Viktiga måttförhållanden
Mankhöjden för hanhund         60-65 cm
Mankhöjden för tik                 55-60 cm

Kroppslängden överstiger mankhöjden med ca 10-17%.

Uppförande och karaktär
En schäfer skall ha ett jämnt humör och goda nerver, vara självsäker och frimodig
och fullständigt godlynt (utom i retningsläge) och därtill skall den vara uppmärksam
och följsam. Den måste besitta mod, kamplust och hårdhet för att vara lämplig som
sällskaps, vakt-, skydds-, tjänste- och vallhund.

Huvud
Huvudet skall vara kilformigt och i proportion till kroppen (huvudets längd skall vara
ca 40% av mankhöjden), varken för brett eller för spetsigt. Huvudet skall vara torrt
och med lagom bredd mellan öronen. Pannan, sedd framifrån och från sidan, skall
endast vara måttligt välvd och utan eller med svagt antydd mittfåra.

Proportionen skalle - nosparti 1:1. Skallens bredd motsvarar ungefär dess längd.
Skallen löper (sedd uppifrån) från öronen likformigt avsmalnande mot nosen, längs
ett sluttande men inte utpräglat stop och övergår i det kilformiga nospartiet.
Över- och underkäke skall vara kraftigt utvecklade.

Nos
Nosryggen skall vara rak. Konkav eller konvex nosrygg är inte önskvärt.
Nostryffeln måste vara svart.

Läppar
Läpparna skall vara strama, väl åtliggande och mörkfärgade.

Ögon
Ögonen skall vara medelstora, mandelformade och en aning snedställda. De får inte
vara utåtstående. Ögonens färg skall vara så mörka som möjligt. Ljusa, stickiga ögon
är inte önskvärt, då de påverkar uttrycket på ett ofördelaktigt sätt.

Öron
Den tyska schäfern skall ha ståndöron, medelstora, upprättstående och liksidigt
burna (inte indragna i sidled). De skall vara spetsiga och med öronmusslan riktad
framåt. Vippöron och hängöron är felaktiga. Bakåtlagda öron i rörelse och i vila är
inte fel.

Bett
Bettet skall vara kraftigt, sunt och fullständigt (med 42 tänder enligt tandformeln).
Den tyska schäfern har saxbett, d v s överkäkens framtänder skär saxartat över
underkäkens. Överbett, underbett eller tångbett är felaktigt liksom större mellanrum
mellan tänderna (tandrad med luckor). Felaktigt är också rätlinjig framtandsrad.
Käkarna skall vara kraftigt utvecklade med tänderna djupt inbäddade i käkarna.

Hals
Halsen skall vara stark och muskulös, utan löst halsskinn eller hakpåse. Halsen bärs
i ca 45^o vinkel till kroppen.

Bröst
Bröstet skall vara tämligen brett. Bröstkorgen skall vara så lång som möjligt och
välutvecklad. Bröstdjupet skall utgöra 45-48% av mankhöjden. Revbenen skall
vara ganska välvda. Bröstkorgen varken tunnformad eller flat.

Rygg
Rygglinjen löper från halsen längs den väl markerade manken, den obetydligt
sluttande ryggen och det lätt sluttande korset, utan synligt avbrott. Ryggen är
fast, kraftig och muskulös. Länden skall vara bred, väl utvecklad och muskulös.
Korset skall vara långt och lätt sluttande ca 23% och omärkligt övergå i
svansansättningen.

Svans
Svansen skall räcka minst till hasen, dock ej längre än till mitten av mellanfoten.
Svansens hår är något längre på undersidan och svansen bäres i en mjuk utåtböjd
båge. Då hunden är exalterad eller i rörelse reser den svansen men den får inte
lyftas över horisontalplanet. Operativa ingrepp är förbjudna.

Framben
Frambenen skall sedda från alla sidor vara raka, och sedda framifrån absolut
parallella. Skulderblad och överarm skall vara lika långa och medelst kraftiga muskler
vara stadigt fästade vid kroppen. Den ideala skulderblads- och överarmsvinkeln är
90^o, men når i regel upp till 110^o. Armbågen får varken i vila eller i rörelse vara vare
sig utåt- eller inåtvriden. Underarmarna är från alla sidor sett raka och sinsemellan
absolut parallella, torra och muskulösa. Mellanhandens längd skall vara 1/3 av under-
armens, och vinkeln till underarmen skall vara 20-22^o. Fel vinkel, d v s en alltför
vinklad mellanhand eller en alltför stel mellanhand minskar bruksvärdet, i synnerhet
uthålligheten.

Framtassar
Framtassarna skall vara runda, väl slutna och välvda med hårda trampdynor.
Klorna skall vara kraftiga, välvda och likaså mörka.

Bakben
Bakbenen skall vara lätt bakåtställda, och sedda bakifrån vara parallella. Lår och
underben skall ha ungefär samma längd och bilda en vinkel på ca 120^o. Låren skall
vara kraftiga och muskulösa. Hasen är fast och väl utvecklad. Mellanfoten under
hasen skall stå lodrätt.

Baktassar
Baktassarna skall vara slutna och lätt välvda. Trampdynorna skall vara hårda
och mörka, klorna kraftiga, välvda och likaså mörka.

Rörelser
Den tyska schäfern är en travande hund. Extremiteternas längd och vinkling skall
vara avpassade till varandra på ett sådant sätt att bakbenen och frambenen kan
förflyttas lika långt under kroppen utan att rygglinjen väsentligen förändras.

Varje tendens till övervinkling av bakbenen minskar styrkan och uthålligheten och
därmed försämras bruksegenskaperna. Om kroppsbyggnad och vinkling är korrekta
blir rörelserna vägvinnande och marknära och ger därmed ett ledigt, ändamålsenligt
intryck. Vid jämnt och lugnt trav bäres huvudet framsträckt och svansen något
lyftad, varvid en oavbruten mjuk obruten rygglinjen från öronspetsen längs nacken
och ryggen ända till svansspetsen framträder.

Hud
Huden skall vara (löst) åtliggande, dock utan att bilda veck.

Päls
Den tyska schäferns korrekta päls skall bestå av stickelhår och underull. Täckhåret
bör helst vara tjockt, rakt och hårt, samt ligga slätt. Håret skall var kort på huvudet,
inklusive inre delen av örat, framsidan av benen, tassar och tår. Det skall vara något
längre och tätare på halsen. Håret är längre på benens baksidor ner till hasleden och
lårens baksida är rikligt hårbeklädda.

Färg
Färgen skall vara svart med rödbruna, bruna, gula till ljusgrå tecken. Enfärgat svart
eller grå, grå med mörkare skiftning. Svart sadel och mask. Obetydliga små vita
tecken på bröstet liksom mycket ljusa insidor på benen är tillåtet men ej önskvärt.
Nostryffeln måste vara svart hos alla färgvarianter. Avsaknad av mask, ljus eller
stickig ögonfärg liksom ljusa eller vitaktiga tecken på bröst och benens insidor, ljusa
klor och röd svansspets skall bedömas som pigmentbrist.
Underullen skall vara ljusgrå. Vit färg är inte tillåten.

Testiklar
Hos hanhundar måste båda testiklarna var fullt utvecklade och normalt belägna
i pungen.

FEL
Varje avvikelse från standarden är fel och felets art skall bedömas i förhållande
till graden av avvikelse.

SVÅRA FEL
Alla felaktiga rastecken som minskar bruksegenskaperna: Felaktiga öron:
För lågt ansatta öron, vippöron, inåtställda öron, lösa öron.

Betydande pigmentbrist. Starkt begränsad totalstyrka (brist på fasthet).

Tandfel:
(alla avvikelser från saxbett och tandformel om det inte gäller diskvalificerande fel)

• Karaktärsfel, bitska och nervösa hundar
• Hundar med påvisad svår HD
• Monorchider och kryptorchider, liksom hundar med tydligt olika resp.
  förkrympta testiklar
• Hundar med betydande öron respektive svansfel
• Hundar med missbildningar
• Hundar med tandfel gällande avsaknad av: en P3 och en ytterligare tand,
  eller en hörntand, eller en P4, eller en M1 resp. M2, eller sammanlagt 3
  tänder eller fler
• Hundar med bettfel: Överbett på 2 mm eller mer, Underbett, Tångbett på
  hela framtandsraden
• Hundar vars storlek avviker mer än 1 cm uppåt/neråt från tillåten mankhöjd
• Albinos
• Blåaktig päls
• Vit päls (också med mörka ögon och klor)
• Långhårspäls (långt, mjukt, icke tätt åtliggande täckhår med underull,
  behäng på öron och ben, yviga byxor och buskig svans med behäng nertill)
• Långhår (långt, mjukt täckhår utan underull, oftast med mittbena på
  ryggen. Behäng vid öronen, på benen och svansen)

              Källa:  Schäferhundklubben