Allmänt

Om illern blir sjuk

Bra illerfoder eller förstklassigt torrfoder för katter, vitamintillskott, rikligt med färskt vatten, regelbunden vaccinering mot valpsjuka samt en observant ägare håller de flesta illrar friska och välbehållna. Illrar är så små att det inte finns tid att vänta och iaktta ett problem under flera dagar. Om man upptäcker förändringar i illern anletsdrag eller beteende måste man agera snabbt för att försöka rätta till problemet. Här nedan finns tips och förslag som kan vara viktiga att veta.

Hälsokontroll

Tillbaka överst på sidan

 

Vanliga sjukdomar

Liksom andra djur kan illrar råka ut för diverse infektionssjukdomar, tarmbesvär, parasitangrepp och kroppsskador. Därutöver drabbas de också av blockerade analkörtlar och honor av dödlig blodbrist och blodförgiftning (då man inte har steriliserat honan och man inte ger p-medel).

Vanliga infektioner

Illrar är mottagliga för många slags infektioner, i synnerhet förkylning, influensa, lunginflammation och valpsjuka.

Förkylning och influensa: Illrar drabbas av samma sorts förkylning och influensa som människor. Precis som vilken familjemedlem som helst kan en iller smittas av förkylning och föra smittan vidare. Illern är vanligen förnuftig nog att dricka mycket vätska och den ser till att vila sig ordentligt tills den är återställd - vanligen inom tre till sju dagar.

Lunginflammation: Symptomen är ansträngd eller rosslande andning, feber och tecken på förkylning som håller i sig längre än normalt. Man måste ta illern till veterinär så att den kan få antibiotika och tillfriskna.

Valpsjuka: Illrar är mycket mottagliga för sjukdomen och den är dödlig. Om man väntar tills djuret redan har fått valpsjuka kommer det troligtvis att dö. Det är absolut nödvändigt att vaccinera. Se tidigare avsnitt om vaccinering. Symptom: Rinnande ögon, snuva ofta i kombination med lunginflammation, diarré eller kramper.

Livmodersinflammation: Detta kan drabba honor cirka två veckor efter påbörjad löpning. Symptomen är slöhet, dricker mycket och flytningar kring vulvan. Uppsök veterinär för medicinsk/kirurgisk behandling.

Mjölkfeber/juverinflammation: Illern får feber, blir dåsig och brösten är väldigt svullna, röda och varma. Kontakta veterinär omgående för oxytocin- och antibiotikabehandling.

Tillbaka överst på sidan

Tarmbesvär

Om frekvensen av tarmtömningar och avföringens konsistens förändras kan det betyda att illern är sjuk. Det kan vara en allvarlig sjukdom eller en reaktion på förändringar i dieten eller en period av stress.

Diarré: Om illern har mycket lös avföring eller diarré ska man börja med att dra in på alla godsaker. Den vanligaste orsaken till diarré är mat som innehåller en stor andel mjölk, såsom glass eller keso. En plötslig förändring i födan kan även orsaka en eller två dagar med lös avföring.
Illern kan också ha drabbats av maginfluensa. Det är vanligen förbundet med grönaktig och lös avföring i ett par dagar, sedan går det över.
Vid ihållande diarré är den största risken uttorkning, eftersom illern inte får i sig lika mycket vätska som den förlorar. Tillståndet kan vara livshotande och om det inträffar ska man ta illern till veterinär. Veterinären kan spruta in vätska under huden på flera ställen. Illern absorberar gradvis vätskan och det minskar påtagligt risken för uttorkning, alltmedan orsaken till diarrén undanröjs.

Svart, tjärliknande avföring: Svart, tjärliknande avföring tyder på magsår och uppträder ofta vid enterit, tarminflammation, och under pressande perioder såsom pälsfällning och brunst. En "vänta och låt se"-inställning kan lätt kosta djuret livet. Symptomen får inte ignoreras. Fråga veterinären och följ råden om dosering och hur många dagar medicineringen ska fortgå. Se till att illern dricker ordentligt med vatten under behandlingsperioden. Vissa mediciner kan anstränga njurarna och illrar är ganska mottagliga för njurproblem. Att dricka vatten verkar minska risken för att drabbas av njurkomplikationer.
Obs! Den första avföringen när en iller har valpat är tjäraktig men detta är normalt.

Förstoppning: Om illern inte har haft avföring på ett dygn kan det vara något allvarligt fel. Den vanligaste orsaken till förstoppning är blockering i tarmpassagen. Detta kan ske om illern svalt små bitar av skumgummi eller andra smådelar. Förstoppning, speciellt i samband med kräkningar, måste åtgärdas omgående. Illrar är helt enkelt för små för att ha tillräckligt med kroppskrafter för att vänta med behandling. Det är ofta nödvändigt att röntga illern för att lokalisera stoppet och sedan operera för att avlägsna det. Chansen att överleva är väsentligt högre om operationen utförs innan djuret blir försvagat. Om du vet vad illern har ätit kan du också ge den lite paraffin (finns att köpa på Apotek) för att se om blockeringen försvinner. Detta för inte göras om man inte vet vad illern har ätit. Om iller har ätit något hårt och vasst kan paraffinet orsaka att tarmarna skadas eller blir uppskurna!

Kräkningar: Illrar kastar sällan upp, men om en iller har fått ett tarmvirus kan den ibland göra det. Detta är ofta förenat med lös och grönaktig avföring. Symptomen försvinner vanligen efter några dagar.
Om illern å andra sidan kräks och inte har tömt tarmen på ett dygn ska den tas till veterinär omedelbart. Det är mycket troligt att djuret har förstoppning ock kan mycket väl behöva opereras. Vänta inte för att se hur den mår i morgon.
Då och då åstadkommer illrar ett kväljande ljud, som om de skulle kräkas, men får bara upp en liten mängd vätska. Det här inträffar oftast vid pälsfällningstid och orsakas troligen av hår i halsen.

Tillbaka överst på sidan

Blockerande analkörtlar
En otrevlig stank från illern som varar i några få minuter beror troligen på blockerade analkörtlar. Det är naturligt för illern att tömma dessa körtlar när den blir mycket skrämd eller under brunstperioden. Om illern tömmer sina analkörtlar när den inte borde eller alltför ofta, är det dags att uppsöka veterinär. Veterinären kommer troligen att rensa körtlarna och skriva ut antibiotika eftersom det troligen föreligger en infektion. En iller kan i vissa fall "släppa stinkbomber", särskilt när den ligger och myser med matte eller husse. Detta är helt normalt även om det inte alltid uppskattas.

Parasitangrepp
Det är inte så vanligt att detta drabbar illrar. Man kan vända sig till Apoteket för att köpa receptfria avmaskningsmedel om du låter illern vara ute mycket.

Ringorm: Ringorm är en smittsam sjukdom, som orsakas av en svamp, som växer in i hårsäckarna. Ringorm smittar lätt från djur till människa. Symptomen är ojämna fläckar där håren faller av och klåda. Kontakta veterinär för behandling med läkemedel mot hudsvamp.

Tillbaka överst på sidan

Ohyra

Öronskabb: Ibland drabbas illrar och andra smådjur av öronskabb. Skabb orsakar klåda och illern blir orolig.
Det lättaste sättet att undersöka om det finns öronkvalster är att rengöra djurets öron noggrant. Svartbrunt vaxliknande sekret i illerns öron kan tyda på öronkvalster. Om det fortsätter bildas svart substans i illerns öron och om illern kliar sig mycket i öronen, bör man be veterinären undersöka illerns öron under mikroskop. Det går inte att fastställa att det rör sig om öronkvalster utan mikroskop. Veterinären kan också skriva ut ett öronskabbmedel. Det skall inte vara ett medel till hundar utan ett särskilt för illrar. Det finns otäcka fall där ett felaktigt medel har orsakat mycket allvarliga öronskador (Sulfiram/Oterna). Om du tycker att din veterinär är lite svävande om detta skall du propsa på att han/hon kontaktar SVA för råd. Det finns tyvärr fortfarande svenska veterinärer som ger illern felaktigt öronskabbmedel.

Fästingbett: Fästingar brukar inte orsaka någon skada och de ramlar ofta av sig själva. De kan dock sprida smitta från andra djur. De sätter sig gärna runt nacke, i öron, kring munnen och i hudveck. Med hjälp av en pincett kan man vrida fästingen tills den lossnar. Huvudet får inte sitta kvar, då kan det bli inflammation. Kontakta veterinär vid infektion. Ett tips som jag fick av en hundägare är att ta en tändsticka (runda tänddelen) och snurra den tryckande runt fästingens kropp. Fästingen kryper då ut av sig själv. Jag vet inte om detta fungerar på illrar men på hunden fungerar det alldeles utmärkt.

Andra ohyror: Loppor och löss kan behandlas genom att man badar illern i Dermokan (hundschampo) några gånger. Vid loppangrepp bör man dammsuga ordentligt under mattor, i fogar och springor där loppor kan överleva upp till fyra månader. Det finns också loppspray att köpa. Spraya på mattor och kuddar där illern brukar vila och leka. Spraya inte direkt på illern.
Vid kraftiga angrepp av t ex kvalster eller rävskabb kan man använda Alugan vet spray, som finns att köpa på apoteken.

 

Tillbaka överst på sidan

Kroppsskador

Illern är liten och livlig och råkar ganska ofta ut för olyckor. De främsta orsakerna till skador är att illern blir klämd i bildörrar eller husdörrar eller att man tappar dem när de bärs.

Ryggskador: Många olyckor drabbar illerns ryggrad. De flesta ryggskador medför stukningar, sträckningar eller mindre förskjutningar som blir bättre av extra värme och vila. Ta illern till veterinär för kontroll.

Avbrutna tänder: Tandbrott är ovanligt hos illrar, men det kan inträffa. Friska tänder kan gå av genom olyckshändelse eller genom att djuret tuggar på hårda material. Vanskötta tänder är de som oftast bryts av. Torrfoder håller tänderna rena och ger tandmotion och är därför bra för att förhindra tandsten. Om en tandskada skulle uppkomma ska man ta illern till veterinären. Han eller hon kontrollerar att det inte finns infektioner och rengör om nödvändigt de återstående tänder för att förhindra att ytterligare problem uppstår. Veterinären skall kolla illerns tänder i samband med den årliga undersökningen. Regelbunden tandborstning är bra sätt att förhindra tandskador eller tandsten.

Såriga tassar: Illerns trampdynor är normalt mjuka och elastiska. Huden mellan trampdynorna är känslig och blir lätt irriterad. Fuktiga, smutsiga tassar blir lätt angripna av bakterier och svampar. Använd tassalva eller en fet, oparfymerad hudsalva för att hålla trampdynorna mjuka och smidiga. Håll klorna väl klippta, använd klotång.

Sår: Ibland kan leken mellan illrarna bli alltför vild och ett djur kan råka bita och såra ett annat. Detta är normalt och brukar inte medföra någon fara. Men undersök såret noga och var uppmärksam på tecken på infektion. Vid större skador kan man rengöra såret. Är såret smutsigt, tvätta med tvål och vatten om du inte har sårtvättmedel hemma (lämpliga är Natriumklorid spolvätska, Jodopax Hud och Sår, Jodopax Vet - spädes 4 ml/l vatten). Undvik pulver och salva i färska sår. Kontrollera såret så att inte någon sårficka har bildats. Lägg eventuellt ett luftigt bandage. Luft krävs för att såret skall läka. Låt inte illern slicka i såret. Om såret glipar kan det behöva sys för att underlätta läkningen. Detta bör göras inom ett dygn.

Tumörsjukdomar

Lymfosarkom: En vanlig tumörsjukdom bland illrar och, som vanligt när det gäller cancer, är det med dödlig utgång. Genom blodprov kan man fastställa en ökad mängd av en typ av vita blodkroppar som kallas lymfocyter. Blodprovet kan även påvisa försämrad funktion i lever och njurar och även en störning av blodsockernivån.

Vanligt tecken på att illern har blivit drabbad är förstorad mjälte och lever, men trist nog kan tumörer börja växa på olika ställen i kroppen och det är svårt att upptäcka detta i tid. Om mjälten är drabbad är vanliga tecknen att illern får uppförstorad buk och börjar därför att halta med ena bakbenet eller krampar i buken ner mot bakbenen och kräks ofta (mjälten trycker på magsäcken och andra organ). Mjälten kan opereras bort om illern fortfarande är i god kondition. Mjälten skall då sändas på mikroskopisk analys för säkerställande att illern är drabbad av den elakartade tumörsjukdomen lymfosarkom.

Den enda medicinering i dagsläget vid behandling av lymfosarkom är cortison (Prednisolon). Cortisonbehandlingen kan man sätta in om inte levern eller njurarna är drabbade av tumörer. Cortison hämmar produktionen av vita blodkroppar och minskar därför tillväxten av en tumör utgående från dessa blodkroppar. Cortisonbehandlingen har alltså bara en bromsande effekt och är inget botemedel. Illern får även sämre immunförsvar vid cortisonbehandling.

Beroende på illerns ursprungsskick kan den leva, i bästa fall, 1/2-år till 1 år med denna behandling, men eftersom tumörsjukdomen är så svårupptäckt så är detta inte troligt i de flesta fall.

Läs mer om lymfosarkom på Ferret Central's utmärkta FAQ-sidor (engelska).

 

Insulinom
Nedanstående text om insulinom är inskickat av Helen Andersson. Tack för den mycket omfattande beskrivningen på denna vanliga tumörsjukdom.

Beskrivning: Insulinom är en cancersjukdom som åtminstone i USA visat sig mycket vanlig hos tamillern. Cancern uppstår i bukspottskörteln och gör att insulinproduktionen ökar efterhand som sjukdomen utvecklas. En hög insulinproduktion gör att blodsockret faller. Insulinom kännetecknas av trötthet, svårighet att vakna, svaghet och aptitlöshet. Andra tecken kan vara att illern dreglar mycket, kliar sig runt munnen, tappar vikt, svaghet i bakbenen, vinglig. Det absolut allvarligaste symptomet är att illern faller i koma, i detta läge är blodsockretvärdet nere i mycket lågt värde och om inte genast behandling sätts in kan det vara fara för livet. Komaattacken kan liknas vid den som kan drabba diabetiker men diabetes är däremot mycket ovanlig hos iller. Som sagt de tidiga symptomen är mycket diffusa så det gäller att vara mycket uppmärksam, ju tidigare åtgärder sätts in ju bättre chanser har din iller. I USA rekommenderar man en årlig glukostest efter det att illern fyllt 4 år

Diagnos: Diagnos är enkel i detta fallet det som krävs är ett glukostest kombinerat med ett insulintest. Testen skall göras då illerna varit fastande i 3 timmar. För en iller som har mycket starka symptom skall man undvika fasta och överhuvudtaget bör man undvika att fastan blir längre än 4-6 timmar. För att säkerställa värdena kan testen tas om med ett par timmars mellanrum. Ett normalt glukosvärde ligger mellan 4-9 (observera att i USA så använder man andra enheter så bli inte rädd om dessa säger att värdet skall ligga runt 70-90). Om värdet ligger runt tre kan man misstänka att något är fel, vid denna nivå kan upprepad test efter ett par timmar och insulinvärdet säkerställa diagnosen. Ett lågt blodsockervärde och högt insulinvärde visar ganska säkert att det är insulinom. I vissa fall kan man också via ultraljud identifiera tumörerna.

Behandling: Tyvärr finns inget botemedel men med en tidig upptäckt och med rätt behandling kan ge din iller flera år till med hög livskvalité. Ett alternativ är operation för att avlägsna tumör-en (erna). Lyckligtvis reagerar illern bra, jämfört med hund och katt, på operation i bukspottskörteln. Vid operationen är det mycket viktigt att få upp glucosevärdet innan operation och efter skall illern vara fastande i 17-18 timmar för att undvika överreaktion på bukspottskörteln samt hålla kontinuerlig kontroll på glucosevärdet. Det har hänt att illern efter operation fått allvarligt höga blodsockervärde och då illern reagerar dåligt på insulininjektion inte överlevt. Men som sagt detta är mycket ovanlig reaktion och kan bero på att man under ingreppet skadat kanaler i bukspottskörteln. Ett annat alternativ är medicinering och då är det först kortison. Kortisonet har den inverkan att den höjer blodsockret utan att påverka insulinproduktionen. Dock har kortisonet ingen bestående effekt och då kortisonets effekt uteblir kan det vara aktuellt att ersätta det med diazoxide.

En nyligen gjord amerikansk studie visar att de illrar som genomgått operation har haft längst överlevnadstid och det är oftast detta man rekommenderar i USA. I Sverige är det ovanligare med operation, åtminstone i dagsläget. Men som sagt även med operation så är det stor sannolikhet att sjukdomen kommer tillbaka. Men oavsett vilken behandlingsform, eller kombination av, man väljer finns det följande grundregler:

1. Absolut INGET socker, dvs slut med russin, choklad och liknande. Socker i detta läge gör att insulinproduktionen ökar ytterligare och efter en tillfällig uppgång så sjunker blodsockret återigen under den nivå den var tidigare. Druvsocker skall ges om illern fallit i koma och då läggas på gommen och när illern kvicknat till direkt till veterinären.

2. Det är viktigt att mat finns inom räckhåll. Maten skall vara av hög kvalité och proteinrik (Hills A/D rekommenderas).

För mer läsvärd information om insulinom se även http://www.miamiferret.org/FHC/

Binjuretumör: Också en vanlig tumörsjukdom bland illrar. Ett vanligt tecken på att illern har drabbats är att illern tappar håret på svansen och håret inte kommer tillbaka när illern byter till vinter-/sommarpäls (illern kan också ha drabbats av hårkvalster, men då kommer svanshåret som regel tillbaka vid deras årliga pälsbyte). Numera kan man genom ett blodprov (som måste skickas till USA för analys) faställa om illern har fått binjuretumörer. Upptäcks det i tid har illern goda chanser att bli frisk genom bortoperation av tumören.