Resedagbok

Den 26/10 2007 for tio personer, fem från Södertälje och fem från Skåne till Etiopien. Efter ca 3 veckor återvände de igen, fyllda med minnen för livet.
Under resans gång har de lämnat rapporter i form av text och bild som sedan publicerats här.
Nu har en längre och mer detaljerad version av dagboken utformats och försetts med bilder. Den ser du här!

Vill du ha kvar resedagboken för alltid? Den finns som pdf här.

Torsdag 25 okt 2007
Det är en märkbart förväntansfull Gerry som viker upp den stora Etiopienkartan och med fingret på ett ungefär visar hur det är tänkt att de tio resenärerna ska färdas.
Såhär dagen innan avfärd kunde man ju hoppats att allt var färdigt, men Gerry har fortfarande lite saker att fixa innan han och de andra nästa dag ska åka till Arlanda. När hans fru Kristina lite senare frågar om han packat så kommer det fram att han faktiskt har det. Sin necessär…Under ett antal veckor kommer resenärerna få uppleva mycket som säkert sätter fördomarna på prov. Mats Arvidsson, som också ska med på resan, funderar över hur mycket bredband det kan finnas, om det vore lönsamt att dra internetkablar till de byar där folk bor i lerhyddor utan datorer.
– Eller gör de det? undrar han sen. Man har ju många fördomar... Lerhyddor eller ej, en sak är säker. Det kommer att bli en spännande och minnesvärd resa för allihop!
/Daniel Claesson

En Etiopienresenär berättar
Gunilla Kärrfelt förklarar hur hon hamnade hos Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen i Etiopien:
Eric Hoas var en god vän. Hans farfar, läraren och prästen Kristoffer Hoas, var den sammanhållande personen när ättlingar till de svenskar från Dagö utanför Estland, som sedan 1780-talet bott i Gammalsvenskby i Ukraina vid Dnjeprs nedre lopp, i slutet av 1920-talet bestämde sig för att återvända till Sverige. Många bosatte sig på Gotland, men en del även i Södertälje. Några fortsatte till Kanada.

Erics pappa Sigfrid Hoas gick i sin fars fotspår som lärare och präst och verkade inom EFS i Södertälje. När Eric för några år sedan försvann ifrån oss, på precis samma sätt som min Åke, kändes det mycket bra att kunna ge ett bidrag till EFS. I Erics anda bestämdes att pengarna skulle gå till den breda utbildning av kvinnor i ledarskap, som EFS bedriver i Etiopien.

Och när Erics Ulla fick ett erbjudande om att delta i en av de resor, som EFS i Södertälje på ett föredömligt sätt gör för att hålla kontakt med den omfattande verksamheten på den etiopiska landsbygden, frågade hon om jag ville följa med. För att ha någon på nära håll att dela upplevelser och minnen med.
/Gunilla Kärrfelt

Arlanda. Fredag 26 okt
Jan Appelsved meddelar
"Nu är gänget samlat på Arlanda. Flyget lämnade Arlanda försenat (27/10) kl 05.40 och de kom fram 14.30 svensk tid."
Tio personer, Gunilla Kärrfelt och Ulla Bohman från Stockholm, Gunhild och Mats Arvidsson samt Gerry Rönnmark från Södertälje och Bertil Persson, Gunnel Andersson, Gunnel Wallbom, Ingegerd Troedsson samt Ulla Johansson från Skåne Med 450 kilo bagage var det bra att vara ute i god tid, så att allt säkert skulle komma med. I god tid var de, flyget skulle egentligen ha lyft redan 21.00, men förseningar ledde till att resenärerna inte lämnade svensk mark förrän 05.40, nästan 9 timmar senare.
/Jan Appelsved, Daniel Claesson

Addis Abeba.Lördag 27 okt
Gerry skriver
Flyget blev försenat från Arlanda. För att spara tid fick vi flyga direkt till Addis Ababa utan den planerade mellanlandningen i Rom. Därmed förkortades flygtiden med 2 timmar.
Intullningen i Etiopien gick fint och vi slapp att betala tull för de saker vi hade med. Väl ute från flygplatsen visade folklivet och värmen att vi inte var i Sverige längre. På väg till EFS gästhem Entotto som ligger strax norr om USA:s ambassad visade jag kameran när vi åkte förbi den. En vaktstyrka därifrån kom med gevär så jag fick följa med och visa upp kameran. De trodde att jag fotat vilket är förbjudet där. Bertil Persson råkade några dagar senare ut för samma sak. Väl framme etablerade vi oss i våra rum och åkte sedan hem till Yesome på middag. Hon har varit hembiträde hos olika missionärer sedan 1971, då hon rymde från sitt eget bröllop och kom till Fredrik o Margareta Almqvist i Nakamte. Nu arbetar hon åt Kersti Karlsson samt säljer den etiopiska peppar som går under namnet BAKO-blandning som vi köper och säljer här i Sverige. Yesome har mycket god mat som passar svenskar. Redan första kvällen sa Mats att allt han redan sett och upplevt var värt resan.

Addis Abeba. Söndag 28 okt
Gerry skriver
I söndags var vi i en kyrka som står vid den plats där förste svensken i Addis Ababa lät gräva en brunn. En prydligt klädd ungdomskör sjöng och i denna kyrka följer man ungefär samma ordning som i svenska kyrkan.
Vi hälsade på goda vänner och överlämnade paket som vi tagit med. Därtill gott bakverk som delade ut till svenskar. Efteråt var det kyrkjuice som är riktigt god samt museibesök.
I kväll har det varit 60-årsfirande för Kersti Karlsson (som är EFS kontaktperson här nere och hjälper oss med så mycket). Vi åt på Sheraton som är ett fantastiskt fint hotell i all sin glans. Här kostar en buffémiddag motsvarande 150 kronor.
/Gerry Rönnmark

Addis Abeba. Måndag 29 okt
Kersti Karlson skriver
Dagen började olika tidigt för oss. Några startade med 2 timmars upplevelser av hur Addis vaknar till liv.
Det är en fantastisk upplevelse att se alla vackra människor och deras annorlunda livsbetingelser. Det blev massor med foton tagna.
Gruppen besökte kyrkans huvudkontor och träffade kvinnoprojektets ledare Chaltu Testa. På eftermiddagen besökte vi svenska ambassaden där ambassadör Staffan Tillander gav en initierad redogörelse över läget i Etiopien. Dagen har varit mycket innehållsrik med bl.a. möjlighet att köpa hantverk, vilket flera nyttjade. Dagen avslutades hos Kersti Karlsson som berättade och visade bilder från kvinnoarbetena ute i olika synoder. De är välbehållna och mycket tacksamma för vad de redan har fått vara med om.
/Kersti Karlsson, föreståndare för svenska missionens gästhem

Nakamte. Tisdag 30 okt
Bilresan från Addis Ababa har gått rakt västerut. Vi hade beställt två 5-sitsiga bilar med 4-hjulsdrift, men den ena var 4-sitsig så Ullorna och Gunilla fick turas om att sitta bland bagaget.
Efter avfärd vid 7-tiden kom vi så till Ambo efter 1,5 timmar vilket var tidigare än beräknat för vägen var nu nyss upprustad och asfalterad. Där hade vi en frukost som tog lång tid, men det gjorde inget för Mats mådde ej så bra och behövde vila.Vägen därifrån till Bako som är ungefär lika lång, tog ca 4 timmar och den är inte bra. Strax innan Bako är det marknad på tisdagarna och det är underbart om man gillar att träffa folk.
I Bako åt vi så lunch hemma hos Amelvork. Hon bjöd bl.a. på köttbullar, sås och potatis vilket hon lärt under den tid hon varit hembiträde åt svenskar. Här bodde många svenskar för ca 30 år sedan då man byggde upp en jordbruksfarm, blindskola, klinik, mekanisk verkstad, kyrka mm. Det mesta är i drift, men underhållet av byggnader är eftersatt. Kyrkan är utbyggd flera gånger då församlingen har vuxit mycket.De återstående 7 milen till Nakamte gick på knappt två timmar. Där inkvarterades vi på kyrkans compound och fick så kvällsmat hemma hos familjen Hanna och Magnus Hagström.

Nedjo. Onsdag 31 okt
Västerut till Nedjo via låglandet. Hagströms serverade oss frukost 5.45, innan gryningen, så vi packade och var klara för avfärd när det ljusnat.
Innan dess skulle vi så besöka kyrkogården där bl.a. Ulla Marklund ligger begravd, men vi kunde ej finna graven p.g.a. all växtlighet. Gunilla lämnade då pengar till Hagströms för att de skulle leja för en upprustning innan vi kom åter på väg till Addis Ababa.Väster om Nakamte finns Didessadalen som är ett riktigt lågland med mycket varmt klimat. Vi stannade till vid en by och fick många fina foton av stiliga människor samt köpte en bananstock som de begärde motsvarande c:a 2 kronor för.
Gimbi är en knutpunkt där vi stannade och fikade innan vi så kom till Nedjo för inkvartering hos tyska missionärer. Här hälsade vi på hemma hos en av de kvinnor som tillverkar korgar mm av gräs som vi köper och säljer här hemma i Sverige. Fem säckar med korgar köpte vi. Middag blev det hemma hos en församlingsmedlem.

Bodji och Aira. Torsdag 1 nov
Till Bodji och så vidare till Aira där vi nu skall var i några dagar. På alla platserna har vi mötts av glada människor som uppskattar att få besök och vi har glatts åt att få vara så välkomna.
Fantastiskt att få känna de historiska banden med etiopiska folket.Vi har redan hunnit träffa en mängd tjänstemän och präster som arbetar i kyrkan. Även missionärer, inte minst från våra grannländer, alla har visat och berättat så mycket att vi blivit helt gripna av all värme, omsorg och uppfinningsrikedom som finns. Vi har också förstått att behoven är oändligt stora och att resurserna är för små.
Idag så kom vi till vår västligaste respunkt Aira vilket är 520 km väster om Addis (2 dagars resa på mestadels gropig och dammig väg). Hela sträckan har varit en enda stor naturnjutning och med överraskande händelser hela tiden. Vad sägs om att se när tusen(?) ungdomar i färggranna skoluniformer möts på vägen och har ”skiftbyte”. Hälften går i skolan förmiddag och hälften eftermiddag.
Här i Aira känns det som en höjdpunkt på många sätt eftersom här finns fantastiska människor som försöker att utbilda och hjälpa med all typ av sjukvård med minimala resurser vid jämförelse med västerländska mått. Vad sägs om 75000 patientbesök, 3000 operationer och 1300 födslar per år med endast 2 läkare…. Vi vill verkligen berätta mer och visa bilder för Er. Det är redan planerat till den 23 februari kl 17 på Lindängen. Vi kommer att stanna här några dagar, det känns perfekt eftersom man gärna vill vara i paradiset. Det har till och med regnat idag vilket är ovanligt vid denna årstid.
/Hälsningar från Gunhild o Mats Arvidsson o Gerry Rönnmark.

Aira. Fredag 2 nov
Operationer hela dagen.
Gerry var med Erik på sjukhuset och med vid ett flertal operationer. Flera prostataoperationer, böld i halsen, fistel i ändan, avslitet finger samt ett akut kejsarsnitt.
Övriga resenärer besökte också sjukhuset och hade en rundvandring där med Doktor Margareta Langéen från Sundsvall som är där några månader. De vackra blommorna tittade man också på.
Sennait och Erik Erichsen 7 & 8 från vänster.

Aira. Lördag 3 nov
Gunhild Arvidsson skriver
Lördag och marknadsdag i Aira. Efter frukost med havregrynsgröt, guavamos, ägg o Kalles kaviar var vi stärkta för att bese marknaden i närheten. Den ena bilens batteri var trött men iväg kom vi.
Många var på väg till marknaden med säckar innehållande majs, kryddor, lök och allehanda okända grödor. Vi svenskar väckte givetvis stor uppmärksamhet när vi gick runt och tittade på skäror, hackor, kläder, tuppar, kor och åsneparkeringarna. På markanden inhandlades bland annat krukor, mattor, bananer och majs till eftermiddagens utfärd.
Efter lunch packade vi plus guide och personal från sjukhuset in oss i tre, naturligtvis fyrhjulsdrivna bilar. Vi började den skumpiga färden genom stadens huvudgata i gåfart. Vi skulle korsa en flod och en av bilarna hade stora problem att ta sig fram då det var problem med bromsarna. Skulle vi våga fortsätta? Vi visste att en familj med en liten 1-åring väntade på oss i en by en bit iväg.

För ett år sedan var Gerry Rönnmark med vid en akut förlossning på Aira sjukhus och nu skulle vi uppvakta pojken. Det visade sig att byn låg 1,5 timmes bilväg från Aira och inte 30-45 minuter som guiden sagt. Vägen var urdålig och vi korsade sex floder varav bara två hade broar. Väl framme i den lilla byn, 15 km från Aira, sjöng och hurrade vi för pojken och överlämnade gåvorna t ex kaffekvarn, kaffe, socker och ett halssmycke till mamman. Många nyfikna hade givetvis församlats. Inne i hyddan kunde pojkens närmaste på en bärbar dator se bilder från hans förlossning. Bilden ovan är tagen hemma hos den som fyllde ett år idag.
Mamman har tagit på sig halssmycket som hon fått av oss. Då resvägen var på gränsen till körbar ville vi komma hem i dagsljus och vi tackade därför för oss och drack en mugg vatten var innan vi steg in i bilarna igen. När första bilen kört över första floden kunde den inte komma upp för det oerhört steniga backen. Många försök gjordes och vi började mentalt förbereda oss för att tillbringa natten ute i bushen.
Fyrhjulsdriften på bilen hade slutat att fungera, men med viss teknik, människokrafter och Guds hjälp så kom vi upp. Resan fortsatte genom det kuperade och oerhört vackra landskapet. Vi såg t.ex. abessinska hornbills som är en inhemsk stor fågel. När skymningen började falla var vi tacksamma och lättade framme i Aira. Vi avslutade kvällen hemma hos familjen Erichsen som har tagit hand om och skämt bort oss här under vår vistelse.
/Hälsningar från resenärerna genom Gunhild Arvidsson

Aira och Nakamte. Söndag 4 nov
Gerry berättar via tfn
En underbar morgon med frukost på altanen hos Erichsens. Gick till kyrkan där Ulla Johansson framförde en hälsning från Sverige, sedan sjöng vi sången "Detta är dagen som Herren ger".
Kyrkan var smockfull och det var lika många människor utanför. Efter lunch gav vi oss av mot Nakamte. En oljeslang började läcka men det gick att kapa den och sätta tillbaka den. Folk samlades och var mycket hjälpsamma. En annan bilförare gav oss olja.Väl framme i Nakamte fick vi en fantastisk middag hos Mamitu. Vi har sett apor och en fågel som bara finns i Etiopien, abessinsk hornbill.

Nakamte, Bako och Addis Abeba. Måndag 5 nov
Frukost 5.45 hos familjen Hagström innan de åkte till Bako och åt frukost igen, nu hemma hos Amelvork.
I Bako handlades en hel del tyger från blindskolans shop. Nästa planerade stop var på det ärevördiga hotell Ethiopia i Ambo där de åt lunch. Sedan vidare mot Addis Ababa som de kom till först kl 20.00, efter att en av bilarnas bränsletillförsel krånglat flera gånger. Bra med de ofrivilliga stoppen för Mats som fotade så mycket
/Kristina Rönnmark

Summering av resan västerut 30 okt – 5 nov
Etiopien består till stor del av en högplatå lär man sig. Fel! Om man färdas västerut från Addis hamnar man i det vackraste landskap man kan drömma om. Gröna kullar, mjuka kullar, av odling mångmönstrade kullar. Röd jord i uttorkade bäckraviner.
I större klyftor sipprar litet gråbrunt vatten. Och nu är det bästa tiden, efter regnet, före torkan. Den vilda naturen blommar i gult och lila. Vi känner igen en del akacior, malvor, tistlar, men det mesta är nytt för oss. Boskapen har betat ner all mark och vi tycker att vi färdas genom ett parklandskap. Träden är, som alltid i Afrika, vackra, mångformade, vördnadsbjudande. En och annan babianflock korsar vägen.

Bilden ovan till höger är tagen på jordbruksskolan i Bako där Mats är bland elever efter att ha fotat bl.a fåglar. Han får då tips om en kungsfiskare. (Mats hade dittills tagit åtminstone 3.000 bilder).
De lägre kullarna är helt mönstrade med mjuka linjer, vårens odlingar. Gula blommande oljefält omväxlar med blågrönt korn och ljusgrön teff, som mognar till guldbrunt. Det odlas majs, durra, sockerrör, banan. Fälten är små och oregelbundna, vi ser inte en enda traktor. Man plöjer med åder, skördar med skära, tröskar med oxe.
Till höger: Bertil samtalar med en bonde.

Fem djur eller hundra, en åsna eller kor, får, getter. De går hela tiden ut, till vatten, till bete, hem. Herdarna är ensamma eller många, barn och gamla. Boskapen är liten, ljusbrun, ren och mager.
En stor överraskning för flera av oss är mängden av runda lerhyddor med grästak. Det är som man föreställer sig Afrika för mycket länge sedan, och våra missionärer bekräftar att tiden ibland förefaller ha stått stilla, åtminstone sedan det 60-tal då de levde här. Men det är så vackert! De rika gårdarna i mangoodlingsdistriktet är en fröjd för ögat, jämfört med de fyrkantiga hus med korrugerade plåttak, som är ett tecken på begynnande välstånd. Hyddorna kommer att försvinna, och vi filosoferar - ingen skönhet i världen kan uppväga rent vatten, elektricitet och telefon!
/Gunilla Karrfelt

Addis Abeba. Tisdag 6 nov
Tisdag tillsammans med kvinnorna som går ledarskapsutbildningen. På morgonen åkte vi ut till Mekanissa där utbildningen i kvinnligt ledarskap pågår.
Här blev vi så väl mottagna och de hade kaffecermoni för oss. Det innebär att man får vara med om när man tvättar, rostar, mal och kokar kaffet. Kvinnorna berättade om sig själva och vi minglade innan det var en traditionell lunch tillsammans.Några av oss var sedan på Sheraton och sände via internet hem meddelande till dagboken. Därefter var det afternon-tea i den lyxiga lobbyn Kvällen tillbringade vi på en etiopisk restaurang och åt middag tillsammans med de 8 flickor som går den fortsatta ledarskapsutbildningen. Det var en kväll med mycket fotograferande och god mat. När flickorna sedan tackade oss var det så överväldigande. Så vackra ord har aldrig sagts om EFS och mig tidigare. Flera ögon var tårfyllda och kramarna var på etiopiskt vis med höger, vänster och så höger sida igen.
/Gerry

Till höger: Ayane Negesa går nu utbildning i ledarskap och Gunnel Wallbom som varitlärare/missionär i Etiopien

Addis Abeba. Onsdag 7 nov
Besök hos gatubarnsprojekten. Onsdag var en dag med frivilliga aktiviteter. De flest har varit och tittat på gatubarnsprojekten.
På bilden här till vänster syns Helena Lundell o Martin Klemetz längst till höger. De är utsända av SALT och på väg till gatubarnsprojektets förskola med 7 från vår grupp. Förskolan verkar för att barnen inte skall komma ut på gatan.
Gerry var och köpte ett par skor i regeringens butik där handsydda inhemska skor finns. I denna butik går det till så att en visar skorna och en annan skriver på underlag med kopia för betalning. Därefter går man till en 3:e och betalar som får skorna o kvittot som man lämnar till den 4:e när man går ut. De inblandade finns med på bilden. De finaste skorna kostar ca 160 kronor
/Gerry Rönnmark

Till vänster: Gerry i skoaffären.
Till höger: Gunilla Kärrfelt och Ulla Bohman tillsammans med världens äldsta funna person, Lucy. Det är Lucy i mitten.

Axum. Torsdag 8 nov
Flyg norrut till Axum där vi sett fantastiska obelisker och Drottningen av Sabas palats. Vår etiopiska vän Demitu är också med.
Väckning 05.30 och flyg till Axum 1,5 tim rakt norrut. Vi korsade Blå Nilen två gånger. Axum grundades på 500-talet f.Kr. och var senare huvudstad i det mäktiga aksumitiska kejsardömet, som nådde sin höjdpunkt på 400-talet e.Kr. Vi bor ”modernt” med badrum och pool och tycker att allt är billigt.Vi hyr en liten buss för dagen. Den tar oss till den stora nya kyrkan. I den lilla gamla bredvid, med de underbara väggmålningarna, får endast män gå in. Gerry och Mats får också komma i närheten av det kapell i vilket en munk vaktar och som är den ende som får se det som sägs vara förbundsarken. På ett litet sluttande fält ser vi över ett plåtstaket de största och mest välbevarade obeliskerna. Vi hinner med kung Kalebs underjordiska slottsruin med imponerande stenhuggeriarbete inuti en kulle med utsikt över ett kargt bergslandskap. Härifrån finns medeltida försvarstunnlar från antiken som sträcker sig flera mil ut mot Eritrea. På eftermiddagen går vi runt i drottningen av Sabas palatsruin från 1000-talet f.Kr. Gerry tar oss med till en liten livlig folklig kvarn inne i staden. Alla hus häromkring är byggda av sten, det ser välvårdat ut.

Axum och Lalibela. Fredag 9 nov
Efter 40 minuters flyg söderut på fredagsmorgonen i den något skruttiga tvåmotoriga Fokkern landar vi i Lalibela, som efterträdde Axum som huvudstad. Från 700-talet och under 500 år framåt höggs här ur hårda vulkaniska bergarter ett antal kyrkor ut ur klippan.
Tidigt på morgonen besökte vi en ortodox gudstjänst i Axum.
Mest känd är St Georges kyrka. När man nalkas den ser man endast det korsformade taket i nivå med marken. Även våra äldre damer tog sig fram i svåra trappor och på sluttande balustrader. Vi hade en egen skobärare som hjälpte till. Litet ledsna blev vi över interiörerna, som vi fann dammiga och ytterst skräpiga. Stora ytor var täckta av smutsiga tygskynken. Men bakom alla dessa uttryck för den ortodoxa kyrkans tradition kunde vi ana en djup religiositet, som ingav respekt och ödmjukhet.

Alldeles bredvid lever aksumiterna i runda stenhyddor utan vatten och el, till synes opåverkade av tidens gång. Åsnor betar, småbarn kryllar, pilgrimer tigger. Några av oss klättar upp till det övre enda rummet i en tvåvåningshydda. En kvinna tvinnar en bomullstråd. Misären är obeskrivlig.Nu bor vi på det gamla fina hotellet ”Seven Olives” på sluttningen ovanför kyrkorna. Det är inte så fint längre, men det är ett ställe att trivas på (uppenbarligen gör även lopporna det).
Nere i byn träffar Gerry sina vänner från tidigare besök och några av oss kommer tillbaka med afrikanska rökdofter i håret efter en kaffeceremoni hemma hos en av dem.

Ingegerd T, Ulla J och Bertil P var inte med på denna del av resan. De var däremot vår vän Demitu, och det har känts tryggt. Detta skrivs efter en jättegod lördagsmiddag hemma hos henne i ett fint hus i Addis Abebas utkant. - Alla är friska och pigga utom Ingegerd, som är förkyld.
/Gunilla Kärrfelt

Lalibela och Addis Abeba. Lördag 10 nov
Det är med blandade känslor vi lördag morgon flyger tillbaka till Addis Abeba. Från bussen till flygplatsen ser vi en flod av människor och djur på väg till marknaden. De har gått i timmar med omänskliga bördor på sig och sina åsnor.
Vi har hänförts av några av vår världs mest storartade historiska monument, men de har varit omslutna av en eländig nutid, en fattigdom som ger oss stor sorg.
Tidigt på morgonen var några av oss ute innan soluppgången och gick runt i den gamla fina staden. Bl.a. var vi nere vid marknadsplatsen och såg hur folk strömmade till den. Vandringen avslutades med att Mats och Gerry var hos de kvinnor som bor inne i ”gamla stan” och köpte bröd av dem.

Addis Abeba. Söndag 11 nov
Skånegänget har åkt till Debre Zeit och vi andra har haft en lugn dag i Addis med persedelvård, kyrkobesök och lyxlunch på Hilton i skuggan under ett palmtak.
Buffén kostade knappt 100 kr. Flickan som gjorde omeletterna frågad om jag ville ha den well done och då svarade jag: Yes, and the reason is that I want to stay here a long time to look at your beautiful eyes. Thank you, was the answer.
/Gerry

Addis Abeba och söderut. Måndag 12 nov
På väg söderut från Addis Ababa där vägen är mycket bra de första 25 milen och landskapet platt. Efter ca 15 mil ser vi kvinnor köra häst, mula och åsna när allehanda varor transporteras.
I Shashemene köper vi kryddor och hibiskuste av RasTafaris (att säljas på BASAR 15 mars i Södertälje). Lunch åt vi också hos en av dem som har en liten servering och butik. Färden fortsatte sedan till Wenda Gennet där några av oss badade i de varma källorna. Nu hade mörkret kommit och vår värdshusvärd visade oss till ett ställe utanför en by där vi kunde se hyenor i strålkastarskenet från bilen. Vid utkanten av byn hade en massa hundar samlats för att vakta. Övernattning i Pingstvännernas gästhem som var fint. De hade allehanda egenodlade frukter som vi fick smaka på tillsammans med den goda maten.

Wenda Gennet Dodola och österut till Goba. Tisdag 13 nov
Tidig frukost och avfärd vidare österut. Det låg kaffebönor på vägen som de gärna ville att vi skulle köra över. Man strör ut bönorna på vägen och när kreatur, personer och fordon passerar över detta lossnar skalet. Sent på kvällen sopar man ihop kaffebönorna. Detta måste upprepas under några dagar.
Efter fyra timmars bilfärd kommer vi till Dodola och träffar bl.a. Maryama Kedir som gått den utbildning i ledarskap som EFS stöder. Vi följde henne och hennes två söner (alla tre syns på bilden nedan) till deras lilla hus som var så fint inrett på traditionellt sätt. Här fanns också på väggen uppsatt vykort som Mats tagit och EFS i Södertälje säljer till förmån för utbildning av kvinnor. Vi lämnade bl.a. en personlig hälsning (vykort med vintermotiv på Östertälje kyrka) från vår kyrkoherde Karin Andersson (som träffat Maryama) samt andra saker till andra behövande. Maryama har muslimsk bakgrund och en jobbig situation liksom de flesta kvinnor har i den regionen. Pengarna i kyrkan räcker inte och man prioriterar inte kvinnoarbetet.
Efter lunch med Maryama och hennes två söner fortsatte färden vidare österut upp över Balebergen där det regnade och var ruggigt kallt, men vackert. Vi såg många män, kvinnor och barn ridande på hästar, mulor och åsnor, ofta med vackra sadlar och färgglada vojlocks. Vi såg gott om vårtsvin och en vacker Mountain Nyala förutom – som varje dag under resan – alldeles för mycket boskap. Väl framme i Gobe tog vi in på ett stort statligt ägt hotell. Det blev 10 timmars bilfärd den dagen.

Bale Mountains National Park. Onsdag 14 nov
Morgonen började med en stilla frukost och så skulle vi försöka få bilens vindrutetorkare lagad. Då upptäckte vi att det var så lerigt att vi nog behövde stövlar vilka endast skulle finnas att köpa på marknaden. Några åkte hästdroska dit och där var så lerigt och såphalt att t.o.m. djuren ramlade. Färgglada stövlar kostade 30 birr (ca 23 kr).
Nu var vi rustade att åka upp till Bale nationalpark. I början var vägen fullkomligt täckt av lastade djur och människor på väg till marknaden. En underbar syn med allt detta liv samt den vackra naturen, som så småningom på högplatån över 3 500 m starkt påminde om Islands lavafält. Vi såg massor av fåglar, mest örn, samt en varg som vi trodde var en sjakal, mullvadar, murmeldjur, hjortar. Mats gav oss latinska namn på blommor av de mest skilda slag. Det egendomligaste var att se en 6 m hög obeliskformad lobelia bredvid en blåvit marktäckande liten en av samma art.

Återfärd. Torsdag 15 nov
Återfärden i strålande sol över delar av nationalparken med fantastiskt vackert kuperat landskap. Här var flera vägarbeten på gång i bergen och trafiken tidvis avstängd. Det orsakade oss angenäma stopp.
Vid ett av dessa satt en kvinna vid en eld tillsammans med ett tiotal vägarbetare. Hon hade kaffe och brödkakor till försäljning och Gerry köpte en mugg av det mycket sockrade kaffet samt bjöd laget runt, men han var ensam svensk som drack.

Vid ett annat stopp träffade vi 11 svenskar från Avifauna under Daniel Bengtssons (från Södertälje) och Håkan Polstrands ledning, som var här för att titta på fåglar i tre veckor. Medhavd lunch åt vi vid en vacker å innan vi kom till Dodola. Vi uppsökte en verkstad som böjde till en plåt som ibland tog i kardanaxeln och orsakade skrapljud vid häftiga gupp. Här träffade vi återigen Maryama. - Strax innan mörkrets inbrott kom vi så till en lodge vid sjön Langano.
Bilden ovan till höger visar ett stopp för vägarbete där gruppen bl.a. träffade Daniel Bengtsson från Södertälje, framme till vänster.

Rift Lakes National Park. Fredag 16 nov
Gunhild och Mats var uppe tidigt och fotograferade en massa djur och växter vid sjön och vid berget intill innan frukost kl 8, som vi åt ute i skuggan. På förra hotellet satt vi inne och huttrade i kylan men nu är vi nere i värmen på låglandet.
Vi får guldgula ägg i olika former varje dag. Rift Lakes Abiljotto-Shella National Park var nästa mål och här såg vi strutsar och framförallt en enorm mängd flamingos. På vägen in mot Addis Ababa såg vi mängder av dromedarer som var i fritt tillstånd ungefär som våra renar. Maraboustorkar fanns vid ett ställe där man även kunde köpa tomater och vattenmeloner vilket vi också gjorde.Färden sydöst var i längsta laget med tanke på de vägar som fanns sista halvan av turen och så saknades uppkoppling till internet och mobilförbindelse där. Bland det trevligaste med dessa bilfärder är mötet med människor och det få bli ett kapitel för sig.

Addis Abeba. Lördag 17 nov
Frukost ute i solen på Entotto där vi även träffar Sennait och Erik från Aira, som är på väg till USA för att träffa sin nygifta son och sonhustru.
Packningen förbereds för att få hem allt vi köpt. Vägningen visade att vi hade mer än 45 kg per person, men som väl var bodde tre kvinnor från Göteborg på svenska missionen och de skulle hem med samma flyg som vi och var med på att väga in tillsammans med oss. Biljetterna konfirmerades och så gjordes de sista inköpen.”Avskedsmiddag” tillsammans med Sennait och Erik Erichsen samt Kersti Karlsson hade vi på den italiensk restaurangen, Ristorante Castelli, som Bill Clinton nyligen besökt och lovprisat.Gunhild, Mats, Gunilla och Ulla äter lördagsfrukost
/Gerry Rönnmark

Addis Abeba. Söndag 18 nov
Vi åkte runt i Addis Ababa och tittade bl.a. i en ortodox kyrka uppe på Entottoberget samt utsikten över staden. Förmiddagen tillbringade vi på olika håll.
Vi var också på marknadsplatser och köpte rep till paket (70 kilo peppar, massor med korgar och en del annat) som vi skulle ha med hem. En tur upp Entottoberget gjordes så vi såg den vakra utsikten över staden. Här finns också två ortodoxa kyrkor uppe på Entottoberget och vid tidigare besök här så har vi alltid besökt bara den ena, vilken är vacker utanpå och endast män får gå in. Nu föreslog Sennait, som skjutsade oss, att vi skulle åka till den andra kyrkan. Där fick kvinnorna gå in och den var mycket fin inuti. Strax intill fanns också en mindre grotta som hade varit en liten kyrka tidigare och här sägs förbundsarken ha förvarats under en period av oroligheter i Axum. De berömda stora lejonen med svart man såg vi också i sina burar.

Arlanda. Måndag 19 nov
Välbehållna är vi på Arlanda där Gunvor och Jan Appelsved mötte oss så att vi kunde ta hem allt vårt bagage.
Våra fem resenärer från Skåne kom hem till Sverige den 14 nov. De var alltså inte med på resan till södra Etiopien.
/Gerry

Väl hemma i Sverige kunde resenärerna byta åsnor mot bagagevagnar.