fördelar som männen känt av är att:

 

 

Men däremot krävs det att man har andra egenskaper än att bara vara man för att få respekt:

Det är möjligt att en kille på 1.88m har det lite lättare när det är föräldrasamtal än en ung tjej i början. Sen kommer det ändå att avspegla sig, om jag är riktigt knäpp så kommer det att visa sig, va. Men jag tror man kan ha en fördel när man startar. [ Räcker det inte att vara 1.88 m ?] Det gör det aldrig nånstans. Inte ens när det gäller att ha koll på ungar. Det är en utgångspunkt (Mellanstadielärare).
 
  Att vara den mjuke mannen

Samtidigt som mannen i skolan har förväntningarna på sig att kunna få ordning på bråkiga elever och klasser så kan han känna förväntningen på sig att leva upp till någon sorts "ny" mansroll. Att ta fram sina känslor och våga visa ömhet:
 
 

Jag tror nog att många kvinnor på mitt jobb känner att dom vill se männen lyfta upp. Jag kan tänka mig att om dom själva var barn så vill dom se pappa lyfta upp barnen och visa kärlek va (Mellanstadielärare).
 
  Detta är inte besvärligt bara med tanke på svårigheten i att kombinera sträng och hård med mjuk och öm utan också med tanken på misstankar om sexuella övergrepp (se nedan under rubriken "Misstankar" sid. 66).
 
 

Förväntningar från föräldrar

Det ses ofta positivt med en manlig lärare av föräldrarna. Det händer att föräldrarna vänder sig till rektorn och önskar "en manlig". Även om de inte vet vilka männen är. En förväntan från föräldrarnas sida är att den manlige läraren skall kunna hålla ordning bättre på klassen än lärarinnorna kan:
 
 

……. jag har hört flera gånger att föräldrar säger att det är skönt att dom får flera manliga lärare än dom hade på låg- och mellanstadiet. Det har dom tyckt att det är bra (Högstadielärare).
 
  Föräldrarna tror ofta att en manlig lärare, speciellt i de lägre årskurserna, måste vara speciellt medveten och duktig eftersom han jobbar med ett så "otypiskt" jobb:
 
  .. ja tjejdominerade yrken som vård- och undervisningsyrken, en del föräldrar som tänker att ja, det är klart tjejerna brukar ju alltid jobba med det här, men om en man kommer och ja, tycker dom att det är ett medvetet val här, nånting som man verkligen vill satsa på, det här är en väldigt engagerad (Lågstadielärare).
 
 

Fördomar och misstankar

Gränsen mellan förväntningar och fördomar kan vara svår att dra. Somliga förväntningar bygger naturligtvis på fördomar. Dessutom är det svårt att säga om det är en rimlig förväntan eller en fördom att t.ex. en manlig lärare skall vara som "alla andra karlar". Ibland är det kanske det den manlige läraren önskar bli sedd som men handlar det om manssamhällets avarter är det naturligtvis inte så roligt. Gränsen mellan fördomar och misstankar är inte heller så lätt att dra. Vissa fördomar kan till och med upplevas positiva och kännas som en fördel i yrket, som redovisats under rubriken "Fördel man". En fördom kan vara orsaken till en misstanke. Om den extra anställda lokalvårdaren genast misstänker den ende manlige läraren för att ha lagt snus i toaletten, kan man kalla det fördom, misstanke eller ett rimligt antagande.
 
 

När en av våra manliga lärare förstod att han var tvungen att berätta om sin flickvän och sitt intresse för att bilar och idrott för att inte bli misstänkt för att vara homosexuell, är det en i vårt tycke tydlig fördom: "Riktiga karlar håller inte på med småbarn." Om man inte blir tagen för homosexuell så framstår man i alla fall som lite vek och kanske feminin, i alla fall ingen "riktig karl". Det kan kännas vid kontakten med pappor ibland:
 
 

..inför en förälder då det kommer in föräldrar, det kommer in pappor, grova storväxta karlar då , som jobbar med nåt praktiskt och man sitter här och talar om hur deras barn, ja hur dom uppträder, hur dom ligger till och stöd och hjälp och allting och då, då känner man ibland att det, ja, dom kanske nånstans längs inne - vad är du för en fjant, ungefär, ja (Lågstadielärare)! Våra manliga lärare vet kanske inte alltid vilka fördomar det finns om dem och deras manliga yrkesbröder, men de tror naturligtvis somliga saker: Att vara lågstadiefröken (manlig, vår anm) det skulle jag kunna tänka kan ses som omanligt men däremot att vara lärare i samhällskunskap eller historia det är ändå lite Karl XII över det. Däremot är det ju många som undrar om man är riktigt klok (som jobbar i skolan, vår anm.) (Högstadielärare). Att själv vara både man och lärare utesluter naturligtvis inte att man har fördomar om sin egen kategori: Lågstadielärare är mjukistypen eller den förvirrade typen…// .. inte feminina. Snarare lite halvjolmiga typer (Lågstadielärare).

 

Generellt tror jag att de män som jobbar inom skolan och barnomsorgen är till 75% socialister, det tror jag, utan att veta, så känns det (Mellanstadielärare).

 

Jag tror att högstadielärar-män ofta är borgerliga (fp) medan männen på LoM är oftare till vänster. Kvinnorna är nog normalfördelade ( Högstadielärare ).
 
 

 Alla våra män har påverkats mer eller mindre av debatten om sexuella övergrepp i skolan och barnomsorgen. Några av våra män rör inte ens barnen och en del är mycket medvetna om faran med fysisk kontakt. Ibland skapar det svåra dilemman i arbetet: . Men jag tänkte på det här exemplet att dom är i badhuset och badar och så här va, om man åker rutschbana då och dom sitter i knät och man åker ner och sånt här. Det tycker jag verkligen inte är nåt märkvärdigt. Man har ju nånstans i bakhuvudet om nån ser att man gör det här va, och hur tänker dom då (Lågstadielärare)?
 
  Om väl en misstanke skulle uppstå anser våra män att det är näst intill omöjligt att försvara sig: … det skulle vara en skräcksituation, för hur skulle man försvara sig mot det..

jag har hört att olika manliga lärare har fått sluta på en del olika ställen. Oavsett om det har varit sant eller inte. Jag tror att man är ganska utlämnad (Högstadielärare).

 
 
 

 För att lösa problemet så har våra män några olika strategier. De överdriver den sportsliga kontakten i idrotten genom att tom tackla flickorna extra hårt, tar upp det till diskussion på föräldramöten eller överlåter initiativet till fysisk kontakt till barnet: Man måste var medveten om det som kille. Om jag blir uppsökt av en unge vem det än är så tar jag den till mig s.a.s. så är det problemet löst. Det är en omsorgsfråga (vår kursivering) (Mellanstadielärare).
 
 

Lika-olika man-kvinna

Under denna rubrik redovisar vi hur våra män beskriver de skillnader de upplevt mellan män och kvinnor i skolan. Påpekas bör att alla männen var noga med att säga att detta är inte generella skillnader. Skillnaderna beror på vilken man och vilken kvinna man jämför: …det tror jag inte att det har med man eller kvinna att göra. Det har väl med person att göra i såna fall, tror jag (Lågstadielärare). Skillnader mellan manligt och kvinnligt språkbruk ger våra män exempel på. De upplever att man talar med män och kvinnor om olika saker och på olika sätt: Jag tycker att man har både dom bästa och dom sämsta samtalen med kvinnor medan dom samtalen man har med män är: "Hur funkar din bil?" och ganska praktiska saker. Medan med kvinnor pratar man personliga saker men minst lika ofta skvallras det om elever. Det är ett evigt prat om vad den och den har gjort och vad den sa och vad som hände. //… kärringsnack, det låter ju negativt, och jag tycker ju att det är negativt. Samtidig så det är ju ett sätt att släppa ångan på också. Man behöver prata om vad som har hänt på lektionerna, man ska ha ur sig saker och ting jag har varit med om någonting och den människan har varit med om någonting och så det är enbart av ondo det tycker jag inte.

[ Hur släpper män ånga då?]

Svär! … Ja, dels så tror jag att vi släpper pressen lite mer lite inne i klassrummet, vi blir förbannade och säger "Håll käften" och slår näven i bordet eller kör någon i korridoren och säger: "Nu jävlar får du sopa tills det slår igen" (Högstadielärare)!
 
 

 De upplever också att kvinnor talar och diskuterar frågor, i allmänhet längre före ett beslut än vad en del av våra män själva gör. Detta kan kännas lite tröttande ibland: ..jag kan då tycka att jag är snabbare än en del andra.

Ja, det löser sig, det där ordnar sig, och det där är jag inte orolig för, och då är jag inte orolig för det, för om jag är orolig för nåt kan jag tänka mig att ta mig tid till det. Ja, det tror jag kan vara en manlig grej.

[ Och du märker att det är skillnad ibland?]

Jag kan få skit för att jag är för snabb ibland. // Jag kan bli trött på dom när dom pratar för länge om någonting (Mellanstadielärare).
 
 

 Våra män anser att den manliga kommunikationen är rakare och utan tjat. En man slipper vara en förlängning av "mamma-tjatet". Dessutom uttrycker sig män något mer bokstavligt, medan kvinnor måste tolkas:
 
  Jag tror att vi är rakare och mera , vi pekar med hela handen och säger "Nu får det vara nog!" Jag tror nog att dom männen som jag har som kollegor, dom säger till (Högstadielärare).

 

Vad menade hon egentligen …//... Jag kan bli vansinnig ibland. Jag menar vad jag säger (Lågstadielärare)!
 
 

 Kommunikationen kvinnor emellan används av de kvinnliga lärarna i kontakterna med barnens mammor. (Här skulle vi kunnat ha rubriken "Fördel kvinna" jfr "Fördel man" ovan.). Det blir naturligtvis en annan typ av samtal mellan en manlig lärare och en mamma, menar en av våra lärare: Jag får aldrig förtroende från föräldrar t.ex., nästan aldrig. Det får mina kvinnliga kollegor. Dom kan sitta i timmar i korridoren och prata med föräldrar om ditt och datt (Lågstadieläare). Att få koppla av och samtala med en man på "mäns vis" visar sig vara en av de mest betydelsefulla faktorerna för trivseln på jobbet för våra män. Män talar om andra saker än kvinnor: Och sen så tycker jag också att man får just umgås med män på mäns vis men det behöver inte utesluta att man har kvinnliga kollegor också. Och det har jag tyckt varit otroligt roligt och trevligt. Hos oss är det mycket att vi är idrottsintresserade (Högstadielärare).

 

När man gick till jobbet så var det bara för jobbets skull, och den här kamratrelationen runt omkring då som man, där man sitter och snackar skit rent ut sagt, snackar sport och fotboll och sånt här, på raster, som blir ett litet avbräck då. Det upplever jag att man inte hade där, med bara tjejer (Lågstadielärare).
 
 

Vad är viktigt

Våra män ser ingen skillnad i yrkesskicklighet mellan män och kvinnor i allmänhet. Det är snarare en skillnad mellan olika individer. Våra män. talar om sina kvinnliga kollegors pedagogiska kunskaper, respekten de känner för dem, och de möjligheter till professionellt samarbete som finns i skolan: Men i övrigt pratar man ju skola, va. Det finns ju inget kön i det, liksom. //… dom här kvinnliga kollegorna är så duktiga pedagoger och det är det enda vi snackar om (Mellanstadielärare).

Det pedagogiska uppdraget

Man kan tänka sig att män och kvinnor prioriterar olika delar inom undervisningen på grund av sina olika erfarenheter. Vi har bett våra män formulera vad de ser som sina viktigaste pedagogiska uppdrag. Att bibringa det uppväxande släktet nödvändiga kunskaper är naturligtvis ett pedagogiskt uppdrag. Detta redovisar framför allt våra högstadielärare:
 
  Dels tycker jag att alla människor som går i våran skola ska kunna vissa saker både att dom ska känna till och referens kring sig om saker som vuxna känner till. Så att dom har en sportslig att kunna göra sig gällande med andra människor. // Plus att dom ska kunna skriva och läsa och kunna såna saker (Högstadielärare). Våra män anser dock att det sociala arbetet, att skapa ett gott arbetsklimat är viktigt och har blivit viktigare med åren: … jag vill att var och en av dom här ungarna då ska känna att dom duger som dom……… att dom duger som dom är. Och då är det rätt viktigt att man har ett…… ett klimat i klassen som ger tillfälle till det…. (Lågstadielärare).

 

… förändra hela situationen för mig och för barnen och skapa en bra arbetsmiljö… ha en positiv inställning… (Mellanstadielärare).

 

Jag förstår, eftersom jag vet mera, så förstår jag att det är svårt att ha läraryrket som enbart ett yrke. Att jag har upptäckt, det är inte bara att komma dit och göra sin lektion. Det är mycket mer som inte har med stormaktstiden att göra..//.. det räcker inte med det utan dom måste kunna hur man ska vara som människa. // .. Man kan inte som vuxen bara titta åt andra hållet (Högstadielärare).
 
 

 Våra män har ofta höga målsättningar i sin yrkesutövning. Våra män hade olika hjärtefrågor. Viktiga delar att utveckla och driva för våra lärare är: Manlig förebild

Barn i dag har för få manliga förebilder, sägs det i debatten. Hur medvetna är våra män om detta? En av våra män ställde sig helt frågande till om han kan undvika att vara en manlig förebild:

Det är ju klart att man är en manlig förebild. Jag är ju en man och då är jag ju en förebild vare sig om jag vill det eller inte (Lågstadielärare).
 
  Att vara en manlig förebild innehåller mer än att vara en "macho" som exempelvis har brynja och lyfter skrot. Det finns betydligt fler sidor att visa hos en man:
 
  … Jag tror att det är viktigt för en tolvåring att se på mig då, och han vet att jag är fotbollstränare och håller på med killgrejer och jag åker skidor och så där. Och då är det viktigt för honom att se hos mig mina kvinnliga drag, liksom. Dom där omsorgsdelarna, att jag värderar somliga delar som inte är macho, mer än att jag tycker om att springa fort eller att hoppa högt eller vad man nu gör (Mellanstadielärare).
 
  Det räcker inte att bara vara man menar en annan av våra lärare. Det krävs kvalitet på förebilden: Men det är ju dåligt för ett barn som inte har någon pappa, som har en otydlig man till. Så där hänger det på hur man är, det är sämre för barnet ….. det är bättre att möta en tydlig kvinna då (Lågstadielärare).
 
  Flickpedagogik, pojkpedagogik och jämställdhet

Våra män är medvetna om forskningen om pojkars och flickors olika förutsättningar och behov. De flesta av dem redovisar ett mer eller mindre aktivt arbete för att antingen lyfta fram flickorna eller hålla tillbaka pojkarna. Den som markerade tydligast sitt arbete för att lyfta fram flickorna är en av mellanstadielärarna. Han jobbar alltid med sin klass uppdelad i flick- och pojkgrupp. Orsaken till detta är:

Jag tycker så här: Att jag har aldrig sett en tjej ta plats av en kille… och då har jag tänkt att det måste jag göra något åt. Det är ju en demokratisk fråga (Mellanstadielärare).
 
  Att pojkar oftast tar det största "talutrymmet" i skolan föranleder speciella åtgärder: Varannan gång pojke och varannan gång flicka, om det bara finns möjlighet (Högstadielärare).
 
  Pojkars behov av ett annat sätt att lära sig på, och ett stort rörelsebehov är ofta svårt att kombinera med skolarbetet. Det är inte självklart att det blir enkelt bara för att en man leder undervisningen: … det är en tanke som slår mig. Att en man kanske har lättare att acceptera vilda pojkar…. // samtidigt har ju pojkarna en betydligt större del i skoldagen när det gäller att göra sig hörda och sedda än vad flickorna har, i och för sig, så att …. Det kanske skulle vara mer … eller bättre om flickorna fick mera utrymme (Lågstadielärare). Det går att undervisa i jämställdhet genom att vara ett föredöme, menar flera av våra män. Att undervisa med handling snarare än med ord exemplifierar våra män som en tydlig skillnad mellan manligt och kvinnligt:
 
  Så behövde jag inte prata jämställdhet… // ..mera tyngd i dom argumenten som jag kan använda mot dom, (invandrarpojkarna) som lärare (Högstadielärare).
 
  Redan genom att finnas i skolan och utöva ett "kvinnligt" yrke menar några av våra män att de är föredömen i jämställdhet.
 
 

Datorer och facklig verksamhet

Att ha fler uppdrag än sitt vanliga lärarjobb är vanligt hos våra män. Fem av sex har antingen fackliga uppdrag eller ansvar för datorerna i skolan.
 
 

Höjdpunkter

Vad har hänt de dagar ni känner er riktigt uppåt och nöjda med ert yrke, undrade vi. Det kan vara både undervisningsresultat och mänskliga möten fick vi veta:
 
 

Om några utav barnen släpper lite grand utav tonårsmaskerna och säger: – Faan, vi förstod för en gångs skull! - eller: - Ska vi fortsätta med det här i morgon ? och kollar en i ögonen och inte har "jag måste vara cool" som högsta regel. Det är ofta ett möte individ till individ där man kanske till och med glömmer bort att det är jag som är läraren och den som är fjortonåringen (Högstadielärare).

 

… tillfredsställelsen som jag kan få när eleverna har lärt sig något av mig… (Högstadielärare).

 

När man känner att det stämmer i klassen och man upptäcker att man börjar få idéer att göra nya saker (Mellanstadielärare).

 

Man blir ju glad när man jobbar! [ Vad specifikt gör dig glad i jobbet?] Det är relationen (Mellanstadielärare)!
 
 

 Andra viktiga delar

Jobbet är viktigt och meningsfullt för våra lärare. Det finns delar i det som är något mer än ett yrke, kanske till och med ett kall:
 
 

Man har den här sociala kontakten, man tror att man kan göra någonting för barn som har problem, och behöver kanske en fadersgestalt…. (Mellanstadielärare).
 
  Medvetenheten om att ge barn en fast punkt i tillvaron nämns också som en viktig uppgift:
 
  Ja, jag tror dom behöver någon som finns kvar här, då och då, under de här åren och som har då fasta rutiner eller vanor då, som dom kan lära sig – så här funkar han – så är han – lika dan hela tiden. …. så här att jag inte skickar ut olika signaler. Det tror jag är väldigt viktigt (Lågstadielärare).
 
  Det är mycket rutiner och vardag i våra mäns berättelser, som anges som betydelsefulla för tillfredsställelsen i jobbet, både för dem och barnen: Ungarna ska komma på morgonen och ha det trevligt //…..ta i hand och hälsa //…. och kolla om dom har nåt att berätta, och så säger vi vad vi ska göra under dagen, och så gör vi det (Lågstadielärare).
 
  En hel del av idealitet och/eller politiskt engagemang finns hos ,de flesta av våra män. Solidaritet, demokrati och klassfrågan är nyckelbegrepp här:
 
  Jag känner inte att vi inom skolan har lyckats speciellt bra i dom här demokratiska frågorna. Jag ser tyvärr inte några minskade klyftor. Jag ser fortfarande barn som inte äger ett språk som ger dom här möjligheterna…. // Det är klassfrågor (Mellanstadielärare).

Arbetskamrater

Manliga arbetskamrater är väldigt viktiga för våra män. Några av dem anger tillgången till manliga arbetskamrater som ett skäl att stanna kvar:
 
  Jag skulle inte stå ut i en tillvaro där det bara är kvinnliga kollegor, och det är det inte på en högstadieskola

(Högstadielärare).

 

Om alla killar där nere slutade skulle jag nog vara bland dom sista som slutade. Men till slut så skulle jag sluta (Högstadielärare).
 
 

 Alla våra sex män har tillgång till manliga kollegor och har inte trivts så bra när de tidigare jobbat i helt kvinnliga kollegium.
 
 

Förmåner och arbetsmarknad

De tre "klassiska fördelarna" med läraryrket: juni, juli och augusti är fortfarande, trots att de numera är något naggade i kanten, attraktiva. De behövs för att återhämta krafter menar man.

Friheten att själv få planera sitt arbete är en annan viktig del av läraryrket. Den ansträngda arbetsmarknaden och svårigheten att få ett annat jobb med liknande lön redovisades också som en orsak att stanna kvar.

Är du kvar om 10 år?

Trots medvetenhet om flera avigsidor med läraryrket tror eller hoppas våra män att de är kvar i yrket om 10 år. Det händer att de ibland funderar över vad de egentligen håller på med:

…när lönekuvertet kommer och räkningarna är betalda…. Vad håller jag på med? Jag lägger ned så pass mycket jobb med det här och vad får jag ut, va (Högstadielärare)?
 
  Hur de skall orka ända fram till pensionen oroar några av våra män.

Varför flyr andra män läraryrket

Vilka orsaker, tror våra män, är det som får så många män att sluta i skolan och så få män att söka sig dit, trots en säker utkomst. Vi gör en uppräkning:

Orsaken kan kanske till och med vara så enkel som en av våra lågstadielärare föreslår:

Äh, skolan är väl inte så rolig! Skolan är rätt torr. Det är jobbigt att dalta med en massa ungar som stökar och bökar (Lågstadielärare).   Tillbaka till innehållsförteckningen
 

  Tillbaka till hemsidan
 

   Till nästa kapitel: Analys diskussion och slutsats