Historik


    Under småskolans första tid var det ganska många män som var lärare där. Det var mestadels äldre och svaga män som inte orkade med något tungt jobb. Det fanns också yngre män som arbetade en tid i småskolan för att sedan vidareutbilda sig till folkskollärare. Andelen män i småskolan sjönk emellertid snabbt. År 1868 var 49,5% av småskollärarna män, år 1880 var det 15,8% och år 1900 fanns det bara 4% män i småskolan (Åberg, 1978). Fördelningen i procent mellan män och kvinnor i småskola, mindre folkskola och folkskola i början av detta århundrade framgår av följande tabell, som vi sammanställt, med Åberg som källa. I tabellen nämns den mindre folkskolan som var en fattigskola på landet.
     
     
     
     

    Tabell 1: Antal lärare i procent.(Efter Åberg, 1978 sid 24, 152, 164)
     
     

    1896-1900 1920     1940

    Kvinnliga småskollärare                                 96%         99,5%     99,8%

    Manliga småskollärare                                         4%            0,5%      0,2%

    Kvinnliga lärare i mindre folkskolor                     85%           96%      98,8%

    Manliga lärare i mindre folkskolor                       15%             4%       1,2%

    Kvinnliga folkskollärare                                     34%             43%         45%

    Manliga folkskollärare                                       66%             57%         55%

     

     

    Fördelningen i antal mellan olika kön och lärarkategorier under samma tidsperiod framgår av fig. 1 .
     

    Män och undervisning av små barn

    Undervisningen vid småskolelseminarierna var dessutom inriktad mot kvinnliga studerande och i ett protokoll från Kopparbergs landsting 1878 kan man läsa: "kvinnan visar företräde framför män vid den första barnundervisningen" (Åberg, 1978). En annan orsak till att allt färre män sökte sig till utbildningen vid småskoleseminarierna var säkert lönen.

     

     
     

    Fig. 1 Antal lärare av olika kategorier. (Efter Åberg, 1978 sid 24, 152, 164)
     
     

    Lärarlöner

    Kvinnorna är, som framgår av tabell 2, lågt betalda och har lägre lön än männen för samma jobb. Att en man hade svårt att vara småskollärare och leva på den lön som en kvinna hade beror på att han förutsattes vara den som skulle försörja en familj medan småskollärarinnor inte fick vara gifta. Åberg (1978) menar att småskollärarlönen var närmast under existensminimum. Om småskolans införande skriver Åberg:
     
     

    För att kunna genomföra en pedagogisk reform på billigast möjliga sätt infördes 1858 en ny kategori lärare, som skulle utföra sitt arbete utan utbildning mot en ersättning som låg på existensminimum. Yrkets status blev därigenom mycket låg, och det visade sig vara svårt att höja den även sedan småskollärarna fått utbildning. (a.a. sid. 17)
     
              Tabell 2: Årslöner för olika lärarkategorier gällande från 1910 (a,a sid 25)

     

    Lönegrad                             I                 II                 III                 IV

    Folkskollärare             1.800kr         2.200kr         2.600kr         3.000kr

    Folkskolelärarinna     1.500kr         1.700kr         1.900kr         2.100kr

    Småskolelärarinna       950kr         1.100kr         1.250kr         1.400kr

     

     

    Jämförelser med löner i andra yrken.

    En nyutexaminerad småskollärarinna hade år 1892 en årslön på 300kr. I lönen ingick "tjänlig bostad och nödig vedbrand". Slutlönen för småskollärarinnor var 400kr. Ett kvinnligt skrivbiträde hade en årslön på 700kr. År 1900 hade en folkskollärare 700kr i årslön. En manlig grovarbetare 720kr i årslön och var dessutom utan studieskulder (a.a.).

    Från 60- och 70-talet

    Att det är ojämn fördelning mellan män och kvinnor i skolan, särskilt i de lägre stadierna har uppmärksammats länge. Den statliga barnstugeutredningen från 1968 som redovisas i SOU 1972:26 skriver så här på sidan 105-106:
     
     

    Förskolans personal utgörs nu huvudsakligen av kvinnor. Eftersom ett betydande antal barn har ensamstående mödrar, innebär detta att många barn saknar möjlighet till manlig identifikation. Även i hem där en pappa finns tillgänglig är det inte alltid säkert att denna i nämnvärd utsträckning deltar i sitt barns vård och fostran eller överhuvudtaget har någon djupare kontakt med sitt barn.

    På grundskolans låg- och mellanstadium är situationen likartad, dvs mycket få manliga lärare finns på dessa stadier. Detta innebär att ett betydande antal barn under de mest formbara åren i livet befinner sig i en bristsituation utvecklingsmässigt sett. De symptom som kan bli följden kanske inte uppträder förrän senare i livet eller kan vara så varierade i sina uttryck eller svårförståeliga att de inte relateras till just avsaknaden på manliga identifikationsobjekt under barna- och ungdomsåren.
     
          Tillbaka till innehållsförteckningen
         

          Tillbaka till hemsidan
         

           Till nästa kapitel: Aktuell situation