Har man inte kommit i kontakt med en iller tidigare kan man lätt tycka att illern är ett mycket obegripligt litet djur. Vad vill den egentligen? Och när den studsar omkring med märkliga ljud, är det för att den i nästa sekund skall hugga tänderna i en!!!! Knappast, hellre vill den att du ska leka med den. Här följer några förklaringar.

Kroppsspråk

Springa baklänges: Detta händer ibland när man går fram för att lyfta upp illern. Den är antingen osäker på dig eller osäker på om den vill lyftas upp över huvud taget just då.

Resa ragg: Iller sitter på alla fyra, ryggen är något krökt, och den reser ragg tills allt hår står rakt ut. T.o.m svanshåren står rakt ut från kroppen. Om två illrar har gnabbats gör förloraren så här. Illern försöker se större ut än den verkligen är. Det är en gest som uttrycker rädsla.

Tänderna på handen när man håller den: Illern ber om att få gå ner eller försöker säga något. Det bästa är att säga "fy!" och fortsätta hålla i den. Det är inte bra att den lär sig att komma ner på detta sätt.
En del illrar kan ibland bita dig i handen när den är trött och precis skall krypa ihop för att sova. Det verkar vara ett behov av att tugga på något, ungefär som hos små barn som vill ha nappen, som gör att den nafsar till. Detta nafsande är i kombination med att illern sluter ögonen litet och den menar oftast inget illa.

Läten

Illern åstadkommer flera olika läten som man, liksom kroppshållningen och rörelser, kan lära sig att identifiera och förstå.

Klucka: Sträcker sig från ett mjukt "kluck, kluck" till ett dovt "blopp, blopp". Illern kan göra så när de är mycket glada men även när de är arga. Det verkar vara ett universalt läte beroende på situationen. När det uttrycker ilska eller upphetsning verkar ljudet komma i en lite högre tonart och snabbare. Ibland när illern är sällskapssjuk kan den komma fram och kluckande meddela sin ensamhet.

Busigt värre med Pluto 9 veckor. Tänk så skoj!

Väsa: Detta är ett läte som snarare uttrycker rädsla än aggressivitet. Milda ord och lugnanden hjälper i de flesta fall. Väsningen kan vara första varningen på att lämna den ifred, men ibland kan väsandet också vara ett mjukt läte som talar om samhörighet snarare än aggression. Vid det senare alternativet är oftast illern lugn och avslappnad i halvsovande position.

Skrik: En iller som någon råkat trampa på eller som är skräckslagen kan skrika. Det låter nästan som när ett barn kastar tillbaka huvudet och skriker hjärtskärande. Man hoppar snabbt upp av det lätet, som är mycket speciellt. Milda ord och lugnanden behövs definitivt här. Detta är inte rätta tillfället att skrika åt den!

Hosta/nysa: En iller sniffar och undersöker allt och alla. Ibland får den damm i näsan eller annat som retar deras näsor. Av den anledningen hostar och nyser en iller väldigt ofta. Det är fullt normalt även om det låter som om illern håller på att dö ibland! Särskilt när den äter torrfoder kan den ibland få förvärliga hostanfall och en den nya illerägare kan bli mycket oroliga. Bli inte det. Om illern håller på att dö så hostar den knappast ihjäl sig. De lyckas bättre med andra saker än det. Tror mig.