Här pruttar jag ut tankar, ideér och skitsnack.
Kommenterar gör du i gästboken eller via mail !

En superkväll. Som började med Pernilla. Och sen slöt Moa upp. Och jag har aldrig vart med om att en kväll gått så fort. Men tiden går väl fort när man har roligt, eller? Och lite dans blev det. Och minnen från sommaren, för vi var på efterfest i Hornstull. Efterfest med lax, folköl & myströjor. Grejer det.


Såhär såg det ut igår och lite idag. Har jag sagt att Pernilla är min favoritkusin?

För en stund sen kom jag hem. Följde Pernilla till tåget och hade tur nog att möta på en gammal klasskompis på vägen hem så jag fick skjuts. Hurra. Nu ska jag plocka ihop lite ditt & datt och åka hem till Moa. Ingen aning vad vi ska hitta på. Vi får se var humöret och kvällen tar oss! Peace.

Gårdagen blev ungefär jättetrevlig med Markus, sushi och gott vin. Och när jag skulle hem hade jag en minut på mig från tunnelbanans ankomst till tågets avgång. Jag kutade genom centralen och insåg att jag börjat en dödens springtävling med en annan kille. Vi sprang jämnsides. Han i snabba skor, jag i klackar. På liv eller död. Så jag ökade takten och sprang ifrån honom. Och när jag sprang genom spärrarna hörde jag "dörrarna stängs" så jag kutade lite mer, och hann. Underbart.

Idag kom jag till jobbet och möttes av ett underbart mail som informerade om att det var halvdag idag! Så det var att jobba till klockan ett och sen åka hem. Mötte Felix och åt lunch med honom. Sen hoppade jag in i bilen och åkte till Södertälje. Fikade bulle med Helena och hennes mamma. Sen åkte jag och köpte en fin guldig skrivbok. Den ska jag skriva fina saker i. Väl hemkommen har jag städat, fixat och tagit en uppfriskande springtur med mamma.
    Hämtade precis Pernilla i centrum. Vi ska ha en trevlig night. Så byebye!

Idag är det tisdag. Jag har ungefär jobbat, kommit hem, ätit middag, promenerat med Isabelle, duschat. Och sen inget mer. Nu ska jag se klart Shall we dance och andas lite.

Jag har jobbat, relativt stressfritt, några timmar. Vart på kursen, där vi idag höll på med massa teater och sketcher för att komma ut ur våra "komfortabla zoner" och jag skrattade riktigt mycket. Roligt var det minsann. Sen så åkte jag på möte på jobbet där vi åt sushi och diskuterade fram bra saker som, om det blir som vi tänkt, kommer göra mig betydligt mer entusiastisk på jobbet. Wie ! Och så har jag fått massa kläder från snälla Emma. Och nu ska jag ut och springa och sen titta på film. Helt underbart bra måndag alltså. Puss.

Igår blev allt annat än jag tänkt mig. Inte en enda människa var taggad på krogen så det slutade med att jag åkte in själv för att möta upp Moa efter hennes företagskickoff. Men hon blev sen så jag gick på krogen själv i väntan på henne. Jag hittade några trevliga killar som jag hängde med. Och slutligen dök ju även Moa upp. Kvällen innehöll bland annat jäger+redbull, prat och så småningom en taxiresa med två randoms haha.
    Väl hemma skulle jag och Moa göra chai och mackor sådär på morgonkvisten (klockan var väl runt fem). En aslack Felix vaknade och ville typ döda oss. Han skulle ju skriva högskoleprovet idag och önskade sig inget annat än en god natts sömn. Två småfulla skrattiga tjejer som slamrar i köket var väl inte vad han längtade efter precis. Så han kom ut i köket med morgonrock, crazy frilla och kisande ögon. En blanding av trötthet och ilska vilade i hans ansikte när han sa: "Om ni väcker mig en gång till får ni fan betala provet". Haha. Nyvakna människor har ingen humor, det ska ni veta. Så oj vad vi skrattade åt honom. Men vi slamrade lite tystare och fnissade lite mer kvävda fniss.

Idag var ungefär som såhär: jobba hela dagen och sen kuta till tåget för att hinna till dansen. Dansa i en timme med underbara Rebecca & kidsen. Sen hem, ut och springa. Hem. Dö litegrann. Äta middag. Och nu läsa Om jag kunde drömma tills jag somnar.

Du är en ängel. Jag ska rösta på dig i nästa presidentval.

Det sa en kund till mig idag. Åh vad lycklig jag blev.

Ibland är det nästan jobbigt vad man vill göra saker. Just nu vill jag för mycket. Och jag vill göra sånt som jag inte kan göra. Det mesta handlar om resor. Inte så mycket att jag vill härifrån, för jag trivs rätt bra, men jag vill till platser. Jag vill resa. Upptäcka. Leva. Träffa människor.

Men just nu är jag fast. Jag står och trampar. Visserligen gör jag mysiga små saker hit och dit och sånt. Men jag vill så mycket mer. Jobbigt är det. Sånt här dyker upp imin hjärna när jag och Moa planerar upp saker. Vi satt på mysigt fik på Hornsgatan ikväll (jag kom precis hem) och började smida planer. Vi är väldigt bra på sånt, och vi verkställer ofta planerna, även om vi är bäst på spontana resor och äventyr. Jag vill iväg. Nu. Helst skulle jag resa imorgon. Ta mina saker och dra. Fly landet. Lämna ett såntdär avskedsbrev på frukostbordet (för jag skulle ha åkt redan innan resten av familjen vaknade). Där skulle jag försäkra de om att jag hade rena strumpor med mig. Och en safespray. Och att jag skulle göra allt det jag ville göra.
    Men jag kliver upp som vanligt imorgon. 06.17 ringer alarmet och jag kliver upp kvart i. Äter frukost, slänger saker i väskan i all hast och åker till jobbet. Och så trampar jag vidare. Och drömmer och längtar efter äventyr. Äsch godnatt.

Jag har verkligen dålig disciplin och kontroll. Har ännu inte börjat med mitt tal. Har ägnat dagen åt ingenting. Typ fotat och lekt i Photoshop och druckit flera koppar te och värmt vetekudde alldeles hela tiden för jag bara fryser. Men nu ska jag ta tag i detta. För jag mår inte bra av att skjuta upp det mer. Har öppnat kursmanualen och ska försöka sätta mig in i vad det är jag ska göra. Klockan sex ska jag vara klar. Nu så.

Idag är det ungefär jättefint ute. Men jag har mycket att göra. Och jag gör ingenting. Så det är otrolig waste of fint väder. Dags att skriva tal, anmäla foton till Metro Photo Challengde och så småningom kanske få en liten mysig promenad i det orangea och röda.

Vad behöver man ha med sig till uppsala? En Moa. En kamera. Lite musik till bilfärden och småpengar till parkering. Hejdå Stockholm!

Och boken är förresten lovely!

Pernilla har precis åkt hem. Vi vaknade idag, utsövda. Och åt god frukost. Och sen gick vi till biblioteket och jag lånade Om jag kunde drömma.
    På väg hem igen pratatde jag och Pernilla om stora saker. Om rymden och livet och allt sånt vi inte vet. Om tankar och kunskap och om hur man inte kan veta allt. Kommer man någonsin kunna det? Kommer man någonsin kunna förstå allt? Jag vill verkligen förstå. Tid. Rymden. Livet. Jag vill förstå. Och en stund mitt i våra djupa tankar, trodde vi nog båda att vi förstod. Det vart väldigt mycket fniss då. Men åh så underbart.

Nu ska jag duscha, sätta på mig myskläder och tända en brasa. Och så ska jag läsa boken. Bibliotikaren sa: "lycka till, detta är en drog." Jag blev lite nöjd. Så jag har höga förväntningar.


Denna bild hänger i mitt rum. Och jag älskar den. För den symboliserar en stund som var en av de finaste i mitt liv. Vi var på västkusten och jag hade bestämt mig för att se solnedgången. Så när klockan blev tio och jag skulle cykla över ön vi var på ville ingen följa med. Men jag var envis nog att slänga kameran över axeln och hoppa upp på den där röda gamla damcykeln och åka själv. Så jag cyklade kilometrarna över ön. När jag kom fram trodde jag att jag kommit för sent. För klippan jag ställde cykeln vid skymde solen. Men när jag klättrade upp över den insåg jag att jag inte kommit för sent. Jag tog av mig mina skor och sprang barfota på klipporna. Fotade. Lyssnade på musik. Levde. Och det var så vackert. Och jag tog denna bild. Som nu hänger i mitt rum och för alltid påminner mig om den stunden och min envishet som fick mig att leva den.

På begäran ska jag lägga upp fler bilder från solupp- och nedgångar. Jag blev lite inspirerad av detta och bestämde mig för att lägga upp bilder på solnedgångar och soluppgångar som liksom kändes i hjärtat och magen. Som gjorde att jag nästan började gråta. Soluppgångar som fick mig att önska att tiden stannade, bara för att solen för alltid skulle vila på siluetten av morgonstockholms hustak. Solnedgångar som fick mig att le och skratta och önska att tiden stannade, bara för att solen för alltid skulle vila på siluetten av västkustens skärgårdsklippor.

Dessa kändes i hjärtat eller i magen. Eller båda två.


Bilder från Los Angeles, Thassos, Skinnarviksberget, Söder mälarstrand, Falkenberg, Västkusten & Tuscon. Såna som kändes i magen eller hjärtat. Eller båda.

Vad föredrar ni, solupp- eller nedgång? Själv föredrar jag soluppgång, helt klart. Sannolikheten för tystnad är större, och ingenting slår den tystnaden. Så vackert.

Och nu ska jag sova. Idag har jag myst med min favoritkusin. Hon sover redan. Så jag ska joina. Tack för en underbar kväll kusin !

Har jag visat denna någon gång? En liten söt ask i papper jag gjorde i kursen Grafisk kommunikation. Hittade den när jag kikade igenom lite gamla bilder på datorn. Den är ju väldigt fin faktiskt. Så titta på den ni. Så sk ajag gå och lägga mig.

Ja så snyggt blev det. Helt underbaret nöjd. Tack Fuji! Och bara för att så kommer här innehållet. Inte för att man ser bilderna särskilt bra. Men bara för det är så fint.



Och imorgon är det fredag. Det betyder Back Office på jobbet (no phone!!), Qi-gong och mys med Pernilla! Hurra!
    Snart ska jag sova. Är det frisk man försöker bli är det tydligen sömn och sånt man ska hålla på med. PUSS.

Bra låt: Ken Ring - Nu måste vi dra
Bra klädsel: Strumpbyxor och stor t-shirt med en metande apa på
Bra mat: majskolv
Bra känsla: fjärilsfylld mage
Bra sak: Fotoalbumet slank ner på posten idag

Nu hände det igen. Och det bara flyger fjärilar i magen. Och jag gillar ju inte ens fjärilar.

Imorgon är det måndag. Måndagar är alltid både roliga och tråkiga. Men imorgon är den mest tråkig. För jag är hes och det kommer vara jobbigt att jobba. Och jag är inte inspirerad till att gå på kursen. Och så ska jag jobba kväll också. Så det tar emot lite. Då får man lyssna på bra musik och längta efter söta killar som inte finns eller bor för långt borta.



Citerar Pernilla: And remember, dancing on the floor was possible when Göran Persson was holding a screaming little child hostige while he was taking a photo of himself. ;)

Det var många månader sedan jag vaknade och huset var tyst. Tjugo över sju vaknade jag idag. Då nästan ekade tystnaden. Så jag tände några ljus och läste en bok en stund. När boken tog slut gick jag och gjorde en kopp te. Och nu sitter jag med en kopp te och några tända ljus. Och huset är tyst och det luktar jul och jag har både duntofflor och ritva. Det är underbart.


En gång i somras såg det ut såhär när solen gick ner. Då var det sena nätter som alltid slutade med tidiga mornar. Och då var det inte tal om att vakna tjugo över sju och märka att huset var tyst. För då gick man och la sig tjugo över sju och vaknade klockan tolv eller ett eller två och lägenheten var tyst men öppnade man fönstret kunde man höra bruset från riddarfjärden och rusningen nere på Hornsgatan.

Antagen till Up with people !!!!! Jag är väldans glad just nu !! I Juli åker jag till Amerika och resten av världen. I can't wait!

Jag har lite småpnaik nu. För jag har grejer som ska göras. Men jag har inte orken till att göra dem. Det handlar om utvärdering av ett delmål i kursen och sammanställning av en sådan presentation. Och så handlar det om att kontakta resten av min grupp och ge feedback på deras mål. Men orken finns inte. Och jag måste jobba över nästa vecka för det är massor på jobbet. Och jag är hes som en kråka.
    Så nu gäller det att samla lite kraft. Bra musik och gott te ska hjälpa mig. Och snart ska jag in till stan och träffa Villiam. Vi ska fotografera. Förhoppningsvis kommer det kännas lite bättre. Och motivation och ork kanske kommer tillbaka..

Såhär kändes det inatt, påväg hem efter tjejmiddag hos Lii och häng hos Julian:

Jag ignorerar att bilrutorna har ett täcke av frost, låtsas inte se att den stora digitala termometern på alfa-lavalhuset visar minusgrader. Och så drömmer jag på mig ett par tjocka termobyxor ovanpå mina nylonstrumpor, ett par varma stövlar istället för mina converse och en tjock dunjacka som komplement till min höstkappa.
    Inatt kom vintern. Och när jag kliver av bussen kommer jag frysa.

Ikväll blir det tjejmiddag hos Lii. Hon fyllde år igår (men jag glömde såklart att gratta) så hon ska firas och alla brudarna kommer. Woho ! Sen blir det kanske hem på fest hos Julian. Beror på hur sent det blir liksom. Det är fredag. Och idag har jag pratat inför tvåtusen kids. Fast de var bara ett år yngre än jag. Och jag är säkert mer kid än de när allt kommer omkring. Dags att plocka ihop saker och tralla iväg. Fast först lite tagg-musik!

Idag är det torsdag. Och jag har jobbat länge länge. Och sedan har jag inte gjort något mer. Bara längtat tillbaka till sommaren lite.
    En av denna sommarens bästa mysstunder var med Pernilla i Jättendal. Det var på midsommar. Vi har druckit tillräckligt många nubbe för att känna att energin de gav var överflödig och att huset i skogen inte räckte till. Så vi lämnade de gamla och tog varsinn cykel. Med oss tog vi lite ved, tändstickor, öl och marschmallows. Så cyklade vi ner till kyrksjön, gjorde en eld, badade, lyssnade på musik, drack öl och grillade marschmallows. Och så pratade vi om livet och kärlek och lycka och var lyckliga.

So many adventures couldnt happen today
So many songs we forgot to play
So many dreams are swinging out of the blue
We let them come true

Igår fyllde Felix supa-i-Amerika. Det firade vi med en matfest (Nicke och Helle gjorde t.ex hemmagjort ostkaka :o!) som resulterade i mat-koma och alldeles för mycket fniss. Och därefter en biltur till Söderälje för att skjutsa hem Nicklas och Helena. Crazy!




Idag har jag jobbat för mycket och sovit för lite. Så det ska firas med många timmars sömn. Godnatt!


Fortsätter förresten att lära mig "effective eyes". Det är fan svårt. Så här blev det när jag pillade ihop något i söndags kanske?

Jag försöker lära mig hur man gör "effectice eyes" i photoshop. Det är ju så himla fint när man kan göra det. Såhär blir mina resultat än så länge:



Nu ska jag duscha och klä på mig. Sen ska jag ut och fota lite när solen är framme. Snart lär det väl mulna på igen.

They say art can be made out of everything.
I say art can be made out of nothing.

Jag vill fota. Skapa. Framkalla bilder. Gör något fint. Men det är mörkt när jag har möjlighet att fota. Och så regnar det.

Ikväll var jag med Moa. Vi satt med varsinn tekopp och Europakarta och drog streck och ringade in och längtade. Än så länge är ju allt bara små drömmar.

Jag har lite att stå i. Måste skriva tal till på måndag. Och förbereda mig inför intervjun imorgon. Och jag måste sova ut. Och jag måste fortsätta hålla hemlisen hemlig och jag hatar det. Och jag vill pussas.

Igår träffade jag Moa för första gången på flera dagar. Känns som megalång tid när man är van att träffas typ varje dag. Vi hängde i alla fall hemma hos henne och drack vin och dansade och sen åkte vi in till stan. Träffade lite britter och en kille som uppmärksammade att jag och Moa hade samma läppstift. När klockan blev sent åkte vi hem till Markus och drack vin och åt popcorn. Och jag satt i hans köksfönster och var avundsjuk på hans fina lägenhet. Och sen sov vi i soffan.

Åkte till Skärholmen när vi vaknat. Mötte upp mamma och så gick vi runt massa länge innan vi började må som vi förtjänade. Då åkte vi hem. Jag köpte en del saker faktiskt. Kolla!



Nu sitter jag med nymålade naglar och har en gnagande huvudvärk. Försökte sova när jag kom hem men blev rastlös så fort jag la mig ner. Så sova får jag göra imorgon. Nu ska Moa och jag sätta oss på något café i stan och planera en kommande Eurotrip. Wieho!

Jag har kört jaguaren! Pappas lät mig köra sin vackraste och käraste ägodel. Jag var helt mållös bara över faktumet att han lärt mig köra. Sedan blev det värre. För fy fan. Vilken körglädje. Jag kan inte förklara. Det var ungefär som att lyfta med ett flygplan varje gång man gasade. En sådan bil går ju inte att köra lagligt med. Herre min jävel. Nu är jag helt lyrisk och upprymd.

Jag var ungefär såhär nöjd (ursäktar kvalitén på bilderna med att de är tagna med min ruttna mobil) bakom ratten: