Det lönar sig att vara noga och ta tid på sig vid val av iller. Välj att köpa din iller från en seriös uppfödare. Det viktigaste att tänka på vid val av ett husdjur som ska fungera i en familj är temperamentet, men det kan vara svårt om man är ovan att avgöra vilket temperament iller valpen har.

Innehåll
Allmänna råd
Färger
En iller eller flera?
Kostnad?

Allmänna råd

Alla barn och ungar är ju sina föräldrars avkomma, därför är det positivt om det finns tillfälle att träffa mamman och pappan. Valparna är dock personligheter redan från början, det kan därför i de flesta fall utläsas direkt på valpen om den är temperamentsmässigt bra. Den som inte är van bör fråga uppfödaren om råd och beskriva vilken typ av iller han/hon tänkt sig. Du kan även ta kontakt med Svenska Tamillerföreningen som kan hjälpa dig med råd. Är valparna framåt, keliga och positiva är chansen att valparna skall bli trevliga som vuxna mycket stor.

Ska man välja en hona eller hane? Storleken skiljer mycket. En hona väger normalt 600-1000 g. En hane väger från 1200 g upp till 2500 g. Temperamentmässigt skiljer sig könen inte så mycket. Temperamentet varierar mer mellan individer än mellan kön. Hanarna är genomgående något mer kelna och jämnare i temperamentet, medan honorna är något piggare och påhittigare. Men det finns många undantag som bekräftar regeln. Om man väljer att kastrera sin iller är det förstås mycket lättare att kastrera en haniller än en hona. Tänk på att om man köper en hona som inte skall vara till avel måste man kastrera henne, se dock ny vet.information om kastrering nedan. I annat fall är det stor risk att de drabbas av en allvarlig sjukdom, fatal benmärgsdepression, som leder till dödlig blodbrist. Man bör ta hänsyn till vad en kastrering kostar innan man skaffar en hona.

På senare år har det dykt upp illrar med längre päls, så kallade långhårsiller. För att få fram dessa långhåriga illrar har kraftigt inriktad avel används. Av den anledningen har många långhårsillrar påfallande inavelsliknande problem som dubbla näsvingar, halsinfektioner, föryngringsproblem och avsaknad av underull. Dessutom verkar de ha lättare att få tumörer. Av den anledningen avråder jag från köp av hel- eller halvlånghåriga valpar, särskilt om man har tänkt använda dem för avel. Om man trots detta vill ha dessa illrar så bör man regelbundet och ofta kontrollera deras hälsa hos veterinär, särskilt efter fyra års ålder då det är vanligt att illrar får cancersjukdomar.

Under senare tid har olika uppfattningar om kastrering av honor förekommit. I många fall har otrevliga biverkningar såsom bildandet av cystor där äggstockarna har suttit inträffat. Dessa cystor har i en del fall utvecklats till cancer.

Av det skälet har SVA (Statens Veterinärmedicinska Anstalt) tidigare rekommenderat att illerhonor inte skall kastreras utan i stället ges p-spruta vid löpning. Det preparat som då skall användas är exempelvis Promon som påverkar själva ägglossningen. Det finns även preparat som påverkar hypofysen (t.ex. Gestapuran) men detta skall inte användas då det orsakar långvariga biverkningar i form av abnorma vätskeansamlingar och abnorm fetma hos behandlade illerhonor.

Det har dock visats sig att en del illerhonor har fått andra besvär av allt för många p-sprutor! Därför har SVA tagit tillbaka sin tidigare rekommendation och förespråkar nu kastration igen. Tack Micke Ducette på Södertörns Smådjurscenter för denna viktiga information! Som ni ser behövs mer forskning på illerns sjukdomar! Av bland annat sådana här skäl har Svenska Tamillerföreningen startat en insamling för forskning om illerns sjukdomar. Hjälp dem med detta arbete!

Kastrerade illrar luktar väldigt lite. En okastrerad hane kan i vissa fall lukta väldigt mycket under brunsten. Den okastrerade illerhanen har nämligen för vana att markera upp sitt revir, oavsett om det är inomhus eller inte.

De flesta illrar tycker om och accepterar barn. Finns det riktigt små barn i familjen bör man dock överväga om det inte är bättre att vänta några år, både för illerns och barnets skull (vilket för övrigt även gäller andra husdjur). Barn bör helst vara i skolåldern, gärna i yngre tonåren eller äldre och framförallt vana vid djur. För att djur ska bli trevliga och fungera i en familj behövs konsekvent uppfostran och framförallt tid. Detta kan bli svårt att förena i en barnfamilj. Illern är ju också ett litet lätt djur som inbjuder till att gå och bära på för små barn. Illervalpar är som alla andra djurungar livliga och kan även vara lite nafsiga vilket är olyckligt med små barn. Riktigt små barn har även svårt att hänga med illerns snabba rörelser vilket kan verka skrämmande. Blir illern trängd, klämd eller skrämd av ett barn och de ser ingen utväg kan den, precis som alla andra djur, bita till. Tänk på att illern har knivskarpa tänder. Iller ser ju ingen skillnad mellan barn och vuxna vid trängda situationer.

Det finns också fall där illrar direkt går till anfall mot små barn, speciellt spädbarn. Barnets lukt, ljud och rörelser kan väcka en djup jaktinstinkt hos en iller och detta går inte att träna bort. Lämna av den anledningen aldrig små barn ensamt med en iller, hur snäll illern än må vara.

Om du eller ett barn har blivit biten så pass att det har börjat blöda. Tvätta såret direkt med sårlösning, gärna med alsolsprit, men det går också bra med vanlig koksaltlösning. Om du som vuxen har blivit biten väldigt illa, kan du fukta en kompress med alsolsprit och sedan tejpa fast kompressen mot såret i ett par timmar. Detta torkar ur såret och ev bakterier får svårt att få fäste. Efter rengöringen kan du också kyla ner området för att få ner svullnaden (kom ihåg att det alltid ser värre ut direkt efter ett bett än vad det egentligen är - illern har små sylvassa tänder och det kan skära ner så pass djupt att det börjar blöda, men å andra sidan så läker såret som regel snabbt eftersom bettet är "knivskarpt"). Lägg is i en handduk och tryck mot såret, men var försiktig med detta på små barn. Deras hud är känsligare mot kyla. Bett från iller blir sällan infekterat (har faktiskt aldrig hört talas om att någon fått ett infekterat sår efter bett från en tamiller) eftersom illern är ett innedjur och får torrfoder som mat. Av den anledningen är inte heller risken stor för stelkrampsmitta. Du bör sedan badda såret dagen efter bettet och framförallt titta så att såret inte vattnar sig. Är såret fortfarande ömt, rött och vattnigt efter några dagar bör man uppsöka läkare som får avgöra om det är läge för antibiotika.

Malin 7 år och Vesper på illerträff.

Stefan och Malin med Charlie, Oliver och Lisa.

Tillbaka överst på sidan

En iller eller flera?

Illrar är sociala djur. Ge illern några leksaker och den kommer att roa både dig och sig själv med stor framgång. Eftersom illrar är så aktiva sover de upp till 14 timmar per dygn. Om det inte finns något intressant att roa sig med har illrar en benägenhet att sova mycket. Om du har dåligt med tid för dina sällskapsdjur kommer två illrar att hålla varandra sällskap. Det är att rekommendera. Två illrar har så roligt tillsammans att det väl överväger det lilla merarbete som tillkommer och du kan åka till jobbet med lite bättre samvete ...

Skaffa gärna mycket leksaker till dina illrar. De älskar pipdjur, lekrör, pingisbollar, hängmattor eller rutschkanor. Tyvärr älskar de också blomkrukor och vill gärna gräva ur de stackars blommorna. Jag har täckt över större krukor som står på golvet med nät. Det är perfekt, för dels kan jag vattna blommorna utan problem och dels kommer inte illrarna åt för att gräva. Du kan använda ett vanligt trädgårdsnät t ex eller hönsnät. Riktiga illerfantaster har ordnat sandlådor till sina husdjur och det uppskattas mer än väl. Några uppskattade leksaker skall man dock se upp med. De är galna i gummi och de älskar därför barnnappar, men de bits lätt sönder och kan orsaka förstoppning. En annan sak som man också skall undvika är plastpåsar. Dessa är roliga leksaker men illern kan trassla in sig och kvävas. Använd papperspåsar i stället!

Tillbaka överst på sidan