Låt oss börja med att fastslå några fakta som vi funnit och som bildar bakgrunds-förutsättningar för vår diskussion.

1. Den svenska skolan är en kvinnodominerad arbetsplats, från förskola/lågstadium till högstadium och skolledning.
2. Allt färre män jobbar i skolan (Leonardz, 1997).
3. Allt färre män söker sig till lärarutbildningarna (Edlund, U. 1997).
4. Forskning (Kryger, 1991) och debatt ( Nordahl, 1994; Sundin, 1997) säger att manliga lärare behövs i skolan som komplement till kvinnliga lärare. Det är sålunda önskvärt att vända trenden.
5. För att vända trenden krävs kunskap, dels om varför män slutar som lärare och dels varför en del män stannar kvar.

Varför väljer våra män att stanna kvar i läraryrket?
 
 

Vi har frågat våra män om deras bakgrund, yrkesroll, mansroll, och de förväntningar som de känner i yrkes- och mansrollen. Med hjälp av svaren vi fått av våra män växer i detta kapitel möjliga bilder av hur männen i grundskolan är och inte är, hur de ser på sitt arbete och sin arbetssituation. Med hjälp av dessa bilder kan vi förstå varför dessa män stannar kvar i sitt yrke. Genom vår genomgång av litteratur och debatt har vi kunnat spegla möjligheter och svårigheter liksom förväntningar och misstankar mot varandra. Vi tror att en helhelhetssyn krävs, både mannens egna upplevelser och de yttre kulturella, sociala och politiska betingelser han jobbar under, för att kunna förstå männens villkor i grundskolan. Finns inte denna förståelse kan vi inte förstå vilka val män i skolan måste göra beträffande sitt yrke.
 

Våra mäns berättelser visar inte på några större likheter i uppväxtförhållanden. Chanserna att hitta gemensamma familjebakgrunder tror vi skulle ha varit större om vi undersökt sex män från samma stadium. Vi antar m.a.o. att manliga adjunkter har mer gemensamt med varandra än med manliga lågstadielärare.

Familj

Wernersson & Lander (1979) undersökte män inom barnomsorgen och fann att flertalet män i detta yrke kom från arbetarklass. Lindblad & Perez Prieto (1992 i Andersson & Åhs-Forslund, 1994) fann att det framför allt är medelklassbarn som blir lärare. Denna undersökning (a.a) gäller både manliga och kvinnliga lärare från alla stadier. Vi tror att resultatet hade blivit annorlunda om det bara rört män och bara män från ett stadium. Undersökningen (a.a) stämmer i alla fall inte så bra med våra män där fem av sex kommer från arbetarklass.

Skoltid

Lindblad & Perez Prieto (a.a.) fann även att de som senare i livet blev lärare var välanpassade skolelever och trivdes bra i skolan med positiva minnen från den. Detta stämmer inte helt med våra män; de flesta har inte trivts så bra i skolan. En av våra män säger att han har sin egen skoltid och sina lärare som negativ drivkraft till att bli lärare – han vill inte vara som de var och han vill göra skolan bättre. Samma orsak till att bli lärare har Andersson & Åhs-Forslund (1994) funnit i sin undersökning:

Kvinnor bestämmer sig för sitt kommande yrke tidigare i livet än män (Andersson & Åhs-Forslund, 1994). Vi har bland våra män inte funnit något som motsäger detta. De gjorde sitt yrkesval i övre tonåren eller senare. Våra män har valt sitt yrke efter ett mera moget, vuxet övervägande än en hel del kvinnor som tidigt bestämde sig för att bli som "fröken" (a.a.). Hur skulle det se ut i skolan om det fanns många små pojkar som kunde välja att bli som "majjen"? Vi ställer oss frågan hur skolan lyckas leva upp till sitt ansvar att påverka även pojkar till att välja könsrollsöverskridande:
 
 

Engagemang

Alla våra lärare har haft ett idrottsintresse och fem av sex har i unga år utövat sitt idrottsintresse i verksamhet med barn. Här stämmer männen i vår undersökning överens med männen i en undersökning av Andersson & Åhs-Forslund (1994). De fann att männens engagemang för barnen i skolan var en viktig orsak till yrkesvalet. Den av våra män som inte jobbade ideellt med barn som ung är högstadielärare i teoretiska ämnen. Han såg sitt yrkesval mera som en förlängning av sitt ämnesintresse och en möjlighet att förmedla kunskaper i detta ämne. Det kanske är så att utgångspunkterna för yrkesvalet är olika i så motto att ämneslärarna i första hand är intresserade av ämnet och därefter pedagogik och vice versa för lärare på lägre stadier. Detta pekar vissa av våra lärares uttalanden på.

Positiv uppmärksamhet

En positiv uppmärksamhet av sin förmåga att arbeta med barn tycks ha haft stor betydelse för våra mäns yrkesval. Därför noterar vi att arbetet med jämställdhetsfrågor i skolan, där PRAO ingår som ett styr-instrument, är särskilt viktigt. Skolan skall befrämja ett gränsöverskridande yrkesval (LpO-94).
 

Bland yttre faktorer som vanligtvis nämns i samband med läraryrkets nackdelar är dålig lön och låg status. Våra män ar naturligtvis medvetna om dessa nackdelar och andra delar som stress, aldrig få koppla av eller att tiden blir allt mer reglerad. Trots dessa "tyngder" i den ena vågskålen så väger den andra vågskålen tyngre.

Vilken karriär?

Det centrala i läraryrket för våra män tycks vara mötet med eleverna då de lärt sig något, upptäckt saker, tycker skolan är intressant eller att möta en tonåring som tappat sin "vara cool" blick. Dessa höjdpunkter beskriver våra män som orsaker till att stanna kvar. Våra män vill inte beskriva sig själva som karriärmänniskor eller som en som har "sval hand och stadig blick", försäljartypen. Fyra kvinnor i en undersökning om sitt yrkesval – läraryrket – säger så här om vad karriär är för dem: "Att man har ett mål och har nått dit man vill" (Gudmundsson & Norlén, 1994. sid 57). Dessa kvinnor menar att trivsel och eget mående liksom självutveckling är viktigare än materiella fördelar. De fyra kvinnorna i undersökningen (a.a.) tycker att deras uppfattning om karriär skiljer sig från mäns uppfattning, som de menar är " att gå spikrakt uppåt .." där materiell standard är ett mått på karriären. Att männen i vår undersökning inte är som de män som kvinnorna ovan (a.a) syftar på har vi kunnat se klart. En av dem, som undervisar i ett praktiskt ämne, säger så här:
 
 

Våra män har värdesatt sin ökande relationskompetens, sin förmåga att möta barnen, upplevelsen av att se hur undervisningen och samvaron med barnen gör att det fungerar i klassen. De har funderat vad de håller på med när de får sitt lönekuvert men ändå valt att fortsätta. Vi tror att det är svårare för män i allmänhet att finna sig tillrätta i detta karriärlösa yrke. Tecken på att vara en "lyckad man", kan för många vara att göra karriär och tjäna mycket pengar. En av våra män ser ibland på sin bror, som har mobiltelefon, tjänstebil och en månadslön som nästan är dubbelt så stor, och tänker så här: "jag skulle ändå inte vilja leva som han gör".

Motsatsförhållande

Männen i vår undersökning är sålunda inte intresserade av vad som vanligen kallas karriär. Trots det finner vi en förundran hos dem över det sätt som fortbildning och kompetens-utveckling bedrivs i skolan och hur lite den värdesätts. Här upplever vi ett motsatsförhållande. Å ena sidan vill våra män inte göra traditionell karriär å andra sidan är de inte nöjda med att stå still i samma position. De vill att det ska märkas och synas. De vill bli belönade för det de gör. En av våra män tycker att kvinnorna runt honom är förunderligt nöjda med "en liten fortbildningskurs i matte" Han säger:
 
 

Utom sitt läraryrkes ordinarie uppgifter har våra lärare fler uppdrag och/eller specialintressen med anknytning till yrket. Det är fackliga uppdrag, instutitionsföreståndarskap och data-ansvar m.m. Eftersom vi i vår undersökning inte tar reda på vad kvinnliga lärare gör vet vi inte om detta är någon skillnad mellan män och kvinnor i läraryrket. En av våra kvinnliga studiekamrater framförde den tankeväckande åsikten att kvinnor i lärarkåren ofta sett läraryrket (före nuvarande tidsavtal) som ett yrke möjligt att kombinera med skötsel av hem och barn, medan deras manliga kollegor har sett sitt yrke som sin huvudsyssla och ansvaret för hemmet har legat hos deras fruar. Denna åsikt bygger på att gamla könsrollsmönster gäller i hemmen. En invändning vi kan tänka oss är att det är troligt att män som väljer ett omsorgs/vård/relationsyrke som t.ex. lågstadielärare förmodligen har en annan syn än den traditionella på fördelningen av hemarbetet. Har vi rätt finns det andra huvudsakliga drivkrafter till extrauppdragen. Det kan kännas viktigt för en man bland många kvinnor att genom en extrasyssla bevisa sin manlighet. I USA är en vanlig bisyssla för manliga lärare att vara "coach for the school team"(Allen, 1993). I Sverige är skollag inte lika vanliga, här kan då extrajobben få en annan karaktär men kan ha samma syfte. Det kan vara ett slags kompensation och ett maskuliniserande av yrket att vara en duktigt och drivande facklig förtroendeman eller en teknisk dataansvarig. Det kan också vara ett slags kompensation för de så gott som obefintliga karriärmöjligheterna som finns i läraryrket (Björnström, 1997) . Att data/IT-utbyggnaden i skolan skulle förmå fler män att söka sig till skolan alternativt stanna kvar, tror dock inte Björnström på. Det finns mer pengar och status att hämta i databranschen menar han.

Medvetenhet

Våra män är människor som redan från början, eller under resans gång känt och känner en stor tillfredsställelse i mötet med barn eller vuxna. De känner sig dessutom säkra i sin lärarroll och är medvetna om sin egen kapacitet som duktiga lärare. Tre av våra män har valt ett verkligt könsatypiskt arbete. Själva anger de slumpen som orsak. Denna slump tycks träffa ganska glest bland de manliga leden, så vi tror att det är något annat. Förutom prao-erfarenheten, relationsintresset och ett tidigt engagemang, som vi redan nämnt, har vi inte funnit något gemensamt. En teori om människor som gjort gränsöverskridande yrkesval är att de har tvingats reflektera mera över yrkets olika dimensioner än den som valt traditionellt. Wernersson & Lander (1979) har funnit ett liknande fenomen bland män i barnomsorgen. De skriver:
 
 

Innehåller läraryrket några delar som skulle kunna betecknas som kall, för våra lärare? Vilken medvetenhet och engagemang styr dem? Det tar sig olika uttryck. En gemensam nämnare är dock att alla våra män arbetar mer eller mindre aktivt för att bryta ett traditionellt könsrollsmönster. De menar att bara genom att finnas där i ett "kvinnligt" yrke så har undervisningen om könsroller och jämlikhet startat. Genom att vara ett exempel, en förebild, visar de både pojkar och flickor vad jämställdhet kan innebära. En annan arbetsmetod för jämställdhet våra män använder i undervisningen är att ge varannan fråga till pojke respektive flicka. Även i samhällsfrågor, inom ideella eller politiska områden, har nästan alla våra män tagit ställning och arbetar efter höga målsättningar. Det kan vara demokratiska mål, rättvisa och solidaritet eller att lyfta fram den tysta och svaga människan. Behöver mannen en extra kraft som i ovan angivna exempel, för att orka arbeta? Är kvinnor, eller rättare sagt blir kvinnor bättre rustade att möta de krav som ställs på läraryrkets sociala delar än männen i allmänhet? Är detta en av de förklaringar till att så få män är kvar i yrket? Det finns naturligtvis kvinnor som inte heller klarar alla de krav som läraryrket ställer, men faktum är att det är procentuellt fler män som flyr yrket. Om det finns kvinnor som orkar jobba utan ett särskilt engagemang behöver det inte innebära att alla kvinnor gör det. Tvärtom påpekar våra män att det inte är något kön i det pedagogiska uppdraget. Respekten för pedagogiskt skickliga kvinnliga kollegor är stor hos våra män. Vi tror att läraryrket "kräver" särskilt engagerade människor för att orka med att involveras i andra människors liv. Endera har blivande lärare ett engagemang som gör att man väljer yrket eller så hamnar man i yrket och blir med tiden mera intresserad av och medveten om de sociala aspekterna av yrket. Våra män redovisar mycket tydligt hur de värdesätter det sociala arbetet allt mer. De menar att yrket kräver att inte blunda för dessa frågor.

Yrkessocialisation

Det ökade intresset för de sociala aspekterna skulle också kunna vara fråga om en anpassning till yrket eller socialisation. Lauvås & Handal (1993) skriver:
 
 

Kvinnliga och manliga sidor

För att erövra relationskompetens behövs det vi ibland benämner som "kvinnliga" förmågor (Robert & Uvnäs-Moberg1995). Detta beskriver våra män som att vara säker med människor, ha förståelse för känslor och vara medveten om relationer. Män som är säkra på sin manlighet har lättare att visa sina kvinnliga sidor:
 
 

Arbetskamrater

Det är för många kvinnor och för mycket "kärringsnack" (Edlund, U. 1997) sägs det bland annat i debatten om varför männen flyr skolan. Det är lätt att se de manliga lärarnas situation som en ensam , strump-stickande Lucky Luke bland alla skolfröknar. Bilden finns publicerad i boken Hankön i skolan (Nordahl, 1994). Att vara ensam man bland många kvinnor har några av våra män upplevt. Det upplevdes inte som alldeles enkelt. Alla våra män har för närvarande manliga arbetskamrater. Några av dem har aktivt sökt sig till arbetsplatser där andra män finns. Att ha män att tala med är värdefullt. Det är avkopplande att ha lite "killsnack" om t.ex. sport på rasterna. Med de kvinnliga kollegorna blir det lätt bara samtal om jobbet. Det är viktigt för män att få tala om gemensamma erfarenheter och intressen på sitt köns typiska vis (Kipnis, 1993). För en del av våra män är det t.o.m. en avgörande faktor för att stanna kvar på den arbetsplatsen att det finns män att tala med. Med männen på arbetsplatsen kan ett annat sorts umgänge också ske t.ex. landbandy eller att ta en öl. Vi tror att en tänkbar framtidsbild av den svenska skolan är att de få män som finns kvar söker sig till skolor där andra män arbetar och de övriga skolorna blir utan manliga lärare. När det gäller yrkesutövningen och samarbete runt pedagogiska frågor är olikheterna inte lika påtagliga, kanske beroende på yrkeskoden (Lauvås & Handal , 1993). Våra män diskuterar gärna pedagogik med en god pedagog. Man eller kvinna spelar mindre roll.
 
 
 
 

Umgänget med kvinnorna på arbetsplatsen är naturligtvis också berikande för våra män. Ingen av dem skulle vilja arbeta på en arbetsplats med bara män. En av våra högstadielärare säger så här:
 
 
 
 
 
 

Fem av våra män är pappor. De tycker allesammans att faderskapet har förändrat deras sätt att utöva sitt yrke, särskilt när det gäller föräldrakontakterna. De redovisar en större förståelse för föräldrarnas känslor och några av dem tycker att det underlättar att kunna ta sig själv som förälder och sin familj som exempel i samtal med föräldrarna.

Förebild i faderskap

I och med en förändrad mansroll har inte dagens unga män sina egna fäder som förebilder i sitt faderskap (Bengtsson, 1993). Vi anser att det inte går att vara pappa på 90-talet på samma sätt som man var på 50- eller 60-talet. Dagens manlige lärare, som dessutom är pappa, kan däremot vara någon att ha som förebild. Här tror vi att manliga lärare har en stor uppgift att fylla. Dahlbom-Hall (1992) skriver:
 
 

Förväntningar, krav och misstankar

Jobbar man extra med facklig verksamhet kan det vara ett utslag av de förväntningar och krav som några av våra män känt. Man ska föra gruppens talan eftersom man lyssnar mer på en man. Data-verksamheten kan vara ett personligt intresse men det kan också vara en verksamhet som en man förväntas behärska. Detta är bara en av flera förväntningar, ibland positiva, och ibland negativa, kravliknade som våra män mött. Att få klä skott för alla manssamhällets avarter har vi själva ibland upplevt som påfrestande förväntningar. Förväntningarna kan dessutom kännas som krav, vilket inte gör dem lättare att bära. En kvinna på en arbetsplats med många män kan givetvis tycka att det är trevligt att få en komplimang någon gång, men att alltid först och främst få sitt utseende kommenterat är säkerligen tröttsamt. På liknande sätt är det för en man på en kvinnodominerad arbetsplats. Det är naturligtvis roligt med positiva förväntningar och uppskattning för att en man finns i skolan men det kan bli tröttsamt att alltid i främsta rummet vara man. Förväntningar som åtminstone i början kan uppfattas som positiva är att fungera som reklampelare för skolan. Att vara exempel på en gränsöverskridare kan också vara tröttsamt i längden (Wernersson & Lander, 1979).

Misstankar och fördomar

Det manliga stod för förtryck, våld m.fl. mindre goda egenskaper i könsrollsdebatten under 60- och 70-talen (Lenéer-Axelsson, 1989). Vissa radikala feminister ser fortfarande manlighet sammankopplad med sina sjukliga sidor som våld och våldtäkt (Badinter, 1994). I skolans värld förekommer negativa förväntningar, fördomar om män och manlighet i debatten om sexuella övergrepp.

Sexuella övergrepp

Sexuella övergrepp sker beklagligt nog. Nyligen avslöjades en pedofil på ett privat dagis i Karlstad (Lindström, 1997). Det är förfärligt att sexuella övergrepp sker. Vi känner oss bedrövade över de små barnens situation. Vi förstår deras föräldrars vrede. Vi känner med de manliga förskollärarna i Karlstad och hoppas att de ska ha tillräcklig egen säkerhet och få stöd nog för att stanna i sitt viktiga yrke. Vi tycker självklart att man måste göra allt för att sådant inte ska ske. Våra män känner också oro över de övergrepp som sker. De är rädda för ogrundade misstankar mot dem själva. Barnets rätt anser våra män vara självklar och har inte mycket till övers för de män som verkligen begår övergrepp. Men hur skall det bevisas:
 
 

Vi har tidigare i vårt arbete ställt oss frågan: Vilka män? Den frågan anser vi verkligen är befogad här. Det är förvisso sant att män begår sexuella övergrepp men vilka män? Även kvinnor begår sexuella övergrepp mot barn och även om kvinnliga pedofiler anses vara mycket ovanliga så finns de på dagis ( de Bouczan, 1997) och i samhället utanför skola och barnomsorg (Helsingborgs Dagblad, 1997). Vi tror att sexuella övergrepp mot barn begås av sjuka individer. Övergreppen är varken särskilt manliga eller kvinnliga. När det skrivs att män begår sexuella övergrepp är det lätt att få intrycket att alla män gör eller kan tänkas göra det, vilket självfallet inte är sanning. Uttalandet ovan är lika sant som att kvinnor talar latin. Det finns kvinnor som gör det men långt ifrån alla talar latin. Vi har stött på ett växande intresse bland män för den manliga identiteten. I Sverige finns t.ex. Det manliga nätverket och motsvarigheter finns i många länder. Denna debatt handlar om sexuella övergrepp och endast sexuella övergrepp. Det finns, menar vi, många andra former av övergrepp och missriktad maktutövning i skolan. Hur missbrukas och utövas makt över barn av män respektive kvinnor. Hur vanligt är det att lärare trakasserar elever? Ett intressant ämne för vidare forskning. Debatten om sexuella övergrepp har påverkat våra män mycket. Detta är också ett tydligt internationellt mönster (Allen, 1993). Alla våra män har mer eller mindre förändrat sitt förhållningssätt till fysisk kontakt. Vad detta ger för följder kan vi bara sia om. En sak är i alla fall säker - en manlig lärare har ögonen på sig i högre grad än en kvinnlig lärare. En man behöver vara tydlig i sitt agerande för att inte missförstås och vara mycket trygg i sin egen identitet. Det klarar de flesta män i läraryrket, men det ligger naturligtvis med i vågskålen när ett val skall göras. Våra män vittnar om hur de med olika strategier kan möta detta problem, t.ex. genom samtal med kollegor och föräldrar. Frågan kvarstår dock för oss manliga lärare som förväntas vara manliga förebilder för små, ibland pappalösa barn: Hur sluter vi små barn till oss och visar dem hur världen ter sig från manlig utsiktspunkt, samtidigt som vi håller dem på armslängds avstånd för att inte bli misstänkta.

Att inte vara "riktig karl"

Att inte vara någon "riktig karl" eller att vara homosexuell är exempel på andra misstankar eller fördomar som kan möta den manlige läraren (Allen, 1993). I alla fall om han jobbar med yngre barn. Några av våra män har sett det som viktigt att visa sin manlighet genom att tala om sin fru och sin motorcykel (eller i omvänd ordning). I mötet med pappor med mycket "manliga" yrken upplever ibland män en känsla av att bli betraktade som "fjolliga" och att inte uträtta ett riktigt dagsverke (McCloughy, 1992). Styrkan i sin manliga identitet sätts på prov när de ofta måste bevisa att de är "vanliga män", vilka som helst. Det krävs både mod och styrka att välja ett kvinnligt yrke och att förklara varför de arbetar där. Detta kan vara en viktig faktor i valet mellan yrken eller valet att stanna eller att lämna yrket. Ibland är kraven och förväntningarna schizofrena (Engqvist, 1995). Den manlige läraren ska både vara en "mjukis" och "en karl för sin hatt". Hur gör en man när han ska vara både stark och vek? När han skall kunna trösta och stötta ett litet barn samtidigt som han skall ryta till och sätta tydliga gränser. Detta är ett problem för många manliga lärare (Allen, 1993). Dock har ingen av våra män nämnt detta som ett problem. Vår hypotes är att epiten "mjukis" och "karl för sin hatt" är generaliseringar som inte beskriver någon person som individ. En människa och därmed även en man är betydligt mera sammansatt än så. Det är individ man först och främst är, därnäst kommer könet (Ekman, 1995). En man måste hela tiden bevisa att han är en "riktig man" (Badinter, 1994). Denna press upplever vi själva är olika stark i olika sammanhang. Pressen att vara "manlig" känner vi ofta som betydligt större i samvaro med andra män än i kvinnliga sällskap. Exempel är värnplikten eller inom idrottsvärlden. Eftersom våra män är idrottsaktiva män verkar det som de finner sig tillrätta i både manliga och kvinnliga världar.
 

Dessbättre är inte alla förväntningar, krav och fördomar av samma tragiska karaktär som de ovan nämnda. Redan i yrkesrollen som manlig lärare upplever våra män att det finns vissa förväntningar. De känner också att det skapas förväntningar på dem som tydliggör vissa skillnader i dimensionen manligt/kvinnligt. Det är framförallt inom områden som berör språk- och handlingskulturer. Dessa skillnader tolkar vi som att våra män är medvetna om, och står för delar av sin manlighet som de uppfattar som positiva. De är inte heller rädda för att använda sig av sidor som traditionellt anses som kvinnliga:
 
 

Inom skolan värderas de reproduktiva s.k. kvinnliga kunskaperna sämre än de produktiva kunskaperna som då skulle betecknas som manliga (Hjälmeskog, 1994). De reproduktiva kunskaper och färdigheter beskriver Hjälmeskog som "det lilla livets" kunskap. Vi har i våra mäns berättelser uppmärksammat att de värdesätter det sociala livet i klassrummet alltmer. Vi tolkar detta som att den typiskt manliga kunskapssynen, den produktiva, inte är dominerande hos dessa sex män. Tvärtom vittnar de om hur vardagslivet med dess relationer är lika viktigt som inlärning av basfärdigheter En av våra lågstadielärare värdesätter vardagskontakten så här:
 
 

Språk- och handlingskultur

Under våra mer än 20 yrkesverksamma år i den svenska grundskolan har vi sett hur lärarjobbet utvecklats från ett ensamarbete till ett arbete som sker i arbetslag. Detta ställer större krav på flexibilitet och samarbetsförmåga för dagens lärare än gårdagens. Många är de frågor som måste avgöras i grupp. Arbetslagen i grundskolan är av naturliga skäl till största del bestående av kvinnor. De manliga lärarna måste finna sig tillrätta i sina arbetslag och vara med och fatta beslut där. Här sker ett möte mellan manligt och kvinnligt språk och mellan manligt och kvinnligt sätt att lösa problem. Ju kvinnligare skolan blir ju mer måste männen försöka förstå och anpassa sig till kvinnors problemlösningsmodeller. Ibland kan det vara svårt. Männen tycker att kvinnorna bara pratar runt problemet och när de sedan fattat beslutet förstår de inte hur det gick till (Kåll, 1997). Generellt kan man säga att medan männen strävar efter att analysera och lösa ett delmoment i taget av ett problem så resonerar kvinnorna runt problemets alla aspekter och kommer så fram till en lösning (Gray, 1994). Män kan uppfatta det som om kvinnorna vill ha hjälp att lösa problemen, medan kvinnorna tycker att det är en bit av lösningen att tala om dem (a.a.). Här finns en parallell till biologismens teori, den tror sig kunna förklara dessa olika problemlösningsmetoder med nedärvda könskillnader. Medan mannen/hannen går ut på jakt och koncentrerar sig på sin enda uppgift: att döda villebrådet, är kvinnan/honan kvar vid boplatsen och löser sina många uppgifter: passa barnen, hålla elden vid liv, ordna med kläder etc (Robert & Uvnäs-Moberg, 1995). Här skulle man också, enligt denna teori, kunna se grunden till det karikerande påståendet: Män kan bara göra en sak i taget – att diska och tugga tuggummi är inte att tänka på. Vi ställer även här frågan: vilka män? En man som ensam har ansvaret för hem och barn kan inte bara lösa en sak i taget. Om han t.ex. inte kan duka, tala med barnen, sätta på en tvätt m.m. medan potatisen kokar kommer han aldrig att hinna med sitt hemarbete. Det är nog vanan som avgör härvidlag. Läraryrket låter sig inte heller utföras med endast ett moment i taget. En mängd frågor måste lösas och hållas i minnet samtidigt. Vi tror med andra ord inte på den biologistiska teorin även om den är intressant. Trots vanan att arbeta på flera plan samtidigt så kvarstår skillnaden i det manliga och kvinnliga språket och sättet att lösa problem på (Engquist, 1992). Det har vi själva mött i våra egna familj- och yrkesliv och hos våra män i deras beskrivningar av sina yrkesliv. Det har varit rätt lätt att få våra män att redovisa språkliga skillnader i mäns och kvinnors kommunikationsmönster. En av våra mellanstadielärare gör ett typiskt uttalande när han säger: "Jag kan bli trött på dem när dom pratar för länge om någonting". Han vill ha kortare väg till beslut och handling. En av våra lågstadielärare beskriver hur han enligt sig själv reagerar "klassiskt manligt" i en problemlösningsituation och säger: "… rör det till sig, då rätar jag ut det, som karlar kan göra". Skillnader i språk- och handlingskultur kan också förklaras med socialgruppstillhörighet. Ambjörnsson (1996) beskriver sin egen uppväxtmiljö i arbetarklassen. Han menar att självbehärskning, som vanligen anses som ett typiskt manligt drag, hör hemma bland både kvinnor och män som ett klassbundet reaktionsmönster i arbetarklassen. Att tala om känslor är mindre accepterat inom arbetarklassen, menar Ambjörnsson. De av våra män som har arbetarklassursprung har således även i denna aspekt varit gränsöverskridare.

Tydlighet

Exempel på manliga sidor som våra män uppfattar som positiva är tydlighet och handlingskraft. Beslut fattas och tillsägelser levereras på ett snabbt och enkelt sätt. Detta kan ge effekter som att föräldrar föredrar och förstår männen på ett bättre sätt. Speciellt med tanke på att många föräldrar med invandrarbakgrund accepterar män och mäns språk på ett lättare sätt. Elever, särskilt stökiga killar nämns som exempel på grupper som männen lättare kan möta. Denna förväntan har några av våra män ibland upplevt som ett tröttsamt krav på att ständigt vara skolans "polis" och att ta emot besvärliga elever till sin klass. Även från föräldrar kommer förväntningar på "ordning i klassen". I detta ligger två saker som bör noteras. För det första kan detta innebära att man, som man, tvingas in i ett sätt att vara, vare sig man vill eller inte. En manlig lärare ska ha ordning, disciplin och reda. Ett misslyckande i detta är troligtvis värre för en man än för en kvinna. Det andra är att de kvinnliga kollegorna uppfattas till följd därav som sämre i fråga om ordning och disciplin. (Hjälmeskog, 1996). Att det ibland är bra med något manligt behöver inte betyda att det är dåligt med något kvinnligt. Vi tror att det är kombinationen av bägge könens egenskaper som skapar en gynnsam utbildningsmiljö. Idealet är alltså, som vi ser det, ett tätt och gott samarbete mellan män och kvinnor i undervisningen. Ett sådant samarbete ger fantastiska möjligheter till förebilder i könsroll och jämlikhet. Eftersom en könsidentitet i huvudsak skapas av ett samspel mellan individ och miljö (Ekman, 1995) så är det viktigt att det finns både män och kvinnor i skolan. Kryger (1991) kallar till och med samarbetet för perfekt:
 
 

En vanlig föreställning är att manliga lärare ska vara en förebild för pojkar som själva saknar eller har dåliga förebilder. Cullberg (1992) framhåller hur väsentligt det är för en pojkes självkänsla att en god fadersgestalt finns till hands som själv accepterar både sina manliga och kvinnliga sidor. Lee (1993) menar att drivkraften hos en pojke att finna manliga förebilder är mycket stark. Han skriver:
 
 

Läraryrket, ett kvinnoyrke

Under småskolans första tid var det många män som blev småskollärare, men andelen har sjunkit genom åren. De manliga småskollärarna utgjordes vid mitten av 1800-talet i huvudsak av äldre män som var för klena för fysiskt arbete. (Åberg 1978). År 1868 fanns det 49,5% manliga lärare i småskolan men redan 1880 hade andelen sjunkit till 15,8% .I den fattiga sk. mindre folkskolan tjänstgjorde i huvudsak kvinnor medan den ordinarie folkskolans lärarkår hade manlig majoritet fram till 1940-talet. Sedan dess har även folkskollärarens yrke femininiserats och i dag består mellanstadielärarkåren av 29% män (se fig. 3 sid. 55). Utvecklingen de senaste åren visar att den akademiska lärarkåren, adjunkter/ämneslärare, består av mer än hälften kvinnliga lärare. I 4-9 utbildningen 1994-95 utbildas t.o.m. ännu färre. Där var männens andel 33%. Detta är en internationell trend.
 
 

Vilka faktorer har gjort skolan till en kvinnodominerad arbetsplats? Från början var det en tydlig uppdelning mellan utbildningen för små barn och de lite äldre. Kvinnor ansågs mera lämpliga att hand om småbarn. De var dessutom mycket billigare att anställa.(Åberg1978). Högre studier var till för pojkar och var därmed mera lämpade för manliga lärare. Det var dyrt att låta utbilda sig. Eftersom småskollärartjänst krävde minimal utbildning blev fler kvinnor utbildade där. De män som hade råd med utbildning valde i större utsträckning att utbilda sig något mer, till folkskollärare och ämneslärare. Dessutom var den sexåriga folkskolan obligatorisk. I den gick även barn från de lägsta samhällsklasserna. Vidare utbildning var dyr och i huvudsak till för högre samhällsklassers pojkars förberedelse till det produktiva livet. I detta grundades yrkets status. Den visas lönemässigt redan på 1800-talet. Småskollärare hade hälften så stor lön som folkskollärare som i sin tur var sämre avlönade än grovarbetare. Varför har även ämnesläraryrket under senare decennier blivit ett kvinnoyrke? En möjlig förklaring till detta är att högstadiet har blivit en obligatorisk "folkskola" för alla och därmed fått sämre status. Den var de facto inte längre avsedd enbart för högre samhällsklasser. Den förändrade situationen på arbetsmarknaden, där högre utbildning krävs och antalet enkla jobb minskats drastiskt, har förlängt "barndomen" upp till vad man förr i tiden skulle ha kallat vuxen ålder. Att ta hand om barn har alltid ansetts som en kvinnosyssla. Den pedagogiska grundsynen, presenterad i läroplanerna, har radikalt förändrats från kunskapsförmedling till en som vi kallar "kunskapssökande" skola. Att visa känslor, att handleda, att se samband och att bry sig om, det sk. lilla livet (Hjälmeskog 1994) är honnörsord i denna nya skola. De är också ofta benämnda som kvinnliga förmågor (Sandkvist 1993). Den "gamla" skolans ideal var mer anpassad efter sk. manliga förmågor som t.ex. viljestyrka, handlingskraft, konkurrensinställning och ledarförmåga. Därmed är skolans "själ" i utveckling från "manlighet" till "kvinnlighet".
 

Varför väljer våra män att stanna kvar i läraryrket? Hur upplever våra män sina villkor som man i den svenska grundskolan? Vi drar slutsatser av intervjuerna som vi gjort med våra sex män. Vi drar också slutsatser på grundval av litteratur, statistik, aktuell svensk och internationell debatt.

Duktiga lärare

Vi har mött en medvetenhet om sin egen kompetens och sin egen betydelse på arbetsplatsen. Troligtvis behövs en extra förmåga för att välja, trivas och stanna i ett yrke som har blivit alltmer kvinnligt. Dessa förmågor är i form av ett socialt eller politiskt engagemang. Det finns även en stor pedagogisk medvetenhet om sina uppdrag. Dessa uppdrag, förutom själva ämnesundervisandet, beskriver de själva som solidaritet, värnandet om den svaga individen, trygghet och demokratifostran. Våra män har själva formulerat och format sin roll som man och lärare. De har inte själva haft någon manlig förebild i skolan. En kvinna kan bli som fröken men ingen av våra män har valt yrket för att bli som "majjen".

Relationskompetens

Att vara lärare i dagens skola kräver mycket mer än goda ämneskunskaper. Det räcker inte heller med att vara man och 188 cm lång. Vad som behövs är en rejäl portion av: empatisk förmåga, socialt engagemang, förmåga att möta barnen och skapa ett klimat i klassen som ger tillfälle för barnen att känna att de duger. Dessa egenskaper kallar vi i detta arbete för relationskompetens. För att möta morgondagens skola bör lärarutbildningen inrikta sig alltmer på att utveckla denna kompetens.

Arbetsplatsen

Alla våra män har manliga arbetskamrater och säger att dessa är en av de grundläggande förutsättningarna för att stanna, i alla fall på den arbetsplatsen. De manliga arbetskamraterna beskrivs inte som väsentliga för det yrkesmässiga samarbetet I det samarbetet är de mycket nöjda med alla de kompetenta kvinnor som de tycker finns många av i skolan. De manliga arbetskamraterna är betydelsefulla för avkopplande umgänge och "killsnack". Att mäns och kvinnors språk- och handlingskultur skiljer sig åt har vi fått bekräftat både genom litteraturen och av våra män.

Yrket

Utöver sin vanliga lärartjänst har de flesta av våra män extra uppdrag i skolan. En traditionell karriär intresserar inte våra män. Däremot kan extrauppdrag, så kallat "nischande", exempelvis dataansvar och facklig verksamhet ses som en kompensation för bristande karriärmöjliheter. Synen på kompetensutveckling i skolan skiljer sig, enligt våra män, mellan män och kvinnor. Kvinnorna är mera nöjda med fortbildningskurser medan männen vill ha synliga resultat och belöningar. Även detta ser vi som ett slags karriär i skolan.

Man i skolan

Att vara man i skolan ger våra män en del fördelar. De möter ofta positiva förväntningar. En erfarenhet som våra män delgivit oss är att det inte räcker att vara man för att allt ska gå bra. En man måste vara duglig och duktig också. Men som start skadar det inte att vara 188 cm lång. Vi anser att kraven på att en man ska lyckas som lärare är större än på en kvinna. Våra män tror att män har en fördel i mötet med utagerande pojkar men känner också kravet att lyckas med dessa elever. De pappalösa pojkarnas enda manliga förebild är ett åliggande som de ser som en given uppgift. Uppgiften menar de löses genom att bara finnas där som ett exempel. På samma sätt sker könsrollsundervisning, med sig själva som goda exempel. Våra mäns små manliga elever får på detta sätt en framtida möjlighet att välja läraryrket, precis som "majjen". Förväntningarna på att vara skolans polis eller reklampelare känns ibland tröttsamma. Att få stå till svars för vad andra män gör är arbetsamt. Särskilt svårt är det med diskussionerna om sexuella övergrepp. Alla våra män har påverkats på olika sätt av detta. Detta kommer definitivt inte göra det lättare för unga män att välja läraryrket i framtiden.

Arbetsmarknad

Läraryrkets relativa frihet, trygga anställning, hyfsade lön och generösa semester är faktiskt, förutom trivseln och uppdraget, viktiga faktorer för att stanna kvar i yrket. När våra män har en dålig dag och funderar på att sluta frågar de sig själva: Vilket yrke skulle jag kunna få? Hur liten skulle min lediga tid bli? Skulle jag hinna träffa min familj? Skulle den nya lönen kompensera fritidsbortfallet? Svaren de själva ger sig utfaller till läraryrkets fördel. Vår erfarenhet säger oss att det finns många lärare, både manliga och kvinnliga, som gärna skulle vilja arbeta med något annat. Våra män är personer som vill vara kvar och tror att de är kvar om 10 år. Skulle de mot förmodan tvingas lämna läraryrket skulle det säkerligen kännas som ett misslyckande för dem. Yrket är näst intill ett kall för några av dem.

Skolans roll

PRAO och annan praktik som ger pojkar positiva erfarenheter av arbetet med barn är av central betydelse för ett framtida yrkesval i denna samhällssektor. Det har våra mäns berättelser visat.

Skolans status

Skolans status har aldrig varit hög, åtminstone inte på de lägre och obligatoriska stadierna. Här hamnar man i en "hönan eller ägget" fråga. Har läraryrket låg status på grund av det är ett kvinnoyrke eller har det blivit ett kvinnoyrke eftersom läraryrket har låg status. Skolans status i samhället nämns både i svensk och internationell debatt som en orsak till att män lämnar läraryrket. Känslan av skolans sjunkande status bekräftas av våra män. Även utbildningsministern har observerat skolans låga status (Johansson, 1997).

Andelen män i grundskolan

Den största förändringen är andelen män i fd. mellan- och högstadiet, nuvarande 4-9 lärartjänsterna. Trenden visar att andelen i utbildningen sjunker. Även andelen manliga skolledare sjunker. Om trenden fortsätter kommer läraryrket att vara ett kvinnoyrke i fram-tiden. Detta kommer i sin tur att avhålla ännu fler män att söka sig dit.

Svensk debatt

Vi valde ett "hett" ämne för vår studie. Under hela tiden vi samlat material och arbetet med vår undersökning har mannens frånvaro och felaktiga beteenden debatterats flitigt i svensk press. Vi tycker att debatten är polariserad. Å ena sidan är mannen en potentiell sexualbrottsling och våldsverkare , å andra sidan är han eftertraktad och behövd i skolor och på daghem. Om inte den senare delen av debatten får ökad tyngd finns risken att ännu färre män kommer att söka till lärarutbildningarna.

Internationellt

I vår genomgång av internationell debatt i anslutning till vårt ämne har vi sett att samma frågor som är aktuella i Sverige debatteras i hela världen. Det är för få män i skolan i hela västvärlden. Andelen män i skolan blir allt färre. Skolan status i samhället sjunker. Skolan ses alltmer som en kvinnoarbetsplats. Arbete i skolan ger därmed låg status, låg lön och få karriärmöjligheter. Pojkar har få manliga förebilder. Rädslan för sexuella övergrepp eller, från de manliga lärarnas synvinkel, att bli misstänkt för sådana, verkar hämmande på att öka kvoten män i skolan.

Litteraturen

Det som på engelska kallas "gender studies" (studier om könsroller) innehåller en formlig djungel av uttryck och begrepp som tangerar och bitvis täcker varandra. Några exempel är:

mansroll, mansidentitet, mansideal, manlighet, animus, manligt tänkande osv. Det är av vikt att vara säker på ordens exakta definition annars är det stor risk att bli missförstådd. Det har också under denna period förts en intensiv debatt om orsakerna till manligt och kvinnligt beteende. Biologismen hänvisar till arv och dess motståndare tror mera på kulturella och sociala skillnader. Vi ser en tydlig fara med det biologistiska synsättet. Det kan tas som intäkt för att acceptera ett föråldrat könsrollsmönster och därigenom försvåra för gränsöverskridande yrkesval. I vår undersökning har vi dock uppmärksammat att skillnaderna mellan mäns och kvinnors språk- och handlingskultur är känd och därmed hanterbar för våra män. Dessa skillnader kan användas som positiva i ett samarbete i stället för särskiljande av yrkesgrupper.
 
 

Om vårt arbete. Glädjeämnen, problem och svårigheter
 
 

Vi började redan i december 1996 att läsa böcker om manligt, kvinnligt och skolan. I varje boks referenslista fick vi tips på nya böcker. Att sålla ut de böcker som var relevanta för vår studie var rätt svårt. Vi tycker att vi hittat många intressanta böcker som har bidragit till en fördjupning i ämnet. Möjligheten att använda internet har varit av stort värde för vårt sökande efter information. Våra slutsatser baserar sig på våra mäns berättelser, våra egna erfarenheter och litteraturstudier. Det hade berikat studien att jämföra männens upplevelser med kvinnors tankar kring möjligheter och samarbete med män i skolan. Urvalet av män var inte så lätt. Det finns t.ex. ganska få manliga lågstadielärare. Skulle vi ta med speciallärare, lärare på skoldaghem eller tekniklärare på högstadiet? Vi är trots allt nöjda med det urval vi till sist gjorde. Urvalet är gjort utifrån praktiska förtecken. Vi har varken någon man från Kiruna eller Smygehuk med. Ingen riktig glesbygdskola finns representerad. Däremot finns miljonprogramsskolor och skolor i villaområden representerade. Vi antar att villkoren för män i skolan är liknade i hela landet. Våra frågor i undersökningen har utgått från vår egen förförståelse. I detta finns en risk att vi lägger åsikter i våra intervjuoffers mun. Våra första intervjuer var ganska ostrukturerade jämfört med de sista. Varje ny intervjuad gav oss nya uppslag till frågor till nästkommande. Vi har ändå valt att inte göra någon uppföljningsintervju. Att banda intervjuer gick mycket bra vid fem av tillfällena. Den sjätte intervjun genomfördes med en bandspelare som gick med fel hastighet. Att lyssna av och skriva ut den intervjun var förvisso besvärligt, men det gick. Vi har ofta under arbetets gång haft stor nytta av att vara två. Detta har givit möjligheter till reflektion och diskussion som vi tror har berikat både arbetet och oss själva.
 
 
 
 
 
 
 
 

Tips till fortsatt forskning
 
 

Vi vill här lämna tre tips till intressant vidare forskning med anknytning till vårt ämne.

1. Att undersöka hur små veka pojkars situation i skolan är. Hur blir de bekräftade? Hur blir de påverkade av jämlikhetsprogram av typen pojk- och flickgrupper? Finns exempel på gruppuppdelningar över könsgränsen med tysta, lugna i ena gruppen?
2. Att pojkar har få förebilder i skolan har vi kunnat konstatera. Lägger vi sedan till den etniska dimensionen blir frånvaron av förebilder än mer skriande. Hur påverkas invandrarpojkar av denna brist?
3. Debatten i Sverige och omvärlden beträffande övergrepp i skolan rör sig så gott som enbart om sexuella övergrepp (utförda av män). Vilka andra sorts övergrepp eller maktmissbruk sker i skolan och hur är könsfördelningen?

Detta arbete har varit en spännande och lärorik resa genom vår egen yrkeserfarenhet via våra mäns berättelser och all den litteratur vi läst. Vi har funnit nya perspektiv som vi tror för kunskapen om de manliga lärarnas situation framåt. Dessa kunskaper menar vi är viktiga om trenden med allt färre män i skolan skall kunna brytas. Hur framtiden ser ut kan naturligtvis ingen med säkerhet veta. Det finns emellertid personer, sk. trendorakel, som brukar ge förhandsvinkar. I Dagens Nyheter presenteras trendoraklet Henrik Mattsson (Ståhl, 1997). Mattson ser ett ökat intresse för relationer. Flera moderna företagsledare säger att förmågan att relatera till och kommunicera med andra är viktigare än teknisk kompetens. Det viktiga är med andra ord vad vi kallar relationskompetens. Mattson säger också:
 
 

  Tillbaka till innehållsförteckningen
 

  Tillbaka till hemsidan
 

   Till nästa kapitel: Referenslista